Cornelias blogg

ÅH MIN KROPP ÄR ÄCKLIG!
Hatar den mer och mer ju större jag blir. Mitt huvud velar fram och tillbaka, ska jag svälta eller ska jag fortsätta kämpa?

Jag vill bort från huset en stund. Om jag hade haft vänner och varit frisk och känt såhär, då kanske jag kunde åkt till en kompis och gjort något. Eller gått uuuuut, bara för att slippa dom här tankarna!

måste plugga, jag är fet, måste plugga, jag är fet, måste plugga, jag är fet!


Annars då? Jo annars har jag haft det kul på eftermiddan. Pappa har köpt ett spel som heter Wii. Man rör på sig och är aktiv samtidigt som man spelar tv spel. Till exempel så kan man boxas på riktigt fast man är i spelet. Svårt att förklara, Men ni kanske har hört talas om det?
Det var jätte kul samtidigt som man bränner bort lite onödiga kalorier som gör MIG FET.

Nu ska fetto gå och plugga.
Jag vill springa en mil...
Jag orkar inte, jag vill inte mer! :(

Idag är det fredag och den har susat förbi fortare än någonsin. Efter skolan åkte jag och klippte mig, och hon sa att hon tyckte mitt hår hade blivit litef ylligare. Men jag kunde inte riktigt hålla med henne om det. Visst har det blivit tjockare än i vintras, förra året. Då kunde jag inte ens ha lugg för det var så tunt!  Men jag får lyssna på hennes ord och intala mig själv att ju bättre jag äter desto fylligare hår får jag. Jag äter också hårtabletter med extra mycket kisel. Jag tror dom är till och med bättre än de andra jag åt för ett tag sedan fast det är omöjligt att säga att jag är 100%.
Jag blev nöjd med frisyren av det tunna hår jag har.

Åh jag kan inte släppa det där med hemkunskapen (gud vad jag tjatar omdet helt plötsligt)
Jag blev så irriterad på den där klasskamraten så det hänger i ända tills idag.
För det första skulle det vara hon som gjorde köttbullarna och jag skulle göra den där jävla tomatsåsen. Det hade jag bestämt när hon var sjuk på planeringen.
Den ska egentligen inte ändras, men eftersom hon är så jävla bortskämd så jag vet inte vad så skulle hon krångla och göra tomatsåsen istället. "- Jag tycker inte om att rulla köttbullar, det är äckligt" 
 Tycker det är riktigt elakt, hon stod där och sölade medans jag fick sköta både disk och pastan och köttbullarna. Fyfan vad jag är arg! 
(Ville bara få ut mig det där innan jag fortsätter hålla käften om allting och bli mogen igen)

Nej nu orkar jag inte skriva någoting. Ska spela sims (vilket liv)
Jag vill bara försvinna. 

Idag har det inte varit någon bra dag. Stressigt hela dagen och sen gick det inge vidare på hemkunskapen.
Jag och en klasskamrat skulle laga mat tillsammans. Man får inte välja själv vem man är med, men den jag hamnade med har inte någon vidare koll på matlagning. Jag blir också alltid stressad när vi ska laga mat pga av tidsbristen så jag blev helt förvirrad när min klasskamrat skulle fråga om allting.
Vi gjorde köttbullar med spaghetti och tomatsås. Mina köttbullar blev helt misslyckade. Och det var faktist inte mitt fel, i receptet hade dom glömt att skriva att det skulle vara ett ägg i för att hålla fast köttbullarna. Jag var så stressad så jag tänkte inte på det som man brukar göra hemma när man lagar det. Köttbullarna blev iallafall helt konstiga och vissa gick sönder.
Jag var så stressad att jag kände att vilken sekund kunde jag bryta samman. Jag fick göra mycket mer än min klasskamrat. Hon gjorde tomatsåsen medans jag gjorde köttbullarna, spaghettin och diskade. Det var inte särskillt kul! :(

Jag vet inte varför men sen när vi skulle äta (jag åt inget såklart) så kände jag att jag fick jätte ont att andas. Jag tror det är pga stressen, för det har hänt flera gånger. Jag har fortfarande ont i lungorna och nu är det kväll liksom.
Ska ta upp det med sjukgymnasten. Hon brukar veta sånt där.

I tisdag var jag på gymnasiemässa. Gick till två informationsmöten.
Ena var typ Sam Beteende och då inriktas det mer åt hur människan är. Det verkar intressant.
Det andra var Sam Tema. Då får man resa jätte mycket och man arbetar med teman.
Man får till exempel resa till spanien,lättland,kiruna, scottland, fjällen och ja väldigt många ställen!
Det är så svårt att välja. Jag vet inte vilken av dom. Det låter lockande med att resa, men då behöver jag ju vara mycket friskare än vad jag är nu :/

I torsdagskväll dog Shakira (hamstern) hemma hos pappa. Hon var gammal och hon hade drunknat i hennes skål med vatten. Usch det var riktigt sorgligt att se!
Men det är inte därför jag skriver om familjens hamster( eller rättare sagt J:s hamster, hon var den enda som höll på med den och tog hand om den).
Jag skriver om det för att jag stör mig åter igen på J. Hennes underliga beteende och prioriteringar.
Jag stod nämligen och borstade tänderna när pappa kom in och sa att hamstern var död. Självklart gick jag in och kollade i pappas och J.s sovrum där hamstern har varit den senaste tiden (är det bara jag som tycker där lite konstigt, att den ska stå brevid J.s säng varje kväll? :O).
Hur som helst satt J där och snyftade. Men när jag kom inte blev hon jätte arg på pappa. Hon ville tydligen inte att jag skulle komma in och se innan mina lillasystrar hade sett och fått veta. Jag ställde mig frågan själv, varför skulle jag inte kunna få veta innan dom? De låg förresten och sov. Varför är det så viktigt att dom såg före mig?
Hon började skälla på pappa. Men jag orkade inte lägga mig i.  Det var ju ganska känsligt för alla om att hamstern nyss dött, det kändes inte så lämpligt att börja bråka.
Men jag blir så arg och kränkt. Jag kan inte släppa det där om att varför jag inte kan få reda på att hamstern var död före mina lillasystrar. Dom höll aldrig heller på med hamstern. Jag förstår inte riktigt hur hon tänker, jag blir bara så besviken och jag känner ett hat mot henne.

I lördags såg jag den nya Bond-filmen med min familj. Jag fattade faktiskt ingenting av den och den var inte lika bra som jag hade förväntat mig. Men det var ändå trevligt att gå på bio. Men ännu kan jag inte känna om filmen var bra eller dålig. Mina känslor har visserligen börjat komma tillbaka i små mängder, men när jag ser på film så känner jag ingenting. Det är till och med svårt att koncentrera sig.
En sak var iallafall rätt trevligt att se i filmen. Och det är självaste James Bond. Han är så snygg!!!! Speciellt hans kropp!! Mums!

Är det någon som vet hur man skapar en länk i själva blogginlägget? Jag försöker på alla möjliga vis men det funkar inte att klicka sig till länken. Hur gör man? ^^

Ja idag är det torsdag och det betyder att jag åkte hem till pappa. Jag hade faktiskt glömt bort lite grann hur ledsen och besviken jag blev på pappa och framför allt på J. Men jag påmindes ganska väl sen när J kom hem från jobbet...
Hon var tjurig och hon har inte sagt ett ord till mig idag. Vad har jag gjort?! Förlåt att jag finns :(
Annars idag har det inte hänt något särskilt mer än plugg.

Jo. Det här blogginlägget hade jag försökt vara lite positiv. Jag har nämligen fått reda på en sak som jag kommer göra om två veckor.
Jag är superduper nervös.
Det är spännande.
Det är kul.
Det är lärorikt.
Ja du, i onsdags var jag rätt depp pga tisdagens ångest m.m 
På körlektionen tränade vi på konserlåtarna. Efter lektionen ville en av mina musiklärare prata med mig. När lektionen väl slutade tog min musiklärare in mig i ett rum och låste! Vad var det nu som verkar vara så viktigt? tänkte jag.
Och vet ni vad hon frågade mig? Om jag ville sjunga solo på konserten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hela jag blev glad efter det. Visst kommer jag skita ner mig av nervositet men jag kommer knappast få någon chans att sjunga inför en publik med över 2000 pers på!!!! :D
Det måste betyda att jag inte är så dålig på att sjunga utan helt okej. Eller hur?
Vet ni vad? Det gjorde mig glad hela dagen. Jag kunde inte ens sova på natten för jag var så upphetsad över beskedet! :)
Tjohej vad kul! :D

Hinner inte svara på kommentarer den här dagen. Jag gör det imorgon!
Puss på er alla<3

Mitt humör har gått upp och ner hela veckan. Ena sekunden har jag blivit glad och velat kämpa och sen andra sekunden känner jag mig väldigt ledsen och knappt någon motivation. Inte är det ätstörningen som spökar utan jag tycker faktiskt det är min omgivning.
Jag har inte heller orkar skriva någon blogg. Vi har så jävla mycket läxor och prov och de gångerna jag velat skriva har jag varit ledsen.

I söndags blev jag så besviken på pappa och kränkt av min styvmamma J.
Min mamma  var i Kalmar hela helgen. Jag och min bror var hos pappa och vi skulle komma lite senare hem till mamma på söndagskvällen än förväntat.
Jag och min bror åker alltid till mamma till klockan fem och äter middag där men eftersom hon skulle bli försenad så ville mamma att vi skulle äta hemma hos pappa.
Jag frågade pappa klart och tydligt om vi kunde äta där istället för hemma hos mamma. Han sa ja.
Men när klockan började dra sig mot fem snåret börjar pappa krångla.
Han frågar om jag inte kan ta med mig mat hem till mamma istället än att äta där.
Jag frågade till vilken anledning? Han ville inte svara på det. Men till slut klämde han ut sig att J inte ville att vi skulle vara här mer. Och till vilken anledning ville hon inte det? Ingen! Hon var bara jätte tjurig och ville få iväg oss.
Jag blev väldigt besviken på papp. Varför försvarar han J för? Han borde försvara sina barn istället för att försöka få oss därifrån.
Och J borde veta bättre. Hon var inte ens med och argumenterade. Satt bara tyst och tjurig där uppe och väntade på att vi skulle dra iväg.

Varför ska inte  jag kunna få stanna hur länge jag vill där jag bor? Det ska ju ända vara mitt hem. Jag borde få gå när jag vill och komma när jag har lust. 
Efter ett tjafset slutade det med att vi var tvugna att åka hem till mamma med matlåda...
Fyfan säger jag bara.
Jag tycker gränsen går när J städar och snokar i mitt rum och bäddar om sängen fast man redan bäddat den snyggt och prydligt. Men det här är ju fan nästan värre. Det känns verkligen som jag och min bror bor på hotell och som får våra rum städade helt ofrivilligt och måste gå efter en viss tid! :(


Och i tisdag var jag på äs. En väldigt dålig dag. Det började redan den morgonen. Jag gick upp extra tidigt för min bror fyllde år, fast jag själv mådde jag dåligt. Kände mig sjuk och dåsig men eftersom jag inte kan missa något i skolan tvingade jag mig dit iallafall.
På äs var det ett helvette - som vanligt. Vägning och ny mat skulle komma in i mitt liv.
Jag vet inte om vågen eller maten var värst men en jävla ångest fick jag  av dom båda. Jag har gått upp 8 hg på två veckor och väger nu snart 48 kg och ser ut som ett fetto :(
Och sen  måste jag börja äta såser :(
Fast jag har inte börjat än, men när det kommer någon maträtt med sås som tillbehör så måste jag börja äta det :(.
 Alla såser är förbjudna förutom tomatsås och sky.
Den dagen jag kommer att äta det kommer jag förmodligen få en ångestattack. Det kommer inte bli kul :(
Fick  matläxa till.
Jag ska dricka upp näringsdrycken på 10 minuter istället för 25 minuter!!! Det är också något jag inte klarar av.
Nej det går verkligen inte, den konsistensen och sötman gör att det blir äckligt om jag skulle slurpa i mig på 10 minuter. Jag skulle också vara glupsk om det gick så fort!
Mina behandlare tyckte tydligen att 10 minuter var nästan för lång stund att dricka upp den på. De ville egentligen att jag skulle dricka den på 5 minuter!
Ännu en till matförändring är att jag ska börja äta fläskfilé. Jag vet att fläskfile är rätt kalorisnålt men ändå är den strängt förbjudet för mig.
Jag vet inte om det är ordet "fläsk" som gör det just förbjudet. Jag är iallafall rädd för den.
Och just den här  fick min bror välja vad vi skulle äta till middag eftersom han fyllde år.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick höra vad han ville ha. Ja, kan ni gissa? Fläskfilé såklart, med klyftpotatis och tzatziki!
Jag behövde inte äta tzatzikin (som tur var) men jag kom inte undan med fläskfilen.
Jag protesterade eftersom jag redan var uppriven p.g.a alla andra förändringar och dessutom skulle jag ju förstöra min brors födelsedag om jag satt och grät när jag åt fläskfile.
Och ja det gjorde jag också. Men jag tänker inte ta åt mig skulden, för att det var inte jag som tvingade i mig fläskfile utan mamma och mina behandlare. Men visst blev jag ledsen för att jag "sabbade" den trevliga stämmningen för min bror :(

Nu hinner jag inte skriva mer. Jag hade tänkt skriva om en positiv sak som jag är jätteglad och spänd över.
Men det får  bli någon annan dag.

Fy fan säger jag bara.
Jag ska tydligen inte förvänta mig något av skolan. Nu är det full gång med läxor och prov igen. MER än vad jag skev i tisdags. Både idag och igår har jag fått någon slags smärta i huvudet. Det är ingen vanlig huvudvärk, nej det värker inte ens. Men smärtan sitter bakom öronen och när man rör vid det gör det ont. Det har kommit endast på kvällen när jag suttit och pluggat i flera timmar. Är det någon som vet vad det är? :S

Idag har jag träningvärk i hela kroppen och mest i ryggen och magen.
Igår dansade jag nämligen i två timmar i sträck ( att jag ens orkade).
Jag går ju på privatskola med inriktning av musik och dans och nu måste vi lära oss danserna till konserten vi ska ha den 29 September. Det är bara två låtar vi ska dansa till men man kommer bara få dansa till en.
Därför lottar dom ut vilken dans man dansar bäst på.
 Igår lärde vi oss en av danserna. Jag ska säga er att jag kommer INTE att få dansa på den! xD
Haha, jag är nästan helt säker på det. Det är mycket kroppskontroll på den och sen jag fick anorexia har jag tappat den totalt!
Förut tyckte jag det var enkelt att lära mig dansa och att anpassa sig till vissa dansstilar, men nu tycker jag det är det svåraste som finns!
Fast mitt samvete säger att jag inte borde dansa alls. Jag vet inte riktigt om jag vågar stå inför en publik på cirka 2000 personer och dansa. Jag blottar ju hela mig. Min kropp!
 Jag ska försöka se det som en utmaning och sen får vi se hur det går...

Idag har jag varit på stan. Jag köpte nämligen en jacka för några veckor sedan för 1600 kr.
 Jag har haft väldigt dåligt samvete över den och jag vet inte ens om jag tycker den var snygg, så idag gick jag och kollade på stan efter en annan jacka som var lite billigare.
 Och gissa vad? Jag hittade nästan en precis likadan jacka fast som kostade 1100 kr billigare! Självklart ska jag köpa den istället och lämna tillbaka den andra. Vilken tur jag hade, då kommer jag bli 1100 kr rikare igen! ^^

Jag äter och kämpar.

Mina tankar går i högvarv. Hela tiden.
Just nu vill jag bara försvinna. Eller ännu bättre, om mina mattankar kan försvinna ur mitt huvud.
Jag var på äs idag. Vi pratade inte om något särskilt. Vi vägde inte ens mig, men det var för att ena behandlaren som också är sjuksköterska var inte där. Så det blev inte så mycket gråt och ångest när jag kom hem. Nej, faktiskt ingenting. Men deppig blev och är jag.
Och speciellt när jag räknade ut mitt kaloriintag idag :(
 Jag önskar jag kunde säga, "Tjoho! Det här är superbra för min kropp! :D:D:D", men det kan jag inte... :(

Idag var det första dagen i skolan på tre veckor. Inte särskillt kul! Vi fick redan två prov tills om några veckor. Dessutom hade vi ett oväntat skriftligt prov i tyska! Jag kände mig helt borta på den lektionen. Jag har ju precis haft lov och inte tänkt ett ända tyska ord på över tre veckor och sen när man kommer tillbaka så är man ju såklart helt ovan. Taskigt att lägga provet första dagen, tycker jag! :/ 
Om jag ska vara ärlig tror jag inte det gick så bra på tyska provet :S  Jag kom liksom inte på vad jag skulle skriva.
Men och andra sidan  visste jag ju inte när jag gick till skolan att det skulle vara ett skriflitgt prov helt oförberedd i Tyska!





Jag känner mig mer och mer utanför i skolan. Det är liksom ingen som vill prata med mig så mycket längre. Självklart fattar väll jag med att man måste ta insiativ, men det har jag gjort.
Jag har försökt ta upp samtal ibland (eller rätt ofta?) men det är ingen som lyssnar. Iallafall inte ibland.
 Alla har någon att prata med. Alla har någon som de tycker extra mycket om eller som står dom närmre.  Men jag känner mig ensam. Jag blir ledsen och fundersam. Är det mig det är fel på? Är jag för ful eller är jag för äcklig eller är det i huvud taget något fel på mig? Varför är det inte någon som vill vara med mig? Eller prata mer med mig? :(
Jag känner ochså att nu när jag blir tvingad till att äta så mycket mer, så tappar jag en liten del av koncentrationen på skolan och plugget.
 Det måste bli skärpning på det! Jag får inte slappna av!

Idag har det gått lättare med maten = inte lika mycket ångest som i helgen. Kanske berodde det på att jag inte gått runt hemma och grubblat så mycket?

Idag var jag på stan med två klasskompisar. Nu har jag dåligt samvete för jag shoppade lite grann. För den här månaden har jag nog handlat över 3000 kronor :O :S    Usch vilken skam!
Men min ursäkt är att jag inte handlat så väldigt mycket under den här hösten, eller på hela året om man ska vara helt ärlig. Visst har jag handlat lite då och då, men oftast har det blivit för vädligt lite pengar.
Och sen är det många som fyller år just nu och då går det också åt med mer pengar. Och så är ju jul snart, herregud vad de ska gå åt pengar till min släkt! (fast det är roligt att handla julklappar)
Självklart har vissa saker den här månaden kanske inte varit så nödvändiga. Jag känner att jag inte ens förtjänar dom. Men nu har blivit som det blivit. Jag får ta det lungt efter jul med shoppandet!

Det jag köpte på stan var iallafall en ny väska som jag fick 30 % rabatt på. Sen en ny hårfärg (som jag färgade mitt hår med idag och det blev helt okej) och sen en present till min styvmamma som fyller år om någon vecka. Hon ska få en hjärt formad skål med massor av kolor och godisar i ^^   ( fast egentligen så borde jag köpa något ännu mindre i tanke på vad hon har gjort)


Imorgon börjar skolan igen.
Jag hoppas verkligen inte att vi får så mycket läxor som innan praon och höstlovet. Fyfan vad jag mådde piss.
Det är en riktigt skrämmande tanke som gör att man redan får ångest när man tänker på det :(


Nu ska jag gå och läsa en bok som heter "Sluta Svälta".
Jag ska se om den kan få mig bort från mina svält tankar!

Förlåt alla om jag inte har skrivit på ett tag eller svarat på någos kommentar. Jag har helt enkelt inte varit inne på datorn.
Men,
jag mår väldigt dåligt och jag känner hur jag bara inte orkar med att skriva. Varje måltid under den de senaste dagarna har varit jobbigare än på väääldigt länge. Mycket ångest och tårar.  Så därför tror jag att jag skippar att skriva så jätte mycket här. Det kan samlas rätt negativa tankar i mitt huvud när jag skriver och det är dumt att göra mig ännu mert upprörd än vad jag redan är.
Och sen skäms jag också, det måste ni förstå.
Jag skäms över hur mycket jag blir tvingad till att äta. Idag til exempel, har jag ätit nästan 2000 kalorier!!!
Jag känner mig stor, fet, tjock,ful och ja, alla möjliga konstiga känslor! Vilken skam :(
Men det kommer att bli någon kalori mindre nu när skolan börjar igen på tisdag. Det kanske också kommer gå lite lättare med maten, för då blir det andra rutiner.
En sak som varit väldigt jobbig den senaste tiden är också den fysiska ångesten. '
Efter nästan alla måltider kommer det hjärtklappningar som dunkar i hela bröstet!
Ett stort ångest-lock täcker över halsen och bröstet och gör så att det känns konstigt att andas.
Det här  hade jag faktist inte räknat med. De här känslorna,tankarna och symptomerna hade jag glömt bort.


Men vet ni vad?
Trotts alla de djävulska händelser i mitt liv just nu, så vet jag vad jag kämpar för. Att bli frisk.
Jag har blivit lite mindre ego och börja tänka på framtiden. Jag kan ju faktist inte hålla på såhär längre.
Jag börjar tycka det är skämmigt bakom min stolthet (ja min stolthet har varit STOOOR som vissa kanske vet). 

Jag ska sluta skriva för idag, och kanske dagarna framöver (vi får se om jag som sagt orkar).
Imorgon är det sista lovdagen. Jag ska vara med två klasskompisar. Det är tredje gången jag träffar någon den här veckan. Men man ska inte förvänta sig saker när man är psykiskt störd :P

Den här veckan har det varit höstlov. Eller det är höstlov fortfarande. Det känns verkligen inte som det!
Jag är nog för upptagen med maten för att jag ska lägga märke till att det verkligen är lov.
Sen i tisdags har det varit extra jobbigt med maten. Mycket ångest och tårar.
Jag var ju på ätstörningsenheten och vi planerade, eller snarare dom planerade att jag ska äta ännu mera mat.
Jag hängde inte alls med i backarna, vadå ännu mer mat? Jag äter ju som en häst! (enligt tankarna)
Dessutom hade jag gått upp två hekto. Nu känner jag mig superfet och jag ångrar mig nästan att jag sa att jag ville bli frisk och ha hårdare tag. För måste dom göda upp mig ännu mer och ännu fortare? Det blir för mycket mat! Jag går ju redan upp i vikt. Räcker det inte med 1600 kalorier?! :(
Det värsta är att jag kommer alltid känna mättnad på eftermiddagarna och ända tills jag går och lägger mig. Det blir ett helt berg med mat på eftermiddagen och framåt.
På förmiddagen och vid lunch blir det lite "mindre" mat  för då är jag i skolan och där går inte mat ätningen lika bra eftersom jag hatar att ta ansvar själv.
Det blir helt fel med matintaget, tycker jag. När man är i skolan borde man äta mycket för att orka prestrera och när man kommer hem borde man äta lite mindre och lättare mat.
Men det är lite mitt eget fel att det inte blev så enligt min åsikt. För jag vill absolut inte dricka näringsdrycken i skolan eller äta någon macka där. Nej, för det är för pinsamt! Så det fick bli som det blev.  Men extremt jobbigt är det iallafall :(


Igår var jag i Stockholm med mamma och min bror och hans tjejkompis. Vi gick och shoppade hela dagen.
Det blev jobbigt med maten (såklart)  även fast jag inte hade ätit något förbjudet.
Vi åt lunch på en resturang. Jag åt en meny som hette hälsotallrik. Det var bulgur,kyckling,grillade grönsaker och lite tomatsås.
 Det var helt okej mat, fast  lite mycket bulgur. Så mycket att mamma och jag började bråka för att hon ville att jag skulle äta upp all bulgur men det var för "mycket", enligt mig. Jag höll nästan på att börja gråta så mamma gav sig. Jag behövde bara ta en extra tugga.
Alla andra matmål var också jobbiga. Orkar intre riktigt ta upp dom men jag kände mig helt plufsig, speciellt i kinderna. Jag kände mig som ett fetto som satt och åt hela tiden! Det var inte så jäkla roligt
Det fanns lite positivt i stockholm iallafall. Jag köpte ett par nya jeans. I massor av affärer gick jag runt och letade och letade efter ett par jeans som INTE var för tigtha. Ett par jeans som skulle sitta lagom pösigt men inte som baggy fast ändå nästan. Men det fanns inte ett enda par jeans som INTE satt tight eller som inte var utsvängda vid byxkanten där nere. I sista affärer innan bussen gick hem till Örebro igen hittade jag ett par jeans som satt perfekt!
Jag köpte också ett par legging som ser ut som jeans och en tröja från Monki. Jag älskar verkligen Monki affären. Dom har så skön stil på sina kläder! Grymt bra affär alltså!

Idag (torsdag) har jag inte gjort ett skit. Det känns som om jag har ätit och ätit hela tiden. Och det värsta är att jag känner mig väldigt fet...

:(

Det gick ju såklart jätte bra med tjejkvällen. Jag var inte direkt peppad till att de skulle komma, och jag var orolig för allting om hur det skulle gå. Min dåliga självkänsla gör att jag blir nervös om vad de tycker om mig och mitt hus. Och jag ska säga er att det kan märkas! xD
Men som sagt så gick det jätte bra med tjejkvällen och den varade inte så länge.
Dom kom klockan 19:00 och det enda vi gjorde var att snackade och kollade på filmer. Trevligt var det!
En av filmerna var helt okej och det förvånar mig lite. Att jag lite grann kan ha en åsikt om en film.
Kanske är det så att vissa känslor börjar komma tillbaka? Hoppas det ^^
Filmen hette förresten The Diary och var en kärleksfilm! ^^

Maten gick ju helt okej. Alla hade ätit innan de kom. Dom åt ju såklart snacks och godis, och jag åt mitt kvällsmål lite senare på kvällen. En tanke kom upp när vi satt där och kollade på film och snackade:
 " Nu får jag fan ta och bli frisk så jag kan bli som normala människor och äta som dom, till exempel att äta godis. Jag kommer ju inte ens ihåg hur det smakar!".
Men den tanken varar ju inte så länge. Kanske någon sekund och sen försvann den igen spårlöst försvunnen.
Det är också skum :O

Det är tur att jag har lite motivation nu. De hade jag ju verkligen INTE i våras. Då strävade jag ju bara neråt och jag fattade inte att jag inte tjänade någonting på det. Mitt Ego var det enda som fanns, fast det finns det ju nu såklart med! :/

Tillbaka till tjejkvällen. Vi var sex stycken tjejer sammanlagt och  alla sov i mitt rum. Vi somnade nog runt klockan två efter vi legat och snackat. På morgonen gick vi upp klockan kvart i sju för att de friska (alla utom jag då) skulle äta frukost på Stora Hotellet mitt i stan. Jag stannade hemma och somnade om. Det var rätt skönt att dom stack så tidigt även fast jag hade trevligt med dom!





Hur som helst måste jag sluta skriva. Mamma ropar och jag måste ner och äta kvällsmål. Äta, äta, äta.
Jag har haft ångest den här kvällen och av en okänd orsak. Det trycker så på bröstet och det är jobbigt :/
Förresten så köpte jag inte varken den röda eller svarta jackan. Jag köpte en annan jacka som var väldigt mycket dyrare.
Hoppas jag blir nöjd med den nya jackan!


Imorgon är det äs. Jag har VÄLDIGT många laddade tankar omkring det...

Igår som sagt, så var det sista dagen på praon. Jag tycker det var rätt så jobbigt att säga hejdå. Det var lite skämmigt  på grund av någon konstig anledning. Kanske tog jag så mycket uppmärksamhet för stunden.

En sak som har varit jobbigt med praoen på sjukhuset är förmiddags- och eftermiddagsfikat. Då samlas all personal och fikar.
Självklart så tar ju jag inte någonting. Allt är förbjudet och i min hjärna säger det STOP till extra kalorier.
Det jobbiga är att personalen undrar och frågar, typ som" ska du inte ta någon macka Cornelia?"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, det var så pinsamt.
Men nu är det över med just den pinsamheten. Nu är det ju höstlov en vecka och jag slipper gå upp klockan 5:20, eller ännu bättre, det blir tredje veckan i rad som  jag slipper se skolan!

Idag var jag på stan med en kompis. Vi åt lunch på stan. Jag beställde som vanligt en kycklingsallad utan dessing m.m
Men tydligen fick jag med pasta fast jag sa att jag inte ville ha det. Fast det gick bra ändå.
Efter vi ätit lunch kollade vi på vinterjackor men jag hittade ingen. Det är riktigt svårt tycker jag för alla jackor ser så himla stora och tjocka ut. Man ser ju så uppstoppad ut!
Ska upp imorgon igen på stan. Det fanns faktist en jacka som jag provade som var helt okej. Men jag har lite beslutångest, vet ej vilken färg jag ska satsa på. Antingen en röd jacka eller en svart. Ett tag funderade jag på den röda men nu tror jag att jag vill ha den svarta. SVÅRT VAL!

Imorgon är det söndag också. Det har varit jobbigt med näringsdryckerna men jag dricker dom ändå. Jag är så trött på att inte ha några känslor. Men nu känns det som om dom har försvunnit ännu mer :/
Ett helt tjejgäng ska komma hem till mig imorgon också. De ska sova över.
Vi planerade det för flera veckor sedan, men nu såklart så ångrar jag mig.
 Fast om jag ska vara ärlig så orkar jag inte bry mig om det just nu.
 Och sen måste jag ju utmana mina rädslor och tankar så jag inte blir för fast i dom.
 Och om man tänker positivt finns det en fördel att vara hemma hos mig. Jag har ju tillgång till den vanliga maten och rutinerna.
Fast ååh,  jag vill inte :(


Nej nu ska jag sluta skriva. Jag känner att jag inte hade något riktigt flyt på formuleringarna xD

Jag tänker inte skriva något världens längsta inlägg precis men lite kortfattat bara.
Nu har jag åkt hem till pappa och min mamma har informerat han fyra gånger om att jag ska dricka näringsdryck och äta ett äpple till mellis på eftermiddan. Men han kommer inte ihåg så jag vet inte vad jag ska göra. Tur nog har mamma sagt åt min bror att han ska sitta med mig och göra mig sällskap. Väldigt snällt av honom! Annars skulle jag nog inte klara det :/

Imorgon är det sista dagen på praon. Det har varit kul men jag tror inte jobbet som sjuksköterska passar mig. Det är väldigt slitsamma arbetstider och jag tycker inte så mycket om att byta blöja på en patient. Dessutom är det äckligt med blod (fast samtidigt spännande).

*Min mage är uppsvälld :/

Nu ska jag spela sims. Fast jag har börjat tröttna på det även fast jag inte spelat det så mycket.
Ha det bra.

Läste nyss lite kommentarer. Shit vad peppad jag blev :O
Jag brukar ärligt talat bli peppad för jag har alltid känt en negativ känsla att frisk ska jag aldrig bli!
Tack ska ni ha, jag kände att jag ville testa något förbjudet men ack jag är så feg. Jag vill ju testa men jag vågar inte utsätta mig för oron och ångesten.

Jag har lite ångest just nu. Det är fulla glaset med mjölk som jag tydligen ska ta är mycket jobbigare än vad jag trodde.
 Det blir mycket gråt på grund av den. Mina ögon just nu är som trumpetögon. 
Jag förstår inte helt varför, mjölk är ju inte förbjudet. Men den ökade mängden är ju det så kanske det ändå blir förbjudet iallafall :/

Idag har jag praktiserat ända fram till lunch. Min handledare hade lovat mig att jag skulle få vara med på en
operation-röntgen så jag gick med en läkare till en operationssal. Själva röngen heter ERCP och man går ner med en slang och en kamera ner till magsäcken och sedan till tolvfingertarmen och sedan in till en slags gallgång där man sedan sprutar in något som gör att man kan ta röntgen.
Kameran var kopplad till en TV som man kunde se allting innuti magsäcken osv. Det var  faktiskt väldigt häftigt!
När jag stått där ett tag medans de höll på så kände jag hur jag började må illa. Det började snurra och helt plötsligt svartna det till för ögonen.
Jag hann säga till en sköterska att jag höll på att svimma och hon sa att jag skulle lägga mig ner på golvet mitt i operationssalen!
 Det var inte så att jag tyckte det var äckligt, snarare fashinerades jag väldigt mycket av det!
Jag sa det till dom och de var vana vid det. De sa att det brukar hända alla (  läkare m.m) någon gång och inte på grund av att det är läskigt utan för att det helt enkelt är jobbigt att stå stilla. Det blir nog brist på syre och sånna saker och det är väll därför.
Det där var verkligen en märklig situation. Där låg jag på golvet och höll på att svimma och de andra fortsatte med röntgen! Men vad skulle dom annars göra? :P De var otroligt snälla, alla som var där inne.
De gav mig dextrosol fast då fick jag panik. Det är ju förbjudet och det äter jag ju inte!
De hotade också att de skulle hämta ett glas saft. Men tur var så blev det inget med den saken.
Jag visste inte vad jag skulle göra med den där dextrosolen så jag tog ett litet litet bett i ena kanten och "lådsades" äta upp den och sedan gömde jag den i fickan!  Fick ingen ångest för det men jag har tänkt mycket på det idag.

Underlig dag idag!
Dessutom körde jag in i en buske med mopeden påväg till sjukhuset, haha!

Ångest, ångest och åter ångest. Själva känslan är alltid svår att beskriva men det är som ett tryck mot bröstkorgen.
Ju större ångesten är, desto större tryck är det. Ibland kan det till och med bli svårt att andas. Den svåra andningen kan kännas som om man har astma, men inte lika mycket och absolut inte allvarlig.
Det är nästan alltid middagen som det blir ångest vid. Idag var jag tvungen att dricka 1½ halv glas istället för 1 glas mjölk.
1 glas motsvarar 1 dl enligt mitt glas. Jag protesterade först när mamma sa att jag var tvungen att dricka mer. Min bror som satt mitt emot började hälla upp. Då bröt jag ihop. Det är förbjudet att någon häller upp åt mig, det ska vara jag som häller upp!
Mamma vet det så hon sa åt min bror. Men på grund av det så blev det ännu mer ångest än vad det redan var. Och sen blev det jobbigt med korngrynen som vi åt för att det blev för "mycket". Så nu har jag inte lika mycket motivation som förut till att bli frisk. Men kanske för att jag känner mig liten inombords just nu?

Idag praoade jag bara halvtid. Vi skulle ha någon slags utvärdering ( jag och de andra praktikanterna) och vi fick gå hem efter det. Slutade omkring klockan 13:20.
Jag åkte upp på stan och köpte hårtabletter. En ny sort som tydligen ska vara bättre än den förra. Fast den förra var också bra men den här innehåller mer Kisel som är själva huvudsaken i tabletten.
Jag slutade nämligen med hårtabletterna när skolan började. De hjälpte ändå inte för jag åt för lite mat. De funkar inte i svält. Men nu kan jag ju äta dom igen, eftersom nu äter jag  300 kalorier mer.
Efter det strosade jag lite i en inredningsaffär. Jag var inte alls sugen på att kolla kläder. Men det behöver jag inte heller, mamma och jag ska åka till Stockholm på höstlovet och shoppa.
Gick in till Indiska efter jag kollat runt ett tag i den där inredningsaffären.
Jag fick en idé som kan vara till hjälp för mig med motivationen.
För varje större utmaning jag gör, så ska jag få köpa en liten sak. Som en motivation.
Vad tycker ni om den idén?
Bara för det köpte jag en ny fin skål från Indiska som jag kan ha min fil och flingor i som jag äter till kvällsmål.
Det köpte jag som motivation eftersom jag har börjat med ännu en näringsdryck till mellis.
Näringsdrycken är ett stort framsteg enligt mig och min omgivning så det gilldes absolut som en utmaning.
Sedan hittade jag ett par fina svarta örhängen som jag "råkade" köpa med. Det kostade sammanlagt så mycket  jag tjänade ihop på loppisen i lördags, 87 kr. Så det blev ändå ingen dum affär!


Imorgon är det Gymnasiummässa. Kommer att sluta runt elva vid praktiken.  jag funderar på att välja ett gymnasium med hälsa som inriktning (om det finns). Jag tror jag vill bli dietist xD Haha det kanske inte passar så bra just nu eftersom jag är en svältande anorektiker men jag tror att jag ändå vill bli det. Hälsa och mat har alltid intresserat mig.
Därför ska jag spåna mer om det imorgon. Hoppas det finns något sådant gymnasium och att det inte är kommunalt.

Jag börjar känna av de gamla symptomerna från när jag åt mera. Det är på grund av näringsdrycken.
Min mage blir uppsvälld och jag känner mig svullen och tjock. Jag blir också konstigt "varm" i ansiktet.
Annars brukar jag ju vara kall och frysa men nu känner jag mig väldigt varm i ansiktet fast jag inte är det. Det är både skumt och konstigt! :/
En sak som jag reagerar på nu som jag inte gjorde när jag åt bättre var att jag kan känna en konstig hunger.
Ett exempel är när jag har ätit  frukost och blivit äckligt mätt så att jag mår lite illa, så brukar min mage efter en halvtimme börja kurra lite grann. Det brukar hålla i sig ett litet tag men sedan släpper det och jag blir äckligt mätt igen även fast jag inte ätit något! Det är väll inte särskillt normalt, eller?! :O
Men det händer inte alltid, utan bara ibland. Oftast brukar jag bli äckligt mätt ända tills jag går och lägger mig och det är inte heller särskillt kul!

Igår sålde jag och min familj gamla saker på en loppmarknad för att bli av med det. Vi stod typ hela dagen.
Vi tjänade in riktigt bra med pengar och de hade vi verkligen inte tänk oss för att vi sålde grejer med kanske genomsnittet  15 kronor! :O
Jag hade en egen låda med lite grejer i och jag lyckades tjäna 87 kr! Haha, kanske inte så mycket i tanke på att  allting gav folk en tjuga eller en tia för!
Men jag bryr mig inte så mycket, jag ville mest bli av med det. Det är sådanna saker som man inte har någon använding för eller som är "ute" ur tiden.
Och vet ni vem som kom och köpte en gammal lampa av oss? Josef Fares pappa! Han är med i Jalla Jalla om ni har sett den ^^
Jag blev till mig när jag såg vem det var som kom, men jag gjorde ju såklart ingenting. Han är ju knappast någon kändis om man säger så.
Mamma sa till mig att det är inte första gången han har kommit till oss och köpt en lampa utan det har hänt flera gånger förut när vi stått och sålt grejer som vi inte vill ha xD
Haha, han verkar gilla lampor :P

Idag har jag knappt gjort någonting. Hjälpte mamma och kratta löv i trädgården endast för att förbränna. Vi har en väldigt stor trädgård så det rätt så jobbigt.
Efter jag ätit frukost fick jag ångest. Jag vet inte varför men det fanns ett otroligt sug till att fuska och hälla ut näringsdrycken. Men vet ni vad? Jag har lovat att jag inte ska fuska mer med näringsdryckena för det är ändå ingen idé. Jag kommer ändå gå upp i vikt. Jag har inte fuskat på hela helgen med näringsdryckerna. Men det är jobbigt, väldigt jobbigt. Mina tankar är otroligt starka och de enda som säger mig är att jag måste ut och förbränna!!  :/



Imorgon börjar praoen igen. Ska upp klockan 5:20. Jippie...  eller inte.

Jag har inte skrivit på ett tag. Jag har mått skit. Eller så kan jag inte säga för det har jag inte.
Jag har gråtit hela kvällarna men jag har inte känt någon ledsenhet,  utan bara tom och full med ångest.
Det är riktigt konstigt att mina känslor är helt borta och att jag inte ens kan känna smärtan inom mig. Som bedövat :(
Ja, som ni kanske kan gissa kommer ångesten med näringsdrycken jag tagit ända sen i tisdags.
Ja nu börjar det igen...
En lång disskution hade jag med mina behandlare. Mycket av det jag skrivit här  togs upp. Kalla det stark gjort eller ej. 
Vi pratade till exempel om att jag vill bli inlagd för att få hårdare tag och att jag vill gå ner så mycket i vikt så att jag kan få hjälp någon gång.
Allt det där lät tydligen fånigt i deras öron. Men vad är det för fel med det? Jag menar, det händer ju ingenting nu, tiden står ju stilla!
 Jag sa  till dom att det händer ju ingenting och att det är därför jag vill bli inlagd eller svälta mig själv så mycket att jag får hjälp.
De sa att de inte kunnat hjälpa  mig för att jag  inte velat någonting.
Jag kan hålla med dom men det är ju inte bara mitt ansvar med motivation och att äta.
Såklart blev det en näringsdryck extra nu bara för jag har gått ner i vikt och att mitt tillstånd är försämrat. Och inte bara det, jag ska dessutom trycka i mig en macka och en frukt till den söta 300 kaloris drycken.
Jag har legat och gråtit varje kväll. Nu är jag hemma hos pappa och han är fortfarande lika konstig om så inte mer... :/
Han har ingen koll på näringsdrycken även fast mamma ringt och berättat att jag ska ta en sådan extra. Han sa åt mig för en halvtimme sedan men efter det har han nog glömt bort det nu. Och jag vägrar gå ner och dricka helt frivilligt utan något sällskap. No way!
Det är ju inte direkt något jag ser fram emot :(

Ja, nu börjas det igen.
 Viktuppgång, depression, gråtattacker och mycket mer.
Snart kommer jag inte vara smal och slank utan fläskig och mullig. Jag kommer aldrig kunna visa mig i leggings eller tigtha tröjor och jeans igen.
Jag kommer skämmas och jämföra mig innerligt med omgivningen - mer än vad jag redan gör.
Jag kommer knappast våga byta om med de andra i omklädningsrummet, det kommer att få ske på toaletten.
Det gamla helvettet har börjat :(

Men jag förstår varför jag gör det här. För att bli frisk och kunna äta det jag vill sen utan att allt är förbjudet.
Även fast jag vill bli frisk är det svårt att vilja just nu när det är som jobbigast. Fast det kommer ju såklart bli lättare och lättare med näringsdryckerna för varje dag som går. Men det tar tid...

Det var en rätt lugn helg den här helgen. Inga läxor!!! Fast jag har dåligt samvete, det är ädnå några läxor som måste göras innan jag kommer till skolan igen om ca 3 veckor. Och det skapar ångest redan nu :(
Jag gjorde inget speciellt i helgen. Det var bara pappa och jag som var hemma, de andra hade åkt iväg. Det var inte särskilt kul (säg något som är roligt?) för pappa var konstig. Han har fått en liten utbrändhet (kan man säga så?) och han har varit konstig ett bra tag men i helgen var det inte alls kul för man gick och oroa sig hela tiden för att om det skulle hända något, om han kanske skulle svimma av.
Exempel på hans konstiga betéende var att han somnade på toaletten när han skulle kissa. Han somnade också helt plötsligt på stolen sittandes. Han var likblek och helt frånvarande, ja han såg drogad ut.
Han hade inte heller någon koll på mitt matätande. Det blev fusk med näringsdryckerna och det gör en stor skillnad kalorimässigt. Men jag kräver inte att han ska kolla mig nu när han är sådär utbränd.
Jag blir faktist lite arg på pappa. Han äter rätt  många olika tabletter och sen har han börja jobba hela tiden in på kvällen. Så klart som fan man blir utbränd. Jag har sagt åt honom och de andra med, men han lyssnar inte.
Han bara jobbar,jobbar och jobbar.
När jag tänker efter kan det också vara på grund av alla hans tabletter. Han försöker sluta röka och han har fått recept på starka piller, kanske de gör honom rastlös?
Jag är orolig för honom, om han håller på i sin takt kanske han inte alls lever länge till ... :/


Idag var det första dagen på praon. Natten från söndag till månad sov jag oroligt men jag var inte alls nervös. Kanske för jag inte känner några känslor som sagt?
Jag gick upp klockan åtta och åt frukost och sedan åkte jag moped till sjukhuset. Två till klasskamrater i min klass ska också praoa på sjukhuset så vi möttes där. På förmiddagen var det information som till exempel sekretess och hygien osv.
Sen var det lunch. Den gick super bra!
Jag har gått och oroat mig lite om det för jag visste ju inte vad det fanns för mat o välja på MEN det visade sig att det fanns typ 5 rätter o välja mellan!  Jag tog spenatsoppa och en knäckemacka.
Det var skönt att det var så många olika rätter, då behöver jag ju inte vara orolig vad det blir för mat!
Efter det gick jag till min avdelning som jag ska praoa på i två veckor. Kirurgavdelning. Tro mig, det var inte jag som fick välja. Men personalen var jätte trevlig! Så nu känns det en lättnad att komma dit. Inga tjuriga kirurger! ^^
Det finns en sak som är riktigt jobbigt. Vissa dagar måste jag stiga upp klockan fem på morgonen.
Jag börjar alltså klockan sju och det tar en stund att åka dit och sen tar det lång tid för mig att äta frukost.
Men den här veckan blir det inte lika många timmar jag arbetar per dag för jag ska till ätstörningsenheten,sjukgymnasten och tandläkaren!


Imorgon kommer det troligtvis bli en riktig värsting dag. En av de värsta dagarna i mitt liv.
Det finns en väldigt stor risk att jag måste ta en till näringsliv. Det innebär revolution i mitt huvud.

Jag kommer gå upp förskräckligt fort i vikt
Jag kommer se fetare och fetare ut
Folk kommer tro jag är frisk
Jag kommer inte kunna prestrera lika bra i skolan
 
Ja, det finns många saker som kommer att påverkas negativt. Så fort jag tänker på en till n-dryck far det massor med tankar i mitt huvud som gör mig gråtfärdig.
Nu strejkar mitt huvud också. Just nu vill jag inte bli frisk. Jag är för svag  och jag orkar inte. Jag vill knappast heller.
Det är är så läskigt och skrämmande. JAG VILL INTE BLI FET! :(


Nu ska jag göra reklam för GratisKläder så jag kommer på andra tankar!