Cornelias blogg

Och läxor, och läxor och läxor.
Jag hinner tyvär inte skriva någon blogg för min j*vla f*tt f*an h*lvettes skola har gett oss så pass många läxor så att jag och mina klass kamrater inte kan sova om nätterna.
Hinner därför inte läsa eller skriva någon blogg just nu eller kanske senare.
Jag hann bara räkna kalorier, om ni undrar varför jag ens i huvud taget är inne på datorn.

 Snart dör jag för jag orkar inte med hur mycket läxor och prov vi har.
Vår skola och en annan skola har mest läxor i hela länet! Snacka vad avis man blir på de andra skolorna! :(

Jag har känt mig tjock den här veckan. Allt på grund av det blev "för mycket" som jag skrev i mitt förra inlägg. Men inte bara det, nästa dag blev det också för mycket. Sen dess har jag känt mig svullen  om magen och allting. Kaloriintaget i måndags eller i tisdag (kommer inte ihåg vilken dag) slutade på 1600 kalorier! Hur fan var det möjligt?! Jag brukar ju äta runt 1350 kcal eller  ännu mindre!
Min mage har varit uppsvälld och tjock. Självklart vet jag att om man råkar äta lite för mycket en dag så går man inte upp i vikt. Men två dagar i rad gör mig fruktansvärt orolig.
Vi hade dans i skolan idag också. Vi uppvärmde framför spegeln. Jag tror jag tar tillbaka det jag sa för typ två veckor sedan, att jag tyckte jag såg ut som en pinne i jämför med dom andra. Idag var jag BIG.
Jag hoppas det bara är någon slags vätska som gör att jag ser tjock ut. Att det bara sväller upp just för stunden.
Imorgon och på söndag blir det absolut inga näringsdrycker till frukost. Jag måste rena min kropp från den konstiga känslan jag har i min kropp. Och kanske jag känner mig smal igen!

Idag var jag hos kuratorn. Det har börjat en ny på vår skola. Skolsyster rekomenderade henne så vi bestämde att vi skulle gå tillsammans för jag tyckte det var jobbigt att gå dit själv.
Och jag blev glad för hon verkade super bra! Bättre än min behandlare till och med! Iallafall på att prata.
Ska dit om två veckor ensam. Hon sa att hon skulle ringa till både mina behandlare och min mamma.
Hon ska berätta om sig själv och att hon ska hjälpa mig i skolan. Hon ska också sammarbeta med mina behandlare och det tycker jag låter jättebra!





Det är något inom mig som jag känner mig orolig över. Min kropp har fått mer näring än på länge. Jag har till och med fått tillbaka lite grann av mina flytningar. Jag vet att det kanske inte något man skriver om egentligen men jag känner mig orolig. Tänk om näringen har gjort att min kropp har gått upp massor i vikt i smyg. Jag har trotts allt inte vägt mig på ett tag. Sist jag vägde mig så var jag säker på att jag hade vätska i kroppen för den visade mer än vanligt.
Det kanske är för att jag har börjat slappna liiite grann med maten. Det blir en aning mer i skolan till lunchen.
 Men det är inte jätte stora skillnader. Jag tar ju fiskolja med omgea3 på morgonen också. 1 kapsel.
Kan den ha påverkat min kropp och satt igång mina flytningar helt plötsligt?
Visst är jag glad för min kropps skull att den verkar må lite bättre men jag inombords vill bara svälta mig för att känna mig ren och fräsch. Jag vill se när min mage går innåt igen!

Det är mycket småsaker som händer hela tiden. Inte så märkvärdigt egentligen, mest läxor och prov. Den här veckan har jag knappt hunnit sätta mig vid datorn!
Igår till exempel efter ett prov som jag har gått och oroat mig för i två veckors tid så pratade jag med min klassföreståndare, HOn har varit borta från skolan under åttan och hon ville veta hur jag mådde osv.
Jag berättade lite om vad som hände i åttan och hur det är just nu.
Hon sa att nu i 9:an prestrerar jag så sjukt mycket mer än i 7:an. Att det är en stor skillnad. Hon sa faktist att hon inte tyckte det var så bra för jag borde verkligen inte ha så höga krav jag har på mig som jag har nu.
Hon tyckte att jag borde tänka på hälsan mera, än på läxor och prov.  Hon sa också om att det är OKEJ om jag skippar en läxa eller ett prov någon gång om jag känner att jag inte orkar plugga. Hon tyckte att jag skulle göra det om jag kände så.
Det är skit skönt att höra, fast även om jag vet att jag aldrig skulle tillåta mig det!

fuck off.
idag slutade kalori intaget på mycket mer än vad det brukade :(
jag vill försvinna bort.

Vad tiden går fort! Nu är det redan söndag kväll och jag skrev mitt förra inlägg i torsdags.
Jag blev inte sjukare än vad jag redan var. Tur det! Jag gick till skolan på fredagen iallafall fast med lite huvudvärk.
Vid halv två skjutsade pappa mig till ätstörningsenheten.
Jag träffade först sjukgymnasten och hon verkade bra! Men det är såklart svårt att säga än så länge.
Fast vilka konstiga frågor hon ställde som jag själv aldrig har tänkt på!
Hon frågade mig till exempel på vilket sätt jag låg ner och vilka kroppsdelar jag la ner vikten i.
Jag sa att jag ligger på sidan och kurar ihop mig och lägger händerna ihop typ mellan båda knäskålarna (jätte konstig position!). Hon frågade mig om det var för jag tyckte mina lår var tjocka eller om det skavde på grund av för lite fett eller om det berodde på något annat.
Ärligt talat vet jag inte varför jag ligger så. Det är inte direkt bekvämt!
Vi pratade också om kroppsuppfattning. Hon sa att jag inte direkt har en normal uppfattning om vad smal är för något.

Efter det gick jag till en diestist. Då följde också mamma med in.
Hon var också jätte trevlig men henne kommer jag nog aldrig mer träffa för hon jobbar på BUP och kommer ibland då och då till äs-enheten.
Hon sa att jag har brist på fett i min mat. Inga såser, dressingar eller annat fettintag. Hon sa massor med andra saker också och en sak var att hon tyckte att jag borde äta någon frukt eller nått på morgonen som innehåller C-vitamin.
Hon sa att många Svenskar glömmer bort o äta C-vitamin och det försvårar för kroppen att ta upp intaget av järn. Man ska tydligen helst äta C-vitamin i alla måltider.
Annars var det inte så mycket mer som hon sa som jag inte visste. Jag är redan expert på allt sånt ^^
Fast det är konstigt att jag vet så mycket men ändå inte följer mina egna råd!

Sen på fredags kvällen blev det ingen rolig kväll.
Jag fick en stor ångestattack (länge sen).
Jag låg och grät hysteriskt. Visst var det matens fel lite grann, men den mesta ångesten var för jag aldrig blir frisk och för att det inte händer något som går framåt med maten. Att jag helt enkelt slarvar bort mitt liv på svält och att plåga mig själv. Jag blir ledsen så fort jag tänker på det. Det ger mig en fruktansvärd ångest ibland och speciellt på kvällarna då jag blir lite övertrött.
Mamma tröstade mig men jag var så upp spelt att jag knappt kunde andas :/
Mamma frågar mig hela tiden hur hon ska göra för att hjälpa mig till att börja äta. Jag har inga svar på hennes frågor.
Hon frågade det idag igen (söndag) och vi hade en lång disskution om det.
För i fredags då sa det som jag inte trodde jag skulle våga. Att en del av mig vill bli inlagd för jag orkar inte mer.
Jag tror hon inte fattade just i fredags om att det är sån vård jag vill ha, eller åtminstonde att de ska vara stränga.
Idag tror jag hon fattade eftersom vi hade en lång disskution.
Men hon vill inte att jag ska bli inlagd. De tar också bara in 2 personer dit åtgången och då får man vara med massor med andra psykist störda människor.
Som ni vet så är den största delen av mig emot allting jag nyss nämnde. Det är den delen som gör mig förvirrad,rädd,arg. Själva anorexi delen.
Det här är verkligen inte lätt. Jag kommer inte fram till något speciellt i min blogg. Jag vill bara att det ska komma ut, få skriva ut och lätta på trycket lite.
Kanske inte den vackraste stavningen eller formuleringen men jag blev lite stressad på slutet. Mamma ropar att det är kvällsmat nu.


Vet ni vad? Jag gjorde en bra sak idag mot min kropp. Jag gav den en kapsel omega3 fett.  Det är ju bättre än inget.
Jag har lovat mig själv att jag ska ta en sån varje dag. Egentligen ska man äta två men jag är för feg att utmana mig själv.
En fick räcka. Den har gett mig tillräckligt med oro.

Nu ska jag gå och testa det nya havtornstet som mamma och jag köpte idag.

aaaah! Vad trött jag blir. Jag skrev nyss ett inlägg och sen hände det något så det raderades. Typiskt!
Bara för det orkar jag inte skriva inlägget igen.
 Men en kort sammanfattning borde duga:
Det var bara att i onsdag var jag ledig och jag o mina vänner gick och åt lunch på en jätte trevlig resturang.
Jag käkade en jätte fräsch kycklingsallad med fullkornsbulgur. Hur som helst hade vi det jätte trevligt och vi pratade mellan himmel och jord. Vi pratade också om min ätstörning och jag försökte förklara hur jag tänkte.
De sa bland annat att när jag hade klädena på såg jag nästan normal ut (kanske för jag har stora tjcka tröjor och pösiga jeans?) men när jag var lättklädd eller halvnaken så såg jag ut som en pinne utan rumpa!
Det var skönt att få det bekräftat. Jag sa till dom typ nästan allt jag skriver här på bloggen och att jag seriöst inte orkar med mig själv längre. Att jag på ett sätt vill bli inlagd.De förstod nog inte hälften av det jag sa men det är ju såklart inte så lätt o föreställa sig.
Jaja, det var den dagen. Det var trevligt iallafall! ^^

Men idag har det och är det inte lika trevligt. I skolan har jag huttrar och frysit som en iskub.
Visst fryser jag häcken av mig annars och det är på grund av min dåliga ämnesomsättning och låga puls, men idag ilade jag av kyla.
Nu på eftermiddagen typ sista lektionen fick jag skit ont i kroppen. Så nu har jag tagit tempern o allt och jag är sjuk och har feber. Hur är detta möjligt?! Jag är sällan sjuk, typ en gång om året men om man räknar med den här gången har´jag varit sjuk två gånger. Det är väldigt ovanligt för mig!
Jag hoppas innerligt att jag inte blir sjuk. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till om jag är tvungen att stanna hemma imorgon.
Jag kommer förmodligen vara tvungen att äta massor med mat och inte röra mig ur fläcken. Vilken mardröm! :(
Men om jag har lite feber ska jag nog försöka gå till skolan iallafall. Jag ska ju till sjukgymnasten och dietisten på eftermiddagen och det är så svårt att få sånna tider om jag skulle boka in.

I helvette vad ont det gör i kroppen. Var det tvungen att komma just nu?!

Jag är orolig inom mig. Det är mycket på gång. Läxor,prov, mat ja allting. Men på grund av svälten så orkar jag knappt tänka på det. Ja det kan ju vara positivt men då börjar det gnaga i magen för att man inte tänker på det.
Visst gör jag läxorna och så men jag vet inte om jag prestrerar sämre nu än förra året. Jag hoppas det inte bli så.
Idag så åt jag morots biffar till lunch. Jag brukar äta det men den här gången gav den mig ångest och oro. De var väldigt mjuka och tunga. Det känns som jag åt för många men jag åt knappt 1 ½. Men dom var så tunga. Och jag visste inte var det var i dom för mat-tanten försvann innan jag hann fråga :/
Det kan ju ha varit 300 kalorier i dom eller så kan det ha varit 100 kalorier. Det var iallafall vegan-morotsbiffar. Hemmagjorda.
Hoppas jag inte går upp i vikt på det. Jag får ta ut mig lite mer på gymnastiken imorgon om jag skulle känna mig fetare.
Åhhh, vad sjukt det låter! Men det är så en del av mina tankar tänker. Jag kan inte rå för det :(


Färgade håret typ nyss. Jag ville få bort utväxten av slingor och sånt. Sist jag färgade var i maj tror jag. Men min utväxt syntes faktist inte så mycket fast det var på tiden att få bort den.
Nu när jag kollar mig i spegel ser det för blont ut. Jag hoppas inte det ser fejk ut. Jag vill ha naturlich!!!
Kanske är jag för ovan ännu? Förmodligen. Mamma sa att det såg bra ut. Fast jag tror knappast hon skulle säga att det såg fult ut om det var fult. :/

Kan det inte bli helg igen? Jag orkar inte med plugget :(

Förresten, på fredags ska jag träffa både sjukgymnast och dietist. Hoppas verkligen de har något o komma med så det kan hjälpa mig ur den här skiten!

svarar inte på kommentarer just nu/idag.
ha det bra!

Dans hade vi idag i skolan och jag var med. Jag får ju det än så länge...
Vi lärde oss lite koregrafi om street dance. Det var faktist kul! Men svårt!  Fast det är ju självklart, jag har ju inte tränat dans på över ett år och min kroppskänsla (heter det så?) är inte den bästa just nu. Det händer till exempel att jag vill röra min arm till ett ställe men sen rör den sig till ett annat ställe. Nej lätt är det verkligen inte!
Men vad har det med min rubrik att göra? Jo, jag kan se det. Jag kan se att jag är väldigt mycket magrare än vad de andra är i min dans grupp. Vi dansar framför spegeln (jobbigt, för alla ser alla) och jag ser ut som ett benrangel i jämfört med dom. Men jag tycker det är väldigt konstigt för när man går hemma och granskar varenda detalj i spegeln så tycker jag att jag ser normalt smal ut. 
Det ända jag stör mig på nu är att jag är nästan helt plattbröstad vilket jag inte var när jag vägde 49 kg.
Min rumpa har också försvunnit så jag ser ut som en pinne!
Men min hjärna får det inte att gå ihop. Just nu trivs jag med min kropp.
Det är nu när jag har kontroll över maten jag kan känna att det är tillåtet att skratta eller vara lite social. Det har jag inte skrivit förut men så har det varit ända sen jag verkligen började svälta i mitten av sommaren.
Alltså, när jag svälter då är det tillåtet att må bra eller vara social.
Så var det verkligen inte när jag åt. Då var jag tvingad av mig själv att må extra dåligt. Det låter sjukt men så var det och så ÄR det nu med bara det att jag svälter och då är det tillåtet att vara glad om jag så har lust.
Men nu mår jag inte så bra längre. Jag känner mig verkligen uppriven inombords. Men jag visar knappt det för någon ...


Jag pratade med skolsyster idag också. Henne kan jag verkligen berätta vissa saker för som jag inte kan med mina behandlare. Jag vet faktist inte varför jag berättar sånt men det känns lättare med henne. Hon förstår mycket bättre även fast hon har noll kunskap om det. Vi kom faktist fram till en sak. Det har nämligen börjat en kurator på min skola och skolsyster tyckte att jag borde prata med henne (om jag ville alltså) och jag sa att jag inte var så säker på det för det är så jobbigt med nya människor som man måste rabbla upp hela anorexia-historien. Men vi kom överens om att hon skulle hänga med och berätta samtidigt som jag var där. Så jag slapp säga allting själv. Och sen efter det ska jag gå dit själv och prata.
Jag hoppas det blir bra. Jag hoppas hon är bättre än mina behandlare på att förstå...

Idag åt jag sen sak som jag inte ätit på flera år och som jag just nu frågar mig VARFÖR har jag inte ätit det förut?!
Visst, det är inte direkt någon nyttig sak men man dör inte av det. Saken är Tuggummi.
2 kcal/per tuggummi, det är precis lika mycket som i vissa läkeroltabletter. Såklart jag ska tillåta mig det! Why not?
Dessutom så sväljer man ju inget mer än lite sötningsmedel och konserveringsmedel och det måste vara bättre än läkerol.

Jag var på ätstörningsenheten idag. Tänkte faktist på de vissa kommentarer jag fick i mitt förrförra inlägg. Att jag skulle säga som det är med själva allting. Att jag inte orkar mer men att jag vill bli frisk.
Jag sa inte direkt att jag vill bli inlagd. Vågar faktist inte berätta det och så var pappa med. Men för första gången släppte jag några tårar.
Mina behandlare har hela tiden trott att jag absolut inte vill bli frisk. De kan jag erkänna att jag har sagt mååånga gånger att: - Näpp jag vill inte bli frisk!   Typ något i den stilen..
Men idag sa jag att innerst inne vill jag bli frisk men att jag inte orkar kämpa och mina tankar är för negativa.
De blev glada att jag sa så och började förklara hur jag ska tänka nästa gång jag fuskar. Till exempel om jag fuskar så ska jag tänka: Det här kommer jag inte bli frisk av.
Själv sa jag till dom att det inte hjälper och att jag har försökt tänka så hela sommaren men de positiva tankarna förvandlas till negativa direkt och att det är helt omöjligt. Jag klarar det inte. Det går inte!
Såklart får jag inget svar på den frågan. De tjata fortfarande om hur jag ska tänla  när jag vill fuska eller göra något annat dumt.
Jag är besviken. Det är verkligen ingen som förstår. Nu när jag öppnade mig en bit så är det ingen som ger mig något råd. Men jag vet heller inte vad jag ska göra. Jag vill ju så gärna bli frisk men jag vill inte bestämma själv över maten.
Jag vill att någon annan ska hjälpa mig vid varenda måltid men samtidigt inte.
För att jag orkar inte må så dåligt som jag gjorde i våras,vintras,höstas.
Jag orkar inte med den sortens ångest då man ligger och hyperventilerar för man åt något förbjudet. No way!
Det är ingen vuxen som förstår. Jag klandrar dom inte men det finns verkligen ingen som kan hjälpa mig på det rätta sättet för att jag själv vet inte hur det ska gå till!
Jag vill vara ett barn så att en vuxen kan bestämma allting åt mig, men samtidigt inte.
Jag har panik för snart kanske jag blir steril och blir en kronisk anorektiker! :(

Ännu en deprimerande sak är att nu håller jag på att bli flintis igen.
Håret tappar jag som bara den. Snart måste jag klippa snelugg eller någon ful frisyr bara för att min älskade lugg blir för tunn och resten av håret.
Jag älskar min lugg men nu försvinner den bort, precis som hela mitt liv!


Jag orkar inte mer!!! :(

Ja det var några dagar sen jag skrev. Men jag har faktist varit helt upptagen och inte haft tid.
Jag har bland annat varit på Yoga-helg hela helgen och det glömde jag skriva i mitt förra inlägg.
Det var jag och mamma som gick, hon tyckte att jag kunde prova på och se om det var kul. 3 ggr var det bara och
vi trodde först att vi skulle få gå på någon avslappnings-yoga men ack nej,  det  var minnsann inga lätta yoga ställningar!
Det blev värsta svett-passet!
Så hela helgen har vi haft jätte mycket träningsverk och det kommer nog öka mer tills imorgon.
 Det var rätt kul men vi var tvugna att gå upp jätte tidigt på morgonen för att äta frukost. Egentligen skulle man inte äta någon frukost innan men det blir ju undantag för mig. Jag var tvungen att äta min vanliga frukost som jag blir typ spy-färdig- mätt av!
Vi köpte med oss té hem därifrån. Chokladte. Först tvekade jag för kanske de innehöll riktig mjölkchoklad i den!
Men det gjorde den inte, det var bara kakaoblad eller nått sånt. Det ska bli riktigt spännande att smaka! Men jag hoppas inte det smakar som mjölk choklad!

Jag hinner inte skriva så mycket mer för jag ska gå och kolla på en film. Men idag skulle jag vara med F.
Och vet ni vad? Hon dissa mig ...
Ärligt talat tar jag inte illa upp. Men nu vet jag. Hon som säger att jag är sån bra kompis och att jag är den enda riktiga vän hon har och sen dissar hon mig för en annan kompis och skyller på att hon ska träna!
Aja, jag bryr mig inte för jag känner ju inga känslor som sagt. Men jag har bestämt mig för att vara lite småsur mot henne imorgon om så inte hon har någon riktig ursäkt!

I fredags i skolan var det dans också. Det var också kul och vi dansade mamba!
Man kan säga att den här helgen har varit en sport-helg. Jag får ju egentligen inte träna så som jag gjort  men nu blev det så. Jag fuskade iallafall inte med näringsdrycken som jag brukar göra på helgena.
Kul har det iallafall varit ^^



Gud vilket stressigt inlägg. Orkar inte rätta mina stavfel eller meningar.
Tjo hej!

Igår räddade jag en person från att hamna i anorexia-helvettet. Ordet "rädda" kanske är väll o ta i men jag hjälpte den personen till att få hjälp, att inse att hon behövde hjälp.
Jag och en tjej som går i min klass skulle st¨å matvärdar vid lunch. En matvärd är en sån som släpper in folk till matsalen som står på kö. Man torkar också bord osv.
Hur som helst började vi prata om mina matproblem osv.  Hon själv nämnde att hon tycker det är jätte jobbigt att äta och har förbjudit sig godis,pizza,pasta m.m
Hon sa också att hon tyckte att hon var tjock och det fanns mycket annat som tydde på att hon hade en ätstörning.
Jag sa till henne att det var viktigt att hon fick hjälp direkt för det kan ju  sluta med att hon ser ut som ett benrangel och har det jätte svårt med maten. Hon sa att hon var chockad att jag förstod henne så väl för ingen annan fattade nått. Jag själv måste erkänna att jag blev chockad. Dels för att de tankarna hon har nu hade jag för 1-1½ år sedan och för att hon är den tjejen i klassen som har sötast ansikte och snyggaste kroppen. Och tro mig, alla tycker det.
Så efter vi varit matvärdar så sa jag att hon borde gå till skolsyster och prata med henne. Jag sa att om hon ville kunde jag snacka med skolsyster först och sen prata med henne när jag var med. Hon tyckte det lät skit bra för jag vet ju själv hur jobbigt det var första gången.
Jag är så glad över att jag har kunnat hjälpt personen men samtidigt ledsen över att hon har de här sjuka tankarna.
Ingen ska behöva lida så som alla anorektiker gör. Jag önskar att jag själv kunde ta åt mig av orden men det går inte. De åker bara igenom huvudet som ett spöke.

Om jag återgår till mina egna problem så har jag hittat den enda lösningen hur jag ska kunna hjälpa mig själv.
Ni kommer tycka det låter sjukt.
Jag vill så gärna bli frisk och för att bli det måååste jag gå upp till normalvikt. Men mina behandlare tror att jag mest vill fortsätta vara sjuk och därför gör det inget åt mina problem. De har ju delvis rätt men jag känner ändå en frustration som: MEn GÖÖR NÅGOT ÅT SAKEN! TVINGA I MIG MAT ELLER LÄGG IN MIG!
För jag klarar det inte, det är jag helt säker på. Dessutom är jag starkare än dom för nu läget.
Så planen går till såhär:
 Jag ska fortsätta gå ner så mycket i vikt tills dom upptäcker hur allvarligt låg den är så de antingen tvångsmatar mig eller i värsta fall lägger in mig.
Att bli inlagd på sjukhus låter ju så hemskt, det tycker jag verkligen. All deras mat och hur man går upp i vikt bara i veckan. Det skrämmer mig oehört mycket.
Men jag tror att en inläggning egentligen skulle vara bra. Då skulle jag få ta itu med det värsta direkt och det kanske skulle bli ännu enklare sen att äta. Fast nu ska ni inte tro att jag sitter och drömmer om inläggning för det är ju värsta mardrömmen som kan hända! Det verkar inte ett dugg kul att ligga på barnpsyk medans alla andra är normala och går i skolan!!!
Men jag blir ju så frustrerad. Mina behandlare är ju för "snälla". Och jag är säker på att min plan kommer att fungera.
Vad tycker ni?

Hinner inte svara på några kommentarer för jag måste snart äta kvällsmål!
Skriver svar imorgon!

Då var det måndag igen och det eviga pluggandet i skolan och hemma börjar. Jag kan egentligen inte säga att det börjar på måndagar eftersom jag sitter någon timme eller mer på helgen. Kul är det inte och huvudet känns alltid som en seg gröt. Vår nye mattelärare som vi hade i 5:an,6:an,7:an är skit bra MEN det finns alltid ett problem. Hon stället väldigt höga krav och förväntningar. Som i fredags till exempel, första lektionen i NO om potoner,elektroner,atomer och periodiska systemet som vi skulle svara på typ 20 frågor. Problemet var att ämnet är helt nytt för oss och det tog ju ett tag innan vi fattade ens en liten del. Och sen idag så hade vi en genom gång om allting och så säger hon att imorgon blir det prov (?!)
Aja kanske inte ett helt fullspeckat prov but still, det är jobbigt :(

Var på ätstörningsenheten idag också. Hände det någonting speciellt? Nej. Eller jo, jag ska få träffa både en dietist och en sjukgymnast någon en stakad gång. Anledningen vet jag inte varför. Hur de än gör så försöker de banka vett i mig men min ätstörda hjärna kan inte acceptera det.
De ställer frågor som gör ont innuti mig.
"Varför vill du inte bli frisk och leva ett bra liv?"
osv.
Jag hade gått ner i vikt också - enligt dom. Så enligt dom väger jag 47,1 kg. Jag trodde att jag vägde det för två veckor sedan också men min behandlare sa att jag hade gått ner 4 hg :O
Men tur jag hade för det blev ingen näringsdryck. Vi nämnde inte ens det! BRA!

Nu måste jag sluta skriva för min styvfar har lagat min moppe. Då kanske jag kan ta den till skolan imorgon om jag lär mig hur man låser det krångliga låset!