Sälen

Sportlovsveckan har varit rätt bra. Jag har haft fullt upp varenda dag och tiden har susat förbi som ingenting hade hänt.
Jag kunde också slappna av för jag hade faktiskt inte gått upp ett enda hekto på en vecka! (?!).
Nu är det inte lika bra när jag vägde mig idag på ätstörningsenheten. Jag skäms så mlt över min ständigt nya vikt :(

På torsdag gäller det. Då ska jag åka med klassen till SÄLEN! Jag har aldrig varit där förut och jag kan tänka mig att skillnaden på backarna här i örebro och i sälen är en VÄLDIGT stooor skillnad. Är lite orolig hur det hela ska gå, speciellt med maten. Ska ta med mig extra näringsdrycker ifall det skulle krisa sig med någon måltid. Vi kommer nästan hela tiden att få mat, men man undrar ju vad det kan vara. Korv med bröd skulle jag aldrig röra liksom. Då kanske näringsdryck eller restaurangbesök är lösningen i mitt fall?
Ni får önska mig lycka till i sälen. Jag ska nog hålla mig till gröna, blåa och möjligtvis de röda backarna. De svarta ska jag inte ens vända blicken till, hehe. Min kropp har liksom inte vant sig vid alla dessa backar än, jag blir rädd bara jag åker i en barnbacke ^^ .  FAST när jag åkte för andra gången i Storstenhöjden åkte jag faktiskt mest röda backar, så dåkigt är jag ju inte :D


Och sen idag var jag på äs. Tänkte inte skriva så mycket om det, men jag har gått upp i vikt. 5 hekto som VANLIGT :(
Men nu får det fan vara stopp på det. De bestämde att jag skulle sluta med n-dryckerna helt nu. Sista klunkarna blir väll på torsdag när jag är i sälen. Fast jag förstår inte... de la inte till någonting som kompesation. Är de knäppa eller? Jag har fortfarande problem med att komma upp till 2000 kalorier, minus 300 kalorier och det blir ännu mer problem. Jag blir upprörd och ledsen :(
Jag sa att jag skulle försöka äta lite mer på lunchen även fast det är svårt. Tallrikarna är så små och det ser ut som man tar värsta jätteportionen fast man ibland tar för lite. Jag undrar ibland vad mina kompisar egentligen tror om mig när min tallrik är proppfull och inte deras? Den tanken plågar mig varje dag. Jag brukar skynda i mig maten för att det inte ska se ut som om jag är gluppsk eller matälskare... eller något liknande.

Nej nu ska jag inte fortsätta skriva. Måste ner o äta som vanligt.
Hoppas alla ni har det bra, jag försöker läsa många av era bloggar men jag måste erkänna att jag ofta inte hinner riktigt.

Slalom

Mitt tangentbord har spindelväv runt sig sen jag skrev sist. Hehe, eller kanske sen jag skrev här sist.
Det var lite lustigt nästan, jag skrev mitt "peppepppepp" inlägg typ dagen innan jag skulle till äs.
Jag trodde verkligen att jag inte skulle gå upp så mycket i vikt som jag gjorde då, för jag hade skött mig med maten och ätit på bra. Så dagen efter försvann peppningen när jag hade varit på äs. Iallafall i några dagar.
Usch ja, det var ett helvette att vara där. För första gången grät jag också inför min behandlare efter vågens siffror.
Nu väger jag runt 52kg och hatar min kropp. Jag är så så jävla rädd också att jag aldrig ska stanna i vikt. Ett halvt kilo i veckan går jag upp även fast jag är normalviktig. Tänk om den aldrig stannar även fast mina behandlare säger det?
Tänk om de kommer på att vikten inte stannar och då är det försent  för då väger jag plötsligt 60 kg. Vad fan gör jag då? Då skulle ju jag ha ett BMI som är jättehögt! Tanken gör mig orolig. Då skulle jag fan börja banta igen, om jag inte redan ska börja göra det igen...

Men det som är bra är att jag tänker inte lika mycket på mat,kalorier och förbränning som jag gjorde förut.
Det kan vara skönt, för det där med vikten plågar mig rätt mycket. Jag känner mig mindre värd än andra... och det gjorde jag innan jag började gå ner i vikt -.-
Imorgon ska jag till äs igen. Kommer säkert bli lika förvånad över hur mycket jag gått upp i vikt. Fattar egentligen inte hur det går till, jag är nästan alltid hungrig på kvällen innan kvällsmålet. Det betyder ju att jag har fått i mig för lite, men ändå går jag UPP i vikt.
 Jag hatar min kropp.

Idag gjorde jag en sak som jag missat att prova på i mitt liv. Jag åkte för första gången slalom!
Det gick faktiskt jättebra sen när jag fick spurt på det :)
Men jag trillade en gång och då trillade jag ganska ordentligt. Sen råkade jag åka störtlopp i en blåbacke.
Jo, ni hörde rätt, det var den ända vägen att komma ner på, så jag var tvungen.
Jag har aldrig skakat så i min kropp som jag gjorde när jag hade kommit ner. Jag kunde knappt stå på mina ben för jag skakade så. Fyfan alltså, det var det läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Tårarna bara sprutade ut.
Jag hade ju ingen erfarenhet att åka i en brant backe, jag hade ju bara åkt i barnbackarna!
Efter det så lovade jag mig själv att aldrig nudda en blå backe igen. Men sen när jag hade tränat i några timmar i en annan backe och skulle åka hem så var jag tvungen att åka den igen. Då gick det faktiskt okej, skitläskigt i början då det var som brantast men sen var det bara kul. Det var så kul att jag testade att åka den en gång till,  fast min kropp var helt skakis efteråt! Mitt psyke vande sig antagligen fortare än vad min kropp gjorde.
Jag hoppas jag hinner åka en gång till på sportlovet, det vore bara bra. För sen vecka 9 ska min klass till sälen och åka, då MÅSTE jag kunna det bättre.

Pepppepppepp

Shit vad länge sen det var jag skrev! Det blir bara mindre och mindre.
Den här helgen har varit den bästa helgen på länge. Framsteg har gjorts och jag har skrattat väldigt mycket som jag inte gjort på flera år.

Jag börjar med nationella proven. Jag tror dom gick bra, skrev en novell på 3 timmar. Det blev 11 sidor totalt. Hehe, ibland kan man låta fantasin flöda. Och jag blev rätt nöjd med den, nu är jag spänd på att se vad jag fick för betyg. Hoppas VG eller MVG, inte för jag tror det blir MVG men man får hålla tummarna.

I torsdags skulle jag och mina tjejkompisar ha filmlan hela natten. Var inte ett dugg orolig med maten. Faktum var att där gjorde en del av framstegen. Hade tagit med mig en näringsdryck och ett äpple som jag skulle käka till kvällsmål.
Men så bjöd dom på fruktbuffé med bland annat vindruvor, äpplen,apelsiner, kiwi. Och då tänkte jag: "va fan, jag ska ta för mig, jag vill äta som dom andra och inte sitta o käka ett gammalt fjuttigt äpple!"
Fick ingen ångest alls, kanske berodde det på att man var så fokuserad på annat och för att jag verkligen ville käka det. Dessutom var det ju bara nyttoheter ju :)
Andra framsteget var frukosten. Inga mätningar vid filen eller flingorna och inga kloriräkningar på brödet. Det gick helt okej faktiskt!
Sen på lördan så var jag med en kompis och hon sov över hos mig. Det var den bästa och roligaste kväll jag har upplevt på länge. Skrattade som bara den och det kändes konstigt för jag är rätt ovan med att skratta sådär mycket. KUL hade jag. Och där skedde två av de andra framstegen. Jag åt ett äpple extra och jag räknade inte ut kaloriintaget. No ångest at all, jag tror det berodde på att jag var så jävla glad just då!

Hehe sen vare slut på framsteg.
Imorgon är det äs och dit vill jag inte gå och ställa mig på vågen. Fyfan vad besviken jag skulle bli om den visade massor med hekton upp. Nej, det vill jag inte tänka på för tillfället.

Hoppas ni har det bra, ledsen att jag inte är en sån aktiv bloggläsare längre! Ska försöka läsa era bloggar nu :)


:(

Det sved när jag såg siffrorna på vågen idag. 4 hg upp. Mer tänker jag inte skriva. Men jag blir orolig att det ska fortsätta i den här takten, jag är normalviktig och jag går nästan upp ett ½ kilo i veckan. När kommer det sluta egentligen? Tänk om det aldrig tar stopp liksom. Jag kanske hinner bli riktigt jävla superfet innan mina behandlare kommer på det? :(

Och sen blir jag arg. Jag försöker kommentera andras bloggar men det funkar inte att skicka någon kommentar. Det är något fel på servern, och det är inte första gången det händer. Det händer ofta. Kan det inte bara funka så slipper jag det problemet?

En sak som var positivt idag var att det kändes som det gick bra på nationella proven i svenska, läsförståelse. Den var hur enkel som helst, det vara bara jobbigt att svara på alla frågor från en text i typ 1½ timme. Efter det kändes min hjärna hjärntvättad. På torsdag är det ett till. Det skriftliga provet och det håller på i 2½ eller 3 timmar. Man ska antingen skriva en berättelse,krönika eller tidningsartikel. Man vet inte vilket det blir än men mina krav på mig själv är iallafall höga. Det måste bli bra!

Nej nu ska jag , fettot gå och se på de pinnsmala tjejerna på topmodel.

En bra helg hos pappa

Först främst innan jag skriver ett snabbt blogginlägg ska jag tacka er för att ni skriver peppande kommentarer! Det gör mig glad (och lite hungrig men det beror nog på middagen). Det betyder iallafall mycket för mig!

Idag har det varit en bra dag. Även om lektionerna har varit långa så har jag lärt mig en hel del, vilket gör att det blev en bra dag. Imorgon är jag nervös för då har vi nationella proven i svenska. Visst har jag inget problem med svenska och det är bara någon slags läsförståelseuppgift vi ska göra, men ändå blir man rätt nervös just för att det är prov. Så idag ska jag gå och lägga mig en timme tidigare för att vara på alerten!

I helgen var jag hos pappa. Det var helt okej att bo där den här helgen. Inget bråk eller iskall stämmning. J var till och med så snäll så hon gav bort kylie minogue (stavning?) parfymen. Pappa gav mig en dataskärm som han inte hade någon användning för, och det är skitbra och stor. Nej, jag måste säga att det där var en bra helg.
Jag har också varit på ett disco inne i stan. Mina kompisar skulle dra dit och jag hängde på. Egentligen har jag aldrig velat göra det sen jag blev sjuk, då har det alltid frestat att sitta hemma och glo på tv och käka kvällsmål. Men nej, jag trotsade den tanken och övertalade mig själv att det skulle bli kul. Vilket det blev, fast inte så jättekul men det kanske var för jag inte var van. Innan jag blev sjuk älskade jag att gå på partaj och ragga killar.
Sen har jag också varit och sett  prämiären I taket lyset stjärnorna. Den var bra, men jag tyckte inte den var så bra som alla recentioner har skrivit om.

Och igårkväll tog mamma bort teskedsmåttet när jag skulle bre smör på mackan. Jag bröt ihop men samlade mig sen och bredde på det där jävla smöret. Samma sak hände imorse, då hade det försvunnit helt och hållet. Visst kom det tårar men jag klarade det.

Nej nu hinner jag inte skriva mer. Imorgon är det nationellaprov och jag måste käka kvällsmål nu så att jag inte går och lägger mig försent.

RSS 2.0