Cornelias blogg

Ja, jag tänker skriva om skol helvettet idag med.
Jag pallar verkligen inte med alla läxor och prov. Jag skulle så gärna vilja skita i alla (med tillåtelse) och bara slappna av och bara känna hur ångesten far ur kroppen.
Vi får bara mer & mer & mer läxor, JAG ORKAR INTE! :(
Min hjärna känns seg och trög efter 2 timmars pluggande. Jag önskar att jag orkade mer men det gör jag inte, jag är för klen :(
Det här är alla läxor och prov vi ska ha den här veckan och nästa:

PM i teknik
Tyska redovisning, tysktalande land
Engelska redovisning
SO häfte men immigrationen och revulitionen (stavning?)
Hemkunskap
Bild, måla en 3 divitionell teckning

Det kanske inte är så mycket, men tänk dig att du måste plugga in all skit och skriva flera A4 papper .
Min hjärna är helt slut just nu. Dessutom pluggar jag väldigt mycket i skolan och blir väldigt trött när jag kommer hem :/

Och här sitter jag och klagar, många tycker nog att jag borde  tagga ner ett snepp men det går inte. Jag har för höga krav på mig själv. Jag skulle få super ångest om jag inte gör den läxan eller den uppgiften eller om jag inte förbereder mig på redovisnigarna.
Jag hatar det och det har med äs att göra :(

Imorgon ska jag till pappa också och jag vill inte.
Jag är orolig hur det kommer bli med maten, han kommer troligtvis inte kolla mig. Det gjorde han inte förra torsdagen. Har han glömt bort mig?
Han har aldrig visat att han bryr sig om hur mycket jag äter :(

Det positiva: Fick en komplimang idag om att jag har väldigt  blåa ögon och långa ögonfransar.

Jahapp nu började skolan igen.. JIPPIE!.. eller inte -.-
Jag hatar skolan!
All press..
All ångest..
Kompesera med läxorna  och proven och ångesten sitter i flera veckor. Nu är det inte lov förräns sommarlovet, och det är 2,5 månad tills dess! :(
Under den tiden ska det vara ännu fler prov och läxor men också Wallmans (uppträdanden för massor med människor) och tysken kommer hit. Det skapar ännu mer oro och ångest. HUR fan ska det gå när tysken kommer hit?
Det kanske kommer gå lite bättre eftersom jag kanske äter en aning bättre då.. men hon kommer ju tro jag är knäpp med alla mina mått och mätningar och hela skiten :/
Vi har redan fått ett prov i skolan i hemkunskap. Vi ska lära oss tvätta.. :P
Jag kan faktist inte tvätta, jag har aldrig rört en tvättmaskin och det ser jag fram emot för det är något man måste kunna. Jag skulle också vilja lära mig hur diskmaskinen fungerar också. Jag kan bara diska för hand. Kaffebryggan är också en sak jag vill lära mig ( inte för att jag dricker kaffe men ändå)


Igår vad jag med F en liten stund. Jag cyklade dit men det är inte långt. Det tar max 3 minuter med cykeln. Vi satt mest och pratade. Hon verkar inte heller ha det så bra :/

---

 Att våga synas av boken Våga flyga


Att " resa sig ur TV-soffan" ökar ju risken att bli bedömd av andra.
Tänk att sticka ut hakan och bli funnen för lätt
Men vilka är de andra, som tror ska sätta pris på mig?
De som ska väga och mäta och värdera mig?
Är det personer som är viktiga för mig? Människor som jag älskar?
Oftast inte.
Vänner stöttar, eller hur.
De som jag tror ska värdera mig är alltså människor som inte egentligen är viktiga för mig.
Vad de tycker blir då heller inte viktigt för mig. Eller hur?
Isåfall har jag väll ingenting att ängslas över?
Tänk att något som kändes så svårt kunde vara lätt.

---

Okej , det där fick bli det positiva för idag.
Texten har så rätt egentligen. Sånt kanske jag lyssnar för i stunden men inte efter ett tag :/

Ha det bra alla<3

Jag är ledsen. Jag klarar inte av att se min kropp längre. Jag har sagt det förut, jag vet men jag står bara inte ut!
Den ser inte mager ut längre. Man märkter det inte. Jag känner ständigt hur min kropp bara växer och växer, det spänner i benen när jag sitter ner. Jag får panik, jag nästan hyperventilerar när jag smörjer in min kropp med hudlotion. På allt fett som bara dallrar, som det aldrig gjorde när jag var smal.
Jag HATAR att duscha! Jag undviker det. Det låter äckligt men det är sant, en del av det är därför. Den andra delen är för att min hår är så jävla tunt och varje gång jag duschar så tappar jag flera tussar.
Men jag hatar verkligen att duscha, att se på sin kropp och hur den ser ut. Jag gråter jag bara skriver det här :(
Men det är ingen som fattar det i min omgivning, nu märker dom väl det ännu mindre eftersom man knappt ser mina ben längre.
Jag är fyllig.
Jag vill att allting ska bli som förut, när jag åtminstonde kunde gå i lite tigtha jeans. Och nu syftar jag på när jag vägde 42 kg innan jag började äta.
Varför hade jag inte bra samvete då när jag åt? Visst hade jag ångest ständigt och jämt men på ett sätt var livet mycket lättare. Det var synd om mig då men nu är jag precis som en i mängden. Jag är ju förfan snart normalviktig! :(:(

Är inte bara ledsen för det. Mamma la på för mycket bulgursoppa idag. Jag hatar när hon gör det!
Jag blir så jävla ledsen, fattar hon inte att det är tillräckligt mycket det hon redan lägger på? Måste hon lägga på eb till skopa bara för att göda upp mig ännu mer?!
Jag är ledsen och upprörd!

Igår gick det väl sådär på påskbordet.
Det första jag fick syn på när jag klev in i min mosterskök var att kötbularna inte var hemmagjorda!
Jag tror inte min mormor orkade göra några vilket jag förstår för hon är ju gammal.
Faktist så sa jag inget för det var så många i köket men oron växte eftersom jag inte äter halvfabrikat. Men för det hade jag inte tänkt äta dom, ALDRIG!
Men mamma märkte det och min moster var en ängel för hon hade ett åaket lax i frysen som jag fick äta.
Annars gick det väll okej förutom att mamma la upp jätte stora potatisar, och det värsta är att jag åt upp dom! :(
Men det blev kanske en liten kompesation för jag drick ingen mjölk.


Efter ett hel negativ blogg så måste jag ju skriva en positiv sak:
Jag fick ett till påskägg av mormor igår med 2 läkerolaskar, ett smycke och en hundralapp!


jag vill bara krympa !..

Jag börjar med att skriva Glad Påsk för det förtjänar ni alla som läser mina bloggar!

Jag har faktist inte tänkt så mycket på påsk dagen. Jag har till och med glömt bort att man brukar få ett påsk ägg med godis i. Nu bryr jag mig inte om det,  jag har inte ens förvätat mig att få ett. Kanske var det för att godis är totalt förbjudet? Jag som aldrig är sugen på godis eller något sött.
Men påsk ägg fick jag! I allafall hemma hos mamma, men det var inget påskägg. Det var en påse med ett paket i och det är ännu bättre!
Det var en bok som heter Våga flyga och en liten burk honung. Jag blev glad över "påsk ägget" men jag blev lite osäker på honungen. Det kanske bara är 3 tsk i den lilla burken men det står ingen innehållsförteckning!
Mamma sa att det var vanlig ekologisk honung odlad i Närke. Jag får väll lé och ha i den i teet som vanligt utan att visa min oro..
Boken handlar om att ha tillit till sig själv. Den var rätt svår att förstå när jag bläddra igenom den men jag kanske skriver någon mening här ibland som kommer från boken.


Idag ska jag till släkten och äta påskbord. JIPPIEE!!! - eller inte -.-
Jag hatar påskbord och julbord. Det är så äckligt med alla kalori fyllda bomber och sill och usch, ja allt äckligt och slemmigt!
Jag ska äta mormors köttbullar som hon säkert har gräddat extra eftersom jag lider av undervikt ( men som inte syns längre :( ) fast det är ju snällt av min 88 åriga mormor att orka göra kötbullar. Dom är rätt goda i hemlighet.
Sist jag åt kötbullarna så var det i julas på påskbordet. Har faktist en blogg om det. Jag var jätte orolig över de köttbullarna.. det är jag nu med men bara lite grann. Varför är jag inte lika orolig som förra gången?
Det var säkert en fett bomb och äta kötbullarna med grädde. USCH, fett fett fett fett! :(
Åh vilket trevligt inlägg jag skriver på påskdagen men jag ser faktist inte fram emot påsk där alla mumsar i sig kilovis med godis utan dåligt samvete.
Men det är väll bara le och hålla käften och dricka sina näringsdrycker. Jag ska ändå aldrig äta en godisbit eller sötsak!

Okej jag ska ju skriva en positiv sak också:   "påsk ägget"

Ha det bra!

Jag börjar med pappa. Idag har han varit jätte snäll eller kanske inte bara idag men han har lagat min dator till en super duper bättre dator. Det var riktigt snällt av han.
Jag kan också säga att det är bättre stämning mellan mina lillasystrar och mig. Nu vågar dom iallafall ta i mig.
Idag ställde jag upp och målade påskägg med dom.
Fast J är stämningen samma som förut. Idag kändes det till och med som hon snokade på mig när jag skulle ta ett hårspänne ur en korg och jag kunde inte hitta något så jag letade och letade. Jag hittade ändå inget så jag tog ett diadem från en låda och ja, jag orkar inte förklara men hon kom in och sen gick hon ut och sen ja...
som sagt, det är svårt att förklara. Men jag kanske bara inbillar mig? Man kan inte alltid gå på känslan.

Måste berätta att de senaste dagarna har jag angagerat mig mer åt datorn vilket har gett mig dåligt samvete på något vis.
Jag har börjat spela ett spel som heter IMVU och det går ut på att chatta med folk från hela världen och sen kan man hålla på att gojjsa med nya kanske lite väl vågade kläder m.m
Det känns som om jag har blivit besatt av det :S   Ibland kan jag inte sluta tänka på det . Tänk om jag håller på att bli allvarligt beroende? Det har hänt förut att jag tycker vissa spel är så kul att jag inte kan sluta tänka på det, fast det har alltid gått över efter ett tag när man har tröttnat på det.
Jag får också dåligt samvete över att jag tillbringar mindre tid åt mamma bara för att jag spelar det där nedrans spelet. Jag hoppas hon inte blir ledsen, snarare glad över att få lite egen tid.

Igår åt jag för första gången potatisgratäng utan att jag ens fick förbereda mig. Jag vill aldrig mer äta det!!
Mamma hade bara i mjölk och lite mjöl men skit samma. Jag blev extremt ledsen som vanligt och sen hade inte mamma sagt till när hon skulle göra det så det kom som e chock när hon sa att hon hade gjort potatisgratäng.
Fy vad jag blev ledsen och jag skällde på mamma fast jag inte borde ha gjort det :(

En dålig till sak: Nu finns det knappt några apelsiner kvar! Alla är så skruttiga och fjuttiga och ser ut som clementiner! Jag som har ätit apelsin varje dag till kvälsmål för att det är så gott och nyttigt och bra och smidigt och ja, det är bara så jävla bra frukt!  Men nu är det strax slut ¨på säsongen och det gör mig ledsen, för vad ska jag äta då? Äpple är inte lika mjukt och saftigt som en apelsin!:(

:/

Det var ingen bra dag igår som vanligt.
Jag var på äs som vanligt.
Men jag var mer orolig än vanligt med vågen. Jag hade ju knappt fuskat någonting den helgen hemma hos pappa och sen hade jag precis ätit innan jag drog dit. Och sen strular min mage också -.-
Jag trodde säkert att jag hade gått upp till 50 kg och om den skulle göra det så skulle jag DÖ.
Men när jag stod på vågen visade 5 hg upp och jag måste väga mindre eftersom jag nyss åt. Eller är det för dålig ursäkt?
Nu väger jag 48,5 kg och jag mår skit. Skit som vanligt :(

Men jag blir inte lika deprimerad och nedstämd som förut. Då låg jag varje kväll och grät. Det gör jag nu med men inte lika mycket. Fast jag blir rädd, jag blir rädd för att en dag så kanske jag inte reagerar så mycket på om jag går upp 5 hg eller 1 kg. Någonting där inne säger att det får inte hända.
Och jag håller med, jag vill inte väga över 50 kg. Jag väger alldeles för mycket redan!
Och det är så frustrerande, min dubbelhaka växer och växer. Nu när jag tittar rakt fram så hänger det lite, varför har jag så för?!
Jag frågade faktist min behandlare men hon påstod att alla har så. Men alla har inte så! Jag kan hålla med om att man har lite som hänger men inte så mycket som jag har.
Jag hoppas det bara är tillfälligt, att det är något som bara har sammlats just där...

:(

Idag har jag inte gjort ett skit mer än att följa med mamma till frisören och sen gjort några läxor som jag ständigt har ångest över.
Mamma blev snygg i håret.
Sen gick vi till Make Up Store och jag köpte -som jag aldrig gör- en dyr fondation! Det gick på nästan 300 kr och jag köper aldrig smink för så mycket pengar. Jag har stört mig så mycket i flera veckor på att jag mina porer inte får andas. Jag vet inte varför jag har fått den nojan, men det har väll antagligen med att jag har fått mer finnar än förut. Men nu börjar dom faktist försvinna mer och mer..


Nu vill mamma att jag ska komma ner och käka kvällsmålet och kolla på House.
Jag vill allt förutom kvällsmålet. JAG VILL INTE! :(

Ni undrar kanske varför jag inte skrivit under helgen.
Min dator hemma hos pappa gick sönder -.- Men jag fick låna hans bärbara, fast jag vågade inte gå in och skriva blogg för tänk om han skulle hitta den? Han är den sista jag vill ska läsa min blogg..
Jag fick också panik för hur skulle jag räkna kalorier då? Jag använder ju mig av datorn och visst kan jag sitta och skriva ner allt på papper men som sagt löste det sig ju, jag fick ju låna en dator. Och det var en risk, men den risken kan jag ta för dom kan ändå inte stoppa mig och mitt räknande.
Kunde inte spela sims heller, stackars mig - jag simsnörden -.- Jag kom på att jag kan ju spela många olika online spel, och nu har ett intresse väckts för det!

Helgen har varit OK hemma hos pappa. Inget drickande, inget tjafs. Pappa har haft mer koll på mig med mitt ätande vilket känns bra på ett sätt men sämre på ett annat. Då kan jag ju inte fuska med näringsdryckerna eller något annat men lite lyckades, ett äpple här och en ostskiva där är inte tagen.
En sak tycker jag var lite konstigt, i lördags fick jag motioner jätte mycket.
Jag bad om att få gå på en promenad och pappa sa bara: Ja gå du bara.
Först blev jag helt förvånad: va? utan vuxet sällskap?
Jag blev faktist väldigt ledsen när han sa så, han lät inte vidare trevlig på tonen..
Det gjorde att jag ville springa hela rundan + att ta längre promenad än den vanliga 20 minuters.
Jag gjorde det, men jag kan inte säga att det blev jogging hela rundan för min kondition är ur dålig. Men jag joggade ett litet tag och gick i raskt tempo på 40 min (jag började iaf svettas och darra).
Sen blev jag ännu mer förvånad sen på kvällen när jag bad om att jag behövde få komma ut, då fick jag det men då hängde min pappa & min bror med. Då blev det ännu en runda på cirka 20 minuter.
Visst känns det skönt för mig, men jag får ju egentligen inte :O


Såg på melodifestivalen också, jag tyckte inte rätt låt vann.
Men jag är glad att inte Nordman eller någon annan dålig låt vann. Perellis låt var helt okej men jag är på något sätt emot henne. Jag vet inte om jag är avundsjuk eller om jag är arg.
Jag är emot henne för hon har bantat ner sig 8 kg till nästan undervikt. Hon väger 50 kg och är 168 cm lång.
Jag undrar inte om jag är avundsjuk på henne, för att jag är så misslyckad och inte KAN banta ner mig.
:/

Den positiva saken:  Jag har köpt en ny tjocktröja och att det är påsklov.

Mått lite bättre idag men annars ingen skillnad. Är lite besviken på mig själv bara, mamma bryr sig jätte mycket men när hon väl gör det så känner jag att jag inte är tacksam att jag drar mig undan. Jag måste visa det på något sätt men hur?  Har ni något tips?


Ska till pappa imorgon, jag undra hur stämningen blir :/
Efter måndagens samtal har det bara varit tyst i bilen när han skutsar mig till skolan. Fast idag pratade vi rätt normalt med varandra.
Men jag vill ändå inte dit men det känns som om jag inte kan säga det bara för alla har ansträngt sig för att lösa det här. Inte för att skylla så mycket på min styvmamma men jag tror att det är också är mycket därför jag inte vill åka dit.
Jag är rädd för henne och jag tycker inte om henne. Hon är så snokande och så kan hon vara riktigt elak och slänga ur sig en kommentar!
Men jag har inget val, jag är tvungen att åka dit. Det ända jag längtar dit efter är The sims fridtid. Och det känns inte särskillt bra för jag vill inte vara någon sims nörd.

Ska nog försöka skriva något positivt varje gång jag skriver blogg för att inte allt ska bli så negativt.
Så jag börar från och med idag:

Jag fick MVG på musikprovet och det var bara jag och två andra som fick det.

---

Från boken:  Mening med livet


Varför väljer vi att bråka och slåss när känslorna vallar, när det är mindre farligt, mycket roligare och avslappnande att dansa salsa?
Och varför dras vi till vår egen art, när vi ändå har så många taggar utåt kring våra innersta tankar och känslor att vi aldrig kommer någon riktigt nära?
Kanske känner man sig förvirrad av att livet inte alltid är vad det verkar.

---

Jag är väldigt ledsen OCH det är jag ju alltid på måndagar. Det är ju då jag åker till äs-kliniken får ett besked om att jag rusar upp i vikt och sen pratar vi i flera minuter om alla olika problem jag har.
Samma känsla av ångest när man lämnar stället.

idag var jag där med pappa.
I väntrummet satt en mullig kvinna typ över 40 års åldern och en lite yngre blond kvinna.
Man såg tydligt på den blonda kvinnan att hon var underviktig. Hon kunde inte sitta still, hon var tvungen att röra på sig eller läsa tidningen eller riva i papper. jag tyckte synd om henne. Till slut blev hon så frustrerad att hon satte på radion men även då så blev det svårt. Jag undrar varför, det kanske hade något med ätstörningen som hon förmodligen hade.
tyckte rätt synd om henne :(

Usch vad spänt det var där inne när vi pratade om hur det var hemma hos pappa.Jag ville bara där ifrån.
Orkar inte rabbla upp allt vad vi snackade om men det var ju allt jag tycker är jobbigt. Han vägrade erkänna att han hade någon form av problem med ölen. Vi kom överens om att jag skulle vara med social mot mina lillasystrar och alla i familjen och pappa han ska inte dricka något mer. Jag hoppas han håller det, annars tänker inte jag hålla det jag fick i uppgift.

Vågen :(
Jag har gått upp igen :(  Inte ett kilo och sen hade jag inte gjort nummer två på ett tag men det kanske är en dålig ursäkt? Jag vet inte men nu är jag ännu mer fylligare än förut! 48 kg :( (!!!!)
Jag har panik, jag slår på mina feta lår men fettet vill inte försvinna!!! Många tror det är bättre i skolan nu när jag orkar prata och ge ett fejk smile någon gång men det är inte sant!  Jag är långt ifrån att må bra!
Jag vill bara dö och försvinna, jag vill väga 42 kg igen. Kan jag bara inte få göra det en enda gång igen?

Nu börjar jag gråta igen, FAN JAG VILL INTE VÄXA!!!! :(

Här är en text från en bok som heter mening med livet:


Livet är mycket konstigt, hur man än vänder och vrider på det.
Mycket konstigt.
Det är t.ex. ett obestridligt faktum att vi alla är gjorda av samma ämne som de mesta intelligenta,kreativa,fantastiska livsformerna i hela universum.
Dessutom är vi sammansatta av precis samma materia,
som de högsta bergen på jorden och de starkaste lysandestjärnorna i vår galax.
Det gäller förstås också för potatisar,sniglar och köttfärslimpor - kanske är det därför somdet är så mycket här i livet som är svårt att förså.
Till att börja med,
varför är vi så överdrivet imponerade och intresserade av stora dåd och ting, när det faktist är de pyttesmå sakerna som tillsammans gör det stora möjligt?
Varför försöker vi alltid skapa egna små världar där vi kan inbilla oss att vi har fullständig koll på vår tillvaro,
när vi ändå bara kan vara helt säkra på att vi inte har det?
Varför fortsätter vi tjata om att det viktigaste av allt är att vara sig själv,
och sen finna oss i att vara pinsamt lika i så gott som allt här i livet?
Varför tror barn på älvor, när vuxna inte gör det?
Och varför hakar vi så ofta upp oss på sånt som vi inte är överens om, när det ju skillnaden som gör livet intressant?
Hela världen är trots allt upp och ner, så det finns absolut ingen anledning att vi skulle vara överens om allting.
Inte ens nåt så självklart som att man inte ska tugga med öppen mun är så accepterat som man tror.

---

Ska nog fortsätta skriva lite då och då, jag vet inte om texten är så intressant för någon men men..
Jag kan säga att det var rätt svårt text att förstå för mig :/

Är rätt orolig över imorgon. Ska till äs-kliniken med pappa och vi ska snacka om hans alkoproblem, hur vi ska lösa det m.m
Jag vill reda ut det men ändå inte för det är jobbigt.
Sen har jag säkert gått upp flera kilon, jag känner mig riktigt fläskig och det känns som om jag bara jäser hela tiden :(
Min dubbelhaka bara växer och växer också, och idag så har jag tappat extra mycket hårtussar i duschen :(
Men det är bara att stå ut, som de andra deprimerande veckorna för nästa vecka exakt den här tiden har jag påsklov<3
Det är skönt att vara ledig men vad ska jag göra då? Sist var det ju sportlov och då hade jag full speckat vare dag nästan och det kändes okej. Men när det var jullov så var det inte så värst mycket som hände..


Jag funderar på att tona håret hos en frisör. Men jag vill också göra hårförlängning eller vad det heter. Så att jag får tjockare hår för man ser verkligen mina öron, min hårbotten och jag har en flintskallig virvel på huvudet. Hur kul är det?
Men jag ska inte göra båda av altenativen, det sliter nog för mycket på mitt tunna hår.  Något får det bli och jag tror jag nöjer mig med en toning som får räcka ända fram till sommaren. Men om den ska räcka så länge så får jag göra den om kanske en månad eller något.

Nu ropar mamma att jag ska komma ner och äta kvällsmålet :(
fuck it :(

Den har dagen har susat förbi och snart är det melodifestivalen. Det ska jag se på och det ser jag fram emot.
Jag var på stan idag med mamma och bror, vi skulle handla allt nödvändigt som nya byxor m.m
Jag hittade bara en sjal (stavning?) men det fick duga. Därimot shoppade min bror loss.

Min mamma hade hört om en pjäs om en tjej som hade en ätstörning och den var gratis fast den var bara i 15 minuter men vi gick på den. Den var så tung och mycket hon sa och utspelade sig var så igenkännande!
Det var många som började gråta och jag höll också på men jag försökte hindra mig. Den var så tung att jag började svettas och frysa på samma gång. Hon var riktigt duktig hon som spelade den tjejen och väldigt ung också! Hon gick första året på gymnasiumet bara!
Apelsinen hette den.

Snart är den här helgen slut, vad trött jag blir. Det går i ett knyck och sen är det måndag igen och helvettet börjar igen. Vi har så jäkla mycket i skolan, läxor, prov och projekt! Det blir ju bara värre när man lägger in min press på mig själv!

Igår var det ingen bra dag. Jag var ledsen nästan hela dagen och till lunch var det nudlar!!!(!!)
Tog risnudlar men det är typ samma kalori innehåll i det.
Sen på kvällen skulle vi ju äta hemmagjord pizza. Jag hade ju sagt till mamma att jag total vägrar äta en sån fet maträtt men vi kom överens. Jag skulle äta pizza men istället för brödbotten skulle jag ta en macka som brödbotten. Och sen fick jag ta lite mindre ost. Fast jag petade bort ännu lite ost när mamma inte såg och sen åt  jag inte upp allt. Det var en hemsk måltid. Det kom många tårar den kvällen.

Nu ska jag gå ner och kolla på melodifestivalen.
Ha en trevlig lördag.

Hem till pappa idag. Jag blev riktigt besviken när jag klev in i mitt rum. Som vanligt har J städat om mitt rum, bäddad om och till och med lagt alla mina saker prydligt på sina platser. Jag som bara hade lagt mina borstar 30 cm där dom inte brukar ligga och NU ligger dom på sin vanliga plats.. Dessutom så har jag fått nya mattor och det är ingen som frågar mig ens?
De bara köper nya saker i mitt rum som jag inte ens bestämt! Visst kanske jag är otacksam men tänk dig själv om din styvmamma helt plötsligt byter ut din gamla matta mot en helt ny utan att ens fråga eller säga något!
Visst kan jag hålla med om att det ser bättre ut men jag kan väll ändå få vara med och bestämma hur det ska se ut i MITT rum?

Har fuskat med näringsdrycken igen, pappa bryr sig inte :(
Nu orkar jag inte skriva mer, jag känner att jag inte har lust. Visst har jag massor att skriva ut om hur tjock och deprimerad jag känner mig men jag orkar inte rabbla upp samma gammla visa. Jag vill bara försvinna ner under mitt täcke och aldrig, aldrig någonsin vakna upp igen!! :(

Ska spela sims också,
jävla sims nörd! :/

Ingen bra dag idag.
Hela dagen sabbades av att mina lår kändes spända och otroligt stora. Jag bröt nästan ihop i morse när jag skulle sätta på mina jeans som jag köpte när jag var som smalast. Dom sitter tight nu ,fast dom var nytvättade men jag försökte att tänja ut dom. Men jag är helt säker på att jag har fått större lår och jag blir ledsen så fort jag tänker på det:( Jag vill inte vara så här stor!!!! Min dubbelhaka blir bara större och större för varje dag!!! :(

Har inget mer att skriva :(
Jag hatar mitt liv! :(

Första gången på lääänge som jag inte grät på äs-kliniken idag. Gissa varför, jag har gått upp 1 hg i vikt och jag var skitnödig också (ursäkta mitt ordval) så det är snarare så att jag har gått ner?
Jag jublar, alla andra suckar..
Det är nog fuskandet i helgen som gett resultat.
Egentligen tror jag nog att det inte är så bra om jag fuskar, då blir jag ju aldrig som alla andra. Men på ett sätt vill jag inte bli som alla andra, jag vill vara den smalaste tjejen av dom alla.
Men för att man ska uppnå det krävs det sitt pris.
Och jag kommer nog aldrig vara den smalaste i klassen något mer :(

Nu kanske det låter som om jag är super glad eller nått.
Men jag är rätt deprimerad som vanligt. Men det kändes skönt att jag inte hade gått upp även om det kanske var fel.

Orkar inte skriva mer nu..

Skit helg som vanligt.
Pappa har tydligen inte förstått att både jag och min bror blir sårade när han dricker.
Det gör ont att se och tårarna bara rinner.
Jag hatar att vara där.
J är också störd..

Har inget mer att säga förutom att jag har fuskat rätt mycket den här helgen.
Jag har inte tagit mina näringsdrycker som jag ska, fuskat med mellanmålen, mjölken,osten m.m
MEN jag har en ursäkt: det är ingen som orkar bry sig.


:(