Cornelias blogg

Första skollunchen ( i torsdag) gick bra. Jag var bara lite små orolig när jag gick in i matsalen men sen när jag skulle ta mat blev jag väl bemött av mattanerna som vet om mina matproblem. De var så snälla och öppnade locket där maten låg och förklarade vad det var i osv.
Jag tog veganska morotsbiffar och ni ska veta att det var det godaste på länge! Jag tog också lite ratatouille och potatis. Det blev nog inte en helt normal portion men det var inte så att jag blev hungrig direkt efter.
Dom där morotsbiffarna var så saftiga innuti och lite krispiga på utsidan. MUMS!
På fredagen därimot gick det inte lika bra. Pasta med ost- och skinksås. Allting var ju förbjudet speciellt med vit pasta!!
Men vad ska man göra? Jag tog liiiite pasta och vegansk broccolisås gjord på havremjölk och broccoli. Såsen var okej för det var ju ingen grädde eller nått i men jag tog ändå inte så mycket.

Idag har det inte varit så kul med maten. Pasta till lunch och det gjorde att jag fick ett utbrott och började gråta för det var verkligen inte planerat! Vi skulle egentligen äta spenat omelett men vi hade ingen spenat hemma och mamma vägrade göra vanlig omelett eller med någon annan fyllning i. Såklart får jag ju inte bestämma och då var hon tvungen att ta det jobbigaste maten!! :(
Så idag har det också blivit as mycket kalorier som flyter runt i kroppen.
Sen måste jag erkänna en sak. Jag har inte fuskat någon gång med näringsdryckerna även om jag har varit så jäkla nära med att göra det men idag så gick det inte. Jag hällde ut halva näringsdrycken när mamma inte såg. Det var faktist tur annars skulle mitt kalori intag sluta på ännu mera vilket jag vägrar.

Jag vägde mig idag. Ligger runt 45,9 kg. Skönt att det inte går uppåt men ändå får jag lite oroliga tankar appropå hotelserna med ännu en  till näringsdryck

På måndag börjar skolan på riktigt. Vi slutar typ halv fyra varje dag. Det är inget jag hurrar över snarare gråter över.
Om vi ska ha så långa dagar så borde vi inte få så mycket läxor men det är väll bara i minda drömmar.
Det kommer väll bli över 10 timmars plugg varje dag :(
Ångest redan :(

1480 kalorier - dagens intag :(
Jag mår dåligt och har ångest. Såhär mycket har det inte blivit på jätte länge ju!! Det har varit mycket gråt idag och fuska har jag inte kunnat gjort för mamma har varit med hela tiden. Eller jo jag fuskade med en spontan grej som jag själv inte hann reagera på vad jag gjorde och det var att kasta en liten bit av mellanmåls mackan i busken :O
Men det kommer ju knappt hjälpa med så mycket jag har ätit idag! :(
Och sen på morgonen kom tankarna om att fuska upp direkt. Jag höll nästan på att börja kasta ut den förräns jag kom på mig själv att var det inte jag som skulle försöka sluta fuska?
Men jag skulle nog ändå ha fuskat om så inte mamma kom in några sekunder senare.

Nu när skolan kommer igång på riktigt då kommer jag kunna ha lite mer kontroll med maten för då har jag hela mitt ansvar på skollunchen. Om jag ska vara ärlig så tycker jag det är spännande vad vi får för mat varje dag i skolan.
Ibland är det inte lika spännande för då kan det vara mig på oturen och det blir någon fettig sås med pasta.
Den här terminen kommer jag inte göra som korkade Cornelia gjorde i våras. Då tog jag ändå av den fettiga såsen fast lite mindre och med mycket ångest istället och PLUS pasta.
Nej, den här terminen ska jag iståfall stå över den om jag så ska bara äta liite pasta!

Så vad har jag gjort mer än bara gråtit och haft ångest? Jo jag var ju skolan som sagt och det var väll kul och träffa alla kalsskompisar. Vissa har förändras på utseéndet och vissa inte. Det är rätt spännande första dan appropå förändringen. Vissa ser äldre ut och vissa har fått coolare klädstil.
En sak som inte var så kul var schemat vi fick. Tre dagar i veckan slutar vi halv fyra och seriöst jag pallar inte det. Då får dom fan i mig inte ha så jävla många läxor och prov som förra året!!! :(


Jag känner en stark känsla av att jag kommer gå upp i vikt.
Jag vill inte ha den känslan och jag måste få bort den.
Ärligt talat tror jag inte att jag kommer klara det här med att inte fuska.
Det kanske kommer sluta med att en till näringsdryck dyker upp och då kommer jag förbli ett fetto barn :(


I helgen sa mamma att en dag ska vi äta spaghetti och köttfärssås (!). Snacka om vad mycket överflödiga kalorier jag kommer att få i mig om jag inte fuskar. Då måste jag fuska!! :(

Idag har jag klippt mig. Jag blev nöjd.
Imorgon börjar skolhelvettet. Jag vill inte. Årskurs 9 väntar-
Jag har sådanna skuldkänslor och ångest i min kropp att jag inte orkar mer snart...

Idag har jag ändå fattat ett liiiitet beslut.
Efter allas tjatande om att ett friskt liv är den ända lösningen så har jag lovat mig själv att inte fuska med näringsdryckerna när det är skola och försöka så gått jag kan äta mellanmålet på eftermiddagen.
Mer kommer jag inte lova än så länge för det blir för mycket.

Idag gjorde jag mamma besviken :(

Igår åkte vi till Gröna Lund. Jag var inte alls på humör för det och vädret var inge vidare. Regnigt :/
Pappa betedde sig konstigt också. Han var helt borta och såg berusad ut fast han inte var det :S
Men vi åkte ändå och han skulle köra bilen. Han körde jätte konstigt och vingligt och alla var skit nervösa att han skulle åka ner i diket eller krocka men sen bytte vi förare så J fick ta ratten istället.
Jag vet inte vad det är med han men han har varit så här konstig hela helgen, han är helt borta :S
Idag ringde han och sa att han hade fått en tid hos en läkare så vi får väll hoppas att det inte är något större problem.
Hur som helst kom vi fram till Gröna lund förr eller senare. Jag hade med mig alla mina matmål så det funkade för mig.
Det var helt okej att vara på Grönan men jag gick hela tiden och frös och hade blåa fingrar och händer. Jag förstår inte varför för då hade jag druckit näringsdrycken och inte fuskat något med någonting förutom mellanmålet som bara blev ett äpple but still.
Mina händer borde inte vara blåa och iskalla :/ Den här dagen har dom också varit så och jag fryser rätt mycket.
Jag får inte ihop det riktigt. Jag äter ju runt 1000 - 1250 kalorier och ibland blir det till och med 1400. Det är ju knappt svält ju! :/

Idag var jag på ätstörnings enheten som jag inte varit på flera veckor pga av semester.
De var direkt inte glada när de fick se min viktnedgång. 1,5 kg viktnedgång enligt dom. Alltås 47 kg. Men jag hade druckit jäkligt mycket vatten innnan och ätit lunch och allt så jag väger egentligen under 46 kg. Fast inte enligt dom, det är bara jag som vet den riktiga vikten som jag nyss nämnde.
Jag var så jävla nära ögat att få en till näringsdryck till skickad på mig. De tyckte min kropps tillstånd var allvarlig för min puls ligger på 46 och mitt blodtryck och temperatur är lågt. Men jag argumenterade med dom och om jag ska vara ärlig lät jag som en åtta åring.
- " Jag total vägrar att dricka en till näringsdryck och ni kan inte tvinga mig!"
- " Om ni ger mig en till näringsdryck så tänker jag inte äta någon lunch i skolan!"
Dom blev helt upprörda men mer gjorde dom inte. Jag bönade och bad om att jag gör vad som helst bara inte en till näringsdryck och dom gick med på det. Alltså ingen förändring mer än att jag ska fortsätta bestämt med macka,mjölk och en frukt. För min ätstörning är det rena rama chansen att fuska för jag gömmer undan maten då men för mig innerst inne kanske det inte var så bra lösning.
Nu ska jag inte se dom förräns om två veckor och det hinner hända mycket saker innan dess:/


Varför vill jag inte bli frisk? :(

Det var ett tag sen jag skrev sist men nu är jag hemma igen. Jag kom hem i onsdags kväll men sen dess har jag inte hunnit eller haft lust med att vara inne på datorn.
Riga var en trevlig stad med roliga små färgglada hus. Det var synd att lunchen jag åt där förstörde hela nöjet med att vara där. Vi åt mat på ett café och jag tog en tonfisk sallad. Jag sa mycket noga att jag inte ville ha någon dressing eller olja och heller inga ägg. Servitören förstod och några minuter senare får jag min tonfisksallad. Jag började äta på den och märkte inte efter 3 tuggor att det visst var olja på den!!! (!!!)
 Hela salladen var helt oljig!  Jag åt halva tonfisksalladen ändå men jag torkade bort med papper så jag inte skulle få i mig så mycket olja. Men tack för den jävla servitör, du förstörde dagen för mig! :(

Annars gick det rätt bra med maten. Frukosten blev inte så krånglig för jag behövde inte dricka näringsdrycken om jag åt en lite större frukost än bara havregrynsgröt. Jag tjänade både kalorier och fett mindre än om jag hade druckit n-drycken. Första frukostbuffén åt jag havregrynsgröt m ½ dl mjölk, en macka med keso, en kopp té och en apelsin. Jag hade knappt någon ångest alls bara att jag kände hjärtklappningar och var proppmätt men det gick att stå ut med :S
Andra dagens frukost fick jag panik. Havregrynsgröten fanns inte kvar och inte heller keson till mackan. Jag vägrar äta okänd ost och smör. Fil och flingor ville jag helst bara glömma för det fanns inga tillräckligt nyttiga flingsorter att välja på. Men jag hade inget val om jag inte vill dricka näringsdrycken och det ville jag inte absolut inte.Så då tog jag fil och två knäckemackor och hade i filen, en macka med smör och en ½ skinka, en kopp té och en frukt. Efter den frukosten mådde jag inte särskilt bra och tårarna var inte långt ifrån men jag bestämde mig för att inte börja lipa.
Kvällsbufférna var inte ett dugg jobbiga, det fanns både potatis och vanlig kyckling och andra livmedel som jag kunde äta.

På båten var det absolut inget drag. Hehehe, det var bara pensionärer där typ. Så det var inte så kul på kvällarma. Men den ena dagen gick vi på bio och såg Mamma mia. Jag kan inte säga att det var dålig och jag skulle så gärna vilja säga att den var skit bra men det sjukaste är att jag känner ingenting. Det gäller inte bara filmer utan allting. Jag kan inte känna några känslor eller nått längre :(
Hur som helst så var vi inne på Taxfreen också. Jag shoppade två märkeströjor där. I Riga hittade jag inga kläder men det gjorde inget. Jag blev nöjd iallafall för jag fick köpa mig té med en god och speciell smak och en honungsburk. Ni förstår, jag älskar té  så att klaga på att jag inte hittade några kläder behövde jag inte.
Så mycket mer hände det inte. Orkar inte rabbla ner alla detaljer och så.
Jag trodde att Riga skulle bli min sista sommar utflykt i år men tydligen inte. Imorgon,söndag ska vi åka till Grönalund för vi har vunnit biljetter dit. Det blir problem med maten där men det ska nog funka det också. Jag får ta med mig mat.
 
Vad händer annars då? Jo på måndag har pappas och J:s resturang premiär. Jag ska också till äs den dagen.
OCh på onsdag då börjar skol helvettet igen.
Jag orkar inte. Ta mig härifrån :(

Igår var pappa full igen.. :(

Jahopp allting packat och klart. Imorgon åker jag till Riga som jag redan nämn ett x antal gånger.
För guds skull, låt mig äta utan ångest!!!

Jag känner en viss aning att det börjar gå förlångt med mattankarna.
Hela tiden har jag panik och känner mig förrvirrad. Visst har jag inte sån panik och jag springer runt och är allmänt galen men inombords finns det en slags panik.
Paniken har byggt upp stränga regler i huvudet på mig att jag till exempel inte får sitta,ligga eller göra något oaktivt på eftermiddagarna. Just nu kom jag på att paniken inte är panik utan äs-tankarna. Men dom känns absolut som en slags panik.
Jag har en sak som jag kan skylla ifrån mig på varför det är som det är och det är för att jag känner mig otroligt vilsen och förvirrad. Det är inte jag som tänker längre ( det gjorde jag inte förr heller men det gick ju över lite iaf) och om jag skulle försöka att till exmpel att inte fuska så blir det kaos i huvudet. Då kan jag inte tänka någonting alls och jag känner mig väldigt vilsen. 
Inom mig vill jag bli frisk och jag kan känna en liten vilja glimta förbi ibland men mina tankar kommer alltid ivägen och säger åt mig " inte än, låt mig bli smalare först innan jag börjar kämpa åt rätt håll" eller " förr eller senare kommer du ångra dig att du kämpat dig upp i en vikt som kallas tjock och då är det försentatt göra något åt det".
Jag vet inte om jag klarar av mer i mitt huvud. Allt är kaos. Jag är trött på sjukdomen men samtidigt inte.
Jag fattar inte hur folk med ätstörningar och anorexi kan vara så duktiga och verkligen kämpa sig uppåt och äta förbjudna saker med egen vilja. Varför kan inte jag ha sån kraft? Jag är bara så trött och orklös...

Åhhh, eftermiddagarna är jobbiga nu när jag går hemma och inte gör något. Speciellt den här veckan då jag inte kunnat fuska lika mycket med näringsdryckerna.
En tanke inom mig säger starkt NEJ till att sitta eller ligga som jag redan nämnt.
Jag måste ständigt röra på mig, dansa vilt bara för att förbränna. Längtan efter att få sitta ner är otroligt stark och det händer att det värker i benenav trötthet.
Det är nu på kvällen jag äntliga kan "unna" mig att få sitta. Det är då jag sätter mig vid datorn någon timme.
Jag tror det kommer bli bättre när skolan börjar. Då kommer jag kunna sitta lite mera eftersom man brukar vara trött när man kommer hem från skolan.

Riga resan som jag skrivit om är bara om några dagar på måndag. Mamma ringde dit igår och frågade om man kunde byta den där trerätters middagen till buffé och det gick!
 Den är så mycket bättre för mig för då kan jag ju välja frittvad jag vill äta.
Men jag är tvungen att äta kvällsmålet på buffén också för det är omöjligt att göra det i den lilla hytten som vi ska sova i. Jag har ju liksom inga grejer till det och jag tror knappast att man tar med sig smör eller fil eller det jag ska äta till hytten. Det finns inget kylskåp som sagt.
Frukosten kommer förhoppningsvis lösa sig även om det blir en del ångest. Jag ska skriva ner lite livsmedel på en lapp igen hur mycket kalorier det innehåller. Allt får ju inte plats i hjärnan :P
Jag har pratat med mamma och bönat att inte få ta näringsdrycken och hon sa att vi får se. För om jag äter en bra frukost behöver jag inte ta den och när vi är i Riga så kanske vi inte hittar något bra lunchställe och då kan jag äta den då istället. Men mamma sa att vi ska ta med oss näringsdryckerna för säkerhets skull.
På hemvägen blir det också jobbigt med maten. Då blir det brunch och då måste jag äta både frukost och lunch samtidigt. Gaaah, jag kommer explodera säkert! Men förhoppningsvis kanske det blir lite mindre mat.
Jag är så glad över att vi fick buffé på hemvägen också för då finns det säkert någonting som passar mig. Jag tror nog det allt kommer att lösa sig.  Vi får hoppas!

Igår ställde jag mig på vågen på morgonen. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vågen siffror.
47,3 kg! (?!?!!)
Hur var detta möjligt? Efter ett ner-minskat matintag i 1 vecka kan jag väll inte ha gått upp 6 hekto?! Hela dagen gick jag och oroade mig och hade ångest i onödan. För det var bara vätska. Jag vägde mig nämligen idag igen bara för att vara helt säker att det inte skulle stämma. Då minnsann vägde jag helt plötsligt 46,2 kg. Det måste alltså ha varit vätska.
Så nu har jag gått ner 4 hg på 1 vecka.
Det är inget jag skryter över men jag får vara nöjd att jag inte gått upp iallafall. Därimot är jag väldigt orolig för att mamma ska göda upp mig, men jag tänker inte ge mig och jag tänker fortsätta fuska för viktuppgång vägrar jag!


Idag har varit med F hela eftermiddagen. Ärligt talat så har jag ingen ork längre, kände mig helt yr efter 40 minuters cyklande fram och tillbaka från och till stan. Men jag åt en nektarin när jag kom hem till henne. Egentligen skulle jag ha ätit en banan som mamma ville men jag slängde den i skogen när jag cyklade och så gick jag in på ICA och köpte nektarinen istället.
Hursomhelst var nektarinen sjukt god. Jag har inte ätit det på över ett år! Den är min nya favoritfrukt! :)<3

Har jag berättat för er att jag ska åka till Riga om två veckor? Det är bara en båtkryssing fram och tillbaka och man stannar bara över dagen i Riga. Men där på båten måste man äta massor med buffér och sånt.
Middagsbuffén tror jag att jag kommer att klara men jag är väldigt orolig över frukostbuffén. Nu när jag är med mamma kommer det bli hårdare tag än om jag skulle vara med pappa.
Som jag skrev innan jag åkte till Skåne var det jobbigt att tänka på vad som skulle finnas att äta på frukostbuffén.
Men det gick jätte bra och jag hade inte alls mycket ångest. Det var bara mellanfilen jag fick ångest över och den åt jag med kellogs special K och en apelsin. Jag lyckades också övertala pappa tillslut med att inte dricka n-drycken.
Men den här resan till Riga kommer jag inte ha lika mycket tur för då kommer det inte bli något fuskande, det kommer min mamma att se till :(
Men hursomhelst, på vägen hem från Riga ska vi äta trerätters middag. Man var redan nu tvungen att förbeställa vad man skulle äta och det var ju bra för då vet jag ju vad det finns att välja på.
Jag kommer inte att äta förrätt eller efterrätt men själva huvudrätten måste jag ju såklart. Det är bara det att jag vet inte riktigt vad jag ska välja för altenativ. Nästan allt är ju förbjudet eller okänt att äta.
Men det blir nog ändå inte så mycket att äta för det är ju trerättersmiddag och då brukar det ju vara mycket mindre på tallriken.
Det här är det jag har att välja på, vad skulle ni ha valt?:

Rödingfilé med majrova-potatispuré, säsongens primörer och citronbasilikasås

Helstekt oxfilé med rotsakspytt, svartpepparsky och vitlökspuré

Grillad tomat-basilikapolenta med säsongens primörer och vitlökspuré

Jag tror jag kommer välja oxfilén för den verkar minst farlig och minst kalori-rik. Jag får nämligen inte välja tomtat-basilikapolentan för mamma :/
Såsen och vitlökspurén kommer jag såklart att inte äta. Men som sagt, vad skulle ni ha valt?

Jag är så jävla förvirrad. Såhär förvirrad som idag har jag nog aldrig känt mig.
Det är tankar om precis allting i mitt huvud som far omkring. Om mat,ätstörningar,pappas drickande, vänner och själva livet.
Känslorna kommer och går och jag vet inte vad jag ska säga till folk i min omgivning och hur jag ska beté mig.
Jag får nog snart ett stort utbrott för jag orkar verkligen inte mer. Jo det gör jag egentligen. Jag orkar ju gå upp varje dag ur min säng och leva förbi dagarna med ständigt bråk med mig själv och i min omgivning.
Just nu är jag besviken och gissa av vem? Pappa såklart.
Jag tänker inte gå in på några detaljer för det är allt för skämmigt vad han har gjort och det är taskigt att skriva ut det här men jag vaknade av att min styvmamma J skrek och var hysterisk på pappa. Han hade gjort något väldigt dumt och onormalt och allt berodde på att han var berusad. Pappa söp ända in till klockan halv fyra på natten... :(
Jag blir så trött, ledsen och besviken. Efter en skön vecka utan några större problem så måste han förvärra det näst sista natten! Hur många gånger har jag inte förklarat för han att jag och min bror inte vill se han full när vi är hemma hos honom?!
Tydligen för några gånger :(
Så idag åkte jag och min bror hem en dag för tidigt. Pappa verkar skämmas över det han har gjort för när jag skulle åka så gav han mig en kram (?!). Han ger aldrig mig en kram annars, det  var förra året sen sist vad jag minns. Han sa också att han hade köpt kantareller och det var synd att vi inte stannade för då hade vi fått kantarellmackor som han vet att jag tycker väldigt mycket om. Men jag har varit så depp den här dagen över allt så det kändes på ett sätt skönt att komma hem till mamma.

Semestern var väldigt bra. Vi var i skåne på österlén och det var så himla fiiiint! Det kändes som att vara utomlands!
Jag missuppfattade när jag sa att vi skulle bo i en stuga precis vid havet. Det gjorde vi inte.
Vi bodde i en jätte vacker hus på landet som var jätte fint inredat. Vi kunde nog inte haft det bättre. Stränderna var alldeles vita och ibland var det höga vågor.
Trots att det var så fint fick jag inte så mycket frid. Såklart var maten ivägen. Det blev väldigt lite mat i skillnad från vad jag brukar äta. Varje dag låg jag runt 1100 kalorier. I för sig låg vi varje dag och sola på stranden så jag motionerade iaf inte så mycket. Det blev mycket fusk med näringsdryckerna och en gång kom pappa på mig. Nu har han repporterat det till mamma. Så nu säger mamma att hon kommer ha extra koll på mig även fast jag har försök skyllt en ursäkt på att jag hade jätte ont i magen.
Mamma säger också att nu ska vi ta tag i maten en gång för alla. Jag håller inte riktigt med henne för jag vill ju ner mer i vikt. Vi får se hur det kommer att gå. Just med maten är det bättre att vara hemma hos pappa för där äter jag mindre.
Imorgon ska jag försöka väga mig. I veckan kändes det som om jag hade blivit fylligare (även om det blev mindre mat) men mamma säger att hon tycker jag har blivit magrare.
Vi får se vad vågen visar om jag får tag i den.

Snart börjar skolan.
Jag vet inte om jag orkar mer:(

Jag vill bara rapportera att jag kom hem för några timmar sedan. Semestern var så jäkla bra pga av vädret.
Jag berättar mer imorgon eller någon annan dag när jag orkar.

Ha det bra

Imorgon fredag åker jag till Karlskrona och bor på hotell sedan fortsätter resan på lördag till Simrishamn.
Där kommer vi bo i en stuga precis vid havet typ i ödemarken.
Jag är väldigt orolig över hotellövernattningen. Jag måste ju äta frukost där och det blir inte kul. Då kan jag ju inte äta den vanliga frukosten. Ångest finns det garanti över att jag kommer att ha. Men nu hinner jag inte skriva mer om det även om jag dör av oro för nu måste jag packa och sen ska jag be min bror att hänga med på en promenad.

Vill inte äta hotellfrukost :(

jag kommer hem ungefär om en vecka.
 ha det bra allesammans!

Idag åt jag chili con carne till middag. Jag fick panik och spydde. Det blev en spontan grej och jag hängde själv inte riktigt med i svängen. Det fick ské i duschen. Just nu är jag orolig för jag har inte motionerat något idag. Min familj har varit på släkt kalas och det blev mycket sittandes. Nu skriker mina tankar att jag borde leta upp några bra träningstips som man kan göra i hemmet bara för att förbränna lite. Så brukar jag ju inte tänka?
Imorgon har jag inte tänkt fuska så mycket. Då tänker jag verkligen ta näringsdrycken för det var längesen. Kanske förtjänar jag den imorgon eftersom jag hade gått ner i vikt? Vi får se...

Jag tänkte på sen sak som Louise som läser min blogg skrev till mig. Att vill jag hålla på såhär om tio år?
Den tanken skrämde mig lite. Såklart jag inte vill!
Men jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till. Jag känner att jag inte har någon jag kan prata med fullt ut. Det finns ingen som förstår. Inte ens behandlarna som är utbildade.

Imorgon åker jag till pappa också. Jag vill inte

"Nu börjar du bli sådär mager igen",
 "Nu får jag ta i hårdhanskarna med maten"
" Kanske jag borde ringa BUP och fråga om dom har någon matgrupp du kan gå och äta i"
"Vi borde börja med ännu en näringsdryck"
"Man ser ryggraden även fast du har tjocktröja på dig"


Alla meningar kommer från min mamma. Jag tror inte någon av kommentarerna om min kropp stämmer men varningarna och hotelserna får mig att tänka om liiiite grann iallafall.
Hela veckan när vi var på semester och nu har hon börja tjatat på mig om att jag går ner i vikt. Jag förstår om hon är orolig men det finns egentligen ingenting att vara orolig för. Jag fattar inte varför alla bryr sig. Kan dom inte låta mig gå ner i vikt och om jag skulle bli för mager så att jag får någon hjärtattack så kan jag ju lära mig av det.
 Då kanske jag blir lite rädd och börja fundera över om att gå upp i vikt och bli frisk? Sen skulle det ju inte vara så dumt och jag dog heller. Då slipper jag världen.
Sen förtjänar jag maten bättre om jag är magrare. Alla borde hålla med om det. En tjock person som äter chips och godis varje dag förtjänar det inte lika bra som en smal person. Och nu menar jag förstås inte att jag skulle äta chips eller godis om jag gick ner i vikt och att en tjock person är mindre värd än en smal person. Nej,nej,nej alla är ju lika mycket värda! Men ändå.
Under den senaste tiden har jag ställt mig frågan: " Var tjänar jag på att gå ner i vikt?"
Jag får ju inget svar och när jag tänker på det så kan jag inte tänka. Det är som de dumma tankarna blockerar mitt tänkade om att bli frisk. Men om jag äter mindre en dag, typ om jag fuskar med näringsdrycken eller något annat kalorimässigt så blir viljan att bli frisk mycket starkare. Men bara för stunden. Det kanske ändå inte är så konstigt för då har jag ju unnat min ästörda sida med att fuska?

Idag vägde jag mig imorse i smyg. Jag får ju egentligen inte göra det men det skiter jag i för jag skulle aldrig klara av att inte få veta. För tänk om jag hade gått upp när jag var i västkusten även om jag fuskade mycket?
Fast det hade jag förstås inte, jag har gått ner nästan ett ½ kilo. Jag väger nu 46,6 kg och har ett BMI på 17.1
Jag skulle bli så glad om jag gick ner till 45 kilo igen. Jag är såklart medveten om att jag inte kommer bli nöjd med den drömvikten men ärligt talat så spelar det ingen roll om jag vill ner till 44 kilo efter 45 kg. Och det spelar ingen roll om jag vill gå ner till 42 kg igen.
Ärligt talat så orkar jag heller inte bry mig om jag skulle bli sjukare. Innerst inne mår jag inte så bra och jag orkar inte ta tag i sjukdomen.
Nästa vecka ska jag till pappa och vara där i två veckor. Jag hurrar och jag protesterar.
Hurrar gör jag för då får jag ännu mer kontroll över maten och det kommer bli mindre mat.
Protesterar gör jag för att för några veckor drack han sig ju full och därför känner jag mig sviken av han. Tänk om han gör det igen? Vad gör jag då?

Nu ska jag gå & duscha och sen ska jag kolla om det går någon bra film vid nio snåret.

Vad fort det gick! Nu är jag hemma igen och jag kan säga er att även om de inte var den bästa semestern så längtar jag tillbaka!
Det gör jag för jag är trött på de vanliga rutinerna här hemma och jag syftar mest på maten.
Vädret var fult och blåsigt alla dagar förutom på torsdagen då det var klarblå himmel. Då passade vi på att sola på en strand, men att bada var man inte så sugen på för det var väldigt kallt i vattnet!  Jag tvingade iallafalli mig en gång.
Japp nu erkänner jag. Jag har visat mig i bikini för första gången offentligt på en strand. Jag vet inte om jag skulle klara det om det var mycket folk på stranden, men där vi låg och solade var det väldigt lite folk så det gick bra. Det enda som var jobbigt var att min mage var lite uppsvälld.
De andra dagarna gick vi runt i olika små turist orter (kallas det så?) som tex Grebbestad osv.
Det blev mycket promenader. Mer promenader än vad vi satt ner, så jag blev inte så orolig med att vi skulle bli soffliggare i husvagnen!

Maten under resans gång gick rätt bra men det fanns några tillfällen då jag föll någon tår offentligt.
Det var när vi var i Strömstad. Det var lunchtid och vi var tvugna att äta på resturang.
Jag ville först ha en kycklingsallad men mamma håller alltid på att tjata om att en kycklingsallad räcker inte till lunch, det är endast i nödfall. Men de andra altenativen var typ entrecote med pommes o bearneisesås (stavning?!) och så är det oftast ute på resturang, det finns inte så mycket nyttigt att välja på!
Men jag hittade en rätt som var kyckling med pommes och typ någon sås. Jag fick byta ut pommfrittarna mot en bakad potatis och mamma sa att jag kunde äta så mycket av den som jag orkade. Såsen tog jag också bort.
Men när de sen serverade måltiden låg det en stor smör klump i potatisen!!! Jag fick panik och gråten var i halsen!
En stor fettig smörklump i potatisen, hjälp vad ska jag göra?!
Jag försökte snabbt skrapa ut potatisen som blev drabbad av smöret. Det blev inte så mycket potatis kvar.
Kyckligen var typ marinerad eller kryddad med okända kryddor och brevid salladen (nästan över den) låg en coleslaw sallad (salladsröra) så jag fick peta bort en del av salladen också.
Usch, vad ångest och vad ledsen jag var efter den lunchen! Ändå blev det inte så mycket kalorier jag fick i mig, endast  ca 270 kcal.
Sådan ångest har jag inte haft på länge förutom fläskfilen förra veckan.
Nästa gång måste jag vara mer försiktigt!

Men jag har också varit lite duktig. Jag har ätit en hel banan två dagar irad! Den gav mig inte så mycket ångest men det var väll för jag kompesserade (min stavning suger?!) med att jag behövde inte äta en macka. Det var för att vi inte hade tillgång till någon macka och därför åt jag en banan istället. Visst har jag ätit banan tidigare, men då har jag bara tillåtit mig en halv banan och det har skett när jag gjort smoothie istället för det vanliga melliset. 
Men banan ätningen gick bra eftersom det blev mindre kalorier!

Nej nu hinner jag inte skriva mer om alla händelse med maten. Det var bara lite småsaker som hände och det skulle ta år om jag fortsatte skriva. Skriver imorgon istället.

Nu är nästan allt packat och klart. Imorgon drar jag till västkusten till en campingplats utanför Strömstad.
Vi ska bo i husvagn och det har jag aldrig gjort förut. Det blir nog trångt och mysigt på samma gång.
Maten kommer det nog gå bra med för vi tar med oss egen mat för det finns ett kök i husvagnen. Det enda problemet blir väll att jag inte kan fuska så mycket.
Jag är väldigt rädd för att vi inte kommer vara så aktiva på semestern utan att vi kommer vara stilla mera. Jag klarar som sagt inte av det. Egentligen borde jag ta det lungt för jag känner att snart orkar jag fan inte men jag kan inte.
Jag får sån ångest :(

Idag vägde jag mig också. Jag har gått ner 3 hg så nu väger jag 47 kg precis ^^
Fast om jag ska vara ärlig är jag inte lika glad längre. Det känns mer som en trygghet att jag är längre ifrån siffran 50 kg eller så kallad "normalvikt".
Idag har jag inte fuskat med näringsdrycken. Men imorgon så måste jag fuska (enligt tankarna) för jag ska sitta i en bil i typ 5 timmar och jag tror jag inte pallar det om jag inte fuskar med den.

Nej nu ska jag inte skriva så mycket mer. Jag kommer vara borta i typ 5 dagar.
Jag har bara en sak kvar som jag ska göra innan jag slutar packa och det är att skriva ner lite livmedle hur mycket kcal det är i dom ifall jag är tvungen att äta någonting nytt.
Jag har redan skrivit vissa kött,bröd och frukt/grönsaker och jag ska fortsätta på pastan och allt möjligt!

Maten jag skulle äta i torsdags ändrades. Det var för pappa ringde och sa att vi skulle till han. Varken jag eller mamma visste om det, men jag kunde pusta ut lite grann.
Lunchen blev iallafall jobbig, det blev spaghetti och köttfärssås. Jag hurrar inte direkt men ångesten var inte lika stor för jag fuskade med näringsdrycken på morgonen.
På kvällen åt jag kyckling med potatis hos pappa och jag var inte på humör. Ångesten satt fortfarande i och det slutade med att jag gick en promenad själv. Men promenade blev mer småspring hela tiden i flipflop samtidigt grät jag.
Jag grät för pappa inte har nått vett i huvudet och för ätstörningen hur den har sabbat mitt liv. Mamma skulle aldrig tillåta mig att jag promenera ensam.

Allting har bara förvärrats sen skolan slutade. Jag har mer kontroll över maten och det är helt enkelt bara jobbigare.
Jag tror det har lite med att man går hemma lite för mycket. Jag får sån fruktansvärd panik om jag äter helt normalt en dag utan att röra på mig eller anstränga mig. Det spelar ingen roll vad jag gör för att röra på mig bara jag inte sitter en längre stund.
Jag är arg på ätstörningsenheten. Jag tycker det är lite deras fel för dom har semester men det har inte jag eller mina ätstörda tankar! :(

Idag,lördag så har det inte hänt något särskilt. Fuskade med näringsdrycken som har blivit en liten vana vid det här laget.
För några veckor sen hade jag ett löfte och det var att inte fuska med näringsdryckerna, det är det sista jag skulle göra. Det löftet har jag haft ända sen i julas. Men nu är det dem som jag fuskar med för mamma kollar inte att jag dricker dom på morgonen. Och nu har tankarna kring näringsdryckerna blivit starkare så jag skippar den ibland bara för tankarnas skull.
Som jag skrev: allting har blivit värre
Men även om jag gått ner något kilo så mår jag bättre än förut. Jag är mer socialare och gladare mot människor i min omgivning. De tror att jag mår bra.
Innerst inne mår jag nog inte så jätte bra. Jag har liksom inga känslor och jag orkar inte bry mig så mycket om någonting.

Och just ja, igår år jag en fläskfilé skiva (ca 23 gram) och det är väldigt förbjudet...
Jag var tvungen, mamma tvingade mig. Jag åt upp den men efter det så grät jag hela dagen. Jag har inte ätit fläskfilé på snart ett år. Nästa gång det blir fläskfilé måste jag äta en hel portion, säger mamma. Den här gången åt jag en quornfilé till.
Men jag vill inte, jag vill inte!!! :(

På måndag ska min familj och jag åka till västkusten och bo där i 5 dagar.
Jag ser fram emot att få komma bort men maten blir åter ett problem. Det är tur att vi har eget kök iaf!

Den här veckan har jag varit med kompisar hela tiden. Jag borde inte klaga men det gör jag.
Jag vill vara ensam för en dag känner jag, men hon frågar om vi ska göra något nästa dag och nästa. Men jag tror det blir skillnad när hennes pojkvän kommer hem, då blir det nog mer sällan vi kommer att träffas.

Just nu känner jag mig otroligt trött på att vara med någon. Jag vill bara ta det lugnt och fokusera och ha mer kontroll över maten. För hur det går med maten just nu så känner jag mig en aning stressad.
Igår fuskade jag också med näringsdrycken och idag med. Men idag så kommer det bli jobbigt med maten igen, eller det kommer bli höga siffror med kalori intaget.
Bulgur till lunch och sen något med protein till sen till middag ska vi äta spaghetti med köttfärssås.
Jag vill inte ha varken spaghetti eller köttfärssås. Jag har alltid vetat att mamma har lagt i den fetaste blandfärsen som finns, typ 19 % fett men nu på senaste tiden jag har börjat tycka det är jobbigt med den. För den innehåller ju dubbelt så mycket kalorier än vad den vanliga magra nötfärsen gör.
Och sen har jag läst att blandfärs med hög fetthalt ökar hjärt-kärlsjukdom för den innehåller mest mättade fetter.
Och det är varken bra för anorektiker eller vanliga personer!

Igår gick jag en promenad med mamma på kvällen. Vi pratade om den eventruella restresan om vi skulle få tag på en.
Vi började disskutera om maten. Vi kom inte överens.
Jag vill inte ha med mig näringsdrycken dit om jag ska äta massor med okända mat rätter som till exempel bröd och nästan allting.
Men mamma vill att om det ska bli någon resa så måste jag ta med dom.
Jag tycker faktist det är orättvist. Om vi skulle åka så offrar jag massor eftersom det kommer säkert bli mycket som blir förbjudet. Då tycker jag ändå att jag kunde skippa den där näringsdrycken för en vecka. Jag menar, jag dör ju inte om jag inte skulle ta med dom. Och sen kommer kalori intaget säkert bli mycket mycket mer än vad jag förväntar mig.
Åhhhh!! Jag vill så otroligt gärna åka, men det hindrar ju mig om överenskommelsen med mamma :(

Nu vill jag bara gå och gömma mig.

Det har regnat hela dagen idag. Jag har inte gjort något speciellt.
Jag mår inte heller så jätte bra. Jag tänker på det som hände i helgen och sen har jag ångest för middagen fast jag inte vet varför.
Imorse passade jag på att väga mig på vågen hemma hos mamma. Hon och min styvpappa var nere och åt frukost så jag sprang o hämtade en stavpinne som försökte peta ut vågen under sängen. Annars skulle det inte gått, den var för långt in.
Jag hade fel när jag sa att jag vägde 47,8 kg. Jag väger 47,3 kg :)
Det är typ det enda braiga med idag och sen att jag köpte en tröja på rean.

Igår var jag med F och vi hade rätt kul. Först åkte jag hem till henne för att vi skulle cykla upp till stan.
Hennes föräldrar var i Göteborg och vi var inne en stund i hennes hus.
Det kan vara rätt läskigt för det spökar i hennes hus. Oftast hör man konstiga ljud från källaren och andra delar av huset och saker som knakar som inte händer av sig självt.
Jag minns förra året när vi var som tajtast. Vi satt och kollade på film nere i källaren och det spökade.
Helt plötsligt började lampan tändas och släckas i ett tempo. Och det är ju omöjligt att den tänds automatiskt utan att en människa skulle göra det och dessutom var vi helt ensamma i huset.
Haha vi höll på att skita på oss men det var inte slut än inte!
Plötsligt hörde vi en bäbis gråta och det kom inte från TV:n, nej det kom från trappan!!! Jag höll på att dö av rädsla, haha fast ändå är jag faschinerad av det. Det är roligt på något sätt, som en fett läskig skräckfilm ^^
Och nej, jag ljuger inte! Det jag nyss nämnde är bara en liten del av det som jag har upplevt!
Jag kanske berättar någon mer gång som har varit sjukt skrämmande med spökeriet, men jag hinner inte mer nu...

Imorgon ska jag vara med F igen. Ibland när jag tänker på att jag ska vara med henne så får jag ångest men jag försöker tänka på att jag gör det här för mitt eget bästa. För att bli lite social och få upp kontakten igen.

Ja som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag glad igår.
Den glädjen varade inte länge och jag fick inte somna med en glad känsla i kroppen.
Jag somnade med tårar och en besvikelse.
Pappa har ju inte druckit något sen jag vet inte hur länge, det var ju det vi kom överens om på ätstörningsenheten.
Men igår då blev han full. Jag blev ledsen och visade besvikelse och då sa han att han måste få dricka några öl ibland för han tyckte han förtjänade dom. Jag sa att han får gärna dricka, men inte inför min bror och mina ögon, inte när vi är där.
Jag gick o la mig och var helt förstörd. Som vanligt när han blir full ska han komma in och hålla på o störa när jag har gått i lagt mig. Jag var ledsen och jag grät och smsade mamma, men som vanligt kunde inte hon göra något.
Så kom pappa in i rummet sa något som sårade mig.
Han sa att om inte han får dricka så funkar det inte. Att vi inte kan bo där om han inte får dricka.
Så han väljer ölen framför mig och min bror?
Är det så viktigt?

Hela lördagen har varit deppig. Det blev en lättnad när jag gick på bio med den där kompisen, det var skönt att komma ut ur huset ett tag. Men hur kunde han?
Är det för att mina behandlare har semester och att vi inte kommer gå på något möte på några veckor?
Jag säger bara fyfan...
Hur kan han svika mig och min bror på det sättet?
Jag som precis kände att jag var lite gladare :(