Halloween
Dagen har gått väldigt snabbt, har varit med en kompis som jag inte har varit med på länge. Vi gick på stan i några timmar och jag köpte en ny mössa och halsduk.
Det blev lagom dag för mig, sånna dagar gillar jag. Man har kul en stund med en kompis och sen åker man hem och bara vara. Och idag är det halloween, den dagen har alltid varit speciellt tills nu. När man var liten så gick man alltid bus eller godis och hade kul, eller så åt man säkert godis och hade filmkväll med kompisar på lovet. Men nu är det som en vanlig dag, inget särskillt liksom. Och om jag hade varit frisk så skulle jag säkert varit på fest just nu, eftersom det är någon fest på stan alla snackar om. Jag vill inte höra ordet fest, eller något i den stilen för det påminner bara om vad jag har gått miste om de senaste månaderna. Jag blir depp när jag hör det, jag blir ångerfull.
Jag vill bara vara som alla andra. Och gud vad jag tjatar om att vara som alla andra men jag är trött på att gå hemma och ha tråkit och lida av ångest hela dagarna. Jag vill få tillbaka min livsglädje men det går inte, jag har ingen motivation för monstret i mitt huvud säger starkt nej.
Just nu vill jag bara försvinna bort från allt. Varför går det inte?
Det blev lagom dag för mig, sånna dagar gillar jag. Man har kul en stund med en kompis och sen åker man hem och bara vara. Och idag är det halloween, den dagen har alltid varit speciellt tills nu. När man var liten så gick man alltid bus eller godis och hade kul, eller så åt man säkert godis och hade filmkväll med kompisar på lovet. Men nu är det som en vanlig dag, inget särskillt liksom. Och om jag hade varit frisk så skulle jag säkert varit på fest just nu, eftersom det är någon fest på stan alla snackar om. Jag vill inte höra ordet fest, eller något i den stilen för det påminner bara om vad jag har gått miste om de senaste månaderna. Jag blir depp när jag hör det, jag blir ångerfull.
Jag vill bara vara som alla andra. Och gud vad jag tjatar om att vara som alla andra men jag är trött på att gå hemma och ha tråkit och lida av ångest hela dagarna. Jag vill få tillbaka min livsglädje men det går inte, jag har ingen motivation för monstret i mitt huvud säger starkt nej.
Just nu vill jag bara försvinna bort från allt. Varför går det inte?
Undersökning
Var på undersökningen idag och det blev ingen EKG undersökning utan bara en vanlig undersökning. Pulsen och vikten var det samma och likaså resten. De ville skicka mig till akut EKG undersökning på barnkliniken men det hade inte tid och det var ju inte så akut som det verkade. Men jag ska dit någon annan gång men vet inte riktigt när.
Maten idag har väll inte gått så bra, just nu har jag lite ångest över middagen. Vi åt spenatpannkaka med keso och det är verkligen supergott men mamma lade på nästan en hel extra matsked keso vilket känns ångestfyllt + att jag fick den största pannkakan av alla!
Men jag har också fuskat idag, åt inte havregrynsgröten imorse utan det blev två knäckemackor med skinka på istället och vatten. Sen till lunchen skulle jag testa wok med nudlar och den var inge vidare god för nudlarna var nästan slemmiga :S Men jag värmde den i micron också eftersom annars måste jag ha matfett i om jag ska steka den. Men det fick väll duga.
Sedan gick jag en promenad i smyg, villket jag gjorde bara för jag fick ångest över några halstabletter och JAG VET att jag gjorde fel men det kändes skönt när ångesten släppte.
Jag önskade att jag aldrig hade börjat banta, visst var det ju andra saker som påverkade det också men varför? Om jag hade varit frisk så skulle jag säkert ha varit med massor med kompisar och haft kul men hela hösten har gått och det känns som om jag har kastat bort tid - vilket jag har!
Tänk om jag var frisk ,tänk att bara få kunna äta en normalportion utan ångest eller att kunna äta godis!
Det känns som den dan aldrig kommer att komma. Just nu känner jag mig tom, jag känner knappt några känslor alls. Det ända som surrar i mitt huvud just nu är tankar kring mat,kalorier,förbränning.
Jag vill leva som alla andra :(
Maten idag har väll inte gått så bra, just nu har jag lite ångest över middagen. Vi åt spenatpannkaka med keso och det är verkligen supergott men mamma lade på nästan en hel extra matsked keso vilket känns ångestfyllt + att jag fick den största pannkakan av alla!
Men jag har också fuskat idag, åt inte havregrynsgröten imorse utan det blev två knäckemackor med skinka på istället och vatten. Sen till lunchen skulle jag testa wok med nudlar och den var inge vidare god för nudlarna var nästan slemmiga :S Men jag värmde den i micron också eftersom annars måste jag ha matfett i om jag ska steka den. Men det fick väll duga.
Sedan gick jag en promenad i smyg, villket jag gjorde bara för jag fick ångest över några halstabletter och JAG VET att jag gjorde fel men det kändes skönt när ångesten släppte.
Jag önskade att jag aldrig hade börjat banta, visst var det ju andra saker som påverkade det också men varför? Om jag hade varit frisk så skulle jag säkert ha varit med massor med kompisar och haft kul men hela hösten har gått och det känns som om jag har kastat bort tid - vilket jag har!
Tänk om jag var frisk ,tänk att bara få kunna äta en normalportion utan ångest eller att kunna äta godis!
Det känns som den dan aldrig kommer att komma. Just nu känner jag mig tom, jag känner knappt några känslor alls. Det ända som surrar i mitt huvud just nu är tankar kring mat,kalorier,förbränning.
Jag vill leva som alla andra :(
Bloggskrivning
Ska börja blogga här nu. Skriva vad jag känner för osv och jag tror inte många kommer läsa men det bryr jag mig inte så mycket om. Var medlem förut på UM och är det nu med, men sidan är ju inte så bra. Många har någon form av en ätstörning på den sidan och det gör allt ännu värre och man får pepp till att inte bli frisk eftersom jag själv har det, en ätstörning alltså - anorexia. Det är inte så många som vet om det, kanske lika bra? Jag vet inte men de får tro vad de vill.
Imorgon ska jag till ätstörningkliniken och jag är lite nervös. De ska undersöka mig och ta EKG. Tänk om jag måste klä av mig naken eller nått. Det vill jag verkligen inte, men måste de så måste de.
De från ätstörningen ringde också, de sa att jag ska börja på behandling på måndag om en vecka. Shiit, vad är det för slags behandling tro? Att gå och äta mat? Prata?
Aja, en sak i taget nu Cornelia.
Var med Frida idag, vi var på stan och shoppade. Vi har inte varit på flera månader, och det var länge sen jag i huvud taget var med någon. Men det kändes helt okej och det var bara nåon timme men det kändes bra. Köpte 3 tröjor, är jätte nöjd över dem. Köpte också ett par fina örhängen och sen lite hårspännen.
Jag som egentligen aldrig använder hårspännen tänkte börja ha det. Kan inte gå med lugg hela dagen, och diadem är obehagligt (iaf om man ska ha det en hel dag).
Imorgon ska jag till ätstörningkliniken och jag är lite nervös. De ska undersöka mig och ta EKG. Tänk om jag måste klä av mig naken eller nått. Det vill jag verkligen inte, men måste de så måste de.
De från ätstörningen ringde också, de sa att jag ska börja på behandling på måndag om en vecka. Shiit, vad är det för slags behandling tro? Att gå och äta mat? Prata?
Aja, en sak i taget nu Cornelia.
Var med Frida idag, vi var på stan och shoppade. Vi har inte varit på flera månader, och det var länge sen jag i huvud taget var med någon. Men det kändes helt okej och det var bara nåon timme men det kändes bra. Köpte 3 tröjor, är jätte nöjd över dem. Köpte också ett par fina örhängen och sen lite hårspännen.
Jag som egentligen aldrig använder hårspännen tänkte börja ha det. Kan inte gå med lugg hela dagen, och diadem är obehagligt (iaf om man ska ha det en hel dag).
