Cornelias blogg

Hej mina vänner, jag har fortfarande väldigt mycket att göra. Jag hinner nog skriva ett blogginlägg, men inte att kommentera ,skriva brev eller svara på några. Jag hoppas ni förstår!

Igår var jag på äs ... och det gick som vanligt. Man går alltid hem med en ångestfylld klump och med blöta kinder.
Den här gången sved det till mer än vad det har gjort på sista tiden. Jag har gått upp ett kilo -.-
Snart väger jag 49 kg och jag vill inte gå upp mer. Jag har snart tappat all min motivation, det går för fort!
Jag känner mig tjock och plufsig. Jag känner mig töntig och värdelös.
Nej igår var det ingen bra dag. Inte på kvällen heller. Då skulle jag skriva en utvärdering till ett projekt i skolan. Den blev jättebra och jag hade tänkt skicka den till min egen hotmail för att kunna skriva ut den på en annan dator.
Efter jag skickat den raderade jag den på datorn. När jag skulle ladda ner utvärderingen på den andra datorn så fanns den såklart inte -.-   Jag hade glömt bifoga filen, så den var helt tom. Just då var jag inte på humör och jag brast i gråt och orkade ingenting. Den skulle vara inlämnad dagen där på så det var ganska stressigt.
Som tur var hjälpte mamma mig att göra om en, vad snäll hon är <3

Vikten är inte det enda som tynger mig. I söndags, kom det meningar från pappa som sårar mig.
När jag satt och åt mitt mellanmål sa han så här:
- Kan ni inte sluta komma på torsdagen när ni sover en natt?
- Va?
- Ja, jag tror inte att jag orkar, ni är ju ändå på erat rum hela tiden och det är jobbigt att skjutsa runt. Tycker inte du det?
- Är det J som inte vill ha oss här?
- Nej, det är jag, men vad tycker du om det?
- Jag vet inte ....
Ungefär så sa han. Det sårar mig. Hans ursäkt att vi bara sitter på vårt rum stämmer inte. Jag gör oftast läxorna i köket, äter alltid i köket, kollar på tv ibland med mina lillasystrar. Jag blir inte heller skjutsad dit jag ska hela tiden,  nu på senaste tiden kan jag ta cyckeln igen till buss eller vart jag ska.
Hans ord gör mig ledsen. Jag tror inte ens det är han som vill det, utan att det är J som inte tycker om oss.
Hon var förresten konstig den här helgen också. Vi pratade ingenting. När jag hälsade så hälsade hon knappt. Bara drygt som "- Hej."
Det är som om hon är arg på mig och jag fattar inte vad jag har gjort? Jag har ju varken gjort eller sagt något,  så vad är det för fel på henne? Vad är det för fel på min pappa och J?!!
Jag berättade för mamma sen när jag kom hem till mamma. Hon blev arg. För man säger ju inte till sitt barn att man inte vill att dom ska bo där hur som helst. Det måste man ju ta med den andra föräldern!
Jag blir så fundersam. Är det mig eller dom det är fel på? Är deras fördomar så stora att dom nästan bli lite egoisttänk?
Jag vet inte.. Jag vet ingenting... Nu vill jag knappt bo där längre. Det ända jag ser fram emot när jag kommer till pappa är att spela sims på datorn.


Ja det hänt mycket de senaste dagarna. Det är mycket sång och solo för min del som jag måste träna på.
Det värsta är att jag är skit förkyld, och det är nästan så att jag känner mig sjuk. Men det går inte att stanna hemma för min del. Eftersom jag ska sjunga solo så måste jag träna med min musiklärare.
Idag sjöng jag med alla 7:or och 8:or och de andra 9:orna. Blev skitförvånad, "- Och så kommer solisterna upp på Do they know its christmas"
Shit vad nervös jag var! Det är ännu värre att sjunga mot halva min skola och dessutom ha ansiktet så att alla ser en, än att sjunga mot 2000 pers som man aldrig kommer träffa sen och som man dessutom inte ser p.g.a. strålljuset!
Men det var faktist kul när det var över. Applåder från alla :)
När jag gick och ställde mig i kören igen var jag helt skakis!

3 dagar kvar till konserten!

Im too busy to write.
Japp så äre, det är repvecka inför konserten som är på lördag. Tänk att det bara är 5 dagar kvar!!!!!!!!!
Idag tränade vi på låten jag ska sjunga solo på. Usch jag tycker det lät falskt, det är så himla höga toner. Jag är avis  på de andra som får sjunga i lägre tonarter. Men nej, skit samma jag ska absolut inte klaga!
Jag är tacksam att jag i huvudtaget blev frågad om att sjunga solo på konserten. Det är inte många som får!
Och sen har jag...
ont i halsen. Kan det bli bättre? :/


Och sen imorgon, då är det äs igen. Har inte vägt mig på 2 veckor. Jag vill veta och inte veta.
Har säkert gått upp flera kilon :(


Gud vad jag klagar :P

ÅH MIN KROPP ÄR ÄCKLIG!
Hatar den mer och mer ju större jag blir. Mitt huvud velar fram och tillbaka, ska jag svälta eller ska jag fortsätta kämpa?

Jag vill bort från huset en stund. Om jag hade haft vänner och varit frisk och känt såhär, då kanske jag kunde åkt till en kompis och gjort något. Eller gått uuuuut, bara för att slippa dom här tankarna!

måste plugga, jag är fet, måste plugga, jag är fet, måste plugga, jag är fet!


Annars då? Jo annars har jag haft det kul på eftermiddan. Pappa har köpt ett spel som heter Wii. Man rör på sig och är aktiv samtidigt som man spelar tv spel. Till exempel så kan man boxas på riktigt fast man är i spelet. Svårt att förklara, Men ni kanske har hört talas om det?
Det var jätte kul samtidigt som man bränner bort lite onödiga kalorier som gör MIG FET.

Nu ska fetto gå och plugga.
Jag vill springa en mil...
Jag orkar inte, jag vill inte mer! :(

Idag är det fredag och den har susat förbi fortare än någonsin. Efter skolan åkte jag och klippte mig, och hon sa att hon tyckte mitt hår hade blivit litef ylligare. Men jag kunde inte riktigt hålla med henne om det. Visst har det blivit tjockare än i vintras, förra året. Då kunde jag inte ens ha lugg för det var så tunt!  Men jag får lyssna på hennes ord och intala mig själv att ju bättre jag äter desto fylligare hår får jag. Jag äter också hårtabletter med extra mycket kisel. Jag tror dom är till och med bättre än de andra jag åt för ett tag sedan fast det är omöjligt att säga att jag är 100%.
Jag blev nöjd med frisyren av det tunna hår jag har.

Åh jag kan inte släppa det där med hemkunskapen (gud vad jag tjatar omdet helt plötsligt)
Jag blev så irriterad på den där klasskamraten så det hänger i ända tills idag.
För det första skulle det vara hon som gjorde köttbullarna och jag skulle göra den där jävla tomatsåsen. Det hade jag bestämt när hon var sjuk på planeringen.
Den ska egentligen inte ändras, men eftersom hon är så jävla bortskämd så jag vet inte vad så skulle hon krångla och göra tomatsåsen istället. "- Jag tycker inte om att rulla köttbullar, det är äckligt" 
 Tycker det är riktigt elakt, hon stod där och sölade medans jag fick sköta både disk och pastan och köttbullarna. Fyfan vad jag är arg! 
(Ville bara få ut mig det där innan jag fortsätter hålla käften om allting och bli mogen igen)

Nej nu orkar jag inte skriva någoting. Ska spela sims (vilket liv)
Jag vill bara försvinna. 

Idag har det inte varit någon bra dag. Stressigt hela dagen och sen gick det inge vidare på hemkunskapen.
Jag och en klasskamrat skulle laga mat tillsammans. Man får inte välja själv vem man är med, men den jag hamnade med har inte någon vidare koll på matlagning. Jag blir också alltid stressad när vi ska laga mat pga av tidsbristen så jag blev helt förvirrad när min klasskamrat skulle fråga om allting.
Vi gjorde köttbullar med spaghetti och tomatsås. Mina köttbullar blev helt misslyckade. Och det var faktist inte mitt fel, i receptet hade dom glömt att skriva att det skulle vara ett ägg i för att hålla fast köttbullarna. Jag var så stressad så jag tänkte inte på det som man brukar göra hemma när man lagar det. Köttbullarna blev iallafall helt konstiga och vissa gick sönder.
Jag var så stressad att jag kände att vilken sekund kunde jag bryta samman. Jag fick göra mycket mer än min klasskamrat. Hon gjorde tomatsåsen medans jag gjorde köttbullarna, spaghettin och diskade. Det var inte särskillt kul! :(

Jag vet inte varför men sen när vi skulle äta (jag åt inget såklart) så kände jag att jag fick jätte ont att andas. Jag tror det är pga stressen, för det har hänt flera gånger. Jag har fortfarande ont i lungorna och nu är det kväll liksom.
Ska ta upp det med sjukgymnasten. Hon brukar veta sånt där.

I tisdag var jag på gymnasiemässa. Gick till två informationsmöten.
Ena var typ Sam Beteende och då inriktas det mer åt hur människan är. Det verkar intressant.
Det andra var Sam Tema. Då får man resa jätte mycket och man arbetar med teman.
Man får till exempel resa till spanien,lättland,kiruna, scottland, fjällen och ja väldigt många ställen!
Det är så svårt att välja. Jag vet inte vilken av dom. Det låter lockande med att resa, men då behöver jag ju vara mycket friskare än vad jag är nu :/

I torsdagskväll dog Shakira (hamstern) hemma hos pappa. Hon var gammal och hon hade drunknat i hennes skål med vatten. Usch det var riktigt sorgligt att se!
Men det är inte därför jag skriver om familjens hamster( eller rättare sagt J:s hamster, hon var den enda som höll på med den och tog hand om den).
Jag skriver om det för att jag stör mig åter igen på J. Hennes underliga beteende och prioriteringar.
Jag stod nämligen och borstade tänderna när pappa kom in och sa att hamstern var död. Självklart gick jag in och kollade i pappas och J.s sovrum där hamstern har varit den senaste tiden (är det bara jag som tycker där lite konstigt, att den ska stå brevid J.s säng varje kväll? :O).
Hur som helst satt J där och snyftade. Men när jag kom inte blev hon jätte arg på pappa. Hon ville tydligen inte att jag skulle komma in och se innan mina lillasystrar hade sett och fått veta. Jag ställde mig frågan själv, varför skulle jag inte kunna få veta innan dom? De låg förresten och sov. Varför är det så viktigt att dom såg före mig?
Hon började skälla på pappa. Men jag orkade inte lägga mig i.  Det var ju ganska känsligt för alla om att hamstern nyss dött, det kändes inte så lämpligt att börja bråka.
Men jag blir så arg och kränkt. Jag kan inte släppa det där om att varför jag inte kan få reda på att hamstern var död före mina lillasystrar. Dom höll aldrig heller på med hamstern. Jag förstår inte riktigt hur hon tänker, jag blir bara så besviken och jag känner ett hat mot henne.

I lördags såg jag den nya Bond-filmen med min familj. Jag fattade faktiskt ingenting av den och den var inte lika bra som jag hade förväntat mig. Men det var ändå trevligt att gå på bio. Men ännu kan jag inte känna om filmen var bra eller dålig. Mina känslor har visserligen börjat komma tillbaka i små mängder, men när jag ser på film så känner jag ingenting. Det är till och med svårt att koncentrera sig.
En sak var iallafall rätt trevligt att se i filmen. Och det är självaste James Bond. Han är så snygg!!!! Speciellt hans kropp!! Mums!

Är det någon som vet hur man skapar en länk i själva blogginlägget? Jag försöker på alla möjliga vis men det funkar inte att klicka sig till länken. Hur gör man? ^^

Ja idag är det torsdag och det betyder att jag åkte hem till pappa. Jag hade faktiskt glömt bort lite grann hur ledsen och besviken jag blev på pappa och framför allt på J. Men jag påmindes ganska väl sen när J kom hem från jobbet...
Hon var tjurig och hon har inte sagt ett ord till mig idag. Vad har jag gjort?! Förlåt att jag finns :(
Annars idag har det inte hänt något särskilt mer än plugg.

Jo. Det här blogginlägget hade jag försökt vara lite positiv. Jag har nämligen fått reda på en sak som jag kommer göra om två veckor.
Jag är superduper nervös.
Det är spännande.
Det är kul.
Det är lärorikt.
Ja du, i onsdags var jag rätt depp pga tisdagens ångest m.m 
På körlektionen tränade vi på konserlåtarna. Efter lektionen ville en av mina musiklärare prata med mig. När lektionen väl slutade tog min musiklärare in mig i ett rum och låste! Vad var det nu som verkar vara så viktigt? tänkte jag.
Och vet ni vad hon frågade mig? Om jag ville sjunga solo på konserten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hela jag blev glad efter det. Visst kommer jag skita ner mig av nervositet men jag kommer knappast få någon chans att sjunga inför en publik med över 2000 pers på!!!! :D
Det måste betyda att jag inte är så dålig på att sjunga utan helt okej. Eller hur?
Vet ni vad? Det gjorde mig glad hela dagen. Jag kunde inte ens sova på natten för jag var så upphetsad över beskedet! :)
Tjohej vad kul! :D

Hinner inte svara på kommentarer den här dagen. Jag gör det imorgon!
Puss på er alla<3

Mitt humör har gått upp och ner hela veckan. Ena sekunden har jag blivit glad och velat kämpa och sen andra sekunden känner jag mig väldigt ledsen och knappt någon motivation. Inte är det ätstörningen som spökar utan jag tycker faktiskt det är min omgivning.
Jag har inte heller orkar skriva någon blogg. Vi har så jävla mycket läxor och prov och de gångerna jag velat skriva har jag varit ledsen.

I söndags blev jag så besviken på pappa och kränkt av min styvmamma J.
Min mamma  var i Kalmar hela helgen. Jag och min bror var hos pappa och vi skulle komma lite senare hem till mamma på söndagskvällen än förväntat.
Jag och min bror åker alltid till mamma till klockan fem och äter middag där men eftersom hon skulle bli försenad så ville mamma att vi skulle äta hemma hos pappa.
Jag frågade pappa klart och tydligt om vi kunde äta där istället för hemma hos mamma. Han sa ja.
Men när klockan började dra sig mot fem snåret börjar pappa krångla.
Han frågar om jag inte kan ta med mig mat hem till mamma istället än att äta där.
Jag frågade till vilken anledning? Han ville inte svara på det. Men till slut klämde han ut sig att J inte ville att vi skulle vara här mer. Och till vilken anledning ville hon inte det? Ingen! Hon var bara jätte tjurig och ville få iväg oss.
Jag blev väldigt besviken på papp. Varför försvarar han J för? Han borde försvara sina barn istället för att försöka få oss därifrån.
Och J borde veta bättre. Hon var inte ens med och argumenterade. Satt bara tyst och tjurig där uppe och väntade på att vi skulle dra iväg.

Varför ska inte  jag kunna få stanna hur länge jag vill där jag bor? Det ska ju ända vara mitt hem. Jag borde få gå när jag vill och komma när jag har lust. 
Efter ett tjafset slutade det med att vi var tvugna att åka hem till mamma med matlåda...
Fyfan säger jag bara.
Jag tycker gränsen går när J städar och snokar i mitt rum och bäddar om sängen fast man redan bäddat den snyggt och prydligt. Men det här är ju fan nästan värre. Det känns verkligen som jag och min bror bor på hotell och som får våra rum städade helt ofrivilligt och måste gå efter en viss tid! :(


Och i tisdag var jag på äs. En väldigt dålig dag. Det började redan den morgonen. Jag gick upp extra tidigt för min bror fyllde år, fast jag själv mådde jag dåligt. Kände mig sjuk och dåsig men eftersom jag inte kan missa något i skolan tvingade jag mig dit iallafall.
På äs var det ett helvette - som vanligt. Vägning och ny mat skulle komma in i mitt liv.
Jag vet inte om vågen eller maten var värst men en jävla ångest fick jag  av dom båda. Jag har gått upp 8 hg på två veckor och väger nu snart 48 kg och ser ut som ett fetto :(
Och sen  måste jag börja äta såser :(
Fast jag har inte börjat än, men när det kommer någon maträtt med sås som tillbehör så måste jag börja äta det :(.
 Alla såser är förbjudna förutom tomatsås och sky.
Den dagen jag kommer att äta det kommer jag förmodligen få en ångestattack. Det kommer inte bli kul :(
Fick  matläxa till.
Jag ska dricka upp näringsdrycken på 10 minuter istället för 25 minuter!!! Det är också något jag inte klarar av.
Nej det går verkligen inte, den konsistensen och sötman gör att det blir äckligt om jag skulle slurpa i mig på 10 minuter. Jag skulle också vara glupsk om det gick så fort!
Mina behandlare tyckte tydligen att 10 minuter var nästan för lång stund att dricka upp den på. De ville egentligen att jag skulle dricka den på 5 minuter!
Ännu en till matförändring är att jag ska börja äta fläskfilé. Jag vet att fläskfile är rätt kalorisnålt men ändå är den strängt förbjudet för mig.
Jag vet inte om det är ordet "fläsk" som gör det just förbjudet. Jag är iallafall rädd för den.
Och just den här  fick min bror välja vad vi skulle äta till middag eftersom han fyllde år.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick höra vad han ville ha. Ja, kan ni gissa? Fläskfilé såklart, med klyftpotatis och tzatziki!
Jag behövde inte äta tzatzikin (som tur var) men jag kom inte undan med fläskfilen.
Jag protesterade eftersom jag redan var uppriven p.g.a alla andra förändringar och dessutom skulle jag ju förstöra min brors födelsedag om jag satt och grät när jag åt fläskfile.
Och ja det gjorde jag också. Men jag tänker inte ta åt mig skulden, för att det var inte jag som tvingade i mig fläskfile utan mamma och mina behandlare. Men visst blev jag ledsen för att jag "sabbade" den trevliga stämmningen för min bror :(

Nu hinner jag inte skriva mer. Jag hade tänkt skriva om en positiv sak som jag är jätteglad och spänd över.
Men det får  bli någon annan dag.

Fy fan säger jag bara.
Jag ska tydligen inte förvänta mig något av skolan. Nu är det full gång med läxor och prov igen. MER än vad jag skev i tisdags. Både idag och igår har jag fått någon slags smärta i huvudet. Det är ingen vanlig huvudvärk, nej det värker inte ens. Men smärtan sitter bakom öronen och när man rör vid det gör det ont. Det har kommit endast på kvällen när jag suttit och pluggat i flera timmar. Är det någon som vet vad det är? :S

Idag har jag träningvärk i hela kroppen och mest i ryggen och magen.
Igår dansade jag nämligen i två timmar i sträck ( att jag ens orkade).
Jag går ju på privatskola med inriktning av musik och dans och nu måste vi lära oss danserna till konserten vi ska ha den 29 September. Det är bara två låtar vi ska dansa till men man kommer bara få dansa till en.
Därför lottar dom ut vilken dans man dansar bäst på.
 Igår lärde vi oss en av danserna. Jag ska säga er att jag kommer INTE att få dansa på den! xD
Haha, jag är nästan helt säker på det. Det är mycket kroppskontroll på den och sen jag fick anorexia har jag tappat den totalt!
Förut tyckte jag det var enkelt att lära mig dansa och att anpassa sig till vissa dansstilar, men nu tycker jag det är det svåraste som finns!
Fast mitt samvete säger att jag inte borde dansa alls. Jag vet inte riktigt om jag vågar stå inför en publik på cirka 2000 personer och dansa. Jag blottar ju hela mig. Min kropp!
 Jag ska försöka se det som en utmaning och sen får vi se hur det går...

Idag har jag varit på stan. Jag köpte nämligen en jacka för några veckor sedan för 1600 kr.
 Jag har haft väldigt dåligt samvete över den och jag vet inte ens om jag tycker den var snygg, så idag gick jag och kollade på stan efter en annan jacka som var lite billigare.
 Och gissa vad? Jag hittade nästan en precis likadan jacka fast som kostade 1100 kr billigare! Självklart ska jag köpa den istället och lämna tillbaka den andra. Vilken tur jag hade, då kommer jag bli 1100 kr rikare igen! ^^

Jag äter och kämpar.

Mina tankar går i högvarv. Hela tiden.
Just nu vill jag bara försvinna. Eller ännu bättre, om mina mattankar kan försvinna ur mitt huvud.
Jag var på äs idag. Vi pratade inte om något särskilt. Vi vägde inte ens mig, men det var för att ena behandlaren som också är sjuksköterska var inte där. Så det blev inte så mycket gråt och ångest när jag kom hem. Nej, faktiskt ingenting. Men deppig blev och är jag.
Och speciellt när jag räknade ut mitt kaloriintag idag :(
 Jag önskar jag kunde säga, "Tjoho! Det här är superbra för min kropp! :D:D:D", men det kan jag inte... :(

Idag var det första dagen i skolan på tre veckor. Inte särskillt kul! Vi fick redan två prov tills om några veckor. Dessutom hade vi ett oväntat skriftligt prov i tyska! Jag kände mig helt borta på den lektionen. Jag har ju precis haft lov och inte tänkt ett ända tyska ord på över tre veckor och sen när man kommer tillbaka så är man ju såklart helt ovan. Taskigt att lägga provet första dagen, tycker jag! :/ 
Om jag ska vara ärlig tror jag inte det gick så bra på tyska provet :S  Jag kom liksom inte på vad jag skulle skriva.
Men och andra sidan  visste jag ju inte när jag gick till skolan att det skulle vara ett skriflitgt prov helt oförberedd i Tyska!





Jag känner mig mer och mer utanför i skolan. Det är liksom ingen som vill prata med mig så mycket längre. Självklart fattar väll jag med att man måste ta insiativ, men det har jag gjort.
Jag har försökt ta upp samtal ibland (eller rätt ofta?) men det är ingen som lyssnar. Iallafall inte ibland.
 Alla har någon att prata med. Alla har någon som de tycker extra mycket om eller som står dom närmre.  Men jag känner mig ensam. Jag blir ledsen och fundersam. Är det mig det är fel på? Är jag för ful eller är jag för äcklig eller är det i huvud taget något fel på mig? Varför är det inte någon som vill vara med mig? Eller prata mer med mig? :(
Jag känner ochså att nu när jag blir tvingad till att äta så mycket mer, så tappar jag en liten del av koncentrationen på skolan och plugget.
 Det måste bli skärpning på det! Jag får inte slappna av!

Idag har det gått lättare med maten = inte lika mycket ångest som i helgen. Kanske berodde det på att jag inte gått runt hemma och grubblat så mycket?

Idag var jag på stan med två klasskompisar. Nu har jag dåligt samvete för jag shoppade lite grann. För den här månaden har jag nog handlat över 3000 kronor :O :S    Usch vilken skam!
Men min ursäkt är att jag inte handlat så väldigt mycket under den här hösten, eller på hela året om man ska vara helt ärlig. Visst har jag handlat lite då och då, men oftast har det blivit för vädligt lite pengar.
Och sen är det många som fyller år just nu och då går det också åt med mer pengar. Och så är ju jul snart, herregud vad de ska gå åt pengar till min släkt! (fast det är roligt att handla julklappar)
Självklart har vissa saker den här månaden kanske inte varit så nödvändiga. Jag känner att jag inte ens förtjänar dom. Men nu har blivit som det blivit. Jag får ta det lungt efter jul med shoppandet!

Det jag köpte på stan var iallafall en ny väska som jag fick 30 % rabatt på. Sen en ny hårfärg (som jag färgade mitt hår med idag och det blev helt okej) och sen en present till min styvmamma som fyller år om någon vecka. Hon ska få en hjärt formad skål med massor av kolor och godisar i ^^   ( fast egentligen så borde jag köpa något ännu mindre i tanke på vad hon har gjort)


Imorgon börjar skolan igen.
Jag hoppas verkligen inte att vi får så mycket läxor som innan praon och höstlovet. Fyfan vad jag mådde piss.
Det är en riktigt skrämmande tanke som gör att man redan får ångest när man tänker på det :(


Nu ska jag gå och läsa en bok som heter "Sluta Svälta".
Jag ska se om den kan få mig bort från mina svält tankar!

Förlåt alla om jag inte har skrivit på ett tag eller svarat på någos kommentar. Jag har helt enkelt inte varit inne på datorn.
Men,
jag mår väldigt dåligt och jag känner hur jag bara inte orkar med att skriva. Varje måltid under den de senaste dagarna har varit jobbigare än på väääldigt länge. Mycket ångest och tårar.  Så därför tror jag att jag skippar att skriva så jätte mycket här. Det kan samlas rätt negativa tankar i mitt huvud när jag skriver och det är dumt att göra mig ännu mert upprörd än vad jag redan är.
Och sen skäms jag också, det måste ni förstå.
Jag skäms över hur mycket jag blir tvingad till att äta. Idag til exempel, har jag ätit nästan 2000 kalorier!!!
Jag känner mig stor, fet, tjock,ful och ja, alla möjliga konstiga känslor! Vilken skam :(
Men det kommer att bli någon kalori mindre nu när skolan börjar igen på tisdag. Det kanske också kommer gå lite lättare med maten, för då blir det andra rutiner.
En sak som varit väldigt jobbig den senaste tiden är också den fysiska ångesten. '
Efter nästan alla måltider kommer det hjärtklappningar som dunkar i hela bröstet!
Ett stort ångest-lock täcker över halsen och bröstet och gör så att det känns konstigt att andas.
Det här  hade jag faktist inte räknat med. De här känslorna,tankarna och symptomerna hade jag glömt bort.


Men vet ni vad?
Trotts alla de djävulska händelser i mitt liv just nu, så vet jag vad jag kämpar för. Att bli frisk.
Jag har blivit lite mindre ego och börja tänka på framtiden. Jag kan ju faktist inte hålla på såhär längre.
Jag börjar tycka det är skämmigt bakom min stolthet (ja min stolthet har varit STOOOR som vissa kanske vet). 

Jag ska sluta skriva för idag, och kanske dagarna framöver (vi får se om jag som sagt orkar).
Imorgon är det sista lovdagen. Jag ska vara med två klasskompisar. Det är tredje gången jag träffar någon den här veckan. Men man ska inte förvänta sig saker när man är psykiskt störd :P