Slö bloggskrivare
Och det som fortfarande är jobbigt, men idag fick jag inga hysteriska ångestattacker utan nu känner jag mig bara lite deppig.
Kollade förresten på youtube.com och hittade en jäkligt rolig videoklipp!:
http://www.youtube.com/watch?v=Tx1XIm6q4r4
tyvär kunde jag inte få fram en direkt länk men kolla gärna och kommentera gärna videoklippet,
själv tycker jag den var väldigt rolig :)
Jag är stor.
Har nyss ätit och magen står ut åt alla håll känns det som.
Ni vet fattiga barn i andra länder som är nära på att dö av svält?, de har ju stora putiga magar av någon anledning, och PRECIS så har jag.. och jag har haft det i flera veckor + gaser på köpet. Det är inte kul och det är hemskt.. Vill bara dö för det är jobbigt och speciellt när det spänner som värst :(
Tiden går så fort helt plötsligt och jag vet inte varför.. Jag hinner inte med att vara inne på datorn lika mycket som förut men ändå så gör jag ingenting mer på dagarna. Men det kanske har varit för jag mått som värst de senaste tiden.
Men nu börjar de ge sig lite och jag mår lite bättre och det går enklare och enklare med maten i skolan(SKÖNT!)
Därimot har jag nog fått tillbaka lite tonårsfasoner för den kroppsliga delen och i huvudet(kan man säga så?!) Jag har inte fått min mens(det tar låång tid) men jag märker hur mina hormoner sätts igång och jag och mamma tjafsar lite då & då.
Det är både positivt och negativt :/ ...
Igår åt jag pasta till lunch, det är fortfarande extremt jobbigt. Jag blir så ledsen och hela dagen blir förstörd!
Det höll på att bli för mycket kalorier (enligt mig) igår också och jag skulle äta fil & flingor som jag gör varannan dag. Men när vi var i affären så fanns inte den filen som jag ville ha och som jag endast klarar av. Den med 35 kcal/dl
Och jag bönade och bad till mamma att jag skulle äta macka istället men nej det skulle jag inte. Så vi stod och tjafsade om det en stund men tills slut tog hon en fil bara sådär. Jag blev hur ledsen som helst och jag började faktist gråta i affären för aldrig i livet vill jag ha den filen!
Men jag lyckades behärska mig lite för jag kunde ju inte böla i affären. Men jag lyckades också övertala mamma med att göra en smoothie och det gick bra, och då blev det inte lika mycket kalorier så då kunde jag andas ut..
Var på ätstörningskliniken idag. Vägde mig.. och jag har gått upp :(
Jag blev och är rätt ledsen över det men inte så jag gråter över det, bara om någon påminner mig om det..
Och jag skäms så mycket över vikten för jag tycker den visar så mycket! :(
Nu visade den 44,6 kg och det är ca 3hg upp (men jag hade ätit både frukost,mellanmål,lunch och näringsdryck innan men enligt dom så räknar dom inte bort det :/)
Snart kommer den att visa 45 kg och det vet jag inte om jag kommer klara, men vi får se.. :(
Hade vuxit också konstigt nog. Vi brukar inte mäta mig och det var flera månader sen vi gjorde MEN jag hade faktist vuxit 0,8 cm! Så jag är glad över den saken..
Vi pratade också om hur vi ska göra på de andra behandlingsmöterna, om jag vill komma själv eller med båda föräldrarna m.m
Ska dit med pappa nästa gång och näst nästa gång blir det mamma och gången därpå ska jag dit själv.
Men jag vill inte dit med pappa, men jag ska försöka se det som en bra sak för då kanske vi kan reda ut en del saker som jag inte tycker är bra.
Som när han inte kollar mig eller säger till,
men också om hans alkoholproblem och J:s konstiga beteenden om jag vågar förståss.
Köpte ett nytt bröd idag i affären. Det kanske låter lite konstigt men jag har ju sådanna problem över att jag inte kan variera. Det måte blir samma kalorisnåla bröd som vanligt. Men nu köpte jag ett bröd med 2 kalorier extra än de vanliga brödet jag äter!
Det kanske inte var så många kalorier mer men jag är glad över att jag hittade ett nytt bröd. Jag kan inte hålla på att äta sammabröd i flera månader. Om ni undrar vad det var för bröd så var det någon rågtoast och innehöll 80 kalorier/skiva ^^
tacos och tyskland
Men ikväll så är jag bortbjuden till en kompis som fyller år och jag är nervös inför ätandet. Det blir tacos och jag är livrädd för vad hon har i allt. Men jag ska inte försöka tänka på det och förstöra hennes fest! Tacos är rätt så kalorisnålt om man tänker efter, eller man kan göra det till det.
Ett sådant majsbröd(tacoskal) innehåller 33 kalorier och sedan kan man ju lägga i mycket sallad och skippa såserna. Fast det blir ingen tacos utan det där kryddorna, men det finns oftast i köttfärsen.. aja, jag hoppas det går bra!
Kommer nog förmodligen ta med mig mitt kvällsmål som består av en apelsin, en macka med smör & skinka. Té som jag brukar dricka kan jag ju inte ta med mig, så det får jag skita i idag!
Ser faktist fram emot hennes fest lite grann, jag har aldrig varit hos henne. Och jag som brukar få ångest över sådanna nya saker men idag har jag inte det speciellt mycket.
Är så orolig över en sak..
Varje år åker 8:orna som har tyska till tyskland och bor hos tyskar och sedan kommer dom hit till sverige. Man åker vecka 5 på söndagen och är där i 5 dagar.
Eftersom jag har tyska så har jag sett fram emot den här resan ända sen i 6:an då jag valde tyska, MEN nu är jag ju sjuk så jag kanske inte kan åka eftersom jag inte kan äta allt och det blir lite krångligt med en tjej som har anorexia. Är väldigt ledsen över det här, det vore ju tråkit att inte åka med.
Men så ringde min mamma till tyskaläraren(hon ska följa med) och sa att hon kanske kan lösa det.. men jag vet inte om jag vågar.
Jag hoppas på ett sätt att jag får hänga med, men maten skrämmer mig så jäkla mycket att jag inte vill.
Undrar hur det blir med det ...
nu ska jag göra mig i ordning, jag tror jag ska locka mitt hår för första gången, fast det kommer nog inte bli så bra men man måste ju testa! xD
Fredagkväll
Det var biffstroganoff med ris i skolan, jag åt det vegetariska altenativet och det var med quorn istället. Fick en sån otrolig ångest efteråt men den släppte sen. Men sen när de andra målen där på kom så blev det jobbigt igen, men jag kunde inte börja gråta för vi hade gäster hemma så jag fick hålla mig.
Fuskade lite vid lunchen, men det har jag gjort hela veckan.. inte stora mängder men mjölken har varit mest fuskande. Vissa dagar har det blivit lättmjölk knappt ½ dl och andra dagar har jag lämnat lite mer mat.
Fick en ovanlig fysisk ångest idag. Jag började kall svettas otroligt mycket och blev jätte trött och lite yr och sen hade jag hjärtklappning. Det var inte den "vanliga" ångest attacken jag fick.
Imorgon är ja bortbjuden till en av mina klasskompisar, hon har fyllt år så vi ska "fira" henne med tacos och film.
Det ska bli kul men jag är orolig för tacosen.. tänk om hon inte har något jag äter, vad ska jag ta då?! :/
Men det löser sig väll.
Har ångest nu igen, jag känner att jag bara vill gå och dö. Kan ingenting bli positivt?
De andra i familjen sitter och äter glass där nere, jag ska gå ner och hålla dom sällskap nu.. Och snart börjar Let´s Dance och de ska jag se på.
:(
Det finns inga ord hur dåligt jag mår
Jag har konstigt humör också, ena sekunden känner jag mig tom och andra helt gråtfärdig.
Jag tyckte inte det gick något vidare vid lunchen i skolan. Det var verkligen extremt jobbigt. Tur nog var det inte pasta och det är det inte på hela veckan heller.
Det var pytt i panna men eftersom jag inte äter korv så tog jag det vegetariska som bestod av linser,grönsaker potatis och lite bönor. Den var god men det var skit jobbigt. Och jag försökte ta så mycket som en normalportion var ( nästan halva tallriken eftersom det var pytti panna) men när jag jämförde det med de andras tallrik så hade jag mycket mer än dom. De kanske åt en tredjedel, men jag tror inte de gillade pytt i pannan särskillt mycket. De åt många mackor med smör på istället. Det var jobbigt att se på deras tallrikar.
Men ingen brydde sig konstigt nog, det var bara en gång någon frågade mig om jag tyckte det var jobbigt. Det märktes väll att jag inte var långt ifrån att börja stor böla. Jag försökte hålla mig och det gick, men jag mådde och mår skit och har gjort det ända sen jag klev in i matsalen! Jag orkar inte längre, vill bara somna in och vakna lycklig och ångesfri.
Jag vill absolut inte äta skollunchen igen! ALDRIG! :(
Men jag har inget val, om jag ska bli frisk så måste jag gå igenom det här.
Men jag orkar fan inte mer, jag vill bara dö. Jag är så jävla ledsen hela tiden.. sitter och gråter nu för det jag säger menar jag!
De senaste dagarna har jag trott att nästa dag blir bättre, men det har det inte varit.
JAG ORKAR INTE MER AV DET HÄR! JAG VILL INTE TILL SKOLAN OCH ÄTA LUNCH OCH DRICKA DEN JÄVLA MJÖLKEN! JAG KÄNNER MIG INTE TILLRÄCKLIGT STARK FÖR DET!
JAG VILL DÖ, SNÄLLA KAN JAG INTE BARA GÅ OCH TA LIVET AV MIG?!?! :(:(:(
Ledsen
Jag var ju på ätstörnings kliniken som jag skulle till idag. Var så nervös inför vägningen. Och när jag stod på vågen fick jag se siffrorna .. jag har gått upp! :(
Minns inte om det var 44,3 eller 44 kg men det var iallafall 1 kg upp :( Blev riktigt ledsen. Kunde knappt hålla mina tårar tillbaka och det märktes att jag var ledsen. De sa att jag var duktig som kämpade. BLA BLA BLA, jag är inte duktig - jag är misslyckad!
Men jag är samtidigt lättnad över att på ungefär 3 veckor bara har gått upp 1 kg. Det är första kilot jag går upp.
Och jag mår hemskt, varje gång jag tänker på att jag väger 1 kg mer blir jag gråtfärdig. Jag mår bara ännu sämre nu.. jag vill bara dö och försvinna.
Vi har möss i huset igen.. mamma har lagt dit råttgift. Det är både farligt för människor som möss. Jag undrar fan inte om jag nån gång ska gå dit och äta lite av det, då kanske jag blir allvarligt sjuk .. eller till och med dör!
Då slipper jag all dess ångest, oro och deppretion.
Men det vore för taskit mot mamma..
Förresten vill mamma att jag ska ta någon ört tablett som gör en gladare, men det känns inte som någon mening.. För livet kan inte bli bättre. Så känns det iallafall. Det finns ingen mening med mitt liv :(
Är så jävla orolig inför imorgon. Jag måste vara extremt stark vid lunch. Första skoldagen och jag ska äta min första riktiga lunch i skolan SJÄLV!!!!!!
Jag vet inte om jag pallar det. Men jag ska försöka, och när jag försöker så brukar det gå. Men om det är pasta så tänker jag inte ta det. Jag har inte vant mig vid det än och därför vill jag inte riskera några pinsamma gråtattacker i skolan.
Jag vill verkligen inte till skolan, alla dessa krav jag har på mig själv. Något säger mig i huvudet att jag måste plugga ihjäl mig. Medans de andra sitter och små pratar lite så sitter jag knäpp tyst och gör uppgiften vi fått. Visst är det bra men ingen får verkligen störa. Och det måste bli bra. Allt måste bli bra för annars är jag inte nöjd.
Just nu vill jag bara dö, är så jäkla ledsen :(
Jag vill inte gå upp mer i vikt, jag tycker jag redan ser fylligare ut! Dessutom vill jag inte se ut som en gris i ansiktet :(
Nervös
Har inte varit såhär nervös förut, antagligen är det väll inför vägningen. Kommer jag ha gått upp 1-2 kg?
Särkerligen kommer vågen stå på lite mer eftersom jag har ätit både frukost & lunch & näringsdryck!
Det gör att jag måste ta bort lite på vågen i smyg, för annars kommer den inte stämma. Jag vill veta den exakta siffran! :/
Har tagit bort alla örhängen och onödiga saker som väger. Jag har också druckit lite mindre. Jag vet inte om det är normalt. Vissa anorektiker brukar ju dricka massvis med vatten för att gå upp i vikt men jag försöker äta så lite och vara så sparsam som möjligt.
Undrar varför det är så?
De anorektikerna kanske har en våg hemma och dom kanske har chansen att fuska lite mer så det kan gå ner i vikt. Men samtidigt hotas det med inläggning om de går ner mer!
Åh nu säger en tanke att så kunde ju jag också ha gjort! Så jag kunde ha gått ner ännu mer i smyg .. men nu är det försent ju...
åh nu är det bara 5 minuter kvar tills pappa kommer och hämtar mig!
Måste göra mig i ordning.
fan :(
Tom mening
Om jag ska vara ärlig så är det första gången jag gråter öppet vid matbordet inför alla.
Min styvmor J shasade direkt ur mina lillasystrar och de fick sitta i TV rummet och äta. Jag vet inte vad jag ska tycka om den saken, jag tycker både bra och dåligt. De vet ju inget om men de vet att jag inte äter som de andra och de tycker mina näringsdrycker är konstiga. De tror att de är juice eller ibland glass. Så lättlurade. Men jag tycker dom ändå borde få en chans att få veta, men J vill inte det.
Men när jag satt där vi matbordet så var det ingen som brydde sig eller frågade hur jag mådde. Det gjorde mig ännu ledsnare för man brukar väll fråga om någon sitter och bölar?
Har inte vågat gråta förut sådär öppet, det är ytterst sällan. För jag vågar inte, jag försöker hålla allt inom mig och vänta tills jag kommer upp på rummet och inte förräns jag pressat ner huvudet i kudden har jag kunnat gråta ut all ångest och oro.
Har fortfarande ångest och jag mår dåligt. Har mått dåligt i princip hela helgen. Pappas fel också.
Han har börjat röka igen och han hade lovat att sluta. Men det höll bara i någon månad och ändå har han tjuvrökt många gånger.
Vad besviken jag blir.Även om jag vet att det måste vara skit svårt så har han mediciner för det högt och lågt. Det är nästan så jag börjar misstänka att han är tablettberoende. Han ska alltid överdosera hela tiden eller så ska han alltid ta något. Förut när han drack mycket mer så åt han många TREO om dagen. Nu har jag ingen koll men han äter nog någon sån nu med.
Men nu är jag hemma hos mamma igen. Det är så SKÖNT!
Känner mig mycket friare och jag mår mycket bättre här än hos pappa.
Imorgon är det ätstörningskliniken igen. fan! Ska dit och väga mig och jag slår vad om att jag har gått upp några kilon! :(
Vill inte det, hellre dör jag!
Förra gången så visade det bara några hekton mer och det var så nära att jag började gråta. Jag ångrar att jag inte gjorde det för att visa att jag inte vill. Men det hjälper inte, men jag tänker iallafall visa hur jag mår! Nu mår jag ännu sämre än förut.
Har sovit så dåligt de sista dagarna. Har varit så orolig över mötet imorgon och skollunchen. Mardrömmar har jag också haft.
Är så orolig.
Har också mycket tankar, och även fast jag inte är hungrig och nyss ätit så känner jag fortfarande att jag måste fråga vad det blir för mat nästa gång. När försvinner det? Och när försvinner håret på magen och kroppen? Och när slutar jag tappa hår? Och när ska JAG FÅ MÅ BRA?!
Det vanliga.
Man kan ju gissa.. varannan vecka på fredagarna -då dricker sig pappa obehärskligt full. Den dagen är idag.
Jag pallar inte det, jag trivs inte här och jag känner mig riktigt ensam!
Ingen har koll på maten heller, pappa säger bara till när jag ska äta. Jag skulle kunna fuska väldigt mycket. Men jag gör inte det, men det är riktigt jobbigt. Ingen kollar ju och det blir lockande att fuska.
Mamma ringde nyss efter ett antal skickande ledsna sms.
Hon sa att jag ska äta för min skull och att hon ska tänka på mig i helgen. Men det gör knappt någon skillnad!
Jag känner mig riktigt less på att pappa inte bryr sig och inte tar min ätstörning på allvar.
Visst vet jag att han bryr sig om mig och han ställer upp mycket på andra saker, men just när det gäller angagerandet i mat ätandet så har han ingen koll!
Just nu skulle jag vilja ta livet av mig faktist. Tur nog har han inte kommit upp och börjat störa mig än och jag hoppas inte han gör det för då vet jag inte vad jag gör!
Jag har spelat mycket The Sims sen jag kom till pappa för då går tiden mycket snabbare. Nackdelen med det är att jag får sån ångest om jag sitter still för mycket. Såjag kanske inte skriver så mycket bloggar i helgen fast eller så gör jag det, vi får se.
jag vill bort härifrån för jag mår inte bra!:(
filmdag
Fast skräckisen fick vi inte se hemma hos mig för mamma så vi gick hem till F istället och kollade på den.
Vi hann inte göra så mycket mer än så. Vi pratade lite också, om allt möjligt.
Sen när jag kom hem så skulle vi äta. Och det är nog skälet varför jag skriver.
Har en väldig ångest nu. Det var bara för mamma la upp en stor portion (enligt mig, men den var stor!) och jag åt upp allt!
Ångrar mig som fan! Men jag kunde inte gråta idag heller för min morbror var hemma hos oss och sen fick vi ännu mer gäster :(
Just nu vill jag bara försvinna igen.
Jag vill bara ha en varm kram och att ångesten ska släppa !
Nyår
Sitter och lyssnar på min nya mp3. Är lite irriterad på den också, bara 1 hörlur funkar och vissa låtar går inte att spela på.Dessutom kan man inte se vilken låt den spelar för den är så liten och smidig, man kan sätta fast den på tröjan och den är inte större än ett suddigum fast mer fyrkantig.
Igår kom gästerna. Vi åkte först och bowlade och jag kom sist på bowlingen som vanligt!
Men jag var yngst så det får jag väll skylla på. Det var bara vuxna som kom hem till oss, förutom min bror då.
Jag fick en strike och det har jag inte fått på flera år! Om jag inte ens har fått det nån gång...
Men jag var tvungen att ta det näst lättaste klotet, det minsta skulle ha varit bättre men det var för små hål för fingrarna, mina finger-skelett skar sig i det.
Sen åkte vi alla hem för att fixa maten. Vi lagade den tillsammans. Allt gick bra med maten fram till varmrätten, den bestod av lax m pressad potatis och sås. Jag trodde självklart att såsen skulle vara brevid så man skulle ta den med en sked men icke sa nicke.
Jag fick sån jävla panik. Laxen låg i en ugnsform med såstäcke!!
Jag behöver inte äta sås än, men nu var det ju omöjligt att inte äta det. Den var ju fastklibbad på laxen! :(
Jag väntade tills alla gäster hade tagit, och så la mamma upp och det kom självklart med lite extra sås i smyg!
Men hon tror inte jag inte såg det, och det gjorde att jag fick ännu mer ångest!!!
Höll på att börja gråta men jag var tvungen att inte göra det, jag vill inte göra någon stor scen av det hela.Det skulle ju kännas pinsamt och de skulle säkert börja undra.
När jag satte mig och skulle börja äta kändes det som om alla glodde.
De hade fått reda på att jag hade anorexi, mamma berättade och jag stog och skar sallad :S
Så det kändes som hela kvällen skulle bli förstörd men det gick över mer och mer medan timmarna gick.
Vi hade lite tävlingar också, en tävling var drinktävling.
Man skulle blanda drinkar och dekorera glasen snyggt. Och gissa.. jag vann!
Och jag smakade inte ens en droppe på min drink eftersom det var läsk och allt möjligt i den!
Tyckte det var lite synd att jag inte kunde smaka, jag ville ju trots allt veta hur den smakade. Men jag är inte redo för att tillåta mig det onyttiga.
Annars var nyårs festen kul, de stannade lite sent bara. Men jag gick och la mig vid 2 för jag var så himla trött!
Sista dagen innan det nya året 2008
Jag kommer inte ha något nyårslöfte.
Det blir många folk som kommer hit idag på nyår iallafall.
Vi ska bowla först och sedan åker vi hem till oss. Sen ska vi väll äta 3 rätters middag.
Jag och mamma har kommit överens om hur jag ska göra, jag kommer ta en macka som förätt för de andra ska ha någon macka med skagenröra och nått mer. (Och den mackan ersätter mackan på kvällen somjag brukar ta varannan dag)
Sen blir det kryddad lax och pressad potatis till varmrätt. Och till efterätt så de äta konserverade päronhalvor med after eight på. Den ska tydligen smältas inne i ugnen.
Men eftersom jag inte kan äta det så ska jag äta mitt kvällsmål som idag består av en apelsin och te.
Jag hoppas det blir en kul kväll. De andra kommer väll säkert tänka och undra varför jag inte äter som dom andra. Men dom får undra på hur mycket dom vill!
Dagen förstörd
Men sen till lunchen så blev det pasta igen!!!!!!!!!!!! :(
Hela dagen blev förstörd och det var lika hemskt som när jag åt pasta här om dagen. Men jag kunde inte gråta lika mycket för vi skulle åka och fika med mammas kompisar.Och mamma har sagt många gånger nu att den här veckan som kommer ska vi bara träna på den farliga maten eftersom mycket av den farliga maten kommer serveras i skolan. Fan vilken vecka det kommer bli :(
Och fan vad dåligt jag mår över pastan! Det kommer säkert inte gå över på flera dagar igen :(
När jag vakande imorse så fick jag nästan en chock.
Jag tycker jag ser fetare ut och det ger mig ångest och oro. Vågar inte ha på mig de nyaste jeansen för de sitter en aning tight och jag tycker jag ser tjock ut i dom. Jag ångrar mig att jag köpte dom. De andra paret jag köpte är jag skit nöjd med, men de andra känns bara så fel :(
Men jag ska försöka ha på mig dom ändå och skita i hur dom sitter.
Det mest irriterande med dom jeansen är att det är hög midja och det känns så konstigt pgr av det.
Igår hann jag inte skriva någon blogg. Jag var med F på stan och vi shoppade.
Det var kul och vi bestämde på onsdag igen, då ska vi ses hemma hos någon av oss och hon ska färga mitt hår. Vi ska också kolla på film och sen så nämnde hon något med att bada tunna hemma hos henne. Det är kul!
Men jag skäms samtidigt över min feta putande mage. Över min håriga mage och rygg ( som jag fått pgr av svälten)
Jag har ju inga bröst eller någon rumpa kvar, så mina bikinisar passar nog inte.
Men F sa att det bara var kanske, så jag behöver nog inte oroa mig mer.
Därimot oroar jag mig mer och mer för skolan. Jag är rädd för skolmaten, men jag har inget val utan jag måste äta den när skolan börjar.
Men oron över vissa maträtter sprider skräck inom mig, det kommer nog också vara svårast och jobbigast de första dagarna.
Imorgon är det nyårsafton. Vi har inte planerat några gäster hit i år. Det brukar vi göra men i år är det ingen som bjudit oss eller vi har inte bjudit någon.
Bara ett kanske att min morbror och hans nya fru ska komma, och jag hoppas det för det kommer nog bli trivsamt för min del.
Oro
Har haft mest fysisk ångest och det har pirrat i bröstet och jag har känt mig nervös och orolig. Jag vet garanterat att jag kommer ha gått upp av pastan jag åt igår. Och nu vill mamma att vi ska äta mer pasta för att jag ska klara av att äta det tills skolan börjar. Och när skolan börjar ska jag klara av att äta lunchen där, men hur i helvettet ska det gå?!
Mamma har också sagt att någon gång på jullovet ska hon göra hemmagjord pizza (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Det är nog nästan ännu värre :(
Och jag hinner gå upp många kilon innan nästa behandlings tid. Ska inte dit förräns den 7 janurari. Även fast jag vet att flera kilon kan jag inte gå upp till dess så känns det ändå som det.
Fan vad det pirrat i börstet, och jag har svårt att andas. Jag ska försöka inte hetsa upp mig så himla mycket.
Idag var jag på stan en snabbis med mamma. Köpte ett till par jeans på rean som kostade 149 kr.
Ett par jeans som bara kommer att passa några kilon upp, men de var ju så billiga och jag köpte ju ett par jeans i förrgår också men det är de enda jeansen jag kan ha just nu(förutom ett par andra men dom får jag dra upp hela tiden). Så jag tror att jag gjorde ett bra val.
Ångest
Jag mår så jävla dåligt och det har jag gjort ända sen jag fick veta vad jag skulle äta till lunch.
P A S T A (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Jag satt och stört grinade framför matbordet och det var länge sen jag hade sån extrem ångest. Värre blev det när jag hade ätit upp.
Gick upp på mitt rum och bara stört grät. Just så dåligt har jag inte mått sen när jag började med näringsdryckerna. Då låg jag också och skrek på mitt rum, av ångest. Både psykisk och fysisk.
Mamma kom upp på rummet och satt med mig. Hon lyckades iallafall få tyst på mitt gråtande, men ångesten har inte släppt än.
Jag borde känna en viss stolthet i mig själv, att jag faktist åt upp nästan all spaghetti.
Visst har jag ätit pasta förut och till och med när jag var som sjukast, men det har alltid varit jobbigt och nu så var det flera veckor sen jag åt det sist.
Hoppas jag slipper det ett tag nu fram över, visst älskar jag pasta. Men jag kan inte njuta av det och jag är rädd för det.
Det känns som en stor klump i halsen och jag vet inte vad jag ska göra.Det är svårt att andas.
Är hemma hos pappa och jag orkar verkligen inte gråta mer. Jag har ont i huvudet och jag känner mig trött.
just idag så känner jag att JAG INTE ORKAR MER! :(
Och jag som trodde allt bara skulle bli bättre men tydligen hade jag fel. Nu kan det inte bli värre.
Det blev matproblem hemma hos pappa också. Jag kom hem till han så sent ungefär vid halv fem. Vi skulle äta om en halvtimme och jag hade inte ätit mellanmålet som består av en macka med smör & ost, näringsdryck och en clementin. Pappa ville inte att jag skulle ta något av det för vi skulle äta om en halvtimme.
Han sa till och med att jag kunde skita i det!
Men jag blev faktist förbannad då och ringde mamma och frågade hur jag skulle göra.
Jag menar, hur tänker han? Jag kan ju inte ta bort vissa saker bara för det blir lite tight med tid, även om jag själv känner att jag borde ha fuskat så vill jag inte. Jag vill bli frisk. Men varför ska det vara så jävla svårt?
Min deppighet idag verkar ha smittat ner min styvmamma J. Hon blir genast otrevlig om jag säger något på en kort ton eller lite irriterat. Det tycker jag är barsnligt av henne, jag menar man måste få vara irriterad ibland utan att hon blir bitchig av sig.
Jag har faktist för mig att hon också har någon slags ätstörning. För när vi åt middag som var köttsoppa, så ville hon bara ha lite potatis,rotfrukterna och spadet. Hon ville alltså skita i köttet.
Men man blir ändå osäker för ibland kan hon äta upp nästan en hel chips påse, men ibland vill hon bara ha lite sallad.
Just nu vill jag bara försvinna.
Har så ont i bröstet av ångest.
Jag vill hem till mamma för där är det någon som bryr sig iallafall! :(
Ångest men lite gladare
Åt en riktigt normal lunch med ett glas mjölk till. Det blev resterna från julbordet - köttbullarna och koktpotatis.
Det var inte den lättaste maten precis, men jag åt upp iallafall.
Men ångesten vägrade släppa och den blev bara värre när jag skulle äta mellis och middag. Dom målen skulle ju också vara normal portioner.
Men ångesten gick för det mesta över när F ringde mig. Det var så läääänge sen någon ringde mig och jag blev jätte glad.
Vi bestämde att vi skulle gå på stan på lördag. Jag har faktist saknat henne otroligt mycket under den här veckan och förra. Det är som min hjärna börjar vakna till igen.
Idag hängde jag med familjen till Marieberg(köpcentrum)
Det var hur mycket folk som helst och det gick knappt att komma fram överallt.
Jag hittade ett par svarta jeans för 199 kr på rean. Jag köpte en större storlek än vad jag har just nu så jag kan växa lite i dom men dom satt ändå rätt så tight. Egentligen är det bara onödigt eftersom jag ska växa flera kilon men de var ju så billiga och jag har verkligen bara ett par jeans här hemma och dom får jag gå och dra upp hela tiden.
Förut satt dom jeansen jätte tigtha och var nästan på gränsen till för små.
Nu åker de nästan av, och det är helt sjukt egentligen. Jag kan inte fatta att jag har tappat så mycket vikt, jag tycker inte ens jag är smal. Jag är bara ... hårig på kroppen. :/
Jag och mamma hade spa kväll en stund idag också. Vi bastade,gjorde peeling och hårinpackning, filade naglarna och smorde in oss med huslotion. Det var mysigt och jag hade tänt massor med ljus. Så nu är jag ren kan man säga.
Ska strax gå ner och äta mina flingor med fil till. Nu börjar ångesten komma fram och jag mår nästan illa.
Men jag är lite gladare nu iallafall eftersom F ringde. Jag ska äta för mina vänners skull <3
Julafton
Julafton gick bra och jag är jätte nöjd med alla paket jag fick.
Jag vaknade hemma hos pappa och vi fick paket i julstrumpan, då fick jag en hårinpackning och något badskum.
Mina lillasystrar var jättespända hela natten och på morgonen och blev helt till sig när de såg att det var paket i allas julstrumpor. Och sen var det någon som hade lämnat fönstrer på glänt, så att det skulle se ut som jultomten hade varit där. Då blev de ännu mer till sig.
Jag undrar när dom inser att tomten bara är ett påhitt, för det har varit samma tradition sen de föddes.
Sen åkte vi hem till mamma iallafall, och jag fick cykla och det var skönt men ansträngande även om det bara var cirka 2 km.
Fick ett paket i julstrumpan hemma hos mamma också och det var Extra Pastilles.
Det kan jag faktist äta men i små mängder, kanske 5-6 stycken.
För de innehåller bara 110 kalorier per hundra gram och en sån pastill väger typ 1 gram så då blir det alltså 1,1 kalorier/per pastill.
Aja, sen var vi tvugna att äta tidig lunch för det skulle bli tidigare middag och det blev tomat soppa och en knäckemacka och ett glas mjölk.
Fick ångest direkt och jag sprang upp och grät och jag trodde julafton skulle vara förstörd.
Men det gick över sen när jag fick en uppgift att sätta i nejlikor i en apelsin.
Sen så kom släkten och jag hjälpte till med att laga mat och fixa.
Så var det dags för julbordet och jag åt köttbullar,potatis och sallad. Fick en liten skvätt sås men jag försökte inte tänka på den och bara äta. Köttbullarna var goda men det var jobbigt.
Efter ett tag var det fika och de andra fick muffisar och godis m.m
Jag hade fryst min näringsdryck till glass så jag åt den och en apelsin. Jag behövde inte ta smörgåsen vilket var snällt av mamma. Men jag fick ju ta en frukt, men hellre det!
Vi öppnade julklappar sen och jag fick många småsaker, men jag är skit nöjd över julklapparna. Orkar inte rabbla upp alla för det var rätt så många.
Igår på juldagen åkte vi till min moster och åt julmat. Hasselback potatis eller vad det heter med kalkon.
Potatisen var jobbig eftersom den hade ströbröd över hela potatisen och jag var tvungen att äta upp det, men annars gick det bra.
Nu kommer snart min mamma hem och då ska jag äta en normal stor lunch med ett glas mjölk!!!!!!!!
Är orolig, har redan ångest över den.. men jag försöka klara det!
Mini julafton
Helgen har varit plågsam. Pappa har varit full och jag börjar känna mer och mer ensamhet.
Min hjärna börjar väll klarna upp lite mer nu, för nu inser jag att mina vänner är faktist borta.
Och det är en stor del mitt fel. Men jag måste ändå inse att man kan inte vara social om man lever på 600 kalorier på en dag som jag gjorde.
Jag hade väldigt svag röst och hördes knappt. Jag kunde skratta och jag kunde inte gråta. Visst kunde jag gråta men det var mer sällan.
Men det har väll med svälten att göra, antar jag. Nu äter jag ju mer än så och nu börjar väll mycket brytas ut. Känslor bland annat.
Men jag säger inte att jag inte saknar svälten, för en del av mig gör det. Och en annan del inte.
Ena sekunden vill jag kämpa för mina vänners skull och min känsla för ensamhet och andra sekunden vill jag bara skita i allt och bara dö ut av svält.
Jag ångrar mig mer och mer för varje dag som går.
Om jag aldrig hade börjat svälta så skulle jag kanske sitta vid TV:n och käka godis eller till och med sovit över med en kompis.
Det gör mig riktigt ledsen.
Men jag har också insett en sak. Jag måste vara tacksam också.
Att jag har en familj eller till och med två!
Ena familjen trivs jag med iallafall och det får jag vara glad över.
Och att det finns folk som iallafall bryr sig.
Jag vet också att det kommer komma den dagen när jag orkar umgås med mina kompisar till 100% men kanske inte just nu.
Det gör väll mig också ledsen, allt jag har missat liksom.
Saker har hänt i helgen, men jag orkar inte berätta.
Har bland annat pratat ut med min bror som jag aldrig har gjort förut.
Men vi börjar väll bli mer mogna på det sättet.
Idag firade vi julafton hos pappa. Vi åt kalkon istället för julmat.
Man kan kalla det mini julafton eftersom det inte är julafton men att vi firar för att vi inte är hos pappa på julafton.
Jag fick sammanlagt 7 paket. 3 av dom var prydnadssaker eller barntillgjorda av mina lillasystrar.
Jag blev mest nöjd med en julklapp. Fick i för sig kanske inte så många men den julklappen jag fick var tillräckligt dyr.
Det var en rosa digitalkamera.
Den gjorde mig iallafall glad.
Imorgon är det julafton.
Jag hoppas jag är gladare då.
Ska vara hemma hos mamma så det ska nog inte vara några problem.
jag vet vad jag ska äta men jag är osäker på den punkten. Mormors köttbullar.. hemmagjorda.. vad kan hon ha lagt i?! Vadsomhelst! :/
God jul på er alla som läser mina bloggar!
Hoppas ni får en trevlig julafton.
ledsen
Kanske inte så mycket men jag är helt slut. Har skavsår också och det svider som fan.
Jag orkar inte mer ärligt talat. Jag känner mig ensam och värdelös.
Jag har verkligen ingen att vara med, det är ingen som frågar om vi ska hitta på något.
Själv har jag redan försökt ta insiativ och frågat flera om de vill hitta på något på jullovet. Det har svarat att de vill, men de har aldrig svarat när.
Jag mår så hemskt dåligt, mina tankar får styra mitt jag. Jag orkar inte kämpa emot. Eller gör jag det?
Nu när jag är hemma hos pappa mår jag bara sämre, även fast han inte har gjort något.
Jag börjar sakna mamma så jävla mycket som om jag inte hade träffat henne på 1 månad! Jag kanske inte känner någon kärlek hos pappa? Ja det är nog så det är. Och här ska jag vara ända tills måndag morgon.
Hur fan ska det här gå?! :(
Cykla
Jag vill hitta på något med någon kompis men ändå inte. Det är så krångligt att förklara vissa saker som när man ska äta eller att jag inte får motionera.
En av mina största rädslor är att äta hemma hos andra människor.
Men man kan ju alltid tacka nej till mat.
En sak jag fick göra idag var att cykla!
Jag cyklade hem till pappa för att ingen kunde hämta mig för alla jobbade. Gud vad härlig känsla det var! Har inte cyklat på flera månader! Jag cyklade en omväg och det var riktigt skönt att få lite frisk luft, men visst gjorde jag det för att förbränna men det var ändå skönt.
Men gud vad dålig kondition jag har, den lilla sträckan jag cyklade hade jag skit mycket flås, och trött blev jag konstigt nog också. Jag cyklade i cirka 10 min! :S
Igår fick jag också motioner lite, mamma säger att hon tycker så synd om mig som måste vara inlåst i ett hus hela dagen. Jag gick cirka 1,5 km (jag joggade lite också) och det var också befriande.
Usch en sak hatar jag nu när jag är hemma och det är vad jag ska göra.
Om jag sitter still för länge får jag nästan panik och jag måste verkligen röra på mig eller göra något som har mer rörelse.
Jag kan inte sitta still själv mer än max 2 timmar. Knappt det. Och det är skit jobbigt och jag får till och med ångest! :(
Åkte hem till pappa idag. Han har som vanligt vis inte koll på vad jag äter -.-
Så det har blivit ett och annat lite små fusk.
Eftersom jag är tvungen att äta lunch själv så blev det ytterst lite lax pytt i panna. Nästa vecka är jag tvungen att äta mer "matiga" luncher. Dom här dagarna har jag ätit lätta luncher och det har funkat riktigt bra. Har inte haft så mycket ångest de senaste dagarna.
Men har också fuskat med osten och pappa har ingen koll så det blir inte ett glas mjölk till middag.
Fast nu känns det skönt, för jag klarar mig ändå.
Men jag blir ändå ledsen och besviken.
Imorgon tänker jag gå en promenad i smyg.
Jag vill inte bli frisk just nu, jag vill gå ner i vikt.
Jag tycker inte jag är normal smal längre, jag känner mig hemskt FET!
det känns som alla har lurat mig, så underviktig är jag inte.
Visst har jag ett BMI på 15,8 men det kan inte stämma för jag ser inte ett dugg smal ut. JAG ÄR FET! :(