Dagen förstörd

Ångesten efter pastan hade försvunnit helt idag. Inga fysiska konstiga attacker eller någon annan ångest.
Men sen till lunchen så blev det pasta igen!!!!!!!!!!!! :(
Hela dagen blev förstörd och det var lika hemskt som när jag åt pasta här om dagen. Men jag kunde inte gråta lika mycket för vi skulle åka och fika med mammas kompisar.Och mamma har sagt många gånger nu att den här veckan som kommer ska vi bara träna på den farliga maten eftersom mycket av den farliga maten kommer serveras i skolan. Fan vilken vecka det kommer bli :(
Och fan vad dåligt jag mår över pastan! Det kommer säkert inte gå över på flera dagar igen :(

När jag vakande imorse så fick jag nästan en chock.
Jag tycker jag ser fetare ut och det ger mig ångest och oro. Vågar inte ha på mig de nyaste jeansen för de sitter en aning tight och jag tycker jag ser tjock ut i dom. Jag ångrar mig att jag köpte dom. De andra paret jag köpte är jag skit nöjd med, men de andra känns bara så fel :(
Men jag ska försöka ha på mig dom ändå och skita i hur dom sitter.
Det mest irriterande med dom jeansen är att det är hög midja och det känns så konstigt pgr av det.

Igår hann jag inte skriva någon blogg. Jag var med F på stan och vi shoppade.
Det var kul och vi bestämde på onsdag igen, då ska vi ses hemma hos någon av oss och hon ska färga mitt hår. Vi ska också kolla på film och sen så nämnde hon något med att bada tunna hemma hos henne. Det är kul!
Men jag skäms samtidigt över min feta putande mage. Över min håriga mage och rygg ( som jag fått pgr av svälten)
Jag har ju inga bröst eller någon rumpa kvar, så mina bikinisar passar nog inte.
Men F sa att det bara var kanske, så jag behöver nog inte oroa mig mer.

Därimot oroar jag mig mer och mer för skolan. Jag är rädd för skolmaten, men jag har inget val utan jag måste äta den när skolan börjar.
Men oron över vissa maträtter sprider skräck inom mig, det kommer nog också vara svårast och jobbigast de första dagarna.

Imorgon är det nyårsafton. Vi har inte planerat några gäster hit i år. Det brukar vi göra men i år är det ingen som bjudit oss eller vi har inte bjudit någon.
Bara ett kanske att min morbror och hans nya fru ska komma, och jag hoppas det för det kommer nog bli trivsamt för min del.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0