Cornelias blogg

jag ska inte skriva om hon dåligt jag mår nu när jag är hos pappa. det gör allt ännu värre och jag blir ännu ledsnare och deprimerad.

Det gick snabbt i skolan idag. Var hos skolsyster vid lunchtid och pratade. Jag tog upp mina självmordstankar och att jag inte mår bra. Hon frågade mig om min mamma eller mina behanldare visste om det.
Jag sa som det var, att de inte vet om det och att jag har svårt att uttrycka mig hos mina behandlare.
Hon frågade om hon skulle ringa till både mamma & till mina behandlare och säga hur jag mår osv. Jag sa okej. Jag orkar inte bry mig om vad det blir för efterföljder.. jag vill bara att alla ska veta att jag mår sämre än sämst.

Var på min praoplats idag.. pappa fick presentera mig lite grann. De vet inte om att jag har anorexi men pappa skulle säga det imorgon.
Jag ställde några frågor om vad som gällde. Jag ska börja arbeta där kl 9:00 och sen är det ingen bestämd tid tills när. Man måste ha svarta eller mörka byxor och jag har bara 1 par mörka jeans :S
Ingenting annat passar.. Sen får man en tröja där borta.
De sa att jag skulle få äta där men problemet är att menyn är uppbyggt på pasta (!!!) Annars har dom bara sallader och jag vill inte äta sallad i en vecka :/
Vi får se hur det blir.. kommer nog ta med matlåda vissa dagar.

Orkar inte skriva mer nu. Det känns som en stor klump i bröstet och jag har svårt att andas.
Jag känner också att jag inte trivs här, att jag vill få av mig någonting från mig själv. Skum känsla..

som sagt ska jag inte säga hur jag mår idag. det gör att jag bara mår ännu sämre :(

.. som vanligt är fylld med känslor och oro tankar. Och idag var jag ledig dessutom. Jag skulle egentligen vara själv hemma men mamma kom till lunch och åt med mig så jag inte kunde fuska. Sen skutsa hon upp mig på stan så jag kunde gå där och glo lite, jag sa att jag bara skulle gå i någon timme på stan men det blev många fler timmar. Benen värkte. Sen skulle jag få gå hem (väldigt ovanligt) från busshållsplatsen och det är cirka 1,7 km hem.
Har dessutom lär mig lite yoga övningar av mamma för att jag ska bli lugnare. Så det har blivit rätt mycket motion idag, väldigt mycket mer än vanligt. Har också rört mig extra och sprungit extra fort upp för trapporna.
Jag hoppas det stoppar ännu mer av viktuppgången!
Jag har kännt mig på lite bättre humör den här veckan, ingen ångest över att mina lår har vuxit. Jag tror det är därför att jag inte hade gått upp i vikt från förra veckan. Det gjorde mig lugn.

På stan hittade jag en tunika från BIK BOK. Den var rätt så billig i jämförelse vad de brukar kosta där.
Sen köpte jag en kofta som var svart från ginatricot. Hittade inget mer, eller jag orkade inte köpa något mer och absolut inget onödigt. Fast jag har nog närmare 4000 kr på mitt kort så jag kan slösa rätt mycket om jag vill. Men varför ska man göra det?

Imorgon ska jag till pappa och bo över helgen. Jag vill inte dit!!
 Men jag är tvungen (som vanligt)
Jag hoppas han är på hugget när det gäller mitt matintag för jag känner att jag kan fuska mer än annars.
Nu har jag verkligen ingen motivation längre till att bli frisk. För att kunna bli det måste man gå upp i vikt och det vill jag inte. Jag orkar inte med några fler ångest attacker än dom jag redan har. Men det förväntar mig inte om jag skulle må sämst i helgen pgr av pappa eller nått.

Imorgon ska jag åka och presentera mig på min praoplats.
Jag hoppas jag kommer trivas där. Jag ska praoa där i två veckor och jag börjar på måndag.

nu kom en våg in av må dåligt känslor in igen. bäst jag avslutar här.

En snabbis blogg, måste alldeles strax gå ner och äta mitt kvällsmål = blää, det äcklar mig. Jag är inte alls hungrig! :(


Idag var det pasta i skolan. Jag börja gråta som vanligt men jag kunde behärska mig och jag höll mig. Jag åt inte heller så mycket, max 30 g pasta och inte så mycket sås. Jag drack inte mjölk heller. Fy på mig! Men de borde förstå att pasta är ur jobbigt och jag vill inte ha det! Som tur var det fullkornspasta och det var väll en aning lättare.

Resten av dagen blev skit. Eller jag mådde skit. Ångest som fan :(
Gick till äs-kliniken och vägde mig och var på samtal med mamma. - 2 hg! :)  Jag är så glad men därimot var inte sjuksköterskan inte det. Men det bryr jag mig inte om, för mig kändes det som en lättnad för jag trodde verkligen att jag hade gått upp i vikt igen. Kanske jag trots allt hade förbrännt allt i fredags? Eller en stor del iallafall? Eller det kanske stoppade viktuppgången lite grann? Vem vet men det var en lättnad för mig!

Men det dåliga var att vi ska försöka sluta med att mäta min mat. Eller iallafall jag, men jag vägrar! Jag tänker ALDRIG släppa på kontrollen över det, nej det tänker jag inte göra!
Måste börja äta en ostskiva om dagen också :(  Det vill jag inte, det är bara fett!!!!!!! :(
Måste öka på mjölken OCKSÅ, för att jag tar så lite - tycker de-
1 dl är väll inte lite? Det är tillräckligt för mig!

På vägen hem så var mamma och jag och kollade på gardiner till mitt rum.
Jag hittade ett par urläckra rosa nästan lite lila aktiga gardiner och de passade perfekt i mitt rum. Fick också en kudde av mamma och ett bäddset. Blev glad men jag fick lite dåligt samvete när hon köpte det till mig :/
Jag köpte en till kudde och sen köpte jag en gosedjurs hund som var rosa och den var jätte söt! Jag köpte den för att det passade så bra som prydnad. För jag är ingen barnunge som leker med gosedjur annars :P

Oj, nu var det ett tag sen jag skrev. Jag har inte haft tid om jag ska vara ärlig. Jag har inte orkar heller för jag mår ju skit och sen när jag väl blir på bättre humör och känner att jag orkar så mår jag skit igen.
Men dessutom har det varit mycket i helgen och jag har helt enkelt inte haft så mycket lust heller.

I fredags var det pinsamt. Mat tanten la upp för första gången. Det blev för mycket! 1 vegetarisk hamburgare och en ½ kikärtsbiff och sen potatismos,sallad och mjölk. Jag fattar inte hur jag tillät mig att äta upp ALLT! Okej, jag sumpade lite potatismos men det gör ju ingen skillnad:( Sen fuskade jag med mellanmålet, åt inte frukten som jag skulle ha gjort.
Men jag började gråta i skolan och det var pinsamt för många i klassen märkte det och skulle sitta med mig. Men åh, det är ju så pinsamt!
På kvällen sen skulle vi ha disco för alla klasser på hela skolan. Vi måste tjäna in pengar så det var därför.
Jag kom lite senare och gick hem lite tidigare, jag orkar inte vara kvar där så länge för jag var så trött efter all ångest gråtande. Jag skyllde faktist på att jag måste följa matschemat!
Men under tiden jag var där i några timmar så dansade jag för att förbränna lite. Det var samtidigt lite roligt att dansa med kompisarna och de små 4:orna som var där.
Dessutom körde vi limbo. Och jag har träningsverk i mage och ben. Tänk om jag förbrände bort allt jag lagt på mig under hela veckan på discot? Vad glad jag skulle bli!
För nu sitter jag nästan och gråter varenda sekund i tanke på att jag bara växer och växer. Jag har ALDRIG haft sån komplex och osäkerhet över min kropp. Men det kan man ju förstå om man nästan är flintskallig! Men det är bara ett av komplexen, de största är ju kroppen och hur jag växer!!!:(

Vi hade gäster i helgen också, det är skönt att dom har åkt hem nu. Jag mår inte bra när ofrämmande folk äter frukost samtidigt som mig. Fråga mig inte varför men det är obehagligt på något sätt :/

Just nu känner jag mig uppstoppad. Har ätit mycket idag känns det som, men ändå har det inte blivit mer än någon annan dag. Vi åt pannbiff och potatis till lunch och mamma la upp för mycket. Men jag kunde inte börja gråta eller skälla på henne för vi hade då fortfarande gäster hemma hos oss.
Har många oroliga känslor inom mig om imorgon. Det blir PASTA med KEBABSÅS till skollunch och jag tänker ta det vegetariska altenativet som jag inte vet än. Men ordet pasta får mig att vilja fly från allt. Jag vill inte ha det! :(
Mamma bryr sig inte när jag säger det. Och jag kan knappt fuska för mat tanten lägger ju upp! Fan jag ångrar mig på ett sätt med att jag sa åt henne att göra det. Hoppas hon inte är där!
Ska till äs-kliniken också, jag vill inte gå upp i vikt och jag vill inte VÄXAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!! :(

Mår lite bättre nu, eller ganska så okej.
Vet inte vad jag ska skriva. Jag har inga nya ord, inga nya känslor. Det känns så iallafall..
Det värsta just nu är att jag ska bli större och det har gjort att jag är ännu mer rädd för fett och sånt.
Jag pratade med skolsyster idag, jag bad henne att hon skulle be en mat-tant lägga upp till mig.
Jag mår för dåligt och jag får dåligt samvete när jag lägger upp maten. Jag känner att jag inte förtjäna den men ändå så äter jag...
Jag vill gå tillbaka och svälta som jag gjorde förut, men en liten del säger ifrån och jag lyder den delen. Jag vet inte varför jag gör det men jag bara gör det. Samtidigt så får jag dåligt samvete om att jag inte blir gladare över att vara större och misslyckad än smal och misslyckad.
Jag är större, ungefär cirka 2½ kg tyngre och jag är ännu mer deprimerad än förut. Hur kan det stämma? De lovade mig att jag skulle bli gladare när jag blev större. Är jag det? Nej! Inte på långa vägar, säger dom så bara för att jag ska bli frisk och ha något att se fram emot?
Jag har läst många anorektiska bloggar och de är inte ett dugg gladare när de har blivit friska. De har samma dumma tankar om sin kropp och sig själva!
Jag vill fortfarande inte växa, jag vill inte bli som alla andra. Jag har blivit så jäkla osäker när jag blev sjuk!

Jag orkar inte skriva något, mina ögon är svullna och suddiga och hela ansiktet har blivit uppsvälld av all gråt.
Det ända jag säger är: Jag hatar pasta och jag vill inte bli större!!!!!!!!!!!! :(

4hg upp 4hg upp 4hg upp 4hg upp 4hg upp 4hg upp 4hg upp 4hg upp 4hg upp
45,2 (!!)
Jag mår dåligt, jag vill inte upp i vikt mer nu. 45,2 är MYCKET! ärligt talat är det SKIT MYCKET!
mina lår är enorma, såg det idag och man kan inte se i syne?!
Och tanken på att jag ska bli mycket mycket större gör mig illamående och jävligt ledsen. JAG VILL INTE BLI FETARE! Jag är inte smal längre, förut kunde jag tycka det ibland men nu är jag så stoooor!

Förlåt, hoppas ni inte tar illa upp! Men jag skriver vad jag tycker och känner, sen är det upp till er om ni vill läsa.

Var på äs-kliniken med pappa idag. Jag tog inte upp alkoholproblem. Jag sa därimot att han var dålig på att se till mig när jag skulle äta mellanmålen.
Pappa sa att han tyckte jag åt väldigt långsamt, runt 1 timme. Kan hålla med honom om att jag sitter så länge, men inte hemma hos mamma. Där går det lättare konstigt nog, iallafall oftast.
Det blev ingen matökning som tur var, de frågade mig massor med frågor om när jag skulle släppa taget och bara börja äta av allt.
ALDRIG tänker jag göra det, inte på egen hand för då ser jag mig själv som fet,fet,fet,loser,loser,loser och mycket mer!
De sa att jag måste sluta räkna kalorier och få kontroll över något annat men jag fattade inte vad hon menade med det. Men det vill jag inte heller släppa, för det är en sån självklar vana!

Åh jag vill bara dö, allt ska vara så jävla jobbigt!
Massor med läxor och prov, dessutom är det jobbigt i skolan just nu.
Och sen har man anorexi på köpet och det gör inte vardagen lättare!
Jag orkar inte mer, jag vill bara strejka och gå och lägga mig :(

Det blev heller ingen tyska resa för min del, jag tror inte jag klarar av det!
Bajs på allt !! :(

Åkte hem till mamma idag igen, sköönt!
Då slipper jag allt helvette hemma hos pappa. Nu när jag tänker efter så kanske inte så mycket är hans fel, han kan inte hjälpa så mycket att jag hatar att bo där. But still, det finns mycket som man skulle ändra på..

Det blev som en känslo våg när jag kom hem till mamma, det brukar bli så. Jag börjar tänka på alla läxor och allt så måste göra och det skapar en sån ångest och oro att jag bara bryter ihop. Sen kommer tankarna kring den vita pastan upp och hur det blir med tyskland resan. Mycket mer rabblas upp i mitt huvud och det bara snurrar runt och jag mår bara sämre och sämre. Till slut bryter jag ut totalt och börjar gråta hysteriskt. Allt jag har hållt inom mig hos pappa kommer ut.


nej nu orkar jag inte skriva mer..
det här fick bli en kortis blogg!

Detta är en bild på mig för ungefär ett år sedan, när jag var frisk och hade "tjockt" hår i skillnad från nu.
När jag ser den här bilden blir jag ledsen, för jag vill ha tillbaka mitt gamla hår men jag vill inte ha tillbaks de mulliga kinderna ( man kanske inte ser dom just där men jag vet att jag har det annars)
Kan man inte få spola tillbaka tiden? :(

Var precis ute på en promenad. Mina behandlare och jag har kommit överens om att jag får gå i max 20 minuter under vuxet sällskap i lugn takt någon gång i veckan.
Men jag gick själv nu och jag sprang. Så nu känner jag mig helt trött och ändå sprang jag bara i 5 minuter..
Ordet sprang kanske är ett ord att ta i med, men jag joggade under ett ganska snabbt tempo.
Men varför blir jag så trött för?
Det känns iallafall bra och ångesten släppte lite grann.
När jag tänker tillbaka så minns jag när jag kunde springa 5 km på pricken 30 minuter UTAN att stanna och bli trött.
Min kondition nu är helt kass -.-

Mår liite bättre än igår. Igår var en skit dag och jag är fortfarande ledsen för att jag åt den vita pastan. Nu när jag tänker efter så ångrar jag mig. Varför var jag tvungen att äta den? Och en normalportion? Om det ens var en normalportion?
På måndag är det raggmunk. Har inte ätit det för att det är på förbjudna listan. ALLT som har med pannkaka är på förbjudna listan, förutom mammas spenatpannkaka som är supernyttig och skit god!
Jag vet inte hur det kommer gå, jag känner verkligen inte för att få något hysteriskt utbrott som i fredags. Det var pinsamt!
Tur att mina vänner fattar lite grann att det är enormt jobbigt.
Jag ska också be skolsyster prara med mat tanerna om att de lägger upp på tallriken för jag klarar inte av det längre!

Pappa blev inte full igår. Jag tror det var för mamma hade sagt åt han.
Det var bra iallfall, för jag tror inte jag skulle orka med det ärligt talat.

Jag mår skit.
Ända sen igår kväll har jag mått dåligt. J har ett irriterande humör vilket man märker rätt så bra och det är inte kul för ibland blir hon bitchig eller får något slags utbrott.
Jag grät mig till söms igår, för det är hemskt att vara här pgr av stämningen och hur de knappt har någon koll på när jag äter.
Jag skickade sms till mamma och bad och bönade att få komma hem till henne men hon sa att det går inte. Hon kommer inte vara hemma så mycket och hon vill inte lämna mig själv i huset. Kan förstå henne till en viss del, men om hon skulle veta hur dåligt jag mår när jag är här borde hon ändå säga ja.
Men hon lovade att hon skulle prata med pappa nästa dag och det har hon gjort nu. Man märker redan hur han verkligen anstränger sig för att komma ihåg.

Idag var jag ju i skolan.. det var verkligen ingen bra dag, Skolarbetet gick inge vidare och ingenting ville funka. Jag var lite deppig från igår men det var ingen som märkte av det.
Men sen var det skollunch och det var ju pasta. VIT PASTA!!!!! (!!!!!)
Och jag kände verkligen inte för att äta det men jag tog det iallafall.. och jag åt upp under tystnad och överstigande ångest. Till slut kunde jag inte hålla mig för gråt och jag bröt ihop i matsalen,  och då märkte mina kompisar det. Dom tog min uppätna tallrik och vi gick till skolsyster.
Jag mådde så jävla dåligt samtidigt som jag nästan skämdes över när jag fick vila i vilorummet. Jag kunde inte andas och jag hyperventilerade (stavning?) och darrade. Jag grät väldigt länge tills mina vänner hade försökt peppa mig och säga att jag var duktig m.m
Jag känner mig inte duktig, jag känner mig dålig. Skolsyster kom in en stund också men lämnade oss när jag hade slutat hetsandas.
Och jag som trodde det skulle gå bättre idag än vanligtvis men icke. Jag mådde sämre än förra gången jag åt pasta, men den här gången var det ju också vit pasta!
jag lyckades hålla mig den sista timmen i skolan med att inte gråta men när jag satte mig i bilen så grät jag.
Pappa ställer så dåliga frågor när jag är ledsen, det gör mig irriterad.
Nu är det kväll och jag känner fortfarande gråten i halsen, jag har pratat med mamma men hon har inte haft tid. Och det gör mig ännu ledsnare.. igår och iförrgår har inte ångesten varit till så mycket besvär och det har gjort att jag mått lite bättre. Men nu mår jag bara SKIT igen!! :(

jag orkar inte mer, jag vill bara gå och äta massor med piller och dö.
jag är inte smal, man ser fan inte ens mina revben så mycket längre för magen putar ut för mycket.
jag vill vara värst, inte duktig. JAG VILL BARA DÖ! :(

hoppas inte pappa blir full ikväll för då vet jag inte vad jag gör!

Det känns som att jag nästan är frisk fast samtidigt vet jag att jag inte är det.
Det känns också som om alla tror jag är frisk, att det är en självklarhet att äta av allting. Men för mig är det ju inte det.. men varför känner jag sånna känslor?
Det gör mig faktist lite förvirrad :(

Har ångest nu, jag kom på att tänka på lunchen. Det var buffé. Och jag tog chili con quorn (vegetariskt) för det andra kött-altenativen var typ bacon och såser m.m
Jag vill inte heller ta det andra vegetariska altenativet som var vegetarisk lasange.
Jag fick ångest för jag tror jag nästan tog för mycket..
jag funderar på att be någon lägga upp för det är för svårt.
 De andra gångerna har det oftast blivit för lite och det var första gången idag jag tog mer än vad min vilja ville.
Visst skapade det ångest men jag valde bort mjölken helt så det blev ändå enklare.
Det är inte heller så lätt att äta för de andra kompisarna tar så jävla lite, iallafall ibland. Och det förstår jag eftersom de får inte välja på det vegetariska och veganska altenativen.
Jag har nog bara tagit vegetariskt under hela tiden i skolan när jag började med lunchen, iallafall så gott jag vet just nu.
Men efter jag hade ätit upp, jag åt upp nästan allt men jag lämnade ungefär några matskedar med chili con quorn och bara lite potatis, så frågade mina kompisar hur det kändes.
Jag sa som det var, att det var jobbigt för jag visste inte om det var för mycket, själv tyckte jag att det var enormt mycket mat. Men de tyckte att jag åt en normal portion och till och med en av tjejerna som äter mindre än oss alla tyckte det.
Jag blir så förvirrad av vad som är en normalportion. Nästa gång jag träffar skolsyster ska jag be henne att hon ska säga till mat tanterna att de lägger upp.

Åkte hem till pappa idag. Det känns inte bra, men det visste jag ju ända sedan det blev sämre hemma hos pappa.
På måndag är det ätstörnignskliniken och då ska bara pappa och jag gå dit :/ Jag tänker säga vad som är dåligt då, och det kommer bland annat vara över hur lite han har koll på mig. Idag märkte han inte ens när jag fuskade med mjölken och tog vatten istället. Han brydde sig inte när jag åt mellanmålet. Han har noll koll.
Det är nog det värsta, att jag måste äta det jävla mellanmålet själv hela tiden.. det tar cirka en timme att äta det för att det är jobbigt.
Fattar han inte att det är jobbigt?!

Nu ska jag spela sims i någon timme, det gör att tiden går fortare...

Usch, det är ingen behaglig känsla i magen just nu. Det spänner som VANLIGT! Men det är något jag måste leva med..
Därimot vill jag inte leva med så lite hår på huvudet, det är något jag verkligen är ledsen över. Förut hade jag åtminstonde hår som täcker helt på huvudet när man hade uppsatt(var väldigt tunnhårig förut), men nu, nu ser man själva huden på vissa ställen. Jag hatar verkligen det! Jag hoppas verkligen att det växer ut igen och SNART!
Min hud vill jag också klaga på, den är hela tiden torr och speciellt mina händer och fötter, irriterande jobbigt!

Idag, första gången på länge så skrattade jag lite grann. Jag var på bättre humör än på länge.
Det var ju rätt så positivt men en tanke inom mig säger att jag ska vara tråkig och torr och osocial hela tiden.
Något säger att jag inte får mår bra och utan att jag tänker på det så blir det automatiskt att jag inte skrattar åt något. Men idag så gjorde jag det åt en disskution som en i min klass drog igång, jag asgarvade inte men jag fick fram lite skrattljud.
Det är många i min klass tror att allt går bra nu och att jag mår bättre ,och vistt gör det, men inte så bra så att jag skulle kunna smälla i mig en korv eller en pannkaka eller något annat förbjuder. För jag kan inte äta allt och det är väldigt mycket annat som jag inte kan göra och äta som är normalt.
Jag är långt ifrån frisk och det vet jag, men inte dom :/

Trotts detta så var det jobbig mat i skolan idag men idag kunde jag ända dölja det helt. Fiskbullar står det på matsedeln.. och det ville jag inte ens smaka på, så jag tog det vegetariska altenativet som var quorn i dillsås.
Det skulle väll föreställa som fiskbullar, och det var helt okej.. bara att såsen blev lite jobbig men som jag sa gick det ju att dölja och senare tänkte jag inte mer på det..

Åt för första gången linssoppa idag till middag. Det var faktist rätt gott.
Förut när jag var frisk skulle jag aldrig smaka på sådanna saker som linser,bönor,keso och ja väldigt många saker. Men jag vet inte om det är just nu jag helt plötsligt bara börjat ätit det för att det inte spelar någon roll vad för nyttig mat det är eller om det är pgr av ätstörningen eller något annat.
Jag fattar inte varför jag inte velat ätit det förut :/
Dessutom är det ju såå nyttigt!

Glömde skriva att i måndags tyckte mina behandlare att jag var jätte duktig som kämpade på och att jag var stark. Jag kan faktist inte hålla med, jag ser inte det i mig själv. Jag ser bara allt som jobbigt med maten, men det har väll också lite med ätstörningen att göra.

Kollade också mitt konto nyaa och jag har över 3000 kr!
Jisses, det hade jag faktist ingen aning om! Men jag ska nog spara till vårkläder och behövande saker..

Imorgon ska jag till Pappa och vara där hela helgen.. JAG VILL INTE, men jag har inget val :(

Orkar nog inte skriva någon längre blogg.. just nu mår jag dåligt för jag har ätit pasta, IGEN, men helt nödvändigt tycker mamma för det är pasta på fredag i skolan. Och DÅ ska jag äta det, eller jag är med rättare sagt TVUNGEN till det.
Och det som fortfarande är jobbigt, men idag fick jag inga hysteriska ångestattacker utan nu känner jag mig bara lite deppig.

Kollade förresten på youtube.com och hittade en jäkligt rolig videoklipp!:

http://www.youtube.com/watch?v=Tx1XIm6q4r4

tyvär kunde jag inte få fram en direkt länk men kolla gärna och kommentera gärna videoklippet,
själv tycker jag den var väldigt rolig :)

Jag känner mig stor som ett hus om magen, eller ordet gravid kanske är bättre för att vara exakt.
Har nyss ätit och magen står ut åt alla håll känns det som.
Ni vet fattiga barn i andra länder som är nära på att dö av svält?, de har ju stora putiga magar av någon anledning, och PRECIS så har jag.. och jag har haft det i flera veckor + gaser på köpet. Det är inte kul och det är hemskt.. Vill bara dö för det är jobbigt och speciellt när det spänner som värst :(

Tiden går så fort helt plötsligt och jag vet inte varför.. Jag hinner inte med att vara inne på datorn lika mycket som förut men ändå så gör jag ingenting mer på dagarna. Men det kanske har varit för jag mått som värst de senaste tiden.
Men nu börjar de ge sig lite och jag mår lite bättre och det går enklare och enklare med maten i skolan(SKÖNT!)
Därimot har jag nog fått tillbaka lite tonårsfasoner för den kroppsliga delen och i huvudet(kan man säga så?!) Jag har inte fått min mens(det tar låång tid) men jag märker hur mina hormoner sätts igång och jag och mamma tjafsar lite då & då.
Det är både positivt och negativt :/ ...

Igår åt jag pasta till lunch, det är fortfarande extremt jobbigt. Jag blir så ledsen och hela dagen blir förstörd!
Det höll på att bli för mycket kalorier (enligt mig) igår också och jag skulle äta fil & flingor som jag gör varannan dag. Men när vi var i affären så fanns inte den filen som jag ville ha och som jag endast klarar av. Den med 35 kcal/dl
Och jag bönade och bad till mamma att jag skulle äta macka istället men nej det skulle jag inte. Så vi stod och tjafsade om det en stund men tills slut tog hon en fil bara sådär. Jag blev hur ledsen som helst och jag började faktist gråta i affären för aldrig i livet vill jag ha den filen!
Men jag lyckades behärska mig lite för jag kunde ju inte böla i affären. Men jag lyckades också övertala mamma med att göra en smoothie och det gick bra, och då blev det inte lika mycket kalorier så då kunde jag andas ut..

Var på ätstörningskliniken idag. Vägde mig.. och jag har gått upp :(
Jag blev och är rätt ledsen över det men inte så jag gråter över det, bara om någon påminner mig om det..
Och jag skäms så mycket över vikten för jag tycker den visar så mycket! :(
Nu visade den 44,6 kg och det är ca 3hg upp (men jag hade ätit både frukost,mellanmål,lunch och näringsdryck innan men enligt dom så räknar dom inte bort det :/)
Snart kommer den att visa 45 kg och det vet jag inte om jag kommer klara, men vi får se.. :(
Hade vuxit också konstigt nog. Vi brukar inte mäta mig och det var flera månader sen vi gjorde MEN jag hade faktist vuxit 0,8 cm! Så jag är glad över den saken..

Vi pratade också om hur vi ska göra på de andra behandlingsmöterna, om jag vill komma själv eller med båda föräldrarna m.m
Ska dit med pappa nästa gång och näst nästa gång blir det mamma och gången därpå ska jag dit själv.
Men jag vill inte dit med pappa, men jag ska försöka se det som en bra sak för då kanske vi kan reda ut en del saker som jag inte tycker är bra.
Som när han inte kollar mig eller säger till,
 men också om hans alkoholproblem och J:s konstiga beteenden om jag vågar förståss.

Köpte ett nytt bröd idag i affären. Det kanske låter lite konstigt men jag har ju sådanna problem över att jag inte kan variera. Det måte blir samma kalorisnåla bröd som vanligt. Men nu köpte jag ett bröd med 2 kalorier extra än de vanliga brödet jag äter!
Det kanske inte var så många kalorier mer men jag är glad över att jag hittade ett nytt bröd. Jag kan inte hålla på att äta sammabröd i flera månader. Om ni undrar vad det var för bröd så var det någon rågtoast och innehöll 80 kalorier/skiva ^^

Mår relativt bra idag. Nu har jag ju ätit lunch hemma och det är väll därför.
Men ikväll så är jag bortbjuden till en kompis som fyller år och jag är nervös inför ätandet. Det blir tacos och jag är livrädd för vad hon har i allt. Men jag ska inte försöka tänka på det och förstöra hennes fest! Tacos är rätt så kalorisnålt om man tänker efter, eller man kan göra det till det.
Ett sådant majsbröd(tacoskal) innehåller 33 kalorier och sedan kan man ju lägga i mycket sallad och skippa såserna. Fast det blir ingen tacos utan det där kryddorna, men det finns oftast i köttfärsen.. aja, jag hoppas det går bra!
Kommer nog förmodligen ta med mig mitt kvällsmål som består av en apelsin, en macka med smör & skinka. Té som jag brukar dricka kan jag ju inte ta med mig, så det får jag skita i idag!
Ser faktist fram emot hennes fest lite grann, jag har aldrig varit hos henne. Och jag som brukar få ångest över sådanna nya saker men idag har jag inte det speciellt mycket.

Är så orolig över en sak..
Varje år åker 8:orna som har tyska till tyskland och bor hos tyskar och sedan kommer dom hit till sverige. Man åker vecka 5 på söndagen och är där i 5 dagar.
Eftersom jag har tyska så har jag sett fram emot den här resan ända sen i 6:an då jag valde tyska, MEN nu är jag ju sjuk så jag kanske inte kan åka eftersom jag inte kan äta allt och det blir lite krångligt med en tjej som har anorexia. Är väldigt ledsen över det här, det vore ju tråkit att inte åka med.
Men så ringde min mamma till tyskaläraren(hon ska följa med) och sa att hon kanske kan lösa det.. men jag vet inte om jag vågar.
Jag hoppas på ett sätt att jag får hänga med, men maten skrämmer mig så jäkla mycket att jag inte vill.
Undrar hur det blir med det ...

nu ska jag göra mig i ordning, jag tror jag ska locka mitt hår för första gången, fast det kommer nog inte bli så bra men man måste ju testa! xD

Har mått lite bättre idag men ångesten har fortfarande suttit i som fan.
Det var biffstroganoff med ris i skolan, jag åt det vegetariska altenativet och det var med quorn istället. Fick en sån otrolig ångest efteråt men den släppte sen. Men sen när de andra målen där på kom så blev det jobbigt igen, men jag kunde inte börja gråta för vi hade gäster hemma så jag fick hålla mig.
Fuskade lite vid lunchen, men det har jag gjort hela veckan.. inte stora mängder men mjölken har varit mest fuskande. Vissa dagar har det blivit lättmjölk knappt ½ dl och andra dagar har jag lämnat lite mer mat.
Fick en ovanlig fysisk ångest idag. Jag började kall svettas otroligt mycket och blev jätte trött och lite yr och sen hade jag hjärtklappning. Det var inte den "vanliga" ångest attacken jag fick.

Imorgon är ja bortbjuden till en av mina klasskompisar, hon har fyllt år så vi ska "fira" henne med tacos och film.
Det ska bli kul men jag är orolig för tacosen.. tänk om hon inte har något jag äter, vad ska jag ta då?! :/
Men det löser sig väll.

Har ångest nu igen, jag känner att jag bara vill gå och dö. Kan ingenting bli positivt?
De andra i familjen sitter och äter glass där nere, jag ska gå ner och hålla dom sällskap nu.. Och snart börjar Let´s Dance och de ska jag se på.

:(

Mår inte bra, mår så jävla dåligt. Sämre än på länge och jag har ångest upp till öronen och den här gången känns den mer.
Jag har konstigt humör också, ena sekunden känner jag mig tom och andra helt gråtfärdig.

Jag tyckte inte det gick något vidare vid lunchen i skolan. Det var verkligen extremt jobbigt. Tur nog var det inte pasta och det är det inte på hela veckan heller.
Det var pytt i panna men eftersom jag inte äter korv så tog jag det vegetariska som bestod av linser,grönsaker potatis och lite bönor. Den var god men det var skit jobbigt. Och jag försökte ta så mycket som en normalportion var ( nästan halva tallriken eftersom det var pytti panna) men när jag jämförde det med de andras tallrik så hade jag mycket mer än dom. De kanske åt en tredjedel, men jag tror inte de gillade pytt i pannan särskillt mycket. De åt många mackor med smör på istället. Det var jobbigt att se på deras tallrikar.
Men ingen brydde sig konstigt nog, det var bara en gång någon frågade mig om jag tyckte det var jobbigt. Det märktes väll att jag inte var långt ifrån att börja stor böla. Jag försökte hålla mig och det gick, men jag mådde och mår skit och har gjort det ända sen jag klev in i matsalen! Jag orkar inte längre, vill bara somna in och vakna lycklig och ångesfri.
Jag vill absolut inte äta skollunchen igen! ALDRIG! :(
Men jag har inget val, om jag ska bli frisk så måste jag gå igenom det här.
Men jag orkar fan inte mer, jag vill bara dö. Jag är så jävla ledsen hela tiden.. sitter och gråter nu för det jag säger menar jag!
De senaste dagarna har jag trott att nästa dag blir bättre, men det har det inte varit.

JAG ORKAR INTE MER AV DET HÄR! JAG VILL INTE TILL SKOLAN OCH ÄTA LUNCH OCH DRICKA DEN JÄVLA MJÖLKEN! JAG KÄNNER MIG INTE TILLRÄCKLIGT STARK FÖR DET!
JAG VILL DÖ, SNÄLLA KAN JAG INTE BARA GÅ OCH TA LIVET AV MIG?!?! :(:(:(

Är rätt ledsen och besviken. Besviken vet jag inte varför men jag bara är det.
Jag var ju på ätstörnings kliniken som jag skulle till idag. Var så nervös inför vägningen. Och när jag stod på vågen fick jag se siffrorna .. jag har gått upp! :(
Minns inte om det var 44,3 eller 44 kg men det var iallafall 1 kg upp :( Blev riktigt ledsen. Kunde knappt hålla mina tårar tillbaka och det märktes att jag var ledsen. De sa att jag var duktig som kämpade. BLA BLA BLA, jag är inte duktig - jag är misslyckad!
Men jag är samtidigt lättnad över att på ungefär 3 veckor bara har gått upp 1 kg. Det är första kilot jag går upp.
Och jag mår hemskt, varje gång jag tänker på att jag väger 1 kg mer blir jag gråtfärdig. Jag mår bara ännu sämre nu.. jag vill bara dö och försvinna.
Vi har möss i huset igen.. mamma har lagt dit råttgift. Det är både farligt för människor som möss. Jag undrar fan inte om jag nån gång ska gå dit och äta lite av det, då kanske jag blir allvarligt sjuk .. eller till och med dör!
Då slipper jag all dess ångest, oro och deppretion.
Men det vore för taskit mot mamma..
Förresten vill mamma att jag ska ta någon ört tablett som gör en gladare, men det känns inte som någon mening.. För livet kan inte bli bättre. Så känns det iallafall. Det finns ingen mening med mitt liv :(

Är så jävla orolig inför imorgon. Jag måste vara extremt stark vid lunch. Första skoldagen och jag ska äta min första riktiga lunch i skolan SJÄLV!!!!!!
Jag vet inte om jag pallar det. Men jag ska försöka, och när jag försöker så brukar det gå. Men om det är pasta så tänker jag inte ta det. Jag har inte vant mig vid det än och därför vill jag inte riskera några pinsamma gråtattacker i skolan.
Jag vill verkligen inte till skolan, alla dessa krav jag har på mig själv. Något säger mig i huvudet att jag måste plugga ihjäl mig. Medans de andra sitter och små pratar lite så sitter jag knäpp tyst och gör uppgiften vi fått. Visst är det bra men ingen får verkligen störa. Och det måste bli bra. Allt måste bli bra för annars är jag inte nöjd.

Just nu vill jag bara dö, är så jäkla ledsen :(
Jag vill inte gå upp mer i vikt, jag tycker jag redan ser fylligare ut! Dessutom vill jag inte se ut som en gris i ansiktet :(

Är vädligt nervös, om 40 minuter är jag på väg in till behandlingsrummet där jag vägs och kollar min puls m.m
Har inte varit såhär nervös förut, antagligen är det väll inför vägningen. Kommer jag ha gått upp 1-2 kg?
Särkerligen kommer vågen stå på lite mer eftersom jag har ätit både frukost & lunch & näringsdryck!
Det gör att jag måste ta bort lite på vågen i smyg, för annars kommer den inte stämma. Jag vill veta den exakta siffran! :/
Har tagit bort alla örhängen och onödiga saker som väger. Jag har också druckit lite mindre. Jag vet inte om det är normalt. Vissa anorektiker brukar ju dricka massvis med vatten för att gå upp i vikt men jag försöker äta så lite och vara så sparsam som möjligt.
Undrar varför det är så?
De anorektikerna kanske har en våg hemma och dom kanske har chansen att fuska lite mer så det kan gå ner i vikt. Men samtidigt hotas det med inläggning om de går ner mer!
Åh nu säger en tanke att så kunde ju jag också ha gjort! Så jag kunde ha gått ner ännu mer i smyg .. men nu är det försent ju...

åh nu är det bara 5 minuter kvar tills pappa kommer och hämtar mig!
Måste göra mig i ordning.

fan :(

Är väldigt trött, för jag har gråtit hela dan. Gråtit över den jävla pastan jag var tvungen att äta hemma hos pappa.
Om jag ska vara ärlig så är det första gången jag gråter öppet vid matbordet inför alla.
Min styvmor J shasade direkt ur mina lillasystrar och de fick sitta i TV rummet och äta. Jag vet inte vad jag ska tycka om den saken, jag tycker både bra och dåligt. De vet ju inget om men de vet att jag inte äter som de andra och de tycker mina näringsdrycker är konstiga. De tror att de är juice eller ibland glass. Så lättlurade. Men jag tycker dom ändå borde få en chans att få veta, men J vill inte det.
Men när jag satt där vi matbordet så var det ingen som brydde sig eller frågade hur jag mådde. Det gjorde mig ännu ledsnare för man brukar väll fråga om någon sitter och bölar?
Har inte vågat gråta förut sådär öppet, det är ytterst sällan. För jag vågar inte, jag försöker hålla allt inom mig och vänta tills jag kommer upp på rummet och inte förräns jag pressat ner huvudet i kudden har jag kunnat gråta ut all ångest och oro.

Har fortfarande ångest och jag mår dåligt. Har mått dåligt i princip hela helgen. Pappas fel också.
Han har börjat röka igen och han hade lovat att sluta. Men det höll bara i någon månad och ändå har han tjuvrökt många gånger.
Vad besviken jag blir.Även om jag vet att det måste vara skit svårt så har han mediciner för det högt och lågt. Det är nästan så jag börjar misstänka att han är tablettberoende. Han ska alltid överdosera hela tiden eller så ska han alltid ta något. Förut när han drack mycket mer så åt han många TREO om dagen. Nu har jag ingen koll men han äter nog någon sån nu med.

Men nu är jag hemma hos mamma igen. Det är så SKÖNT!
Känner mig mycket friare och jag mår mycket bättre här än hos pappa.
Imorgon är det ätstörningskliniken igen. fan! Ska dit och väga mig och jag slår vad om att jag har gått upp några kilon! :(
Vill inte det, hellre dör jag!
Förra gången så visade det bara några hekton mer och det var så nära att jag började gråta. Jag ångrar att jag inte gjorde det för att visa att jag inte vill. Men det hjälper inte, men jag tänker iallafall visa hur jag mår! Nu mår jag ännu sämre än förut.
Har sovit så dåligt de sista dagarna. Har varit så orolig över mötet imorgon och skollunchen. Mardrömmar har jag också haft.
Är så orolig.
Har också mycket tankar, och även fast jag inte är hungrig och nyss ätit så känner jag fortfarande att jag måste fråga vad det blir för mat nästa gång. När försvinner det? Och när försvinner håret på magen och kroppen? Och när slutar jag tappa hår? Och när ska JAG FÅ MÅ BRA?!

Är ritkgit ledsen just nu. Jag vill bara hem till mamma.
Man kan ju gissa.. varannan vecka på fredagarna -då dricker sig pappa obehärskligt full. Den dagen är idag.
Jag pallar inte det, jag trivs inte här och jag känner mig riktigt ensam!

Ingen har koll på maten heller, pappa säger bara till när jag ska äta. Jag skulle kunna fuska väldigt mycket. Men jag gör inte det, men det är riktigt jobbigt. Ingen kollar ju och det blir lockande att fuska.
Mamma ringde nyss efter ett antal skickande ledsna sms.
Hon sa att jag ska äta för min skull och att hon ska tänka på mig i helgen. Men det gör knappt någon skillnad!
Jag känner mig riktigt less på att pappa inte bryr sig och inte tar min ätstörning på allvar.
Visst vet jag att han bryr sig om mig och han ställer upp mycket på andra saker, men just när det gäller angagerandet i mat ätandet så har han ingen koll!

Just nu skulle jag vilja ta livet av mig faktist. Tur nog har han inte kommit upp och börjat störa mig än och jag hoppas inte han gör det för då vet jag inte vad jag gör!

Jag har spelat mycket The Sims sen jag kom till pappa för då går tiden mycket snabbare. Nackdelen med det är att jag får sån ångest om jag sitter still för mycket. Såjag kanske inte skriver så mycket bloggar i helgen fast eller så gör jag det, vi får se.

 jag vill bort härifrån för jag mår inte bra!:(

Var med F idag och vi kollade på film. Först såg vi filmen Klick och sen någon skräckfilm som inte alls var så läskig.
Fast skräckisen fick vi inte se hemma hos mig för mamma så vi gick hem till F istället och kollade på den.
Vi hann inte göra så mycket mer än så. Vi pratade lite också, om allt möjligt.

Sen när jag kom hem så skulle vi äta. Och det är nog skälet varför jag skriver.
Har en väldig ångest nu. Det var bara för mamma la upp en stor portion (enligt mig, men den var stor!)  och jag åt upp allt!
Ångrar mig som fan! Men jag kunde inte gråta idag heller för min morbror var hemma hos oss och sen fick vi ännu mer gäster :(

Just nu vill jag bara försvinna igen.
Jag vill bara ha en varm kram och att ångesten ska släppa !

Vet inte vad jag ska skriva just nu. Mår bara inte så bra, har en aning ångest efter den franska löksoppan med brödkrutonger och ost gratnireat på.
Sitter och lyssnar på min nya mp3. Är lite irriterad på den också, bara 1 hörlur funkar och vissa låtar går inte att spela på.Dessutom kan man inte se vilken låt den spelar för den är så liten och smidig, man kan sätta fast den på tröjan och den är inte större än ett suddigum fast mer fyrkantig.

Igår kom gästerna. Vi åkte först och bowlade och jag kom sist på bowlingen som vanligt!
Men jag var yngst så det får jag väll skylla på. Det var bara vuxna som kom hem till oss, förutom min bror då.
Jag fick en strike och det har jag inte fått på flera år! Om jag inte ens har fått det nån gång...
Men jag var tvungen att ta det näst lättaste klotet, det minsta skulle ha varit bättre men det var för små hål för fingrarna, mina finger-skelett skar sig i det.
Sen åkte vi alla hem för att fixa maten. Vi lagade den tillsammans. Allt gick bra med maten fram till varmrätten, den bestod av lax m pressad potatis och sås. Jag trodde självklart att såsen skulle vara brevid så man skulle ta den med en sked men icke sa nicke.
Jag fick sån jävla panik. Laxen låg i en ugnsform med såstäcke!!
Jag behöver inte äta sås än, men nu var det ju omöjligt att inte äta det. Den var ju fastklibbad på laxen! :(
Jag väntade tills alla gäster hade tagit, och så la mamma upp och det kom självklart med lite extra sås i smyg!
Men hon tror inte jag inte såg det, och det gjorde att jag fick ännu mer ångest!!!
Höll på att börja gråta men jag var tvungen att inte göra det, jag vill inte göra någon stor scen av det hela.Det skulle ju kännas pinsamt och de skulle säkert börja undra.
När jag satte mig och skulle börja äta kändes det som om alla glodde.
De hade fått reda på att jag hade anorexi, mamma berättade och jag stog och skar sallad :S
Så det kändes som hela kvällen skulle bli förstörd men det gick över mer och mer medan timmarna gick.
Vi hade lite tävlingar också, en tävling var drinktävling.
Man skulle blanda drinkar och dekorera glasen snyggt. Och gissa.. jag vann!
Och jag smakade inte ens en droppe på min drink eftersom det var läsk och allt möjligt i den!
Tyckte det var lite synd att jag inte kunde smaka, jag ville ju trots allt veta hur den smakade. Men jag är inte redo för att tillåta mig det onyttiga.
Annars var nyårs festen kul, de stannade lite sent bara. Men jag gick och la mig vid 2 för jag var så himla trött!