Trött
shit vad trött jag är just nu. Det var riktigt riktigt länge sen jag var såhär trött. Om klockan hade varit lite senare skulle jag omedelbart gå och lägga mig. Men jag kan inte det, på grund av att jag måste äta kvällsmål först. På lördag ska jag nog försöka sova ut, iallafall till klockan 10. Den här helgen har jag inte fullt upp som jag har haft de andra helgerna har sen i julas. Men man vet aldrig, kanske jag hittar på något.
En sak som är säkert är att jag ska dansa på söndags kväll. Men det är inte show dans som jag började på för några veckor sen. Den la nämligen ner för vi var för få i guppen -.-
Jag ville så gärna börja dansa så jag hoppade in i en annan grupp som dansar street dance. Jag antar att jag får lite att ta igen men det går nog bra, de är nybörjare allihopa och så nybörjare är jag egentligen inte.
Var på ätstörningsenheten. Den här gången kom det tårar. 1-2 hg upp på en vecka, visst kanske det inte är så mycket men för mig är det tillräckligt. Så kändes det iallafall för mig. Kan min vikt inte bara stanna snart`Jag har ett BMI på 18,8 :(
Men en sak fattar jag inte, sen jag slutade för någon vecka sen med n-dryckerna så har jag varit konstant hungrig. Men trotts det så har jag gått upp i vikt.
Okej jag kanske inte ska dra några slutsatser för nu slog tanken mig att jag drack rätt mycket örtvattten innan jag åkte till äs. Det var inte med flit utan det gjorde jag för att jag hade så jäkla ont i halsen och var förkyld. Jag hoppas att det är därför jag har gått upp i vikt. Eller så måste jag bara acceptera det :/
Fick tre uppgifter jag måste träna bort från min förbjuden lista.
1. Sluta att mäta smör i tsk-måttet.
2. Byta ut min lättfil med 0,5 % fett till en som har 3%
3. Äta en knäckemacka i skolan om jag känner att det inte blir tillräckligt med mat.
Jag har bara klarat en av uppgifterna. Men de brukar inte ha så många samtidigt. Okej, att äta en knäckemacka är inget förbjudet, eller jo , bara när det går över mitt kaloriintag som det aldrig gör. Den uppgiften är inte så svår, den tycker jag bara är bra faktiskt.
Det är väll filen och tsk-måttet som är jobbigt. Filen har jag redan käkat en gång och nästa gång borde jag klara det bättre, men tsk-måttet tänker jag inte ändra på just nu. Jag är hemma hos pappa och där är det inte så kul att få ångest.
Nej, det är ett helvette. Allt ångest sugs in då och så kommer det ut på söndag kväll då jag åker till mamma. Nix, inte nu i helgen iallafall.
Hoppas ni har det bra!
Hungrig all the time :/
Jag är hungrig nästan hela tiden. Mest på kvällarna, vrålhungrig en timme efter middagen. Jag fattar noll, jag har kämpat och kommit upp till det kaloriintaget jag brukade äta innan de tog bort näringsdrycken, men ändå svider det i magen.
Vad är det för fel på mig? Kanske har jag fått i mig mindre av kolhydraterna sen de tog bort näringsdryckerna? Detkan vara så, eller kanske fettet. Det kan man också hålla sig mätt länge på.
Är det någon som har någon aning om varför min mage är konstant hungrig? Jag får ändå i mig runt 1800 kalorier på en dag.
nej nu ska jag gå och se de nya avsnittet av Mia o Klara :)
Vad är det för fel på mig? Kanske har jag fått i mig mindre av kolhydraterna sen de tog bort näringsdryckerna? Detkan vara så, eller kanske fettet. Det kan man också hålla sig mätt länge på.
Är det någon som har någon aning om varför min mage är konstant hungrig? Jag får ändå i mig runt 1800 kalorier på en dag.
nej nu ska jag gå och se de nya avsnittet av Mia o Klara :)
svårt att öka på egen hand
Idag är jag helt slö. Orkar inte plugga eller någonting, kanske inte så konstigt för det är det enda jag typ har gjort hela veckan. Snart är det helg och jag är lite förvirrad. Har lovat kompisar att vara med dom men jag har glömt bort när och med vilka. Ehe, jag är inte en sån person men på senaste tiden har allt varit stressigt och förvirrat.
Jag var på äs i tisdags. Det var första gången jag åkte hem utan tårar.
Mina behandlare och jag hade ett bra samtal och det har typ aldrig hänt. Eller det har aldrig hänt.
Visst var det skitjobbigt och jag kände att gråten var i halsen där inne i rummet med mina föräldrar och behandlare, men när jag kom ut från själva äs-huset kändes det ingenting inom mig. Varken glad eller ledsen. Och jag som alltid brukar skynda mig ut för att mina tårar inte kan hållas igen. När jag såg siffrorna på vågen blev jag inte ens besviken eller ledsen. Det är som om jag har accepterat det mer. Jag antar att det är rätt bra?
Men vågen visade inte heller så mycket, har gått upp 2 hg på två veckor, alltså 1 hg i veckan.
Jag var faktiskt chockad och jag kände en lättnad. Det var mycket bättre än 1 kg på två veckor om man säger så!!!
Vi kom fram till, eller dom kom fram till att vi skulle plocka bort en näringsdryck (dricker 2).
Jag sa till dom, som jag länge har varit upprörd och orolig över att jag inte ens kommer upp till 2000 kalorier på en dag och sen nu ska vi ta bort ännu en näringsdryck, jag kommer att vara i svält igen om de ska plocka bort en stor del av mitt intag.
Konstigt nog lät det som om det var mitt fel när jag sa att jag inte ens kommer upp till 2000 kalorier.
Haha ni kanske också tycker det är mitt fel att jag inte käkar mera, men det håller jag inte med om!
För de vet att jag inte klarar av att öka intaget med mat av mig själv, jag måste ha någon som gör det åt mig, annars går det inte.
De la till en macka på morgonen istället för n-drycken, och jag måste själv försöka öka mera med småsaker.
Har redan börjat göra det och det är faktiskt rätt skönt, har till exempel bytt flingsort till en som innehåller lite mer kalorier.
Jag har börjat dricka mjölk i skolan också.
Alla det här småsaken och att komma upp till så mycket jag åt innan det tog bort näringsdrycken är skitsvårt.
Det blir ändå för lite mat. Och det gör mig oroligt, jag har en känsla av att jag kommer gå ner i vikt igen.
Och nu, just nu är jag hungrig. Det är JÄVLIGT konstigt. För jag har dessutom ätit pasta till middag och det svider i magen. Jag mår dåligt på grund av det, jag är oroligt att min kropp inte har fått den näringen den ska ha.
Och jag kan inte ändra på det, för jag är inte tillräckligt frisk för att äta något extra :/
Jag kanske måste ta steget och göra en såndär toast som jag åt fast som var så förbjudet?
Nej vad tänker jag på? Varför har jag blivit så konstig? Och på senaste tiden har jag fått ångest över att jag äter för lite, ska det verkligen vara så?!
Jag var på äs i tisdags. Det var första gången jag åkte hem utan tårar.
Mina behandlare och jag hade ett bra samtal och det har typ aldrig hänt. Eller det har aldrig hänt.
Visst var det skitjobbigt och jag kände att gråten var i halsen där inne i rummet med mina föräldrar och behandlare, men när jag kom ut från själva äs-huset kändes det ingenting inom mig. Varken glad eller ledsen. Och jag som alltid brukar skynda mig ut för att mina tårar inte kan hållas igen. När jag såg siffrorna på vågen blev jag inte ens besviken eller ledsen. Det är som om jag har accepterat det mer. Jag antar att det är rätt bra?
Men vågen visade inte heller så mycket, har gått upp 2 hg på två veckor, alltså 1 hg i veckan.
Jag var faktiskt chockad och jag kände en lättnad. Det var mycket bättre än 1 kg på två veckor om man säger så!!!
Vi kom fram till, eller dom kom fram till att vi skulle plocka bort en näringsdryck (dricker 2).
Jag sa till dom, som jag länge har varit upprörd och orolig över att jag inte ens kommer upp till 2000 kalorier på en dag och sen nu ska vi ta bort ännu en näringsdryck, jag kommer att vara i svält igen om de ska plocka bort en stor del av mitt intag.
Konstigt nog lät det som om det var mitt fel när jag sa att jag inte ens kommer upp till 2000 kalorier.
Haha ni kanske också tycker det är mitt fel att jag inte käkar mera, men det håller jag inte med om!
För de vet att jag inte klarar av att öka intaget med mat av mig själv, jag måste ha någon som gör det åt mig, annars går det inte.
De la till en macka på morgonen istället för n-drycken, och jag måste själv försöka öka mera med småsaker.
Har redan börjat göra det och det är faktiskt rätt skönt, har till exempel bytt flingsort till en som innehåller lite mer kalorier.
Jag har börjat dricka mjölk i skolan också.
Alla det här småsaken och att komma upp till så mycket jag åt innan det tog bort näringsdrycken är skitsvårt.
Det blir ändå för lite mat. Och det gör mig oroligt, jag har en känsla av att jag kommer gå ner i vikt igen.
Och nu, just nu är jag hungrig. Det är JÄVLIGT konstigt. För jag har dessutom ätit pasta till middag och det svider i magen. Jag mår dåligt på grund av det, jag är oroligt att min kropp inte har fått den näringen den ska ha.
Och jag kan inte ändra på det, för jag är inte tillräckligt frisk för att äta något extra :/
Jag kanske måste ta steget och göra en såndär toast som jag åt fast som var så förbjudet?
Nej vad tänker jag på? Varför har jag blivit så konstig? Och på senaste tiden har jag fått ångest över att jag äter för lite, ska det verkligen vara så?!
Twilight<3<3<3<3
What´s in my head right now? Jo i lördags såg jag på världens bästa film och en av huvudpersonerna var så jäkla snygg så jag kan inte släppa han ur mitt minne efter det.
Det är inte normalt. Nej jag vet och jag har aldrig tyckt att en sån film har varit så jäkla bra. Jag snackar om filmen twilight.
Jag måste verkligen läsa alla böckerna, för dom ska tydligen vara ännu bättre. Shit vad den filmen var bra alltså!
Jo och en till sak som är i mitt huvud. Pappa var full i fredags. Inte undra på att jag vaknade MITT i natten då han kom in i mitt rum och skulle hålla på med mitt element som låg preics ovanför mig. Såklart vaknar jag ju när jag får en hand i ansiktet, och jag frågar vad han håller på med. Han bara mumlar och går ut igen.
Det konstiga är att först tar det som ett slag mot ansiktet när jag får veta att han dricker. Sen försvinner det och jag känner hur det sätter sig någonstans inne, fast det är så bedövad besvikelse att jag inte tänker på den mer. Sen när jag kommer hem till mamma på söndagskvällen bryter det ut. DÅ blir jag ledsen , besviken, fundersam.
Jag tror det har med J;s beteende att göra. Man kan inte visa en ända känsla i huset utan att hon ska ifrågasätta eller märka.
Jag förstår inte heller, pappa dricker bara öl men i fredags drack han konstigt nog vin. Är han bara ute efter alkoholen eller vad är det som får han att börja dricka det istället? Kan inte förstå det bara ....
Det är inte normalt. Nej jag vet och jag har aldrig tyckt att en sån film har varit så jäkla bra. Jag snackar om filmen twilight.
Jag måste verkligen läsa alla böckerna, för dom ska tydligen vara ännu bättre. Shit vad den filmen var bra alltså!
Jo och en till sak som är i mitt huvud. Pappa var full i fredags. Inte undra på att jag vaknade MITT i natten då han kom in i mitt rum och skulle hålla på med mitt element som låg preics ovanför mig. Såklart vaknar jag ju när jag får en hand i ansiktet, och jag frågar vad han håller på med. Han bara mumlar och går ut igen.
Det konstiga är att först tar det som ett slag mot ansiktet när jag får veta att han dricker. Sen försvinner det och jag känner hur det sätter sig någonstans inne, fast det är så bedövad besvikelse att jag inte tänker på den mer. Sen när jag kommer hem till mamma på söndagskvällen bryter det ut. DÅ blir jag ledsen , besviken, fundersam.
Jag tror det har med J;s beteende att göra. Man kan inte visa en ända känsla i huset utan att hon ska ifrågasätta eller märka.
Jag förstår inte heller, pappa dricker bara öl men i fredags drack han konstigt nog vin. Är han bara ute efter alkoholen eller vad är det som får han att börja dricka det istället? Kan inte förstå det bara ....
Vem är jag?
Jag skriver inte så mycket längre. Och jag måste erkänna att jag inte är helt 100% varför.
Kanske det bara är en svacka då jag inte orkar skriva något mer? Är det kanske för jag mår lite bättre och hellre är inne på bilddagboken än här?
Jag vet inte. Och jag tänker inte ta reda på det heller, för att skriva varje dag är inte det viktigaste för mig. Det är att få skriva när man känner för det. Och så har det nog oftast varit ändå, men om någon undrar liksom.
Det är mycket tankar som jag grubblar över just nu. Och det handlar inte så mycket om mat för den är som vanligt. Jag äter och har kommit in i en vana utan förbjudna saker som flyger in i min mun.
Men min självkänsla har sjunkit till botten. Ännu mer än vad den gjorde när jag var som sjukast.
Jag vet heller inte vem jag är. Vem är jag?
Jag vet att det är ett vanligt tonårsproblem då man inte vet vem man är riktigt, och det förstår jag. Men jag har inte ens en uppfattning om mig själv. När jag tänker på mig själv så kommer det inte fram något i huvudet. Alla intressen jag har (det är väldigt få vad jag vet) känns så fejkade. Jag känns så fejkad i min omgivning. Jag är som en super sminkad fjortis fast på insidan och inte utsidan. Min självkänsla finns inte, bara mitt självförtroende som är rätt bra.
Känner ni också så? Att ni inte kan bilda en uppfattning om er själva eller att eran självkänsla är till botten?
Jag bara undrar om det är många fler som känner så.
Tillbaks till mer vardagsliv. I helgen är det fullt upp. SHIT VAD LÄNGE SEN DET VAR DÅ JAG HADE FULLT UPP PÅ HELGERNA. Och nu säger jag inte att bara den här helgen har varit så utan typ hela jullovet!
Men jag ska absolut inte klaga, för det här har varit en riktig kick för mig. Jag mår ju bättre!
På lördags kväll kommer det bli lite oro. Min kompis fyllde år förra veckan och då bestämde jag och mina andra vänner att vi skulle bjuda bio och middag i present.
Och hon valde den här lördagen, vilket är helt okej, men hon valde också en restaurang som jag inte kunde äta någonting på. Eller det fanns vissa maträtter som jag kunde äta men dom kostade runt 250 spänn och det tänker jag inte betala om jag knappt kommer att äta något av det!
Men mina vänner var jättesnälla så vi bestämde en annan restaurang som jag också kan äta på. Har rätt dåligt samvete för jag känner mig som värsta egoisten, men de sa att det hade inte spelat någon roll vilken sjukdom jag hade. Om jag till exempel hade haft gluten och dom valde en restaurang som bara hade pizzor så skulle vi såklart inte gå dit. Det var väldigt snällt och förståeligt av dom!
Sen ska vi gå på bio och se på filme Twilight. Den ska tydligen vara skitbra. Så jag hoppas den kvällen kommer bli bra, utan så mycket oro!
Det händer fler saker i helgen, ska vara med olika kompisar. Än så länge är det okej för vi har inte så mycket läxor, men vad händer när läxvågen kommer igen då? Jag vill inte ens tänka tanken....
Nu ska jag gå och göra andövningar, har spänt mig för mycket igen.
Kanske det bara är en svacka då jag inte orkar skriva något mer? Är det kanske för jag mår lite bättre och hellre är inne på bilddagboken än här?
Jag vet inte. Och jag tänker inte ta reda på det heller, för att skriva varje dag är inte det viktigaste för mig. Det är att få skriva när man känner för det. Och så har det nog oftast varit ändå, men om någon undrar liksom.
Det är mycket tankar som jag grubblar över just nu. Och det handlar inte så mycket om mat för den är som vanligt. Jag äter och har kommit in i en vana utan förbjudna saker som flyger in i min mun.
Men min självkänsla har sjunkit till botten. Ännu mer än vad den gjorde när jag var som sjukast.
Jag vet heller inte vem jag är. Vem är jag?
Jag vet att det är ett vanligt tonårsproblem då man inte vet vem man är riktigt, och det förstår jag. Men jag har inte ens en uppfattning om mig själv. När jag tänker på mig själv så kommer det inte fram något i huvudet. Alla intressen jag har (det är väldigt få vad jag vet) känns så fejkade. Jag känns så fejkad i min omgivning. Jag är som en super sminkad fjortis fast på insidan och inte utsidan. Min självkänsla finns inte, bara mitt självförtroende som är rätt bra.
Känner ni också så? Att ni inte kan bilda en uppfattning om er själva eller att eran självkänsla är till botten?
Jag bara undrar om det är många fler som känner så.
Tillbaks till mer vardagsliv. I helgen är det fullt upp. SHIT VAD LÄNGE SEN DET VAR DÅ JAG HADE FULLT UPP PÅ HELGERNA. Och nu säger jag inte att bara den här helgen har varit så utan typ hela jullovet!
Men jag ska absolut inte klaga, för det här har varit en riktig kick för mig. Jag mår ju bättre!
På lördags kväll kommer det bli lite oro. Min kompis fyllde år förra veckan och då bestämde jag och mina andra vänner att vi skulle bjuda bio och middag i present.
Och hon valde den här lördagen, vilket är helt okej, men hon valde också en restaurang som jag inte kunde äta någonting på. Eller det fanns vissa maträtter som jag kunde äta men dom kostade runt 250 spänn och det tänker jag inte betala om jag knappt kommer att äta något av det!
Men mina vänner var jättesnälla så vi bestämde en annan restaurang som jag också kan äta på. Har rätt dåligt samvete för jag känner mig som värsta egoisten, men de sa att det hade inte spelat någon roll vilken sjukdom jag hade. Om jag till exempel hade haft gluten och dom valde en restaurang som bara hade pizzor så skulle vi såklart inte gå dit. Det var väldigt snällt och förståeligt av dom!
Sen ska vi gå på bio och se på filme Twilight. Den ska tydligen vara skitbra. Så jag hoppas den kvällen kommer bli bra, utan så mycket oro!
Det händer fler saker i helgen, ska vara med olika kompisar. Än så länge är det okej för vi har inte så mycket läxor, men vad händer när läxvågen kommer igen då? Jag vill inte ens tänka tanken....
Nu ska jag gå och göra andövningar, har spänt mig för mycket igen.
Showdans!
Tänker inte skriva något jätte långt blogginlägg idag även fast det var rätt länge sen jag skrev.
Är inte lika depp för min vikt längre, visst känner jag mig tjock men jag tänker lika mycket på det. Vilket är jätteskönt, de första dagarna var väll rätt piniga.
Är faktiskt till och med lite glad idag. För gissa vad jag har börjat på som jag har nämnt i något annat blogginlägg?
Jo jag har börjat på dans : ) Showdans på söndagar.
Första gången var idag och jag hade verkligen ingen lust. Det var nog för jag skulle dit själv och allt var helt nytt och ofrämmande, men det gick jätte bra. De flesta var nog ett år yngre än mig. Det var kul!
I lördagskväll var jag hos en kompis som fyllde år. Hade tagit med mig kvällsmålet dit (drickyoggi och en frukt) och till middag åt vi kyckling o potatis. Det gick jättebra. Men vi fick efterrätt vilket jag inte var beredd på. Och när dom dukade upp vågade jag inte riktigt säga emot. Tur nog var det en vanlig enkel fruktsallad, så jag åt den! Ingen ångest alls, även fast det var lite extra. Men jag såg det som en komposition för det blev ingen mjölk till middagen som jag vanligtvis brukar dricka hemma.
Imorgon börjar skolan igen och på tisdag är det ätstörningsenheten. Men jag ska inte dit den här gången, utan det är mina föräldrar. De ska snacka OM mig tror jag, de tycker inte jag någon motivation. Jag måste hålla med dom, men de ska veta att jag kämpar med den där jävlans maten varje dag. Det är inte så enkelt!
Och i julas gjorde jag framsteg (dressingen och brödskivan) och det berättade jag för dom i tisdags. De såg ut som de skulle hoppa ur stolen.
Men usch, jag vill inte att de snackar om mig. Jag är för värdelös för det!
Är inte lika depp för min vikt längre, visst känner jag mig tjock men jag tänker lika mycket på det. Vilket är jätteskönt, de första dagarna var väll rätt piniga.
Är faktiskt till och med lite glad idag. För gissa vad jag har börjat på som jag har nämnt i något annat blogginlägg?
Jo jag har börjat på dans : ) Showdans på söndagar.
Första gången var idag och jag hade verkligen ingen lust. Det var nog för jag skulle dit själv och allt var helt nytt och ofrämmande, men det gick jätte bra. De flesta var nog ett år yngre än mig. Det var kul!
I lördagskväll var jag hos en kompis som fyllde år. Hade tagit med mig kvällsmålet dit (drickyoggi och en frukt) och till middag åt vi kyckling o potatis. Det gick jättebra. Men vi fick efterrätt vilket jag inte var beredd på. Och när dom dukade upp vågade jag inte riktigt säga emot. Tur nog var det en vanlig enkel fruktsallad, så jag åt den! Ingen ångest alls, även fast det var lite extra. Men jag såg det som en komposition för det blev ingen mjölk till middagen som jag vanligtvis brukar dricka hemma.
Imorgon börjar skolan igen och på tisdag är det ätstörningsenheten. Men jag ska inte dit den här gången, utan det är mina föräldrar. De ska snacka OM mig tror jag, de tycker inte jag någon motivation. Jag måste hålla med dom, men de ska veta att jag kämpar med den där jävlans maten varje dag. Det är inte så enkelt!
Och i julas gjorde jag framsteg (dressingen och brödskivan) och det berättade jag för dom i tisdags. De såg ut som de skulle hoppa ur stolen.
Men usch, jag vill inte att de snackar om mig. Jag är för värdelös för det!
FETTO.
Har inget mer att säga än att jag var på ätstörningsenheten i onsdags. Då fick jag se att siffrona på vågen är det som resulterar på min kropp. FET.
:(
:(
Svimmade
Idag har det varit en bra dag. Inga tankar som hackat på mig. Kanske det var för att jag och min vän (som jag skrev i det senaste blogginlägget) hade sjukt roligt idag.
Det var länge sen jag skrattade som jag gjorde idag. Riktigt jävla länge sen alltså. Det där tomma och kalla jag brukar känna varje dag blev fyllt av glädje när jag var med henne. Otroligt säger jag, det händer aldrig annars. Aldrig!
Jag är så jäkla glad att jag träffa henne, så jäkla glad.
Idag hände det en sak som aldrig har hänt förut. Jag svimmade för första gången i hela mitt liv!
Shit vad konstigt det var.
Jag hade precis läst ut en bok på morgonen. Jag skulle gå och äta frukost, så jag reste mig upp fort ur sängen och gick mot min stängda dörr. Jag kommer ihåg att jag aldrig hann öppna dörren helt men sen minns jag ingenting mer än att jag känner en duns i golvet och en smärta på ryggen som gjorde att jag kved till med någon konstig rörelse i kroppen.
När jag reste mig upp igen hade jag fått ett stort rivsår på ryggen, jag måste ha kommit åt bordskanten och skrapat upp. Ont gjorde det om F*n! Och sen hade min lampa gått sönder, typiskt!
Har aldrig svimmat i hela mitt liv annars. Det där var ju dock bara någon sekund jag tuppade av men ändå. Inte trodde jag att jag skulle svimma sådär. Jag tror att det var för jag reste mig för fort upp ur sängen. Jag hade precis vaknat liksom.
Det var länge sen jag skrattade som jag gjorde idag. Riktigt jävla länge sen alltså. Det där tomma och kalla jag brukar känna varje dag blev fyllt av glädje när jag var med henne. Otroligt säger jag, det händer aldrig annars. Aldrig!
Jag är så jäkla glad att jag träffa henne, så jäkla glad.
Idag hände det en sak som aldrig har hänt förut. Jag svimmade för första gången i hela mitt liv!
Shit vad konstigt det var.
Jag hade precis läst ut en bok på morgonen. Jag skulle gå och äta frukost, så jag reste mig upp fort ur sängen och gick mot min stängda dörr. Jag kommer ihåg att jag aldrig hann öppna dörren helt men sen minns jag ingenting mer än att jag känner en duns i golvet och en smärta på ryggen som gjorde att jag kved till med någon konstig rörelse i kroppen.
När jag reste mig upp igen hade jag fått ett stort rivsår på ryggen, jag måste ha kommit åt bordskanten och skrapat upp. Ont gjorde det om F*n! Och sen hade min lampa gått sönder, typiskt!
Har aldrig svimmat i hela mitt liv annars. Det där var ju dock bara någon sekund jag tuppade av men ändå. Inte trodde jag att jag skulle svimma sådär. Jag tror att det var för jag reste mig för fort upp ur sängen. Jag hade precis vaknat liksom.
En gammal vänskap har blommat upp
Om det är någon som har märkt har jag försökt designa om min blogg lite grann! Är inte riktigt klar men fattar inte hur man lägger upp bilder, ni vet längst upp på bloggen ( där det står Cornelias blogg).
Är det ngn som vet hur man gör och som skulle kunnna snällt förklara för okunniga jag? ^^
Idag var jag med en gammalkompis som jag inte träffat på typ 3 år! Var rätt nervös innan, är inte så van att träffa nya kompisar själv. Eller jag har ju mina andra kompis F, men henne är jag ju så van vid att vara med så det är inte jobbigt.
Jag kunde heller knappt sova, låg och tänkte på hur vi skulle träffas osv.
Men när jag träffade henne utanför en restaurang så började vi skratta och krama varandra.
Hon fällde en tår också! Hehe, och det första vi gjorde tillsammans var att gå in på H&M och prova behåar.
Haha lite konstigt igentligen, första gången vi träffas! Men det läskiga är att det kändes som vi hade känt varandra under de 3 åren vi inte träffats. På onsdag ska jag vara med henne igen! Jag är så glad över det!
Jag undrar inte om jag börjar komma på fötterna igen. Har varit så inlåst här hemma och bara tänkt på mat. Under jullovet har jag varit med kompisar istället.
Det skulle jag aldrig ha orkar för ett år sedan då jag vägde 42 kg och hade ett BMI runt 15 någonstans. Men jag är tacksam, det är jag. För villken tur jag har haft som träffat min gamla bästis igen och att jag har andra kompisar som vill vara med mig. Tänk att det trodde jag inte när jag gick på jullov och inte kunde jag föreställa mig att jag skulle frivilligt äta något som varit så förbjudet en gång i tiden (eller som fortfarande är fast mindre).
Det ända som jag mår dåligt över det är min kropp. Men det går lättare när man är med kompisar, jag fattar inte att de accepterar mig även fast jag är tjock. Sen har jag inte tid att må dåligt, iallfall inte dom dagarna jag är med vänner.
Jag vill inte att dom ser mig ledsen, känns så dumt på något sätt. För mycket uppmärksamhet.
Nej jag måste nog säga att jag mår bättre. Rätt bra faktiskt. Det ända som tynger ner mig det är nog min kropp, vissa dagar är hemska men andra dagar är det bättre.
Är det ngn som vet hur man gör och som skulle kunnna snällt förklara för okunniga jag? ^^
Idag var jag med en gammalkompis som jag inte träffat på typ 3 år! Var rätt nervös innan, är inte så van att träffa nya kompisar själv. Eller jag har ju mina andra kompis F, men henne är jag ju så van vid att vara med så det är inte jobbigt.
Jag kunde heller knappt sova, låg och tänkte på hur vi skulle träffas osv.
Men när jag träffade henne utanför en restaurang så började vi skratta och krama varandra.
Hon fällde en tår också! Hehe, och det första vi gjorde tillsammans var att gå in på H&M och prova behåar.
Haha lite konstigt igentligen, första gången vi träffas! Men det läskiga är att det kändes som vi hade känt varandra under de 3 åren vi inte träffats. På onsdag ska jag vara med henne igen! Jag är så glad över det!
Jag undrar inte om jag börjar komma på fötterna igen. Har varit så inlåst här hemma och bara tänkt på mat. Under jullovet har jag varit med kompisar istället.
Det skulle jag aldrig ha orkar för ett år sedan då jag vägde 42 kg och hade ett BMI runt 15 någonstans. Men jag är tacksam, det är jag. För villken tur jag har haft som träffat min gamla bästis igen och att jag har andra kompisar som vill vara med mig. Tänk att det trodde jag inte när jag gick på jullov och inte kunde jag föreställa mig att jag skulle frivilligt äta något som varit så förbjudet en gång i tiden (eller som fortfarande är fast mindre).
Det ända som jag mår dåligt över det är min kropp. Men det går lättare när man är med kompisar, jag fattar inte att de accepterar mig även fast jag är tjock. Sen har jag inte tid att må dåligt, iallfall inte dom dagarna jag är med vänner.
Jag vill inte att dom ser mig ledsen, känns så dumt på något sätt. För mycket uppmärksamhet.
Nej jag måste nog säga att jag mår bättre. Rätt bra faktiskt. Det ända som tynger ner mig det är nog min kropp, vissa dagar är hemska men andra dagar är det bättre.
Ännu en käftsmäll!
Jag gjorde det idag igen. Gav en käftsmäll till anorexian.
Var på stan med F och vi skulle äta lunch på någon lunchrestaurang. Då bestämde jag mig för att ta dressing till min kycklingsallad jag alltid äter. Tog första bästa dressing, tänkte inte ens på vad jag sa, Rhode Island eller vad den heter.
Smakade majonäs typ. Har glömt bort den smaken och den var faktiskt god. Åt inte hela för det klarade jag inte av, bara runt 20 ml.
Nästa gång ska jag fråga om dom gör den själv eller om den är fabrikat. För jag SKA börja äta lite dressing, det var inte så ångestframkallande som jag trodde. Eller nej, så kan jag nog inte säga. Jag började frysa och fick en klump i halsen. Men om jag ska börja äta dressing vill jag veta vilken som är den nyttigaste. Är det någon bloggläsare som kan något om dressingar och vilken som typ är nyttigast?
Har själv för mig att i vinägerdressingar är det bra fett i.
Som belöning köpte jag ett nagellack!
Var på stan med F och vi skulle äta lunch på någon lunchrestaurang. Då bestämde jag mig för att ta dressing till min kycklingsallad jag alltid äter. Tog första bästa dressing, tänkte inte ens på vad jag sa, Rhode Island eller vad den heter.
Smakade majonäs typ. Har glömt bort den smaken och den var faktiskt god. Åt inte hela för det klarade jag inte av, bara runt 20 ml.
Nästa gång ska jag fråga om dom gör den själv eller om den är fabrikat. För jag SKA börja äta lite dressing, det var inte så ångestframkallande som jag trodde. Eller nej, så kan jag nog inte säga. Jag började frysa och fick en klump i halsen. Men om jag ska börja äta dressing vill jag veta vilken som är den nyttigaste. Är det någon bloggläsare som kan något om dressingar och vilken som typ är nyttigast?
Har själv för mig att i vinägerdressingar är det bra fett i.
Som belöning köpte jag ett nagellack!
GLAD!
JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD!!!!
Ni kan inte fatta vad som inträffade just för någon stund sen. En bra sak som jag har saknar i många år.
Har börjat vara inne på msn lite oftare för att vara social. Och idag så såg jag att min barndomsvän som var min allra bästa vän var inne. Och på lördag ska vi träffas!!!!
Ingen kan förstå hur mycket jag har saknat den personen, det har gått i perioder då jag tänkt på henne rätt mycket. Jag skrev det till henne och hon kände samma sak!
Shit jag är helt darrig. Det var länge sen jag var SÅHÄR glad. Kanske ett år sen sist!
Alltså jag skulle bara kunna skrika ut. Visst är det lite jobbigt med att träffas, men jag hoppas att hon och jag kan bli vänner igen. Jag får bara mer och mer motivation till att bli frisk! Tjoho!
Ni kan inte fatta vad som inträffade just för någon stund sen. En bra sak som jag har saknar i många år.
Har börjat vara inne på msn lite oftare för att vara social. Och idag så såg jag att min barndomsvän som var min allra bästa vän var inne. Och på lördag ska vi träffas!!!!
Ingen kan förstå hur mycket jag har saknat den personen, det har gått i perioder då jag tänkt på henne rätt mycket. Jag skrev det till henne och hon kände samma sak!
Shit jag är helt darrig. Det var länge sen jag var SÅHÄR glad. Kanske ett år sen sist!
Alltså jag skulle bara kunna skrika ut. Visst är det lite jobbigt med att träffas, men jag hoppas att hon och jag kan bli vänner igen. Jag får bara mer och mer motivation till att bli frisk! Tjoho!
