Stockholm
Den här veckan har det varit höstlov. Eller det är höstlov fortfarande. Det känns verkligen inte som det!
Jag är nog för upptagen med maten för att jag ska lägga märke till att det verkligen är lov.
Sen i tisdags har det varit extra jobbigt med maten. Mycket ångest och tårar.
Jag var ju på ätstörningsenheten och vi planerade, eller snarare dom planerade att jag ska äta ännu mera mat.
Jag hängde inte alls med i backarna, vadå ännu mer mat? Jag äter ju som en häst! (enligt tankarna)
Dessutom hade jag gått upp två hekto. Nu känner jag mig superfet och jag ångrar mig nästan att jag sa att jag ville bli frisk och ha hårdare tag. För måste dom göda upp mig ännu mer och ännu fortare? Det blir för mycket mat! Jag går ju redan upp i vikt. Räcker det inte med 1600 kalorier?! :(
Det värsta är att jag kommer alltid känna mättnad på eftermiddagarna och ända tills jag går och lägger mig. Det blir ett helt berg med mat på eftermiddagen och framåt.
På förmiddagen och vid lunch blir det lite "mindre" mat för då är jag i skolan och där går inte mat ätningen lika bra eftersom jag hatar att ta ansvar själv.
Det blir helt fel med matintaget, tycker jag. När man är i skolan borde man äta mycket för att orka prestrera och när man kommer hem borde man äta lite mindre och lättare mat.
Men det är lite mitt eget fel att det inte blev så enligt min åsikt. För jag vill absolut inte dricka näringsdrycken i skolan eller äta någon macka där. Nej, för det är för pinsamt! Så det fick bli som det blev. Men extremt jobbigt är det iallafall :(
Igår var jag i Stockholm med mamma och min bror och hans tjejkompis. Vi gick och shoppade hela dagen.
Det blev jobbigt med maten (såklart) även fast jag inte hade ätit något förbjudet.
Vi åt lunch på en resturang. Jag åt en meny som hette hälsotallrik. Det var bulgur,kyckling,grillade grönsaker och lite tomatsås.
Det var helt okej mat, fast lite mycket bulgur. Så mycket att mamma och jag började bråka för att hon ville att jag skulle äta upp all bulgur men det var för "mycket", enligt mig. Jag höll nästan på att börja gråta så mamma gav sig. Jag behövde bara ta en extra tugga.
Alla andra matmål var också jobbiga. Orkar intre riktigt ta upp dom men jag kände mig helt plufsig, speciellt i kinderna. Jag kände mig som ett fetto som satt och åt hela tiden! Det var inte så jäkla roligt
Det fanns lite positivt i stockholm iallafall. Jag köpte ett par nya jeans. I massor av affärer gick jag runt och letade och letade efter ett par jeans som INTE var för tigtha. Ett par jeans som skulle sitta lagom pösigt men inte som baggy fast ändå nästan. Men det fanns inte ett enda par jeans som INTE satt tight eller som inte var utsvängda vid byxkanten där nere. I sista affärer innan bussen gick hem till Örebro igen hittade jag ett par jeans som satt perfekt!
Jag köpte också ett par legging som ser ut som jeans och en tröja från Monki. Jag älskar verkligen Monki affären. Dom har så skön stil på sina kläder! Grymt bra affär alltså!
Idag (torsdag) har jag inte gjort ett skit. Det känns som om jag har ätit och ätit hela tiden. Och det värsta är att jag känner mig väldigt fet...
:(
Jag är nog för upptagen med maten för att jag ska lägga märke till att det verkligen är lov.
Sen i tisdags har det varit extra jobbigt med maten. Mycket ångest och tårar.
Jag var ju på ätstörningsenheten och vi planerade, eller snarare dom planerade att jag ska äta ännu mera mat.
Jag hängde inte alls med i backarna, vadå ännu mer mat? Jag äter ju som en häst! (enligt tankarna)
Dessutom hade jag gått upp två hekto. Nu känner jag mig superfet och jag ångrar mig nästan att jag sa att jag ville bli frisk och ha hårdare tag. För måste dom göda upp mig ännu mer och ännu fortare? Det blir för mycket mat! Jag går ju redan upp i vikt. Räcker det inte med 1600 kalorier?! :(
Det värsta är att jag kommer alltid känna mättnad på eftermiddagarna och ända tills jag går och lägger mig. Det blir ett helt berg med mat på eftermiddagen och framåt.
På förmiddagen och vid lunch blir det lite "mindre" mat för då är jag i skolan och där går inte mat ätningen lika bra eftersom jag hatar att ta ansvar själv.
Det blir helt fel med matintaget, tycker jag. När man är i skolan borde man äta mycket för att orka prestrera och när man kommer hem borde man äta lite mindre och lättare mat.
Men det är lite mitt eget fel att det inte blev så enligt min åsikt. För jag vill absolut inte dricka näringsdrycken i skolan eller äta någon macka där. Nej, för det är för pinsamt! Så det fick bli som det blev. Men extremt jobbigt är det iallafall :(
Igår var jag i Stockholm med mamma och min bror och hans tjejkompis. Vi gick och shoppade hela dagen.
Det blev jobbigt med maten (såklart) även fast jag inte hade ätit något förbjudet.
Vi åt lunch på en resturang. Jag åt en meny som hette hälsotallrik. Det var bulgur,kyckling,grillade grönsaker och lite tomatsås.
Det var helt okej mat, fast lite mycket bulgur. Så mycket att mamma och jag började bråka för att hon ville att jag skulle äta upp all bulgur men det var för "mycket", enligt mig. Jag höll nästan på att börja gråta så mamma gav sig. Jag behövde bara ta en extra tugga.
Alla andra matmål var också jobbiga. Orkar intre riktigt ta upp dom men jag kände mig helt plufsig, speciellt i kinderna. Jag kände mig som ett fetto som satt och åt hela tiden! Det var inte så jäkla roligt
Det fanns lite positivt i stockholm iallafall. Jag köpte ett par nya jeans. I massor av affärer gick jag runt och letade och letade efter ett par jeans som INTE var för tigtha. Ett par jeans som skulle sitta lagom pösigt men inte som baggy fast ändå nästan. Men det fanns inte ett enda par jeans som INTE satt tight eller som inte var utsvängda vid byxkanten där nere. I sista affärer innan bussen gick hem till Örebro igen hittade jag ett par jeans som satt perfekt!
Jag köpte också ett par legging som ser ut som jeans och en tröja från Monki. Jag älskar verkligen Monki affären. Dom har så skön stil på sina kläder! Grymt bra affär alltså!
Idag (torsdag) har jag inte gjort ett skit. Det känns som om jag har ätit och ätit hela tiden. Och det värsta är att jag känner mig väldigt fet...
:(
Tjejkvällen
Det gick ju såklart jätte bra med tjejkvällen. Jag var inte direkt peppad till att de skulle komma, och jag var orolig för allting om hur det skulle gå. Min dåliga självkänsla gör att jag blir nervös om vad de tycker om mig och mitt hus. Och jag ska säga er att det kan märkas! xD
Men som sagt så gick det jätte bra med tjejkvällen och den varade inte så länge.
Dom kom klockan 19:00 och det enda vi gjorde var att snackade och kollade på filmer. Trevligt var det!
En av filmerna var helt okej och det förvånar mig lite. Att jag lite grann kan ha en åsikt om en film.
Kanske är det så att vissa känslor börjar komma tillbaka? Hoppas det ^^
Filmen hette förresten The Diary och var en kärleksfilm! ^^
Maten gick ju helt okej. Alla hade ätit innan de kom. Dom åt ju såklart snacks och godis, och jag åt mitt kvällsmål lite senare på kvällen. En tanke kom upp när vi satt där och kollade på film och snackade:
" Nu får jag fan ta och bli frisk så jag kan bli som normala människor och äta som dom, till exempel att äta godis. Jag kommer ju inte ens ihåg hur det smakar!".
Men den tanken varar ju inte så länge. Kanske någon sekund och sen försvann den igen spårlöst försvunnen.
Det är också skum :O
Det är tur att jag har lite motivation nu. De hade jag ju verkligen INTE i våras. Då strävade jag ju bara neråt och jag fattade inte att jag inte tjänade någonting på det. Mitt Ego var det enda som fanns, fast det finns det ju nu såklart med! :/
Tillbaka till tjejkvällen. Vi var sex stycken tjejer sammanlagt och alla sov i mitt rum. Vi somnade nog runt klockan två efter vi legat och snackat. På morgonen gick vi upp klockan kvart i sju för att de friska (alla utom jag då) skulle äta frukost på Stora Hotellet mitt i stan. Jag stannade hemma och somnade om. Det var rätt skönt att dom stack så tidigt även fast jag hade trevligt med dom!
Hur som helst måste jag sluta skriva. Mamma ropar och jag måste ner och äta kvällsmål. Äta, äta, äta.
Jag har haft ångest den här kvällen och av en okänd orsak. Det trycker så på bröstet och det är jobbigt :/
Förresten så köpte jag inte varken den röda eller svarta jackan. Jag köpte en annan jacka som var väldigt mycket dyrare.
Hoppas jag blir nöjd med den nya jackan!
Imorgon är det äs. Jag har VÄLDIGT många laddade tankar omkring det...
Men som sagt så gick det jätte bra med tjejkvällen och den varade inte så länge.
Dom kom klockan 19:00 och det enda vi gjorde var att snackade och kollade på filmer. Trevligt var det!
En av filmerna var helt okej och det förvånar mig lite. Att jag lite grann kan ha en åsikt om en film.
Kanske är det så att vissa känslor börjar komma tillbaka? Hoppas det ^^
Filmen hette förresten The Diary och var en kärleksfilm! ^^
Maten gick ju helt okej. Alla hade ätit innan de kom. Dom åt ju såklart snacks och godis, och jag åt mitt kvällsmål lite senare på kvällen. En tanke kom upp när vi satt där och kollade på film och snackade:
" Nu får jag fan ta och bli frisk så jag kan bli som normala människor och äta som dom, till exempel att äta godis. Jag kommer ju inte ens ihåg hur det smakar!".
Men den tanken varar ju inte så länge. Kanske någon sekund och sen försvann den igen spårlöst försvunnen.
Det är också skum :O
Det är tur att jag har lite motivation nu. De hade jag ju verkligen INTE i våras. Då strävade jag ju bara neråt och jag fattade inte att jag inte tjänade någonting på det. Mitt Ego var det enda som fanns, fast det finns det ju nu såklart med! :/
Tillbaka till tjejkvällen. Vi var sex stycken tjejer sammanlagt och alla sov i mitt rum. Vi somnade nog runt klockan två efter vi legat och snackat. På morgonen gick vi upp klockan kvart i sju för att de friska (alla utom jag då) skulle äta frukost på Stora Hotellet mitt i stan. Jag stannade hemma och somnade om. Det var rätt skönt att dom stack så tidigt även fast jag hade trevligt med dom!
Hur som helst måste jag sluta skriva. Mamma ropar och jag måste ner och äta kvällsmål. Äta, äta, äta.
Jag har haft ångest den här kvällen och av en okänd orsak. Det trycker så på bröstet och det är jobbigt :/
Förresten så köpte jag inte varken den röda eller svarta jackan. Jag köpte en annan jacka som var väldigt mycket dyrare.
Hoppas jag blir nöjd med den nya jackan!
Imorgon är det äs. Jag har VÄLDIGT många laddade tankar omkring det...
Röd eller svart jacka?
Igår som sagt, så var det sista dagen på praon. Jag tycker det var rätt så jobbigt att säga hejdå. Det var lite skämmigt på grund av någon konstig anledning. Kanske tog jag så mycket uppmärksamhet för stunden.
En sak som har varit jobbigt med praoen på sjukhuset är förmiddags- och eftermiddagsfikat. Då samlas all personal och fikar.
Självklart så tar ju jag inte någonting. Allt är förbjudet och i min hjärna säger det STOP till extra kalorier.
Det jobbiga är att personalen undrar och frågar, typ som" ska du inte ta någon macka Cornelia?"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, det var så pinsamt.
Men nu är det över med just den pinsamheten. Nu är det ju höstlov en vecka och jag slipper gå upp klockan 5:20, eller ännu bättre, det blir tredje veckan i rad som jag slipper se skolan!
Idag var jag på stan med en kompis. Vi åt lunch på stan. Jag beställde som vanligt en kycklingsallad utan dessing m.m
Men tydligen fick jag med pasta fast jag sa att jag inte ville ha det. Fast det gick bra ändå.
Efter vi ätit lunch kollade vi på vinterjackor men jag hittade ingen. Det är riktigt svårt tycker jag för alla jackor ser så himla stora och tjocka ut. Man ser ju så uppstoppad ut!
Ska upp imorgon igen på stan. Det fanns faktist en jacka som jag provade som var helt okej. Men jag har lite beslutångest, vet ej vilken färg jag ska satsa på. Antingen en röd jacka eller en svart. Ett tag funderade jag på den röda men nu tror jag att jag vill ha den svarta. SVÅRT VAL!
Imorgon är det söndag också. Det har varit jobbigt med näringsdryckerna men jag dricker dom ändå. Jag är så trött på att inte ha några känslor. Men nu känns det som om dom har försvunnit ännu mer :/
Ett helt tjejgäng ska komma hem till mig imorgon också. De ska sova över.
Vi planerade det för flera veckor sedan, men nu såklart så ångrar jag mig.
Fast om jag ska vara ärlig så orkar jag inte bry mig om det just nu.
Och sen måste jag ju utmana mina rädslor och tankar så jag inte blir för fast i dom.
Och om man tänker positivt finns det en fördel att vara hemma hos mig. Jag har ju tillgång till den vanliga maten och rutinerna.
Fast ååh, jag vill inte :(
Nej nu ska jag sluta skriva. Jag känner att jag inte hade något riktigt flyt på formuleringarna xD
En sak som har varit jobbigt med praoen på sjukhuset är förmiddags- och eftermiddagsfikat. Då samlas all personal och fikar.
Självklart så tar ju jag inte någonting. Allt är förbjudet och i min hjärna säger det STOP till extra kalorier.
Det jobbiga är att personalen undrar och frågar, typ som" ska du inte ta någon macka Cornelia?"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, det var så pinsamt.
Men nu är det över med just den pinsamheten. Nu är det ju höstlov en vecka och jag slipper gå upp klockan 5:20, eller ännu bättre, det blir tredje veckan i rad som jag slipper se skolan!
Idag var jag på stan med en kompis. Vi åt lunch på stan. Jag beställde som vanligt en kycklingsallad utan dessing m.m
Men tydligen fick jag med pasta fast jag sa att jag inte ville ha det. Fast det gick bra ändå.
Efter vi ätit lunch kollade vi på vinterjackor men jag hittade ingen. Det är riktigt svårt tycker jag för alla jackor ser så himla stora och tjocka ut. Man ser ju så uppstoppad ut!
Ska upp imorgon igen på stan. Det fanns faktist en jacka som jag provade som var helt okej. Men jag har lite beslutångest, vet ej vilken färg jag ska satsa på. Antingen en röd jacka eller en svart. Ett tag funderade jag på den röda men nu tror jag att jag vill ha den svarta. SVÅRT VAL!
Imorgon är det söndag också. Det har varit jobbigt med näringsdryckerna men jag dricker dom ändå. Jag är så trött på att inte ha några känslor. Men nu känns det som om dom har försvunnit ännu mer :/
Ett helt tjejgäng ska komma hem till mig imorgon också. De ska sova över.
Vi planerade det för flera veckor sedan, men nu såklart så ångrar jag mig.
Fast om jag ska vara ärlig så orkar jag inte bry mig om det just nu.
Och sen måste jag ju utmana mina rädslor och tankar så jag inte blir för fast i dom.
Och om man tänker positivt finns det en fördel att vara hemma hos mig. Jag har ju tillgång till den vanliga maten och rutinerna.
Fast ååh, jag vill inte :(
Nej nu ska jag sluta skriva. Jag känner att jag inte hade något riktigt flyt på formuleringarna xD
Min snälla bror!
Jag tänker inte skriva något världens längsta inlägg precis men lite kortfattat bara.
Nu har jag åkt hem till pappa och min mamma har informerat han fyra gånger om att jag ska dricka näringsdryck och äta ett äpple till mellis på eftermiddan. Men han kommer inte ihåg så jag vet inte vad jag ska göra. Tur nog har mamma sagt åt min bror att han ska sitta med mig och göra mig sällskap. Väldigt snällt av honom! Annars skulle jag nog inte klara det :/
Imorgon är det sista dagen på praon. Det har varit kul men jag tror inte jobbet som sjuksköterska passar mig. Det är väldigt slitsamma arbetstider och jag tycker inte så mycket om att byta blöja på en patient. Dessutom är det äckligt med blod (fast samtidigt spännande).
*Min mage är uppsvälld :/
Nu ska jag spela sims. Fast jag har börjat tröttna på det även fast jag inte spelat det så mycket.
Ha det bra.
Nu har jag åkt hem till pappa och min mamma har informerat han fyra gånger om att jag ska dricka näringsdryck och äta ett äpple till mellis på eftermiddan. Men han kommer inte ihåg så jag vet inte vad jag ska göra. Tur nog har mamma sagt åt min bror att han ska sitta med mig och göra mig sällskap. Väldigt snällt av honom! Annars skulle jag nog inte klara det :/
Imorgon är det sista dagen på praon. Det har varit kul men jag tror inte jobbet som sjuksköterska passar mig. Det är väldigt slitsamma arbetstider och jag tycker inte så mycket om att byta blöja på en patient. Dessutom är det äckligt med blod (fast samtidigt spännande).
*Min mage är uppsvälld :/
Nu ska jag spela sims. Fast jag har börjat tröttna på det även fast jag inte spelat det så mycket.
Ha det bra.
Svimmade nästan vid operationen!
Läste nyss lite kommentarer. Shit vad peppad jag blev :O
Jag brukar ärligt talat bli peppad för jag har alltid känt en negativ känsla att frisk ska jag aldrig bli!
Tack ska ni ha, jag kände att jag ville testa något förbjudet men ack jag är så feg. Jag vill ju testa men jag vågar inte utsätta mig för oron och ångesten.
Jag har lite ångest just nu. Det är fulla glaset med mjölk som jag tydligen ska ta är mycket jobbigare än vad jag trodde.
Det blir mycket gråt på grund av den. Mina ögon just nu är som trumpetögon.
Jag förstår inte helt varför, mjölk är ju inte förbjudet. Men den ökade mängden är ju det så kanske det ändå blir förbjudet iallafall :/
Idag har jag praktiserat ända fram till lunch. Min handledare hade lovat mig att jag skulle få vara med på en
operation-röntgen så jag gick med en läkare till en operationssal. Själva röngen heter ERCP och man går ner med en slang och en kamera ner till magsäcken och sedan till tolvfingertarmen och sedan in till en slags gallgång där man sedan sprutar in något som gör att man kan ta röntgen.
Kameran var kopplad till en TV som man kunde se allting innuti magsäcken osv. Det var faktiskt väldigt häftigt!
När jag stått där ett tag medans de höll på så kände jag hur jag började må illa. Det började snurra och helt plötsligt svartna det till för ögonen.
Jag hann säga till en sköterska att jag höll på att svimma och hon sa att jag skulle lägga mig ner på golvet mitt i operationssalen!
Det var inte så att jag tyckte det var äckligt, snarare fashinerades jag väldigt mycket av det!
Jag sa det till dom och de var vana vid det. De sa att det brukar hända alla ( läkare m.m) någon gång och inte på grund av att det är läskigt utan för att det helt enkelt är jobbigt att stå stilla. Det blir nog brist på syre och sånna saker och det är väll därför.
Det där var verkligen en märklig situation. Där låg jag på golvet och höll på att svimma och de andra fortsatte med röntgen! Men vad skulle dom annars göra? :P De var otroligt snälla, alla som var där inne.
De gav mig dextrosol fast då fick jag panik. Det är ju förbjudet och det äter jag ju inte!
De hotade också att de skulle hämta ett glas saft. Men tur var så blev det inget med den saken.
Jag visste inte vad jag skulle göra med den där dextrosolen så jag tog ett litet litet bett i ena kanten och "lådsades" äta upp den och sedan gömde jag den i fickan! Fick ingen ångest för det men jag har tänkt mycket på det idag.
Underlig dag idag!
Dessutom körde jag in i en buske med mopeden påväg till sjukhuset, haha!
Jag brukar ärligt talat bli peppad för jag har alltid känt en negativ känsla att frisk ska jag aldrig bli!
Tack ska ni ha, jag kände att jag ville testa något förbjudet men ack jag är så feg. Jag vill ju testa men jag vågar inte utsätta mig för oron och ångesten.
Jag har lite ångest just nu. Det är fulla glaset med mjölk som jag tydligen ska ta är mycket jobbigare än vad jag trodde.
Det blir mycket gråt på grund av den. Mina ögon just nu är som trumpetögon.
Jag förstår inte helt varför, mjölk är ju inte förbjudet. Men den ökade mängden är ju det så kanske det ändå blir förbjudet iallafall :/
Idag har jag praktiserat ända fram till lunch. Min handledare hade lovat mig att jag skulle få vara med på en
operation-röntgen så jag gick med en läkare till en operationssal. Själva röngen heter ERCP och man går ner med en slang och en kamera ner till magsäcken och sedan till tolvfingertarmen och sedan in till en slags gallgång där man sedan sprutar in något som gör att man kan ta röntgen.
Kameran var kopplad till en TV som man kunde se allting innuti magsäcken osv. Det var faktiskt väldigt häftigt!
När jag stått där ett tag medans de höll på så kände jag hur jag började må illa. Det började snurra och helt plötsligt svartna det till för ögonen.
Jag hann säga till en sköterska att jag höll på att svimma och hon sa att jag skulle lägga mig ner på golvet mitt i operationssalen!
Det var inte så att jag tyckte det var äckligt, snarare fashinerades jag väldigt mycket av det!
Jag sa det till dom och de var vana vid det. De sa att det brukar hända alla ( läkare m.m) någon gång och inte på grund av att det är läskigt utan för att det helt enkelt är jobbigt att stå stilla. Det blir nog brist på syre och sånna saker och det är väll därför.
Det där var verkligen en märklig situation. Där låg jag på golvet och höll på att svimma och de andra fortsatte med röntgen! Men vad skulle dom annars göra? :P De var otroligt snälla, alla som var där inne.
De gav mig dextrosol fast då fick jag panik. Det är ju förbjudet och det äter jag ju inte!
De hotade också att de skulle hämta ett glas saft. Men tur var så blev det inget med den saken.
Jag visste inte vad jag skulle göra med den där dextrosolen så jag tog ett litet litet bett i ena kanten och "lådsades" äta upp den och sedan gömde jag den i fickan! Fick ingen ångest för det men jag har tänkt mycket på det idag.
Underlig dag idag!
Dessutom körde jag in i en buske med mopeden påväg till sjukhuset, haha!
För varje utmaning jag gör, ska jag få köpa något
Ångest, ångest och åter ångest. Själva känslan är alltid svår att beskriva men det är som ett tryck mot bröstkorgen.
Ju större ångesten är, desto större tryck är det. Ibland kan det till och med bli svårt att andas. Den svåra andningen kan kännas som om man har astma, men inte lika mycket och absolut inte allvarlig.
Det är nästan alltid middagen som det blir ångest vid. Idag var jag tvungen att dricka 1½ halv glas istället för 1 glas mjölk.
1 glas motsvarar 1 dl enligt mitt glas. Jag protesterade först när mamma sa att jag var tvungen att dricka mer. Min bror som satt mitt emot började hälla upp. Då bröt jag ihop. Det är förbjudet att någon häller upp åt mig, det ska vara jag som häller upp!
Mamma vet det så hon sa åt min bror. Men på grund av det så blev det ännu mer ångest än vad det redan var. Och sen blev det jobbigt med korngrynen som vi åt för att det blev för "mycket". Så nu har jag inte lika mycket motivation som förut till att bli frisk. Men kanske för att jag känner mig liten inombords just nu?
Idag praoade jag bara halvtid. Vi skulle ha någon slags utvärdering ( jag och de andra praktikanterna) och vi fick gå hem efter det. Slutade omkring klockan 13:20.
Jag åkte upp på stan och köpte hårtabletter. En ny sort som tydligen ska vara bättre än den förra. Fast den förra var också bra men den här innehåller mer Kisel som är själva huvudsaken i tabletten.
Jag slutade nämligen med hårtabletterna när skolan började. De hjälpte ändå inte för jag åt för lite mat. De funkar inte i svält. Men nu kan jag ju äta dom igen, eftersom nu äter jag 300 kalorier mer.
Efter det strosade jag lite i en inredningsaffär. Jag var inte alls sugen på att kolla kläder. Men det behöver jag inte heller, mamma och jag ska åka till Stockholm på höstlovet och shoppa.
Gick in till Indiska efter jag kollat runt ett tag i den där inredningsaffären.
Jag fick en idé som kan vara till hjälp för mig med motivationen.
För varje större utmaning jag gör, så ska jag få köpa en liten sak. Som en motivation.
Vad tycker ni om den idén?
Bara för det köpte jag en ny fin skål från Indiska som jag kan ha min fil och flingor i som jag äter till kvällsmål.
Det köpte jag som motivation eftersom jag har börjat med ännu en näringsdryck till mellis.
Näringsdrycken är ett stort framsteg enligt mig och min omgivning så det gilldes absolut som en utmaning.
Sedan hittade jag ett par fina svarta örhängen som jag "råkade" köpa med. Det kostade sammanlagt så mycket jag tjänade ihop på loppisen i lördags, 87 kr. Så det blev ändå ingen dum affär!
Imorgon är det Gymnasiummässa. Kommer att sluta runt elva vid praktiken. jag funderar på att välja ett gymnasium med hälsa som inriktning (om det finns). Jag tror jag vill bli dietist xD Haha det kanske inte passar så bra just nu eftersom jag är en svältande anorektiker men jag tror att jag ändå vill bli det. Hälsa och mat har alltid intresserat mig.
Därför ska jag spåna mer om det imorgon. Hoppas det finns något sådant gymnasium och att det inte är kommunalt.
Ju större ångesten är, desto större tryck är det. Ibland kan det till och med bli svårt att andas. Den svåra andningen kan kännas som om man har astma, men inte lika mycket och absolut inte allvarlig.
Det är nästan alltid middagen som det blir ångest vid. Idag var jag tvungen att dricka 1½ halv glas istället för 1 glas mjölk.
1 glas motsvarar 1 dl enligt mitt glas. Jag protesterade först när mamma sa att jag var tvungen att dricka mer. Min bror som satt mitt emot började hälla upp. Då bröt jag ihop. Det är förbjudet att någon häller upp åt mig, det ska vara jag som häller upp!
Mamma vet det så hon sa åt min bror. Men på grund av det så blev det ännu mer ångest än vad det redan var. Och sen blev det jobbigt med korngrynen som vi åt för att det blev för "mycket". Så nu har jag inte lika mycket motivation som förut till att bli frisk. Men kanske för att jag känner mig liten inombords just nu?
Idag praoade jag bara halvtid. Vi skulle ha någon slags utvärdering ( jag och de andra praktikanterna) och vi fick gå hem efter det. Slutade omkring klockan 13:20.
Jag åkte upp på stan och köpte hårtabletter. En ny sort som tydligen ska vara bättre än den förra. Fast den förra var också bra men den här innehåller mer Kisel som är själva huvudsaken i tabletten.
Jag slutade nämligen med hårtabletterna när skolan började. De hjälpte ändå inte för jag åt för lite mat. De funkar inte i svält. Men nu kan jag ju äta dom igen, eftersom nu äter jag 300 kalorier mer.
Efter det strosade jag lite i en inredningsaffär. Jag var inte alls sugen på att kolla kläder. Men det behöver jag inte heller, mamma och jag ska åka till Stockholm på höstlovet och shoppa.
Gick in till Indiska efter jag kollat runt ett tag i den där inredningsaffären.
Jag fick en idé som kan vara till hjälp för mig med motivationen.
För varje större utmaning jag gör, så ska jag få köpa en liten sak. Som en motivation.
Vad tycker ni om den idén?
Bara för det köpte jag en ny fin skål från Indiska som jag kan ha min fil och flingor i som jag äter till kvällsmål.
Det köpte jag som motivation eftersom jag har börjat med ännu en näringsdryck till mellis.
Näringsdrycken är ett stort framsteg enligt mig och min omgivning så det gilldes absolut som en utmaning.
Sedan hittade jag ett par fina svarta örhängen som jag "råkade" köpa med. Det kostade sammanlagt så mycket jag tjänade ihop på loppisen i lördags, 87 kr. Så det blev ändå ingen dum affär!
Imorgon är det Gymnasiummässa. Kommer att sluta runt elva vid praktiken. jag funderar på att välja ett gymnasium med hälsa som inriktning (om det finns). Jag tror jag vill bli dietist xD Haha det kanske inte passar så bra just nu eftersom jag är en svältande anorektiker men jag tror att jag ändå vill bli det. Hälsa och mat har alltid intresserat mig.
Därför ska jag spåna mer om det imorgon. Hoppas det finns något sådant gymnasium och att det inte är kommunalt.
Josef Fares pappa gillar lampor
Jag börjar känna av de gamla symptomerna från när jag åt mera. Det är på grund av näringsdrycken.
Min mage blir uppsvälld och jag känner mig svullen och tjock. Jag blir också konstigt "varm" i ansiktet.
Annars brukar jag ju vara kall och frysa men nu känner jag mig väldigt varm i ansiktet fast jag inte är det. Det är både skumt och konstigt! :/
En sak som jag reagerar på nu som jag inte gjorde när jag åt bättre var att jag kan känna en konstig hunger.
Ett exempel är när jag har ätit frukost och blivit äckligt mätt så att jag mår lite illa, så brukar min mage efter en halvtimme börja kurra lite grann. Det brukar hålla i sig ett litet tag men sedan släpper det och jag blir äckligt mätt igen även fast jag inte ätit något! Det är väll inte särskillt normalt, eller?! :O
Men det händer inte alltid, utan bara ibland. Oftast brukar jag bli äckligt mätt ända tills jag går och lägger mig och det är inte heller särskillt kul!
Igår sålde jag och min familj gamla saker på en loppmarknad för att bli av med det. Vi stod typ hela dagen.
Vi tjänade in riktigt bra med pengar och de hade vi verkligen inte tänk oss för att vi sålde grejer med kanske genomsnittet 15 kronor! :O
Jag hade en egen låda med lite grejer i och jag lyckades tjäna 87 kr! Haha, kanske inte så mycket i tanke på att allting gav folk en tjuga eller en tia för!
Men jag bryr mig inte så mycket, jag ville mest bli av med det. Det är sådanna saker som man inte har någon använding för eller som är "ute" ur tiden.
Och vet ni vem som kom och köpte en gammal lampa av oss? Josef Fares pappa! Han är med i Jalla Jalla om ni har sett den ^^
Jag blev till mig när jag såg vem det var som kom, men jag gjorde ju såklart ingenting. Han är ju knappast någon kändis om man säger så.
Mamma sa till mig att det är inte första gången han har kommit till oss och köpt en lampa utan det har hänt flera gånger förut när vi stått och sålt grejer som vi inte vill ha xD
Haha, han verkar gilla lampor :P
Idag har jag knappt gjort någonting. Hjälpte mamma och kratta löv i trädgården endast för att förbränna. Vi har en väldigt stor trädgård så det rätt så jobbigt.
Efter jag ätit frukost fick jag ångest. Jag vet inte varför men det fanns ett otroligt sug till att fuska och hälla ut näringsdrycken. Men vet ni vad? Jag har lovat att jag inte ska fuska mer med näringsdryckena för det är ändå ingen idé. Jag kommer ändå gå upp i vikt. Jag har inte fuskat på hela helgen med näringsdryckerna. Men det är jobbigt, väldigt jobbigt. Mina tankar är otroligt starka och de enda som säger mig är att jag måste ut och förbränna!! :/
Imorgon börjar praoen igen. Ska upp klockan 5:20. Jippie... eller inte.
Min mage blir uppsvälld och jag känner mig svullen och tjock. Jag blir också konstigt "varm" i ansiktet.
Annars brukar jag ju vara kall och frysa men nu känner jag mig väldigt varm i ansiktet fast jag inte är det. Det är både skumt och konstigt! :/
En sak som jag reagerar på nu som jag inte gjorde när jag åt bättre var att jag kan känna en konstig hunger.
Ett exempel är när jag har ätit frukost och blivit äckligt mätt så att jag mår lite illa, så brukar min mage efter en halvtimme börja kurra lite grann. Det brukar hålla i sig ett litet tag men sedan släpper det och jag blir äckligt mätt igen även fast jag inte ätit något! Det är väll inte särskillt normalt, eller?! :O
Men det händer inte alltid, utan bara ibland. Oftast brukar jag bli äckligt mätt ända tills jag går och lägger mig och det är inte heller särskillt kul!
Igår sålde jag och min familj gamla saker på en loppmarknad för att bli av med det. Vi stod typ hela dagen.
Vi tjänade in riktigt bra med pengar och de hade vi verkligen inte tänk oss för att vi sålde grejer med kanske genomsnittet 15 kronor! :O
Jag hade en egen låda med lite grejer i och jag lyckades tjäna 87 kr! Haha, kanske inte så mycket i tanke på att allting gav folk en tjuga eller en tia för!
Men jag bryr mig inte så mycket, jag ville mest bli av med det. Det är sådanna saker som man inte har någon använding för eller som är "ute" ur tiden.
Och vet ni vem som kom och köpte en gammal lampa av oss? Josef Fares pappa! Han är med i Jalla Jalla om ni har sett den ^^
Jag blev till mig när jag såg vem det var som kom, men jag gjorde ju såklart ingenting. Han är ju knappast någon kändis om man säger så.
Mamma sa till mig att det är inte första gången han har kommit till oss och köpt en lampa utan det har hänt flera gånger förut när vi stått och sålt grejer som vi inte vill ha xD
Haha, han verkar gilla lampor :P
Idag har jag knappt gjort någonting. Hjälpte mamma och kratta löv i trädgården endast för att förbränna. Vi har en väldigt stor trädgård så det rätt så jobbigt.
Efter jag ätit frukost fick jag ångest. Jag vet inte varför men det fanns ett otroligt sug till att fuska och hälla ut näringsdrycken. Men vet ni vad? Jag har lovat att jag inte ska fuska mer med näringsdryckena för det är ändå ingen idé. Jag kommer ändå gå upp i vikt. Jag har inte fuskat på hela helgen med näringsdryckerna. Men det är jobbigt, väldigt jobbigt. Mina tankar är otroligt starka och de enda som säger mig är att jag måste ut och förbränna!! :/
Imorgon börjar praoen igen. Ska upp klockan 5:20. Jippie... eller inte.
Full med ångest men saknade känslor
Jag har inte skrivit på ett tag. Jag har mått skit. Eller så kan jag inte säga för det har jag inte.
Jag har gråtit hela kvällarna men jag har inte känt någon ledsenhet, utan bara tom och full med ångest.
Det är riktigt konstigt att mina känslor är helt borta och att jag inte ens kan känna smärtan inom mig. Som bedövat :(
Ja, som ni kanske kan gissa kommer ångesten med näringsdrycken jag tagit ända sen i tisdags.
Ja nu börjar det igen...
En lång disskution hade jag med mina behandlare. Mycket av det jag skrivit här togs upp. Kalla det stark gjort eller ej.
Vi pratade till exempel om att jag vill bli inlagd för att få hårdare tag och att jag vill gå ner så mycket i vikt så att jag kan få hjälp någon gång.
Allt det där lät tydligen fånigt i deras öron. Men vad är det för fel med det? Jag menar, det händer ju ingenting nu, tiden står ju stilla!
Jag sa till dom att det händer ju ingenting och att det är därför jag vill bli inlagd eller svälta mig själv så mycket att jag får hjälp.
De sa att de inte kunnat hjälpa mig för att jag inte velat någonting.
Jag kan hålla med dom men det är ju inte bara mitt ansvar med motivation och att äta.
Såklart blev det en näringsdryck extra nu bara för jag har gått ner i vikt och att mitt tillstånd är försämrat. Och inte bara det, jag ska dessutom trycka i mig en macka och en frukt till den söta 300 kaloris drycken.
Jag har legat och gråtit varje kväll. Nu är jag hemma hos pappa och han är fortfarande lika konstig om så inte mer... :/
Han har ingen koll på näringsdrycken även fast mamma ringt och berättat att jag ska ta en sådan extra. Han sa åt mig för en halvtimme sedan men efter det har han nog glömt bort det nu. Och jag vägrar gå ner och dricka helt frivilligt utan något sällskap. No way!
Det är ju inte direkt något jag ser fram emot :(
Ja, nu börjas det igen.
Viktuppgång, depression, gråtattacker och mycket mer.
Snart kommer jag inte vara smal och slank utan fläskig och mullig. Jag kommer aldrig kunna visa mig i leggings eller tigtha tröjor och jeans igen.
Jag kommer skämmas och jämföra mig innerligt med omgivningen - mer än vad jag redan gör.
Jag kommer knappast våga byta om med de andra i omklädningsrummet, det kommer att få ske på toaletten.
Det gamla helvettet har börjat :(
Men jag förstår varför jag gör det här. För att bli frisk och kunna äta det jag vill sen utan att allt är förbjudet.
Även fast jag vill bli frisk är det svårt att vilja just nu när det är som jobbigast. Fast det kommer ju såklart bli lättare och lättare med näringsdryckerna för varje dag som går. Men det tar tid...
Jag har gråtit hela kvällarna men jag har inte känt någon ledsenhet, utan bara tom och full med ångest.
Det är riktigt konstigt att mina känslor är helt borta och att jag inte ens kan känna smärtan inom mig. Som bedövat :(
Ja, som ni kanske kan gissa kommer ångesten med näringsdrycken jag tagit ända sen i tisdags.
Ja nu börjar det igen...
En lång disskution hade jag med mina behandlare. Mycket av det jag skrivit här togs upp. Kalla det stark gjort eller ej.
Vi pratade till exempel om att jag vill bli inlagd för att få hårdare tag och att jag vill gå ner så mycket i vikt så att jag kan få hjälp någon gång.
Allt det där lät tydligen fånigt i deras öron. Men vad är det för fel med det? Jag menar, det händer ju ingenting nu, tiden står ju stilla!
Jag sa till dom att det händer ju ingenting och att det är därför jag vill bli inlagd eller svälta mig själv så mycket att jag får hjälp.
De sa att de inte kunnat hjälpa mig för att jag inte velat någonting.
Jag kan hålla med dom men det är ju inte bara mitt ansvar med motivation och att äta.
Såklart blev det en näringsdryck extra nu bara för jag har gått ner i vikt och att mitt tillstånd är försämrat. Och inte bara det, jag ska dessutom trycka i mig en macka och en frukt till den söta 300 kaloris drycken.
Jag har legat och gråtit varje kväll. Nu är jag hemma hos pappa och han är fortfarande lika konstig om så inte mer... :/
Han har ingen koll på näringsdrycken även fast mamma ringt och berättat att jag ska ta en sådan extra. Han sa åt mig för en halvtimme sedan men efter det har han nog glömt bort det nu. Och jag vägrar gå ner och dricka helt frivilligt utan något sällskap. No way!
Det är ju inte direkt något jag ser fram emot :(
Ja, nu börjas det igen.
Viktuppgång, depression, gråtattacker och mycket mer.
Snart kommer jag inte vara smal och slank utan fläskig och mullig. Jag kommer aldrig kunna visa mig i leggings eller tigtha tröjor och jeans igen.
Jag kommer skämmas och jämföra mig innerligt med omgivningen - mer än vad jag redan gör.
Jag kommer knappast våga byta om med de andra i omklädningsrummet, det kommer att få ske på toaletten.
Det gamla helvettet har börjat :(
Men jag förstår varför jag gör det här. För att bli frisk och kunna äta det jag vill sen utan att allt är förbjudet.
Även fast jag vill bli frisk är det svårt att vilja just nu när det är som jobbigast. Fast det kommer ju såklart bli lättare och lättare med näringsdryckerna för varje dag som går. Men det tar tid...
Orolig för pappa
Det var en rätt lugn helg den här helgen. Inga läxor!!! Fast jag har dåligt samvete, det är ädnå några läxor som måste göras innan jag kommer till skolan igen om ca 3 veckor. Och det skapar ångest redan nu :(
Jag gjorde inget speciellt i helgen. Det var bara pappa och jag som var hemma, de andra hade åkt iväg. Det var inte särskilt kul (säg något som är roligt?) för pappa var konstig. Han har fått en liten utbrändhet (kan man säga så?) och han har varit konstig ett bra tag men i helgen var det inte alls kul för man gick och oroa sig hela tiden för att om det skulle hända något, om han kanske skulle svimma av.
Exempel på hans konstiga betéende var att han somnade på toaletten när han skulle kissa. Han somnade också helt plötsligt på stolen sittandes. Han var likblek och helt frånvarande, ja han såg drogad ut.
Han hade inte heller någon koll på mitt matätande. Det blev fusk med näringsdryckerna och det gör en stor skillnad kalorimässigt. Men jag kräver inte att han ska kolla mig nu när han är sådär utbränd.
Jag blir faktist lite arg på pappa. Han äter rätt många olika tabletter och sen har han börja jobba hela tiden in på kvällen. Så klart som fan man blir utbränd. Jag har sagt åt honom och de andra med, men han lyssnar inte.
Han bara jobbar,jobbar och jobbar.
När jag tänker efter kan det också vara på grund av alla hans tabletter. Han försöker sluta röka och han har fått recept på starka piller, kanske de gör honom rastlös?
Jag är orolig för honom, om han håller på i sin takt kanske han inte alls lever länge till ... :/
Idag var det första dagen på praon. Natten från söndag till månad sov jag oroligt men jag var inte alls nervös. Kanske för jag inte känner några känslor som sagt?
Jag gick upp klockan åtta och åt frukost och sedan åkte jag moped till sjukhuset. Två till klasskamrater i min klass ska också praoa på sjukhuset så vi möttes där. På förmiddagen var det information som till exempel sekretess och hygien osv.
Sen var det lunch. Den gick super bra!
Jag har gått och oroat mig lite om det för jag visste ju inte vad det fanns för mat o välja på MEN det visade sig att det fanns typ 5 rätter o välja mellan! Jag tog spenatsoppa och en knäckemacka.
Det var skönt att det var så många olika rätter, då behöver jag ju inte vara orolig vad det blir för mat!
Efter det gick jag till min avdelning som jag ska praoa på i två veckor. Kirurgavdelning. Tro mig, det var inte jag som fick välja. Men personalen var jätte trevlig! Så nu känns det en lättnad att komma dit. Inga tjuriga kirurger! ^^
Det finns en sak som är riktigt jobbigt. Vissa dagar måste jag stiga upp klockan fem på morgonen.
Jag börjar alltså klockan sju och det tar en stund att åka dit och sen tar det lång tid för mig att äta frukost.
Men den här veckan blir det inte lika många timmar jag arbetar per dag för jag ska till ätstörningsenheten,sjukgymnasten och tandläkaren!
Imorgon kommer det troligtvis bli en riktig värsting dag. En av de värsta dagarna i mitt liv.
Det finns en väldigt stor risk att jag måste ta en till näringsliv. Det innebär revolution i mitt huvud.
Jag kommer gå upp förskräckligt fort i vikt
Jag kommer se fetare och fetare ut
Folk kommer tro jag är frisk
Jag kommer inte kunna prestrera lika bra i skolan
Ja, det finns många saker som kommer att påverkas negativt. Så fort jag tänker på en till n-dryck far det massor med tankar i mitt huvud som gör mig gråtfärdig.
Nu strejkar mitt huvud också. Just nu vill jag inte bli frisk. Jag är för svag och jag orkar inte. Jag vill knappast heller.
Det är är så läskigt och skrämmande. JAG VILL INTE BLI FET! :(
Nu ska jag göra reklam för GratisKläder så jag kommer på andra tankar!
Jag gjorde inget speciellt i helgen. Det var bara pappa och jag som var hemma, de andra hade åkt iväg. Det var inte särskilt kul (säg något som är roligt?) för pappa var konstig. Han har fått en liten utbrändhet (kan man säga så?) och han har varit konstig ett bra tag men i helgen var det inte alls kul för man gick och oroa sig hela tiden för att om det skulle hända något, om han kanske skulle svimma av.
Exempel på hans konstiga betéende var att han somnade på toaletten när han skulle kissa. Han somnade också helt plötsligt på stolen sittandes. Han var likblek och helt frånvarande, ja han såg drogad ut.
Han hade inte heller någon koll på mitt matätande. Det blev fusk med näringsdryckerna och det gör en stor skillnad kalorimässigt. Men jag kräver inte att han ska kolla mig nu när han är sådär utbränd.
Jag blir faktist lite arg på pappa. Han äter rätt många olika tabletter och sen har han börja jobba hela tiden in på kvällen. Så klart som fan man blir utbränd. Jag har sagt åt honom och de andra med, men han lyssnar inte.
Han bara jobbar,jobbar och jobbar.
När jag tänker efter kan det också vara på grund av alla hans tabletter. Han försöker sluta röka och han har fått recept på starka piller, kanske de gör honom rastlös?
Jag är orolig för honom, om han håller på i sin takt kanske han inte alls lever länge till ... :/
Idag var det första dagen på praon. Natten från söndag till månad sov jag oroligt men jag var inte alls nervös. Kanske för jag inte känner några känslor som sagt?
Jag gick upp klockan åtta och åt frukost och sedan åkte jag moped till sjukhuset. Två till klasskamrater i min klass ska också praoa på sjukhuset så vi möttes där. På förmiddagen var det information som till exempel sekretess och hygien osv.
Sen var det lunch. Den gick super bra!
Jag har gått och oroat mig lite om det för jag visste ju inte vad det fanns för mat o välja på MEN det visade sig att det fanns typ 5 rätter o välja mellan! Jag tog spenatsoppa och en knäckemacka.
Det var skönt att det var så många olika rätter, då behöver jag ju inte vara orolig vad det blir för mat!
Efter det gick jag till min avdelning som jag ska praoa på i två veckor. Kirurgavdelning. Tro mig, det var inte jag som fick välja. Men personalen var jätte trevlig! Så nu känns det en lättnad att komma dit. Inga tjuriga kirurger! ^^
Det finns en sak som är riktigt jobbigt. Vissa dagar måste jag stiga upp klockan fem på morgonen.
Jag börjar alltså klockan sju och det tar en stund att åka dit och sen tar det lång tid för mig att äta frukost.
Men den här veckan blir det inte lika många timmar jag arbetar per dag för jag ska till ätstörningsenheten,sjukgymnasten och tandläkaren!
Imorgon kommer det troligtvis bli en riktig värsting dag. En av de värsta dagarna i mitt liv.
Det finns en väldigt stor risk att jag måste ta en till näringsliv. Det innebär revolution i mitt huvud.
Jag kommer gå upp förskräckligt fort i vikt
Jag kommer se fetare och fetare ut
Folk kommer tro jag är frisk
Jag kommer inte kunna prestrera lika bra i skolan
Ja, det finns många saker som kommer att påverkas negativt. Så fort jag tänker på en till n-dryck far det massor med tankar i mitt huvud som gör mig gråtfärdig.
Nu strejkar mitt huvud också. Just nu vill jag inte bli frisk. Jag är för svag och jag orkar inte. Jag vill knappast heller.
Det är är så läskigt och skrämmande. JAG VILL INTE BLI FET! :(
Nu ska jag göra reklam för GratisKläder så jag kommer på andra tankar!
Veckan fick mig att få ett utbrott
Jag mår skit. Men nu skriver jag en sammanfattning över den här veckan bara för att skriva av mig. - Utan att stressa runt med massor av läxor.
Tisdags: Jag var på ätstörningenheten och inte ett skit hände som vanligt. De vägde mig och enligt dom hade jag gått ner i vikt. Enligt mig så orkade jag inte dricka massvis med vatten för att "se" tyngre ut på vågen, och det var för jag orkar inte längre. Jag bryr mig inte om jag rasar ner flera kilon, faktum är att det skulle bara göra mig glad för då kanske alla skulle ta mig lite seriösare som i vintras?
En av mina behandlare bad mig att jag skulle börja med en till näringsdryck. Hon sa att jag skulle säga det till min mamma så hon vet. Men hon sa det inte på det sättet som det skulle vara gravallvarligt så jag tog det inte seriöst. Mamma vet i för sig om det för jag berättade men sen var det inget mer med det.
Onsdags: Orientering. Jag sprang och gick raskt hela vägen ca 4km. Jag var orklös sen. Det var också fruktansvärt kallt och jag skulle ha tagit på mig en mussa. Förra året var jag i svält när det var orientering och då hade jag vinterjacka på mig inomhus och jag frös som jag vet inte vad. Det var då jag gick ner ett kilo varje vecka. Det var då jag började bli riktigt sjuk.
Torsdags: Min klass och jag skulle sjunga på en konsert med en kändis som heter Fredrik Swahn. Vi skulle äta på konserhuset. Jag var väldigt orolig över maten, vad skulle det bli? tänk om det bara var massor med förbjudna saker?
När vi kom till konserhuset blev konserten inställd av någon konstig anledning. Men vi skulle fortfarande äta där.
Och inte var det någon liten fjuttig pannkaka vi blev serverade utan väldigt "fin" mat. De serverades köttfärsbff med gräddig sås och potatis. Jag hade sagt att jag var vegitarian och fick falafel och en okänd biff med olika grönsaker i.
Jag satt helt mållös bara. Jag hade inte ätit sedan halv sju på morgonen och klockan var halv två på dagen. Inte för att jag var hungrig men jag hade ingen energi till att börja gråta eller någonting. Det värsta med min mat var att istället för att den var indränkt i sås var det senap över hela tallriken. Jag har inte ätit senap på över ett år och jag var då tvungen att äta senap. Visst försökte jag torka bort med servetten man fick men ändå, jag kunde känna senapsmaken.
Ångest,ångest och åter ångest. Jag åt inte upp allt och hela dagen var förstörd och deppig :(
Fredag: idag har jag varit ännu deppigare. jag fick till och med ett utbrott på dansen idag. Helt plötsligt började jag gråta och var tvungen att springa ut för att inte skämma ut mig. Det gick inte att få stopp på tårarna. Jag tror jag vet anledningen varför jag fick utbrottet. Alla läxor,prov,krav,ätstörningen,ångesten och oron har samlat sig inom mig som en stor bubbla. Jag har inte kunnat gråta över det, utan ignognerat den. Det var väll så att bubblan sprack idag helt enkelt. Sista dagen innan jag går på prao och slipper se skolan på nästan en hel månad.
Jag vill bara dö. Jag orkar inte mer. Nu börjar mörktret komma igen och jag tror inte att jag kommer klara av det den här gången. Inte om det ska fortsätta som det gör. Min kropp är trött fysiskt och psykiskt med läxor, all oro samlas inom mig och jag har inte någon riktig vän att prata med. Ingen att gå till. Inte ens mamma längre.
Jag är så förvirrad i min tillvaro. Jag har tappat kontrollen i vissa saker :(
Nu hinner jag inte skriva mer, vi ska tydligen åka in till stan. Jag hänger med för att förbränna kalorier. Jag missade ju trots allt dansen...
För kort inlägg för att få en rubrik!
Imorgon är det fredag. Då hinner jag nog skriva allt som har hänt i veckan.
Den här dagen var värst med maten. Men orkar inte skriva just nu. För på den här timmen som jag har "ledigt" ska jag spela sims. ÄNTLIGEN! :P
Den här dagen var värst med maten. Men orkar inte skriva just nu. För på den här timmen som jag har "ledigt" ska jag spela sims. ÄNTLIGEN! :P
Läxor som hackar på en!
GAAAAAAH!
Jag hinner inte med ett skit på min fridtid. Ja och gissa varför? Varför?Varför?Varför?Varför?Varför?Varför?!!!!!!!!!
LÄXOR!"#½=/%/)(!!!!! (såklart)
Jag vet en som inte kommer kunna sova i natt. Det är sorligt att jag måste plugga så mycket, så mycket att man inte kan sova om nätterna. I flera dagar har jag vaknat på natten och det enda jag har i huvudet är ett mattetal eller en engelska glosa eller nått. Och jag överdriver inte, utan jag är orolig att min kropp ska bli utbränd.
Ska det verkligen få gå så långt?! :(
:(
Jag hinner inte med ett skit på min fridtid. Ja och gissa varför? Varför?Varför?Varför?Varför?Varför?Varför?!!!!!!!!!
LÄXOR!"#½=/%/)(!!!!! (såklart)
Jag vet en som inte kommer kunna sova i natt. Det är sorligt att jag måste plugga så mycket, så mycket att man inte kan sova om nätterna. I flera dagar har jag vaknat på natten och det enda jag har i huvudet är ett mattetal eller en engelska glosa eller nått. Och jag överdriver inte, utan jag är orolig att min kropp ska bli utbränd.
Ska det verkligen få gå så långt?! :(
:(
Trött på mitt liv
Just nu vill jag bara gråta. Jag är bara så trött på mitt liv.
Det känns som om behandlarna har gett upp hoppet om mig och snart gör jag det också, om jag inte redan har det...
Ingenting händer. Jag är ju villig till att det ska bli någon slags mat-förändring. Det enda felet är att jag inte är redo. Jag vågar kanske inte...
Just nu hatar jag mitt liv. Jag vill jag bara krypa ner under täcket och aldrig komma fram igen. Jag orkar inte med något. Jag vill sova mig igenom hela livet. Åtminstonde vakna upp frisk och känna att jag kan äta vad jag vill till frukost.
Jag minns när jag var frisk vad jag gillade att äta på morgonen. Fil med en slags musli med russin, torkad banan och andra goda saker i. Såklart är det förbjudet nu. För mycket kalorier i den.
Mitt liv kommer aldrig bli bra. Hur ska jag orka? När inte ens mina behandlare verkar vilja göra något åt saken. Så känns det iallafall, sen om jag överdriver om den saken spelar ingen roll. Ingenting händer iallafall :(
Jag har haft mycket på gång den här helgen.
I lördags åkte jag hem till ett par kompisar och först pluggade vi, sedan åt vi tacos och sen kollade vi på film och pratade mellan himmel och jord.
Det var trevligt, och jag märker hur tankarna försvinner för en stund. Mina tankar blir inte så fokuserat på just mig eller mat. Vi pratade lite jobbiga saker också. Jag nämnde faktist för dom att jag har försökt ta självmord och att tankarna har varit där. Det där med självmord är inget som ni som läsare vet om. Det hände i sjuan och det har jag ingen lust att ta upp för då börjar jag väll stora böla ...
Jag sa också att jag hade en blogg ( den här bloggen då) och de ville läsa. Men jag sa att jag ska fundera på det. Det är inte alls säkert att jag vill eller har lust att de ska veta vad jag skriver. Fast det är absolut inga inga skvallerbyttor utan går att lita på.
Vad tycker ni om den saken?
Idag (söndag) gick jag på bio med en kompis. Vi såg Patrik 1,5. Jag hade förväntat mig att den skulle vara lite mer rolig, och inte så sorlig som den var. Den var absolut inte dålig, men jag kan inte säga att den var bra eftersom svälten gör att jag inte känner något :/
Nu ska jag gå och kolla på parlamenten. Kanske det gör mig på bättre humör?
Det känns som om behandlarna har gett upp hoppet om mig och snart gör jag det också, om jag inte redan har det...
Ingenting händer. Jag är ju villig till att det ska bli någon slags mat-förändring. Det enda felet är att jag inte är redo. Jag vågar kanske inte...
Just nu hatar jag mitt liv. Jag vill jag bara krypa ner under täcket och aldrig komma fram igen. Jag orkar inte med något. Jag vill sova mig igenom hela livet. Åtminstonde vakna upp frisk och känna att jag kan äta vad jag vill till frukost.
Jag minns när jag var frisk vad jag gillade att äta på morgonen. Fil med en slags musli med russin, torkad banan och andra goda saker i. Såklart är det förbjudet nu. För mycket kalorier i den.
Mitt liv kommer aldrig bli bra. Hur ska jag orka? När inte ens mina behandlare verkar vilja göra något åt saken. Så känns det iallafall, sen om jag överdriver om den saken spelar ingen roll. Ingenting händer iallafall :(
Jag har haft mycket på gång den här helgen.
I lördags åkte jag hem till ett par kompisar och först pluggade vi, sedan åt vi tacos och sen kollade vi på film och pratade mellan himmel och jord.
Det var trevligt, och jag märker hur tankarna försvinner för en stund. Mina tankar blir inte så fokuserat på just mig eller mat. Vi pratade lite jobbiga saker också. Jag nämnde faktist för dom att jag har försökt ta självmord och att tankarna har varit där. Det där med självmord är inget som ni som läsare vet om. Det hände i sjuan och det har jag ingen lust att ta upp för då börjar jag väll stora böla ...
Jag sa också att jag hade en blogg ( den här bloggen då) och de ville läsa. Men jag sa att jag ska fundera på det. Det är inte alls säkert att jag vill eller har lust att de ska veta vad jag skriver. Fast det är absolut inga inga skvallerbyttor utan går att lita på.
Vad tycker ni om den saken?
Idag (söndag) gick jag på bio med en kompis. Vi såg Patrik 1,5. Jag hade förväntat mig att den skulle vara lite mer rolig, och inte så sorlig som den var. Den var absolut inte dålig, men jag kan inte säga att den var bra eftersom svälten gör att jag inte känner något :/
Nu ska jag gå och kolla på parlamenten. Kanske det gör mig på bättre humör?
Att frågeställa sig själv...
Jag var hos sjukgymnasten imorse. Fick lite extra sovmorgon typ en halvtimme. Såklart skapar det oro i min kropp. Nu kommer jag ju förbränna mindre och kanske jag går upp i vikt då?
Jag får hoppas att tankarna inte stämmer.
Hur som helst fick jag ligga ner nästan hela mötet. Ligga och blunda och känna vilka kroppsdelar jag la mest tyngd i. Det heter typ kroppskännedom, kommer inte ihåg vad det heter riktigt. Men jag ska göra det varje dag, och det kan vara bara fem minuter upp till hur länge jag vill. Hon vill att jag ska lyssna till min kropp och dess signaler den ger mig och sedan acceptera den. Det är vad vi ska jobba med några gånger.
När jag knallade iväg därifrån tänkte jag på mötet. Jag tänkte på hur lite jag känner mig själv och mina signaler. En signal är ju till exempel hunger.
Frågor i huvudet kom upp: Hur vet man att sin kropp mår bra? Kan man känna det? Hur vet man vilka delar som mår bra, tex hår,naglar och hy?
Jag själv känner ju inte signaler. Jag känner inte om min kropp mår dåligt. Jag vet inte om man kan känna det. Kan man det? Det är läskigt och jag tror ett av mina fel ligger där. Att jag inte vet hur min kropp egentligen mår. Om jag verkligen förstod det så skulle jag väll ändå inte svälta?
idag har jag inte gjort så mycket.
åkte hem till pappa efter skolan och spelade sims. fuskade med mellanmålet men det blev ett glas mjölk och några tuggummin iallafall.
jag har bastat också.
Sen har jag kastat en död mus i skogen också. Usch, stackarn! Vi har nämligen mus invation hemma och vi hade en råttfälla. Den var helt platt! :/
I helgen ska jag göra mycket. Men jag hinner inte skriva mer just nu för mamma ropar som en galning på att jag ska komma ner och äta kvällsmål.
Det är väll bäst jag går och lyder henne :/
Jag får hoppas att tankarna inte stämmer.
Hur som helst fick jag ligga ner nästan hela mötet. Ligga och blunda och känna vilka kroppsdelar jag la mest tyngd i. Det heter typ kroppskännedom, kommer inte ihåg vad det heter riktigt. Men jag ska göra det varje dag, och det kan vara bara fem minuter upp till hur länge jag vill. Hon vill att jag ska lyssna till min kropp och dess signaler den ger mig och sedan acceptera den. Det är vad vi ska jobba med några gånger.
När jag knallade iväg därifrån tänkte jag på mötet. Jag tänkte på hur lite jag känner mig själv och mina signaler. En signal är ju till exempel hunger.
Frågor i huvudet kom upp: Hur vet man att sin kropp mår bra? Kan man känna det? Hur vet man vilka delar som mår bra, tex hår,naglar och hy?
Jag själv känner ju inte signaler. Jag känner inte om min kropp mår dåligt. Jag vet inte om man kan känna det. Kan man det? Det är läskigt och jag tror ett av mina fel ligger där. Att jag inte vet hur min kropp egentligen mår. Om jag verkligen förstod det så skulle jag väll ändå inte svälta?
idag har jag inte gjort så mycket.
åkte hem till pappa efter skolan och spelade sims. fuskade med mellanmålet men det blev ett glas mjölk och några tuggummin iallafall.
jag har bastat också.
Sen har jag kastat en död mus i skogen också. Usch, stackarn! Vi har nämligen mus invation hemma och vi hade en råttfälla. Den var helt platt! :/
I helgen ska jag göra mycket. Men jag hinner inte skriva mer just nu för mamma ropar som en galning på att jag ska komma ner och äta kvällsmål.
Det är väll bäst jag går och lyder henne :/
Upptäckten
Läxvågen har upphört. Iallafall de mesta. Nu har jag bara ett tjockt mattehäfte och typ 50 engelska glosor kvar.
Men läget är lungt än så länge. Jag behöver inte stressa, och kanske så kommer jag få en läxfri helg första gången i 9:an? (!)
Nej, jag ska inte hoppas för mycket. Den tanken har slagit mig många gånger och sen sitter man där på lördagseftermiddagen med en hel hög av läxor.
Jag känner mig sjuk - igen. Det var som förra torsdagen, då jag hade ont i kroppen och feber. Det är precis samma sak nu, fast nu när jag andas får jag ont i höger lunga :S
Hoppas det går över tills imorgon för jag har fan inte tid att sitta hemma och bli tjock bara för jag blev sjuk!
Nepp, sen har jag faktist inte så mycket mer o skriva.
Förutom med maten då.. Ena sekunden vill jag svälta och känna mig ren och nästa sekund får jag panik och tänker att: - "Så här kan jag fan inte ha det!"
Mina behandlare som gett upp hoppet om mig ska jag inte träffa förräns nästa vecka. Kanske borde jag följa min plan och svälta ännu mer? Då kanske de blir lite seriösa och tvingar i mig massor med mat. Det är en dröm fast samtidigt värstaste mardrömmen!
Ska till sjukgymnasten på fredag. Sen var det inget mer med det.
Eller förresten, jag har upptäckt två roliga saker. En av sakerna upptäckte jag i helgen. Fast ordet "upptäckte" är fel just i det sammanhanget. Hur som helst laddade pappa ner ett nyss sims - The sims lägenhet.
Väldigt roooligt! Så nu längtar jag hem till pappa (konstigt egentligen) efter att spela sims. Ska vara där imorgon.
Den andra saken som jag upptäckte var att det är kul att spela gitarr - när man kan det som sagt.
Idag satt jag faktist och spelade "Jag hade en gång en båt" och det var superlätt och kul. Inte visste jag att man kunde ha kul med en tråkig gitarr!
Men läget är lungt än så länge. Jag behöver inte stressa, och kanske så kommer jag få en läxfri helg första gången i 9:an? (!)
Nej, jag ska inte hoppas för mycket. Den tanken har slagit mig många gånger och sen sitter man där på lördagseftermiddagen med en hel hög av läxor.
Jag känner mig sjuk - igen. Det var som förra torsdagen, då jag hade ont i kroppen och feber. Det är precis samma sak nu, fast nu när jag andas får jag ont i höger lunga :S
Hoppas det går över tills imorgon för jag har fan inte tid att sitta hemma och bli tjock bara för jag blev sjuk!
Nepp, sen har jag faktist inte så mycket mer o skriva.
Förutom med maten då.. Ena sekunden vill jag svälta och känna mig ren och nästa sekund får jag panik och tänker att: - "Så här kan jag fan inte ha det!"
Mina behandlare som gett upp hoppet om mig ska jag inte träffa förräns nästa vecka. Kanske borde jag följa min plan och svälta ännu mer? Då kanske de blir lite seriösa och tvingar i mig massor med mat. Det är en dröm fast samtidigt värstaste mardrömmen!
Ska till sjukgymnasten på fredag. Sen var det inget mer med det.
Eller förresten, jag har upptäckt två roliga saker. En av sakerna upptäckte jag i helgen. Fast ordet "upptäckte" är fel just i det sammanhanget. Hur som helst laddade pappa ner ett nyss sims - The sims lägenhet.
Väldigt roooligt! Så nu längtar jag hem till pappa (konstigt egentligen) efter att spela sims. Ska vara där imorgon.
Den andra saken som jag upptäckte var att det är kul att spela gitarr - när man kan det som sagt.
Idag satt jag faktist och spelade "Jag hade en gång en båt" och det var superlätt och kul. Inte visste jag att man kunde ha kul med en tråkig gitarr!
