Cornelias blogg

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är inte på humör på nått av dom. Eller skratt humör har jag väll aldrig varit på?
Jag är orolig. För vad? För maten och jullovet. Maten kommer vara jobbig och jag kommer nog oroa mig en hel del över den för lunchen ska ju sättas in!
Jullovet... vafan ska jag göra på jullovet?! Aaah!!
Visst har jag snackat med kompisar om att vara, men vi har inte planerat något. Jag hoppas jag får något att göra för nu har jag ju faktist mer ork!
Men jag oroar mig för de dagarna jag inte har något att göra, vad tråkit det kommer vara. Jag får ju inte motionera och det finns ju rätt så mycket saker man kan göra som innehåller motion tex cykla, promenader, bada, skridskor osv..
Men mina behandlare sa att om jag äter bra luncher i några dagar skulle jag få åka skridskor med en rejäl matsäck med.
Hmm, jag vill så gärna åka långfärdsskriskor för det tycker jag är hemskt kul!
Förra året var det så härligt, vi brukade åka skridskor på Hjälmaren och vi åkte till ett café som var 7 km lång bort. Där satt vi och fikade och sen åkte vi hem igen.
Man var så härligt trött men samtidigt kände man sig så frisk för att man hade varit ute några timmar.
Jag kom ihåg att man hade röda kinder och näsan var också röd!
Men jag tror inte det blir några 14 kilometrar i år, kanske någon kilometer men inte många :(

Idag var det sista skoldagen. De bjöd på fika och jag som börjar bli van vid allt plågandes åt inte något idag heller. De bjöd på grädd tårta och sen godis.
En tjej i min klass åt inte heller någonting och jag frågade henne varför hon inte skulle ha?
Hon svarade att hon inte ville bli tjock.
Då blev jag så upprörd att jag berättade allt vad jag kunde om att kroppen inte ser skillnad på en morot eller en godis bara att moroten kanske är en aning nyttigare! Jag satt säkert och babblade en stund men jag lyckades övertala henne. Då blev jag faktist lite glad över att ha lyckats.
fast jag fattar själv inte vad jag snackar om, jag berättar så bra fakta om vad kroppen tycker osv men jag kan inte själv ta några godisar eller tårtbitar för jag är rädd att gå upp i vikt.
 Men hallå? Egentligen blir det ju helt stört för jag kan ju så mycket om att jag inte kommer att gå upp i vikt, det är ju som att jag sitter och ljuger för mig själv.
Aja skit samma..

Vi fick betygen också.
4 G , 5 VG:n och 1 MVG
är rätt så nöjd men jag känner att jag kunde nog klämt i lite till. men det var ju våra första betyg någonsin och sen har jag ju levt på ca 600 kalorier och då är det ända rätt så bra.

Åkte upp på stan efteråt och shoppad den sista julklappen.
Åkte sen hem och åt soppa och en macka.
Jag fuskade med mackan men jag orkar inte bry mig. Förut när jag hade motivation så kändes det helt fel att fuska och det var nästan att jag fick ångest över att fuska. Men nu så känns det en lättnad att inte ha tagit smör eller ost. Sjukt konstigt.

Imorgon ska jag slå in julklappar och grejsa. Lyckades övertala mamma att få cykla ner till ICA och köpa en sista julklapp imorgon. Jag har inte cyklat på flera månader :S
Förut cyklade jag alltid till skolan och det var ungefär 8 km fram och tillbaka.
Men har tänkt anstränga mig lite mer imorgon.. jag tänker nämligen gå till ICA och sen cykla hem.
Men det kan ju inte vara så farligt ? ICA ligger bara 1,4 km från där jag bor!

Det har varit en grinardag idag eller också med annat ord -hålla igen tårarna dag.
Jag fattar inte, helt plötsligt har jag blivit så jävla känslig. Jag börjar må sämre nu, jag uppskattar inget längre.
Jag ser ingen mening med livet, mindre än förr.
Men känslorna kanske börja släppa nu? Min hjärna och kropp kanske har varit upptagna med svälten och försökt hålla mig i liv så det har inte funnits tid till att vara ledsen? Iallafall inte lika ledsen som nu.

Ingen bra dag i skolan idag, trotts att det var sista dagen. Mycket påverkades för att alla hade med sig godis och snacks till filmen vi såg på förmiddagen.
Jag fattar inte en sak, hur folk kan äta godis kl 8:30 på morgonen?!
 Det är ju vidrigt, men det kanske är jag som har fel och tycker att man inte bör äta godis vid den tidpunkten?
Jag hade faktist nästan panik när jag kände godis,chips och kak lukten blandades inne i näsan på mig.
Jag knipte ihop munnen för det känns som om lukten nästan ska åka in ner till magen.
Fick också panik när min grannkompis som satt brevid mig började kasta popcorn och skulle träffa munnen. Var så jävla rädd att popcorna skulle träffa mig, fråga mig inte varför men jag rös av rädlsa.
Hela förmiddagen var jag på gråt humör och det blev inte bättre på eftermiddagen..
Jag satt på en annan bänk än min egen och kollade på film och sen när vi skulle städa våra egna bänkar låg det chips över hela bordet och stolen(!!!) jag fick återligen panik och jag började nästan gråta.
Men samtidigt växte ilskan och jag försökte lugna ner mig och sen gick jag och skällde på de som skräpat ner. Jag sa att jag inte tålde chips och jag knappt kan röra det ( vilket är sant i sin del men allergisk är jag inte men jag får ju panik!)
Det var en dryg tjej i min klass (den bortskämdaste och rikaste) och en annan kille som hade skräpat ner.
Tjejen vägrade plocka undan och torka av, men killen ställde upp.
Jag tycker nu lite synd om han i efterhand, visst var det bara några chips som låg där men jag skällde nog lite för mycket på han. Fast jag var riktigt upprörd!!

Åkte till ätstörnigskliniken senare och det var sista gången det här året. Ska dit igen vecka 2.
Vi vägde mig och när jag såg siffrorna var jag tvungen att hålla igen tårarna.. 43,1 kg. (!!!!!!!!!!) det säger väll allt?
som minst jag har vägit vägde jag 42,5 kg. Jag hoppas att det inte är kroppsfett. Det var nämligen länge sen jag gjorde nummer 2 på toaletten, och jag hade ju ätit innan. Mycket ursäkter, but still.
Jag kunde knappt koncentrera mig på mötet efter jag fått sett siffrorna. Vi bestämde att vi skulle börja med normal portioner och lite "matigare" luncher nu på jullovet + ett glas mjölk till lunch.
Började nästan grina igen, fan vad känslig jag ska vara! :(
Men när vi kom ut ur ätstörningsklinikens hus så brast jag i gråt för att
jag hatar livet just nu, jag vill bara dö ärligt talat.
jag ser ingen mening med det längre. jag orkar inte plågas med ångest, tankar och allt djävulskt!
JAG VILL DÖ! :(

Jag har varit riktigt känslosam den här helgen. Gråtit mycket och grubblat mycket.
Fast ändå kan jag inte säga så för på något sätt så känner jag mig tom och att jag inte finns eller lever.
Jag vet inte om det är ångesten som skapar all oro och alla tankar och gråten. Jag vet inte längre, jag känner mig så förvirrad bara.. nu när jag äter mera.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Ena sekunden har jag massor att skriva ner men sen så helt plötsligt blir jag tom och orklös.

Just nu vill jag att tiden ska stå still, jag vill inte att det ska bli julafton än.
Jag vill hinna bli frisk så att jag kan äta julbordet oplanerat och äta julgodis och lussebullar.
Kunna ta ett glas julmust (även om jag inte är så vidare förtjust i all sorts läsk) och bara bli helt frisk.
Det känns så bortkastad tid att vara sjuk, det blir frustrerande samtidigt som jag vet att jag kan inte börja äta helt för det skulle plåga mig till döds.
Just nu, den här helgen har jag inte haft någon motivation, den har helt plötsligt bara försvunnit.
Det har blivit lite krångel med maten och ett och annat fuskande.
Mina tankar i huvdet har varit starkare och jag har känt mig väldigt ledsen och ensam.
Ibland har jag nästan gråtit mig till sömns för ångesten är stor och det är just det som känns så ensamt - att ingen kommer och tröstar.

Det blev ingen lasange idag. Vi hann inte helt enkelt för vi skulle på släkt träff för en av morbröderna fyllde år.
Jag var tvungen att ta med mig näringsdryck, macka med smör & ost och en clementin som fika.
De andra åt lussebullar och tårta.
Vi satt i vardagsrummet runt ett bord. Jag kunde inte sluta titta på tårtan och lussbullarna. Det såg så läskande ut, så läskande att jag blev ledsen när jag tänkte på att det kommer ta lång tid innan jag kan äta en sån.
För det vet jag att det kommer att göra, för jag skulle aldrig kunna tillåta mig fika.
Det känns som om jag inte är värd det på något vis.
Fick någon fysisk ångest attack mitt i släktkalaset.
Jag försökte göra mig så diskret som möjligt men fick panik för jag kunde inte andas. Mamma märkte det såklart för hon satt brevid mig och hon vet att när jag gör andövningar då är det pgr av det.
Fast det hjälper inte ett skit utan det blir nästan värre!
Men det var skönt att de andra inte la märke. Fast de kanske gjorde det men de sa inget.

Kollade på bilder på datorn som var tagna när jag hade en hälsosam vikt. Ärligt talat så jag ut som en gris i ansiktet och min kropp vad lite mullig.
Jag blev så ledsen när jag fick tanken att jag måste gå upp så mycket i vikt, mer än 13kg, jag kommer ju se hemsk ut!
Jag vill inte se ut så, aldrig! Jag kan tänka mig att gå upp lite eftersom inga kläder passar, men aldrig så fet som jag var då!
Fet kanske inte är rätta ordet för jag var ändå gränsen till undervikt men jag vill ändå inte se ut så!
Detta gjorde mig bara på ännu sämre humör :(

nej nu orkar jag inte mer :(


Det är inga heldagar i skolan längre, imorgon slutar jag vid halv två för jag ska till ätstörningskliniken och på tisdag så slutar vi kl 10:00 när vi har fått betygen. Jag undrar fan vad jag kommer att göra på jullovet. Inte ett skit säkert :(

Jag har inte alls gillat den här dagen, har varit på dåligt humör hela dagen och humörssvängningar och ångest har jag haft.
Mamma har varit stressad och pressat vid maten och det är klart man reagerar. Vi började bråka när vi kom till lunchen, hon ville att jag skulle äta polar extreme (bröd) med en quorn burgare men jag vägrar eftersom det blev för mycket kalorier.
Då blev hon arg och nästan började grina, hon sa att det var så stressig osv.
Jag förstår henne delvis, men hon måste också förstå att jag inte kan äta allt begärt.
Men det blev köttsoppa iallafall, det fick funka.

Mamma hade varit och handlat innan och så när hon kommer hem så säger hon: - Imorgon till lunch ska vi äta lasange (!!!!!!!)
Aldrig i hela mitt liv tänker jag stoppa in en lasange bit i käften till lunch. Det är OK att göra det till middag men det ska vara sällan, för pasta är något riktigt svårt för mig.
Men där bröt jag faktist ihop när hon sa det, fattar hon inte att det blir för mycket? För mycket kolydrater och kalorier?
Aja vi får se hur det går imorgon!

Har varit och julshoppat på IKEA idag med mamma,bror och mammas kompis. Vår bil fungerade inte så vi ringde mammas kompis istället och hon fick skutsa dit oss.
Jag köpte 6 st ölglas fast man kunde ha dom som vanliga glas eller till och med som vas.
De var liksom avlånga på något sätt. Jag har tänkt ge dom till mina morbröder & mostrar och i glasen ska det vara skumtomtar.
Eftersom jag har 5 stycken mostrar & morbröder sammanlagt så blev julklapparna ekonomiska och bra, fast jag skäms lite för de brukar ge mig dyrbara presenter.
Köpte också en ballongvisp till pappa för det hade han önskat sig. Det får duga.
Vi fikade också på IKEA, men jag hade med mig en clementin. De andra åt kladdkaka och drack kaffe,
ibland blir jag nästan lite ledsen över att jag inte kan äta sånt.
I mitt huvud är det strängt förbjudet och det är mycket som säger att jag inte är värd sötsaker och sånt.
Det kommer nog bli en av de svåraste sakerna att lösa och bryta sen..

Usch vad jag hatar min mage just nu! Jag tycker hemskt synd om den för jag misshandlat den men samtidigt blir jag jätte arg på den! Den bara sväller upp hela tiden och gasig blir man också. Har alltid haft problem med magen när det gäller gaser och det är så pinsamt!
Jag vågar inte ens kolla på min mage i spegeln när den sväller upp, jag ser gravid ut och det gör mig jätteledsen och ångesten kommer direkt.

Nej den här dagen har inte varit en bra dag ! :(

Idag har jag mått skit. Jag fick någon fysisk ångest attack på morgonen precis innan skolan och den har fortfarande inte släppt! :S
Men imorse på för middagen blev det så himla svårt att andas och det kändes som ett lock för luftstrupen. Mitt hjärta slog i otakt och jag kände någon slags nervositet. Det var skit jobbigt och jag ville så gärna gå ner till skol syster men jag orkade inte. Fick tips från ätstörnigskliniken att man ska andas in långsamt och djupt men ärligt talat så blev det bara värre! Men fyfan för ångesten, när kommer den att släppa?!
Var rejält trött idag också, det var nog för igår med luciatågen. Hade ett sent tåg där vi kom hem till halv nio på kvällen ( vi hade lucia tåg ända från kl 7 på morgonen)

I vår kommer vi ha Wallmans(konser). Idag när vi hade musik fick vi veta vilka låtar som ska vara med.
Det var ungefär 12 låtar sammanlagt och vi är 16 solister som ska dela på dom. Vissa kommer nog inte ens få sjunga en helt egen låt..
Jag vet inte vad jag ska tycka.. låtarna var liksom dåliga. Det var schlager tema, har jag för mig, men vissa var väldigt svåra och vissa behövde man mycket attityd för att det ska låta så bra som möjligt.
Man fick skriva ner låtarna man helst ville sjunga och jag skrev några stycken som Whitney Houston - The Greatest Love Of All och sen Charlotte Perelli med Tusen och en natt(engelsk veriation) och sedan YMCA med The Village People. Sen var det några låtar till men dom jag skrev nu vill jag helst sjunga.

Vi hade en läxa också tills idag som var att uppträda med en låt och visa så mycket inlevelse och rörelse till låten. Det var nästan ingen som vågade men jag och 2 andra var modiga och ställde oss och sjung för 3 klasser!
Snacka om nervös jag var, men jag gillar utmaningar så det gick bra.

Snart kommer mamma hem och mackan kommer att tvingas ner i min mage tillsammans med ost & smör.
Min styvfars dotter kommer hit och ska bo över helgen, har ingen lust med det för då blir jag orolig hur hon ska tycka och tänka om mina beteenden och fixering vid maten!

Är grymt ledsen. Jag vet inte om jag kan kalla det sårad. Är hemma hos pappa idag, och nu till mellanmålet så har han inte ens kollat vad jag har ätit. Han vet inte om att jag inte ätit mackan med smör & ost på, han har inte ens koll på vad jag tog för frukt eller något.
Han hade inte koll på när jag åt lunch eller näringsdryck (åt lunch hemma för skolan slutade vid 11:00)
Så gott som jag vet så skriver jag alltid när jag kommer hit att något går snett, att pappa har glömt eller att det har blivit för lite eller något annat som är dåligt med maten.
Om jag jämför hemma hos mamma så har hon stenkoll, nästan varenda tugga måste ner. Men det tycker jag är bra för då visar hon att hon bryr sig om mig. Ärligt talat så saknar jag alltid mamma när jag är hos pappa, det gjorde jag aldrig förr. Men jag säger då inte att jag trivdes att bo hemma hos pappa förut men jag var starkare då. Nu känner jag mig faktist lite barnslig, att jag är helt beroende av mamma och att jag är klen som inte vågar äta.

Men när det kommer till ätningen och hur jag äter och hur mycket, så känner jag en stark känsla av att jag är glupsk. Känslan växer mer och mer så fort jag blir hungrig och ska äta något och det känns riktigt hemsk när den är som värst :(
Och nu på senaste tiden så har jag kunnat tagit av det mat som är större som till exempel om det ligger tre apelsiner på ett fat, den ena är störst och den andra är mitt i mellan och den tredje är då minst. Det händer nu att jag kan välja mellan den mitt i mellan apelsinen istället för den minsta och det känns skönt. Vissa tankar blir då att ja men det spelar ändå ingen roll - jag måste ända gå upp i vikt. Men andra elaka tankar kommer och säger - Nej för fan ge dig Cornelia, du är ju skit glupsk och tjock du förtjänar inte den mellersta!
Jag orkar knappt med tankarna, men ibland blir jag stark och jag lyssnar inte på dem varken den "snälla" tanken eller den dumma.

Jag tänker inte berätta för pappa om att jag inte har ätit mackan det får han komma på själv - och om han inte gör det då får han skylla sig själv och jag får skylla mig själv. Men jag tänker inte gå ner och äta en macka med smör & ost frivilligt!

Idag har jag gått lucia tåg hela förmiddagen. Jag råkade stiga upp vid halv 5 på morgonen för min klocka visade 1 timme för tidigt och jag undrar hur det kunde komma sig :S
Men jag gick och la mig till kl 6 och sedan steg jag upp, åt frukost och gjorde mig i ordning.
Åkte till skolan och sedan till jobbet där vi skulle gå lucia tåg. Vi gick 3 tåg och sedan slutade vi, åkte hem runt 11 snåret. Nu ikväll är det 1 tåg kvar och har tänkt ställa upp och sjunga på det med. Klassen har känat in
ungefär 10 000 kr  på lucia tågen, det är riktigt duktigt gjort tycker jag.

Nu känner jag att jag inte kan sitta vid datorn längre, har suttit här enda sen 12:45. Måste röra på mig, annars kommer ångesten!

Denna dag har både varit lång och kort. Det kändes som evigheter fram till lunch och jag kan inte säga att jag har mått så bra. Ångesten har suttit i från igår och bilden på blottaren har kommit upp flera gånger nästan hela tiden, det är nu fram till kvällen den bilden börjar släppa men jag känner mig fortfarande upprörd.
Alla i min tyska grupp fick reda på betygen. Jag som har kämpat så jävla mycket har lyckats få ett G iallafall. Jag är nöjd, bara jag är godkänd så är det bra, för tyska är något som jag har svårt med.

Vi fick sluta tidigare idag för vi skulle gå lucia tåg med klassen. Vi skulle promenera dit och det tog cirka 15-20 minuter och det var så lääänge sen jag tränade. Det var skönt att röra på benen. Lucia uppträdandet gick väll OK, det kunde ha varit bättre. Men jag blev så irriterande på vissa i min klass. De bara stod och nästan viskade istället för att sjunga, själv sjöng jag jätte högt det var nästan pinsamt högt för den enda jag hörde var mig själv. Men jag bryr mig ärligt talat inte, jag vill göra bra ifrån mig för de har betalat 1000 kr för oss och då vill man ju inte ha några fjutt sångare. Imorgon är det också ett lucia tåg fast då ställer vi upp gratis på ett sjukhus för gamlingar och på torsdagen är det lucia tåg hela dagen. Det är faktist rätt så kul! :)
Vi fick fika efteråt, lussebullar,kakor och saft. Åt ingenting av det, jag klarar ju inte av det så jag käkade på mitt äpple som jag skulle ha istället för mackan. Det blev special idag för efteråt så gick jag och några kompisar upp på stan och kollade runt. Jag köpte en julklapp till min bror men jag lyckades inte köpa något mer.
Sen kom mamma och skutsade hem mig. Jag var bara på stan 1 timme men jag var helt trött efter det och det värkte i benen :S Är jag verkligen så klen av mig?!

Just nu är det massor med tankar inom mig. Jag känner mig nästan lite stressad. Har sån ångest också, jag orkar ärligt talat inte med den längre. Jag mår illa pgr av det, det är ingen härlig känsla precis.
Det bara maler om fett,fett,fett,fett,fett,fett,fett(!!!) i huvudet på mig. Det blev både sås med ost i och sedan ett glas mjölk. Det känns som jag växer mer och mer för varje dag som går. Jag känner hungern mer och mer för varje dag som går och jag blir riktigt rädd och jag vet inte varöför men förut kände jag mig inte hungrig då var jag bara tom.
Fan vad jag är trött på mitt liv och anorexin! :(

Jag var glad idag i skolan på förmiddagen. Vi fick reda på betygen i gymnastik. Ärligt talat så trodde jag att jag kanske bara skulle få G för att jag inte får träna men det visade sig tydligen att jag hade MVG! Jag blev verkligen överglad och gladare än på länge. Fast det var många som fick MVG men ändå, jag har ju inte varit med på någon fysisk aktivitet på nästan hela hösten som de andra hade!
Men det gick snabbt över när vi kom till ätstörningskliniken och bestämde att jag skulle dricka 1 glas MJÖLK(!!!) och en macka med smör och OST (!!!!!!!!!!!) till mellanmål på eftermiddagen + frukt.
Jag fattade inte ett skit, jag var typ tom i hela huvudet när jag satt och skulle äta det vid köksbordet. Men ner gick det, förutom den sista mjölk klunkarna. Fast efteråt fick jag panik och ångesten kom både fysiskt och psykiskt :(
Ikväll ska jag också äta fil med flingor igen. Det var en vecka sen sist ungefär och nu är man ju inte alls van längre, men det ska nog också försöka gå ner i magen. Fast just nu känner jag mig liten och svag och jag mår riktigt ångest- illa.

Vi vägde och mätte mig idag också. En lättnad. Jag har varken gått upp eller ner utan jag håller mig till vikten 42,5-42,8 kg. En riktig lättnad också, nu kan jag slappna av lite. Fast ändå inte, för nu är det ju eftermiddagsmålet som sabbar allt. Med fett,kolhydrater och kalorier :(
Vi pratade också om jul och om hur det blir med lussebullar osv. Vi skrev även ner min förbjudna lista och den täcke hela pappret.
De ville att på söndag att jag skulle ta en lussbulle på ett kalas som jag ska till. Men jag total vägrar, så långt vill jag inte gå. Aldrig!. Men de sa att jag kanske har ändrat mig tills på söndag men jag vet innerst inne att det aldrig kommer att ske...

Mamma och jag var och handlade efter ätstörningskliniken.
Vi gick ut ur bilen, och jag han inte reagera på vad han gjorde. Det var en gubbe som stod och blottade sig vid bilen några meter ifrån oss. Han stod och runkade också.
fyfan vilken hemsk syn och jag vände mig snabbt om och mamma och jag gick raska steg mot affären.
Nu kan jag inte glömma den bilden och jag mår hemskt dåligt över det :(
Kan det bara bli sämre?!:(

Jag känner mig liten och svag just nu, jag orkar inte gråta mer för det kommer inget.
Ångesten sitter upp till halsen och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag orkar inte mer - som vanligt.
 Men det ska inte vara normalt att känna att det är vanligt att må skit,
 jag ska kunna skratta och vara glad som alla andra tonåringar.
 Men världen är rätt orättvis!! :(

Mina kalori intag stiger och stiger för varje vecka som går. Nyss levde jag på max 650 kalorier men nu är jag fan uppe i 1500 kalorier!!!!!! :(

Nu vet jag varför jag lever, varför jag kämpar med maten.. det är mamma som räddar allt och det är mamma som jag bara har. Jag bryr mig inte ett skit om någon annan, om hon inte skulle finnas så skulle nog jag inte finnas. Det är henne jag kämpar för, alltså maten. Kanske en liten del för min egen skull men det är hon som är huvudsaken. Jag kom på det igår, för då var det riktigt jävla helvette.
Pappa skällde på mig för att jag bara hade druckit té på kvällen, han sa att det var så jäkla onödigt att köpa brödet som jag köpte igår för att inget annat passade in. Han sa också att jag gör så här bara för att han ska få skit på måndag när vi ska till ätstörningkliniken. Jo , han skällde helt enkelt på mig och jag var helt förstörd.
Jag vet att det är mitt fel. Jag är ful dum och egoistisk men om han hade varit smartare så borde han ha fattat att jag gör så här med en A N L E D N I N G ! Han var ju helt snurrig igår, och det där med bilresan gjorde mig helt deprimerad! Men jag vågar inte säga något om det för jag är för feg, jag är helt enkelt en fegis.
Jag låg och grät och skakade men sen så fick jag ett sms från mamma som undrade vad det var. Det gjorde hon för att pappa hade slått nummret till mamma och tryck på grönlur och sedan kastat - kanske inte rätta ordet men han hade lagt telefonen brevid mig för att jag skulle säga hur dålig jag var för jag inte hade ätit mackan.
Men frågan är - Är det verkligen jag som är dålig? Pappa var ju inte ens nere när jag kokade té. Jag satt där nästan en timme och drack mitt té men det var ingen som kom ner och sa att jag skulle äta någon jävla macka! Men det kanske det jag är - en dålig egoistik person..
Fan varför ska det vara så svårt med en liten macka?


Nästa morgon - idag- så vaknade jag av att det smakade almoniak i min mun. En bra och dålig känsla, de braiga är att då har kroppens muskler brytits ner och jag möjligen har gått ner i vikt. Det dåliga är , ja tvärtom fast med mitt friska psykes tänkande. Idag fyller mina lillasystrar år, vi skulle ha sjungit på morgonen men de väntade inte på mig.. pappa kom in i rummet och frågade om jag skulle vara med och sjunga och ja sa ja men jag hann inte ens sätta mig upp förräns de hade börjat sjunga. Så elakt. Men jag hasade mig upp och satt och kollade avundsjukt på alla paketen som de öppnade. De hade hur mycke paket som helst och de skulle ju få fler senare på eftermiddagen. Så många paket får aldrig jag eller min bror när vi fyller år. Är inte vi lika mycket värda?

Det blev också bråk imorse, jag hade tänk fuska med näringsdrycken men pappa kom på det 10 min innan vi skulle åka. Jag bröt såklart ihop eftersom jag hade planerat det så bra. Pappa blev arg och ringde mamma direkt. Han räkte mig telefonen och jag pratade med mamma en stund, då helt plötsligt kändes allt genast lite bättre och jag drack näringsdrycken till skolan med inte så värst mycket ångest.

J min styvmamma har varit sjukt konstig idag. Jag har inte gjort henne ett skit men ändå har hon inte sagt något till mig på hela dagen. Jag vet kanske att jag brode kunna säga något om jag så gärna vill men samtidigt är det skönt, och jag är inte vuxen så jag behöver inte veta bättre än vad hon borde göra.
Jag hatar henne, jag känner en viss avsky till henne. Hon fattar ingenting, det ända hon gör är att lyssna på mina telefonsamtal eller  rotar hemligt i mitt rum. Varför får man inte ha något privat?
Jag har till en stor del alltid tyckt illa om henne, speciellt när jag var liten så var hon den som jag nästan hatade mest. Men nu de senaste året har vi kommit överens, men nu så är hon helt jävla störd och otrevlig och hon beter sig inte som en vuxen! Och nu är jag extremt orolig över mackan ikväll, hur fan kommer det här att gå?

Jag orkar inte mer , men jag lever för mammas skull <3
Förlåt om ni bloggläsare tar illa upp med mina svordomar lite här och där i texten men jag måste verkligen få skriva av mig!

Jag mår skit, det har jag gjort ända sen jag satte mig i bilen påväg hem till pappa. Han var så himla konstig i bilen, det märktes att han inte mådde bra. Han hade samma symtom som för 2 veckor sen, när han var så där vinglig och yr fast den här gången var det inte lika farligt men det märktes att han inte mådde bra...
Han höll på att köra ner i diket och in i rondellen, vi höll på at bli påkörda av en annan bil för han stannade mitt i korsningen, han stannade också vid röd ljuset men stannade försent så vi stod mitt i övergångsstället, han höll på att KÖRA PÅ två barn som gick på vägkanten.
Jag blir så jävla ledsen, så oansvarigt och jag undrar vad som gör att han mår så där. Han kan väll inte gå på knark? Det skulle jag aldrig tro! Men jag mår så himla dåligt, varför gör han så? Mot mig?
Jag mår bara sämre och sämre när jag är här och det här är ju bara första dagen jag är hos han för jag ska ju tillbringa HELA helgen hemma hos han och jag hoppas han kan kontrollera sig själv och inte supa sig knall full!

Bara för han beter sig så här så kommer de dumma tankarna upp igen. Nu vill en stor del av mig fuska igen och med allt. Jag vill straffa mig själv men samtidigt så står jag inte ut med mig själv´ jag måste ner i vikt! Det kommer tankar om följderna att tänk om jag går ner i vikt mer då kanske dom lägger in mig på sjukhus - eller en näringsdryck till? Men jag orkar ärligt talat inte bry mig, gör vad ni vill med mig jag orkar inte mer!
Jag har redan fuskat, åt inget mellis på eftermiddagen och middagen blev 1 potatis och en tredjedel, inte en hel kycklingfilé och sen sallad. Och jag tänker fuska till kvällsmålet också, det ska jag se till! OCh jag tänker bara dricka en näringsdryck imorgon, och jag tänket fuska med allt som går att fuska med för jag mår så jävla dåligt pgr av pappa! Kan han bara inte fatta det nån gång?! :(

Var på interjuven idag fast man kan kalla det forskning. Hon frågade hur kraven var överallt och hur man ska se ut och beté sig i samhället. Jag svarade ärligt på alla frågor och det tod cirka en halvtimme. Efteråt så fick jag en biobiljett för att jag hade ställit upp.
När jag satt inne i vänterummet innan jag blev interjuvad satt en väldigt mager tjej i samma rum. Jag blev interjuvad på ätstörningskliniken. Men hon var så smal och tunn och hon verkade frysa rejält för hon hade både mössa,vantar och halsduk och det var säkert 10 + ute och inne var det ju ännu varmare. Men jag förstår henne, jag frös så jäkla mycket jag med förut men nu fryser jag knappt och det gör mig att jag känner mig fet och misslyckad. För jag vill ändå se ut så som flickan i vänterummet, men ändå inte. När jag ser mig själv i spegeln ibland så kommer självhatet. Det har vuxit så jäkla mycket den här veckan, magen är ju knappt platt längre. Varför kan jag inte bara få vara så där vackert smal? Jag vill ner till 41 kg, men samtidigt vill jag bli frisk..
En sak till som jag har funderat på. Jag är friskare nu än vad jag var för 1 månad sen men jag är några kilon magrare nu. Hur stämmer det ihop? Jag kan ju äta smör på mackan och dricka näringsdryckerna och jag har klarat av fil med flingor men jag väger ändå som minst och för en månad sen så kunde jag ju alls inte äta något av det. Det gör mig så förvirrad! Jag är väll friskare nu eller?

Jag vill bara försvinna, bort från denna planet.
Till ett land på en främmande planet där allt var fridfullt och det existerade inte utseénde krav eller mattankar.
Där alla var lyckliga och glada för den man var, och man kunde vara sig själv.
Där alla var ärliga,trevliga och .. ja allt som är bra.
Men det kommer aldrig att ské...
 gud vad barnslig jag är som skriver sånna fantasier, men det kanske är för jag är barnslig och patetisk och MISSLYCKAD!

Idag har det varit en sådär dag, bättre än dom andra dagarna. Jag har orkat och varit med social helt enkelt. Det känns så skönt men något säger mig att jag inte får bli glad och pigg, åh vad trött jag blir på de dumma tankarna. Ångesten kom till lunch i skolan. först den fysiska med hjärtklappning och nervositet och fortare andning. Och lagom till matten så kom den psykiska och det var ju SÅÅ passande eftersom vi skulle ha matteprov med ekvationer och sånt skit. Jag hoppas det gick bra på matteprovet, min hjärna kändes helt hjärntvättad.
Jag tror jag var på lite bättre humör idag för alla tyckte mitt hår blev bra. Själv var jag orolig och ledsen igårkväll över mitt hår men det var nog bara för jag inte var van vid den nya hårfärgen. Men det känns skönt nu att de tycker det var snyggt!

Tankar om mig själv blir bara fler och fler. Jag tycker jag blir tjockare för varje titt i spegeln, förut tyckte jag faktist inte jag var så särskillt tjock men jag tyckte inte jag var smal heller, men nu så putar magen ut hela tiden och jag klarar inte av det. Allting blir jobbigt, jag får ångest och de tankarna om mig själv strömmar fram. Varför kan jag helt plötsligt bara inte acceptera mig själv?

Jag var hos skolsyster och pratade idag, jag nämnde mina självmordstankar och tankarna omkring mig själv eftersom de är det som har stört mig under denna vecka. Hon sa att man måste stå ut med tankarna och bara acceptera det för det är ju en del av att bli frisk.
Men jag kan inte acceptera det, jag får panik och mår extremt dåligt över det. Tur nog idag att jag inte ska äta fil med musli för då skulle jag nog känna mig ännu fetare men idag ska jag ta en mjukmacka istället för en knäckemacka. Mamma är inte hemma och det är något som säger mig att jag inte borde ta mjuk macka utan en hårdmacka. vad ska jag göra?! en sida av mig vill gå och kämpa och ta mackan men den andra sida är livrädd för mackan och vill inte ta den.
bara för det kom det dumma tankarna upp igen och jag vill försvinna, jag vill inte leva längre´ inte just nu. fan jag orkar inte mer !! :(

Imorgon ska jag bli interjuvad av en person som gör en forskning om ätstörningar, jag är nervös! :/

Har precis slingat håret, jag är lite oroligt för det har inte torkat än och det ser konstigt ut. Mamma säger att det kommer bli bra men jag vet i fan :/
Vi får väll se..

Igår åt jag fil med flingor för första gången på länge. Först så hade jag tagit musli med äpple & kanel men den var inte god så varför skulle jag ta den då? Dessutom innehöll den extremt mycket kalorier. Så jag total vägrade äta den efter ca 2 matskedar och jag bytte till havrefras. Det var inte så jättegott men det fick duga, vi har en till musli här hemma men den innehåller mer socker i. Jag ska äta fil med musli idag istället för imorgon för då är mamma inte hemma. Mamma tycker att jag bör ta den muslin med mera socker i för det spelar ju ändå ingen roll - jag får ju ändå ångest av vilken musli eller flingor som helst som jag väljer!
Jag tror jag väljer den ... jag utmanar mig ännu mer :/

Igår kände jag mig så liten och svag efter jag hade ätit det, jag hade sån jävla panik för jag kommer säkert gå upp av muslin!
Jag ville bara tyna bort och självmordstankarna kom genast fram. Usch vad hemskt det var, och idag måste jag utmana mig själv igen!
Jag sov också oroligt inatt och jag drömde mardrömar, sen hade jag ångest i skolan men jag försökte inte visa det.
Jag har också tänkt på en sak, klasskompisarna tycker säkert jag är jätte barnslig som inte klarar av att äta som alla andra. Men det skiter jag i, de får tycka vad de vill!

Jag fick reda på idag vad min NO lärare ska sätta för betyg på mig, VG blir det. Jag är nöjd, jag trodde det skulle bli kanske G eller G+. Han tyckte att jag skötte mig bra men han ville att jag skulle ta mer insiativ till att lära mig mer om jag skulle satsa på högre betyg.

ska snart gå ner och äta muslin.. jag känner hur ångesten bara växer och växer och jag börjar må illa .. :(

jag har redan ångest, ikväll till kvällsmålet så ska jag äta 2 dl lättfil med 1 dl musli (!!) och sedan en apelsin och té!
jag mår illa när jag tänker på det, visst är det gott men jag har inte ätit det på hela hösten och det är verkligen en sån sak som står på min förbjudna lista. Som tur var ska jag inte få välja musli själv för det skulle bli för jobbigt och då skulle jag bara välja det kalorisnålaste så mamma ska bestämma. Och sen ska jag äta musli med fil 2 gånger i veckan bara, TACK! <3 men de andra dagarna ska jag äta en MJUK macka istället för hård och det är inte heller lätt. Äter endast mjuk macka till en quorn burgare istället för hamburgebröd annars.
Det var det vi bestämde på ätstöringskliniken idag.
Och ångest har jag redan, och sen fick jag ångest över den nya maträtten som vi åt idag. Det var indiskt tror jag och det var jättegott och mycket kryddor och till och med GI mat var det men ångesten finns ändå där:(

Jag har mått dåligt ända sen jag fick reda på sifforna på vågen. 42,8 kg stod den idag! 3 hg upp? Kan det verkligen stämma, börjar jag verkligen gå upp i vikt nu eller är det för att jag drack en näringsdryck mer som väger 200 gram mer? Tankarna är många och jag känner mig värdelös,ful,fet och äcklig! Pulsen var på 52 och jag vet inte varför men det känns inte bra. Jag känner mig så misslyckad på något sätt,
för några veckor sedan stod pulsen på 36 och jag var nära på att bli inlagd pgr av det men då kändes det tryggt. Nu säger något i mitt huvud att jag ska må dåligt och att jag inte förtjänar att må bra(inte för jag gör det men jag mår ändå lite bättre fysiskt). Jag vill helt enkelt inte må bra men samtidigt vill jag vara frisk och må bra :/

En stark vilja som kommer ibland är att bara släppa allt och börja äta. För vad tjänar jag på att dröja ut så länge på att gå upp i vikt? Det kommer ändå inte gå fort med viktuppgång för det är ju det de har lovat. Men varför ska det vara så svårt att bara äta? Tycker ni som läser det här att jag borde be mina behandlare om att öka till max och inte ta "ett steg i taget metoden"? tacksam för svar!

Det ända bra idag var att jag fick MVG på gymnastikprovet (skriftligt såklart) och att jag och mamma har köpt en ny tésort. Äpple,kanel och russin var smaken. Jag hoppas det smakar gott!

Imorgon är det måndag igen.. första tanken är matteprov på tisdag och onsdag. Andra tanken är ätstöringskliniken och massor med tankar efter den andra tanken är om vad som kommer att ökas vid maten imorgon och tänk om jag har gått upp i vikt eller kanske ner i vikt? Jag har ingen aning om varför men det är en väldigt massa tankar hela tiden. Jag kände knappt ångesten idag och jag hoppas att kanske ångesten börjar släppa nu?

Denna dag har gått väldigt fort tycker jag, jag vaknade och gick ner och åt frukost. Sedan städade jag mitt rum och höll på att dona fram till lunch. Sedan åkte hela familjen upp till stan för att gå på julmarknaden. Det blev inte så mycket koll på julstånden utan vi gick mest in på H&M och sådanna affärer men jag hann köpa lite grejer iallafall och jag är glad över det. Man får ju alltid en glad känsla en kort stund över vad man har handlat.
Jag köpte:
- Hårinpackning
- Slingor ( jag ska färga det någon gång)
- Deoderant
- Örhängen
- 2 st th - shirts
- Tjocktröja

Såg en jättesnygg jacka på JC och jag vill så gärna ha den! fast jag testa aldrig den och jag blir nästan frustrerad över det. Jag vill så gärna ha den ! :/
Sedan jag började med 2:a näringsdrycken så har jag haft mer ork med mitt utseénde. Jag orkar sminka mig ibland och jag orkar göra frisyrer. Har fått ganska många komplimanger om det.
Jag såg väll antagligen ut som ett spöke vissa dagar när jag inte hade något alls i fejan, men jag orkade inte bry mig. Det gör jag fortfarande inte men nu har jag lust ibland och det känns kul att få piffa upp sig vissa dagar.
 Idag har det inte varit en "helvettes" dag som det har varit hela veckan och det känns otroligt skönt!

konserten är idag, jag ska snart göra mig i ordning. det kommer nog bli en lång dag med mycket stressande och nervositet. Man ska få mat därborta, det var pannkakor med sylt. Jag ska ha med mig annan mat, en vegetarisk hamburgare och polar extreme som "hamburgebröd".
Jag är fortfarande förkyld och jag kommer nog mima på vissa låtar.

Mamma sa igår att hon tyckte maten den här veckan har gått sådär, och att jag hade fuskat igår med middagen.
Jag vet det själv innerst inne med middagen men annars har jag skött mig tycker jag. Men jag har känt mig förvirrad en hel del och det kan jag bara skylla på den nya näringsdrycken jag måste ta. Men mamma verkade inte förstå det, men det är ju klart det är ju inte så lätt att kunna förstå.
Hon sa också om jag går ner i vikt mer så kanske det lägger in mig. De orden har snurrat lite i huvudet på mig sen dess. Jag blir nästan lite tom när jag hör ordet inläggning på sjukhus.
Mamma sa också att det kanske lägger till ännu en näringsdryck, men jag tror inte det. Dom kan väll inte ersätta näringsdrycker med all mat jag äter? Ersätta och ersätta kanske inte är ordet men lite så är det ju :/

Idag var det genrep på conventum inför konserten som är imorgon. Det kändes som en kort sekund och sedan var det bara att åka hem även om vi var där ända sen 9:00 till 17:00.
Det var extremt jobbigt att stå på scenen så länge, fötterna hade ingen känsel kvar och man hade rygg ont och halsont. I vissa tillfällen kände jag hur det svajade till, men jag vågade inte göra något. Jag vill ju göra det mest krävande jobbet.
SVT tvärsnytt var där och filmade, så jag kanske blir med i TV imorgon eller idag. Men det är mest troligt imorgon. Tidningen var också där så då kanske det är troligt att jag blir med där också, jag kommer ju bli känd - eller inte :P

Jag har inte haft lika många tankar idag som jag hade igår. Igår var det verkligen högvarv på hjärnan men jag hade också mer ångest än vad jag har idag.
Jag fick en fysisk ångest attack på morgonen när vi stod och sjung. Det blev svårt att andas och jag blev extremt nervös eller nästan rädd på något sätt. Men det var bara att knipa ihop. Nu har jag inte så värst farlig ångest, den gick för det mesta över när jag satte mig vid datorn.
fast det kanske var för att jag åt lite mindre idag. Middagen slutade på 145 kalorier. Tanken slog mig nu att jag har fått mindre motivation den här veckan och jag är inte så kämpevillig men jag har ändå följt matschemat.
Den här veckan har jag varit förvirrad med maten och jag tror det har med ångesten att göra.
Jag börjar också få tillbaka min hunger vilket jag inte tycker om, hungern brukar komma precis innan middagen. Jag vill inte känna hungern :( Fast jag känner mig fortfarande proppmätt på morgornarna och fram till eftermiddagarna. Men ändå, jag gillar inte att känna den slags hungern.
Tom mage känns så skönt och det känns så jäkla bra när man hade det, men nu känner man sig proppfylld förutom nu till middagsnåret när jag börjar känna hunger! (?!)

Imorgon är det konser hela dagen, det ska bli kul men det kommer att bli jobbigt.
Mamma vill att jag ska ta 3 NÄRInGSDRYCKER imorgon :(
men jag har total vägrat och jag tänker INTE ta ännu en till bara för jag ska stå på en scen i några timmar och sjunga!

Jag har mått bättre idag. Då menar jag förståss inte psykiskt utan fysiskt. Halsen gör inte lika ont längre och jag har inte haft någon feber. Mamma ville egentligen att jag skulle stanna hemma idag men jag kan inte. Jag orkar inte få ännu mer ångest över ännu mer mat till lunchen och jag klarar inte av att ligga stilla, så jag tvingade mig till skolan ändå även fast jag egentligen inte borde.
Men jag hade ändå mer ork idag än vanligt, kanske är det den 2:a näringsdrycken som börjar hjälpa?
Jag orkade sminka mig idag och jag kände för att testa på en ny frisyr.
Klasskompisarna och många tycke jag var snygg i håret, jag fick så många komplimanger idag. Det gjorde mig på bättre humör och jag kunde tänka bort de jobbiga tankarna  ett tag.

Men till lunch så blev det jobbigt igen eftersom jag skulle ta den 2:a näringsdrycken.
Gud vad jag tjatar om näringsdryckerna men det jag går och tänker på, eftersom de får mig att må dåligt psyikisk.Som tur var så slutade vi efter lunch och jag kunde koppla av en stund hemma, men sen åkte jag iväg med pappa för jag skulle klippa mig.
Jag blev nöjd i håret, jag klippte lite mer snelugg den här gången. Jag har ju haft rak lugg hela hösten och nu kände jag att jag ville köra det mer vanliga.
Jag är orolig vad de andra kommer att säga imorgon, jag fattar själv inte varför jag är orolig.
Efter jag klippte mig så åkte pappa & jag iväg för att handla och ta ut pengar för han betalade klippningen just då. Klippningen skulle ha kostat 300 kr för vi känner hon som klippte mig, men pappa sa att jag bara behövde ge han en hundring.
Självklart tar jag det för givet att han har skuldkänslor över i helgen, och vill gottgöra det och då blir det att han betalar mina skulder. Jaha men det gjorde ju inget för mig det var ju bara snällt, men han kan inte tro att han kan läka de sår han skapar när han dricker genom att betala min skulder. Men det är ju synd att han tror det. Det är synd att han innerst inne inte verkar må så bra :/

Har haft extremt stark ångest nu framåt sen eftermiddagen och kvällen. Jag mår så dåligt, och jag vet inte vad jag ska göra. Massor med tankar som att jag är fet,ful och misslyckad har varit på mig hela tiden. De blev ännu starkare när jag åt middag.
Jag orkar inte med tankarna, kan jag inte bara få leva en enda dag normalt? När ska jag få göra det?

JAG ORKAR INTE MER !

1327 kalorier räknade jag nyss ut att jag kommer att ligga på i slutändan av dagen. Jag mår extremt dåligt, varken igår eller i måndags har jag vågat räknat ut kaloriintaget. Men nu gjorde jag det, jag vill bara ge upp och börja äta. Men varför ska det vara så svårt? Jag har suttit och funderat och funderat på det och jag har trotts nog att mina hjärna knappt kan tänka så har jag kommit fram till att det måste vara rädslan för viktökning. Det är det värsta som skulle kunna hända - att gå upp i vikt.
Jag berättade det för mamma idag och hon sa att alla skulle ju inte tycka sämre om mig för att jag går upp i vikt. Dessutom så MÅSTE jag gå upp i vikt - det finns ju ingen annan utväg än viktuppgång eller döden.
Jag fattar att ingen skulle tycka sämre om mig, snarare bättre eftersom jag kommer få mer ork och så, men varför är jag så rädd då?
Det är en fråga som står olöst i min skalle.

Jag gick hem från skolan idag, jag har feber och svin ont i halsen. Egentligen skulle jag ha stannat hemma redan från början men jag kände att jag var tvungen att gå till skolan för jag var rädd för att jag bara skulle ligga i sängen hela dagen och då skulle jag få ännu mer ångest eftersom jag inte skulle röra på mig och att jag är tvungen att äta mer mat.
Men vid tio tiden så orkade jag inte mera, skolsyster och mamma tyckte att jag skulle åka hem och det gjorde jag. Jag trotsade ångesten och tanken, för när jag kom hem skulle jag ju vara tvungen att äta lunch också. Det gör jag ju inte i skolan mer än näringdrycken och lite sallad. Och näringsdrycken har jag ju precis börjat med, men ändå. Jag var tvungen att äta tomatsoppa här hemma, och jag känner mig så dålig att det nästan bedövar ångesten.
men jag VILL INTE bli sjukare, jag MÅSTE vara med på konserten på lördag!
det är ju årets jultradition, fast i år är konserten nästan 1 månad tidigare :/

jag vill så gärna vara normal. men rädslan för att gå upp i vikt är starkare.
jag känner mig förvirrad, jag vill inte äta men jag vill bli frisk. Det går inte ihop. Det är så mycket tankar!

imorgon ska jag klippa mig, jag har ju lugg nu och jag tror jag vill ha snelugg som jag hade förut.
jag funderar på att färga håret också, vill bli blond igen.
Jag vill bli den gamla vanliga Cornelia som brukade kallas för Corre. Och ibland vill jag bli kallad för korven , som de flesta skämtade om men som jag trivdes med.

Jag stör mig nästan på att jag skriver så negativa och klagande bloggar men det skiter jag i. Jag måste få skriva ut, jag vet inte annars vart mina känslor ska ta vägen( om det var någon som tycker det börjar bli irriterande med alla mina klagande bloggar)

Ärligt talat mår jag som värst just nu, det kan fan inte bli värre! Eller, jo det kan det men jag mår sämre än de senaste dagarna. Ända sedan den 2:a näringsdrycken kom i magen har jag haft ångest, jag har inte kunnat sova på hela natten. Tankar om viktuppgång,kalorier,mat och alla de där jobbiga tankarna har snurrat i huvudet på mig. Jag mår verkligen skit, och inte nog med det, HELA denna dag har jag haft ångest. Ibland har jag haft svårt att andas men för det mesta har det suttit psykiskt. Jag bara väntar på att jag ska vänja mig vid dom jävla näringsdryckerna, de är ju dom som gör det till ett helvette! :(
Men inte nog med det, jag har fått svin ont i halsen. Och nu på kvällen efter middagen så blev den ännu värre, det är grät så ansträngande. Men jag anstränger ju knappt halsen, eller? Jag tror jag håller på att bli sjuk :/

jag vill just nu försvinna, hela halsen gör så jävla ont och jag har ångest och självmordstankar. när vill helvettet ta slut? när ska jag få bli glad någon gång? att kunna få skratta äkta någon gång skulle göra mig så jäkla glad. bara en gång , men hur ska det gå till? Jag känner mig levande död. Jag saknar mina vänner, jag saknar mitt gamla jag. jag vill bli normal igen men jag orkar inte, inte just precis nu.. jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen...

:(