En jobbig dag
Idag var det genrep på conventum inför konserten som är imorgon. Det kändes som en kort sekund och sedan var det bara att åka hem även om vi var där ända sen 9:00 till 17:00.
Det var extremt jobbigt att stå på scenen så länge, fötterna hade ingen känsel kvar och man hade rygg ont och halsont. I vissa tillfällen kände jag hur det svajade till, men jag vågade inte göra något. Jag vill ju göra det mest krävande jobbet.
SVT tvärsnytt var där och filmade, så jag kanske blir med i TV imorgon eller idag. Men det är mest troligt imorgon. Tidningen var också där så då kanske det är troligt att jag blir med där också, jag kommer ju bli känd - eller inte :P
Jag har inte haft lika många tankar idag som jag hade igår. Igår var det verkligen högvarv på hjärnan men jag hade också mer ångest än vad jag har idag.
Jag fick en fysisk ångest attack på morgonen när vi stod och sjung. Det blev svårt att andas och jag blev extremt nervös eller nästan rädd på något sätt. Men det var bara att knipa ihop. Nu har jag inte så värst farlig ångest, den gick för det mesta över när jag satte mig vid datorn.
fast det kanske var för att jag åt lite mindre idag. Middagen slutade på 145 kalorier. Tanken slog mig nu att jag har fått mindre motivation den här veckan och jag är inte så kämpevillig men jag har ändå följt matschemat.
Den här veckan har jag varit förvirrad med maten och jag tror det har med ångesten att göra.
Jag börjar också få tillbaka min hunger vilket jag inte tycker om, hungern brukar komma precis innan middagen. Jag vill inte känna hungern :( Fast jag känner mig fortfarande proppmätt på morgornarna och fram till eftermiddagarna. Men ändå, jag gillar inte att känna den slags hungern.
Tom mage känns så skönt och det känns så jäkla bra när man hade det, men nu känner man sig proppfylld förutom nu till middagsnåret när jag börjar känna hunger! (?!)
Imorgon är det konser hela dagen, det ska bli kul men det kommer att bli jobbigt.
Mamma vill att jag ska ta 3 NÄRInGSDRYCKER imorgon :(
men jag har total vägrat och jag tänker INTE ta ännu en till bara för jag ska stå på en scen i några timmar och sjunga!
Det var extremt jobbigt att stå på scenen så länge, fötterna hade ingen känsel kvar och man hade rygg ont och halsont. I vissa tillfällen kände jag hur det svajade till, men jag vågade inte göra något. Jag vill ju göra det mest krävande jobbet.
SVT tvärsnytt var där och filmade, så jag kanske blir med i TV imorgon eller idag. Men det är mest troligt imorgon. Tidningen var också där så då kanske det är troligt att jag blir med där också, jag kommer ju bli känd - eller inte :P
Jag har inte haft lika många tankar idag som jag hade igår. Igår var det verkligen högvarv på hjärnan men jag hade också mer ångest än vad jag har idag.
Jag fick en fysisk ångest attack på morgonen när vi stod och sjung. Det blev svårt att andas och jag blev extremt nervös eller nästan rädd på något sätt. Men det var bara att knipa ihop. Nu har jag inte så värst farlig ångest, den gick för det mesta över när jag satte mig vid datorn.
fast det kanske var för att jag åt lite mindre idag. Middagen slutade på 145 kalorier. Tanken slog mig nu att jag har fått mindre motivation den här veckan och jag är inte så kämpevillig men jag har ändå följt matschemat.
Den här veckan har jag varit förvirrad med maten och jag tror det har med ångesten att göra.
Jag börjar också få tillbaka min hunger vilket jag inte tycker om, hungern brukar komma precis innan middagen. Jag vill inte känna hungern :( Fast jag känner mig fortfarande proppmätt på morgornarna och fram till eftermiddagarna. Men ändå, jag gillar inte att känna den slags hungern.
Tom mage känns så skönt och det känns så jäkla bra när man hade det, men nu känner man sig proppfylld förutom nu till middagsnåret när jag börjar känna hunger! (?!)
Imorgon är det konser hela dagen, det ska bli kul men det kommer att bli jobbigt.
Mamma vill att jag ska ta 3 NÄRInGSDRYCKER imorgon :(
men jag har total vägrat och jag tänker INTE ta ännu en till bara för jag ska stå på en scen i några timmar och sjunga!
Piggare dag men ändå ett helvette med ångest & tankar
Jag har mått bättre idag. Då menar jag förståss inte psykiskt utan fysiskt. Halsen gör inte lika ont längre och jag har inte haft någon feber. Mamma ville egentligen att jag skulle stanna hemma idag men jag kan inte. Jag orkar inte få ännu mer ångest över ännu mer mat till lunchen och jag klarar inte av att ligga stilla, så jag tvingade mig till skolan ändå även fast jag egentligen inte borde.
Men jag hade ändå mer ork idag än vanligt, kanske är det den 2:a näringsdrycken som börjar hjälpa?
Jag orkade sminka mig idag och jag kände för att testa på en ny frisyr.
Klasskompisarna och många tycke jag var snygg i håret, jag fick så många komplimanger idag. Det gjorde mig på bättre humör och jag kunde tänka bort de jobbiga tankarna ett tag.
Men till lunch så blev det jobbigt igen eftersom jag skulle ta den 2:a näringsdrycken.
Gud vad jag tjatar om näringsdryckerna men det jag går och tänker på, eftersom de får mig att må dåligt psyikisk.Som tur var så slutade vi efter lunch och jag kunde koppla av en stund hemma, men sen åkte jag iväg med pappa för jag skulle klippa mig.
Jag blev nöjd i håret, jag klippte lite mer snelugg den här gången. Jag har ju haft rak lugg hela hösten och nu kände jag att jag ville köra det mer vanliga.
Jag är orolig vad de andra kommer att säga imorgon, jag fattar själv inte varför jag är orolig.
Efter jag klippte mig så åkte pappa & jag iväg för att handla och ta ut pengar för han betalade klippningen just då. Klippningen skulle ha kostat 300 kr för vi känner hon som klippte mig, men pappa sa att jag bara behövde ge han en hundring.
Självklart tar jag det för givet att han har skuldkänslor över i helgen, och vill gottgöra det och då blir det att han betalar mina skulder. Jaha men det gjorde ju inget för mig det var ju bara snällt, men han kan inte tro att han kan läka de sår han skapar när han dricker genom att betala min skulder. Men det är ju synd att han tror det. Det är synd att han innerst inne inte verkar må så bra :/
Har haft extremt stark ångest nu framåt sen eftermiddagen och kvällen. Jag mår så dåligt, och jag vet inte vad jag ska göra. Massor med tankar som att jag är fet,ful och misslyckad har varit på mig hela tiden. De blev ännu starkare när jag åt middag.
Jag orkar inte med tankarna, kan jag inte bara få leva en enda dag normalt? När ska jag få göra det?
JAG ORKAR INTE MER !
Men jag hade ändå mer ork idag än vanligt, kanske är det den 2:a näringsdrycken som börjar hjälpa?
Jag orkade sminka mig idag och jag kände för att testa på en ny frisyr.
Klasskompisarna och många tycke jag var snygg i håret, jag fick så många komplimanger idag. Det gjorde mig på bättre humör och jag kunde tänka bort de jobbiga tankarna ett tag.
Men till lunch så blev det jobbigt igen eftersom jag skulle ta den 2:a näringsdrycken.
Gud vad jag tjatar om näringsdryckerna men det jag går och tänker på, eftersom de får mig att må dåligt psyikisk.Som tur var så slutade vi efter lunch och jag kunde koppla av en stund hemma, men sen åkte jag iväg med pappa för jag skulle klippa mig.
Jag blev nöjd i håret, jag klippte lite mer snelugg den här gången. Jag har ju haft rak lugg hela hösten och nu kände jag att jag ville köra det mer vanliga.
Jag är orolig vad de andra kommer att säga imorgon, jag fattar själv inte varför jag är orolig.
Efter jag klippte mig så åkte pappa & jag iväg för att handla och ta ut pengar för han betalade klippningen just då. Klippningen skulle ha kostat 300 kr för vi känner hon som klippte mig, men pappa sa att jag bara behövde ge han en hundring.
Självklart tar jag det för givet att han har skuldkänslor över i helgen, och vill gottgöra det och då blir det att han betalar mina skulder. Jaha men det gjorde ju inget för mig det var ju bara snällt, men han kan inte tro att han kan läka de sår han skapar när han dricker genom att betala min skulder. Men det är ju synd att han tror det. Det är synd att han innerst inne inte verkar må så bra :/
Har haft extremt stark ångest nu framåt sen eftermiddagen och kvällen. Jag mår så dåligt, och jag vet inte vad jag ska göra. Massor med tankar som att jag är fet,ful och misslyckad har varit på mig hela tiden. De blev ännu starkare när jag åt middag.
Jag orkar inte med tankarna, kan jag inte bara få leva en enda dag normalt? När ska jag få göra det?
JAG ORKAR INTE MER !
Nej inte sjuk!
1327 kalorier räknade jag nyss ut att jag kommer att ligga på i slutändan av dagen. Jag mår extremt dåligt, varken igår eller i måndags har jag vågat räknat ut kaloriintaget. Men nu gjorde jag det, jag vill bara ge upp och börja äta. Men varför ska det vara så svårt? Jag har suttit och funderat och funderat på det och jag har trotts nog att mina hjärna knappt kan tänka så har jag kommit fram till att det måste vara rädslan för viktökning. Det är det värsta som skulle kunna hända - att gå upp i vikt.
Jag berättade det för mamma idag och hon sa att alla skulle ju inte tycka sämre om mig för att jag går upp i vikt. Dessutom så MÅSTE jag gå upp i vikt - det finns ju ingen annan utväg än viktuppgång eller döden.
Jag fattar att ingen skulle tycka sämre om mig, snarare bättre eftersom jag kommer få mer ork och så, men varför är jag så rädd då?
Det är en fråga som står olöst i min skalle.
Jag gick hem från skolan idag, jag har feber och svin ont i halsen. Egentligen skulle jag ha stannat hemma redan från början men jag kände att jag var tvungen att gå till skolan för jag var rädd för att jag bara skulle ligga i sängen hela dagen och då skulle jag få ännu mer ångest eftersom jag inte skulle röra på mig och att jag är tvungen att äta mer mat.
Men vid tio tiden så orkade jag inte mera, skolsyster och mamma tyckte att jag skulle åka hem och det gjorde jag. Jag trotsade ångesten och tanken, för när jag kom hem skulle jag ju vara tvungen att äta lunch också. Det gör jag ju inte i skolan mer än näringdrycken och lite sallad. Och näringsdrycken har jag ju precis börjat med, men ändå. Jag var tvungen att äta tomatsoppa här hemma, och jag känner mig så dålig att det nästan bedövar ångesten.
men jag VILL INTE bli sjukare, jag MÅSTE vara med på konserten på lördag!
det är ju årets jultradition, fast i år är konserten nästan 1 månad tidigare :/
jag vill så gärna vara normal. men rädslan för att gå upp i vikt är starkare.
jag känner mig förvirrad, jag vill inte äta men jag vill bli frisk. Det går inte ihop. Det är så mycket tankar!
imorgon ska jag klippa mig, jag har ju lugg nu och jag tror jag vill ha snelugg som jag hade förut.
jag funderar på att färga håret också, vill bli blond igen.
Jag vill bli den gamla vanliga Cornelia som brukade kallas för Corre. Och ibland vill jag bli kallad för korven , som de flesta skämtade om men som jag trivdes med.
Jag berättade det för mamma idag och hon sa att alla skulle ju inte tycka sämre om mig för att jag går upp i vikt. Dessutom så MÅSTE jag gå upp i vikt - det finns ju ingen annan utväg än viktuppgång eller döden.
Jag fattar att ingen skulle tycka sämre om mig, snarare bättre eftersom jag kommer få mer ork och så, men varför är jag så rädd då?
Det är en fråga som står olöst i min skalle.
Jag gick hem från skolan idag, jag har feber och svin ont i halsen. Egentligen skulle jag ha stannat hemma redan från början men jag kände att jag var tvungen att gå till skolan för jag var rädd för att jag bara skulle ligga i sängen hela dagen och då skulle jag få ännu mer ångest eftersom jag inte skulle röra på mig och att jag är tvungen att äta mer mat.
Men vid tio tiden så orkade jag inte mera, skolsyster och mamma tyckte att jag skulle åka hem och det gjorde jag. Jag trotsade ångesten och tanken, för när jag kom hem skulle jag ju vara tvungen att äta lunch också. Det gör jag ju inte i skolan mer än näringdrycken och lite sallad. Och näringsdrycken har jag ju precis börjat med, men ändå. Jag var tvungen att äta tomatsoppa här hemma, och jag känner mig så dålig att det nästan bedövar ångesten.
men jag VILL INTE bli sjukare, jag MÅSTE vara med på konserten på lördag!
det är ju årets jultradition, fast i år är konserten nästan 1 månad tidigare :/
jag vill så gärna vara normal. men rädslan för att gå upp i vikt är starkare.
jag känner mig förvirrad, jag vill inte äta men jag vill bli frisk. Det går inte ihop. Det är så mycket tankar!
imorgon ska jag klippa mig, jag har ju lugg nu och jag tror jag vill ha snelugg som jag hade förut.
jag funderar på att färga håret också, vill bli blond igen.
Jag vill bli den gamla vanliga Cornelia som brukade kallas för Corre. Och ibland vill jag bli kallad för korven , som de flesta skämtade om men som jag trivdes med.
Jag mår skit!
Jag stör mig nästan på att jag skriver så negativa och klagande bloggar men det skiter jag i. Jag måste få skriva ut, jag vet inte annars vart mina känslor ska ta vägen( om det var någon som tycker det börjar bli irriterande med alla mina klagande bloggar)
Ärligt talat mår jag som värst just nu, det kan fan inte bli värre! Eller, jo det kan det men jag mår sämre än de senaste dagarna. Ända sedan den 2:a näringsdrycken kom i magen har jag haft ångest, jag har inte kunnat sova på hela natten. Tankar om viktuppgång,kalorier,mat och alla de där jobbiga tankarna har snurrat i huvudet på mig. Jag mår verkligen skit, och inte nog med det, HELA denna dag har jag haft ångest. Ibland har jag haft svårt att andas men för det mesta har det suttit psykiskt. Jag bara väntar på att jag ska vänja mig vid dom jävla näringsdryckerna, de är ju dom som gör det till ett helvette! :(
Men inte nog med det, jag har fått svin ont i halsen. Och nu på kvällen efter middagen så blev den ännu värre, det är grät så ansträngande. Men jag anstränger ju knappt halsen, eller? Jag tror jag håller på att bli sjuk :/
jag vill just nu försvinna, hela halsen gör så jävla ont och jag har ångest och självmordstankar. när vill helvettet ta slut? när ska jag få bli glad någon gång? att kunna få skratta äkta någon gång skulle göra mig så jäkla glad. bara en gång , men hur ska det gå till? Jag känner mig levande död. Jag saknar mina vänner, jag saknar mitt gamla jag. jag vill bli normal igen men jag orkar inte, inte just precis nu.. jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen...
:(
Ärligt talat mår jag som värst just nu, det kan fan inte bli värre! Eller, jo det kan det men jag mår sämre än de senaste dagarna. Ända sedan den 2:a näringsdrycken kom i magen har jag haft ångest, jag har inte kunnat sova på hela natten. Tankar om viktuppgång,kalorier,mat och alla de där jobbiga tankarna har snurrat i huvudet på mig. Jag mår verkligen skit, och inte nog med det, HELA denna dag har jag haft ångest. Ibland har jag haft svårt att andas men för det mesta har det suttit psykiskt. Jag bara väntar på att jag ska vänja mig vid dom jävla näringsdryckerna, de är ju dom som gör det till ett helvette! :(
Men inte nog med det, jag har fått svin ont i halsen. Och nu på kvällen efter middagen så blev den ännu värre, det är grät så ansträngande. Men jag anstränger ju knappt halsen, eller? Jag tror jag håller på att bli sjuk :/
jag vill just nu försvinna, hela halsen gör så jävla ont och jag har ångest och självmordstankar. när vill helvettet ta slut? när ska jag få bli glad någon gång? att kunna få skratta äkta någon gång skulle göra mig så jäkla glad. bara en gång , men hur ska det gå till? Jag känner mig levande död. Jag saknar mina vänner, jag saknar mitt gamla jag. jag vill bli normal igen men jag orkar inte, inte just precis nu.. jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen...
:(
Jag vill försvinna just nu! :(
Just nu vill jag bara försvinna. Jag mår extremt dåligt, jag har tagit 2 näringsdrycker idag och jag har ätit pasta!! :( Ångesten är rätt så stor men det kunde ha varit värre eftersom första gången jag i huvudtaget tog en näringsdryck så grät,skrek,skakade jag av ångest. Nu har jag bara gråtit och skrikit lite grann och så fick jag halsont för det :/
Jag var på ätstörningkliniken på behandlingen och de bestämde att jag skulle dricka 2 näringsdrycker istället för 1! fan, jag orkar verkligen inte med mer och nu en till näringsdryck!
De vägde mig, jag hade gått ner - 6hg. De blev besvikna men jag blev glad. Jag förtjänar det, det är glädje. jag vill tyna bort och försvinna.
Jag berättade för en av behandlaren om min pappa och hans problem. Vi pratde faktist om det sen i grupp tillsammans med mina föräldrar, fast vi nämnde inget om hans alkohol problem. Vi sa mer att pappa måste ha mer koll på mig eftersom det blir lättare för mig då att äta. Nu känner jag faktist mig dum, det är ju synd om pappa. Han kan ju själv inte ha det lätt, bara det att jag blir sårad och arg på han när han dricker! Jag undrar hur han mår egentligen ...
Jag känner mig helt tom fast ändå inte. Jag mår så dåligt att jag vet inte vad jag ska göra. Har lite svårt att andas, det är säkert lite av den fysiska ångesten. Den fysiska ångesten är lättare att hantera än den psykiska för då slipper man iallafall må dåligt och ha massor med tankar.
Förresten är jag livrädd nu också, jag kommer säkert gå upp av den extra näringsdrycken!!! Jag kommer säkert ligga runt 1100-1300 kalorier på en dag. HELLRE DÖR JAG ÄN ATT GÅ UPP VIKT. nej nu får jag panik, skulle aldrig tänka tanken på viktuppgång.fan.
JAG ORKAR INTE MER !!!!!!!!!!! :(
Jag var på ätstörningkliniken på behandlingen och de bestämde att jag skulle dricka 2 näringsdrycker istället för 1! fan, jag orkar verkligen inte med mer och nu en till näringsdryck!
De vägde mig, jag hade gått ner - 6hg. De blev besvikna men jag blev glad. Jag förtjänar det, det är glädje. jag vill tyna bort och försvinna.
Jag berättade för en av behandlaren om min pappa och hans problem. Vi pratde faktist om det sen i grupp tillsammans med mina föräldrar, fast vi nämnde inget om hans alkohol problem. Vi sa mer att pappa måste ha mer koll på mig eftersom det blir lättare för mig då att äta. Nu känner jag faktist mig dum, det är ju synd om pappa. Han kan ju själv inte ha det lätt, bara det att jag blir sårad och arg på han när han dricker! Jag undrar hur han mår egentligen ...
Jag känner mig helt tom fast ändå inte. Jag mår så dåligt att jag vet inte vad jag ska göra. Har lite svårt att andas, det är säkert lite av den fysiska ångesten. Den fysiska ångesten är lättare att hantera än den psykiska för då slipper man iallafall må dåligt och ha massor med tankar.
Förresten är jag livrädd nu också, jag kommer säkert gå upp av den extra näringsdrycken!!! Jag kommer säkert ligga runt 1100-1300 kalorier på en dag. HELLRE DÖR JAG ÄN ATT GÅ UPP VIKT. nej nu får jag panik, skulle aldrig tänka tanken på viktuppgång.fan.
JAG ORKAR INTE MER !!!!!!!!!!! :(
Hem till mamma <3
Dagen idag har gått fort, men ändå har det varit jobbigt. Jag har inte mått särskillt bra, men det har jag ju ändå inte gjort på väääldigt länge...
Jag har hoppat över mellanmålen och lunchen blev inge vidare. Men min pappa bryr sig inte, så varför ska jag bry mig? Ärligt talat så orkar jag inte, jag kan lika gärna svälta ihjäl eller dö av näringsbrist. Men så stort ego har jag inte.
Till lunch idag så åt jag en hönssoppa. Det kanske inte låter så gott men den var faktist god. Det var nudlar i den, fast konstigt nog innehöll den bara 28 kcal per 100 ml.
Middagen åt jag hemma hos mamma, det är så skönt att komma hem hit för man blir genast på bättre humör. Fast man vågar släppa ut alla känslor och då blir jag väldigt känslig och gråt färdig. Det är nog bara för jag håller inom mig allt hemma hos pappa - iallafall en stor del av det. Där vågar man ju knappt fälla en tår eftersom de iaktar en och då syftar jag mest på min styvmamma J.
Men middagen gick sådär, mamma la på nästan en normal portion den här gången och jag har nyss ätit upp det. Det var extrem jobbigt, jag har ångest och vill bara försvinna. Men det var iallafall inte så farlig maträtt. Falsk sjämanslåda - gjord på potatis och köttfärs och sedan typ en öl som kokas bort i ugnen och det är riktig gott. Men tyvär kan man ju inte njuta så som man skulle kunna om man var frisk ... :(
Nästa vecka är det repetition hela veckan eftersom det är julkonsert på lördag.
Mamma säger att man måste äta mer då eftersom man kanske står i ca 2 timmar och sjunger. Och jag ska stå tärna och det är jag glad över, det kommer att bli en stor julkonsert i år större än vanligt säger dom.
Mer än 2000 pers!
Pappa sa idag att han inte visste om något om julkonserten -.-
jag hade faktist nämnt det för han väldigt tidigt för det är svårt annars att få bra platser. Han sa att han skulle köpa en biljett, men jag tror inte han kommer få någon särskillt bra plats.
jag berättade för mamma idag hur det var i helgen, hur konstig pappa har varit och hur maten gått dåligt. Men det är ju inte mitt fel, pappa är ju så oansvarig och har ju inte kollat mig en enda gång! Sallad till middag - hur tänker han?!
Mamma sa iallafall att jag borde ha ringt. Kanske borde jag men jag vågar inte. De tjuvlyssnar ju så himmla mycket så det går inte!
jag orkar inte mer, jag känner mig stor och pluffsig nu. jag känner mig ensammast i världen, har ju bara familjen egentligen. snälla mina självmords tankar blir bara större och större :(
Jag har hoppat över mellanmålen och lunchen blev inge vidare. Men min pappa bryr sig inte, så varför ska jag bry mig? Ärligt talat så orkar jag inte, jag kan lika gärna svälta ihjäl eller dö av näringsbrist. Men så stort ego har jag inte.
Till lunch idag så åt jag en hönssoppa. Det kanske inte låter så gott men den var faktist god. Det var nudlar i den, fast konstigt nog innehöll den bara 28 kcal per 100 ml.
Middagen åt jag hemma hos mamma, det är så skönt att komma hem hit för man blir genast på bättre humör. Fast man vågar släppa ut alla känslor och då blir jag väldigt känslig och gråt färdig. Det är nog bara för jag håller inom mig allt hemma hos pappa - iallafall en stor del av det. Där vågar man ju knappt fälla en tår eftersom de iaktar en och då syftar jag mest på min styvmamma J.
Men middagen gick sådär, mamma la på nästan en normal portion den här gången och jag har nyss ätit upp det. Det var extrem jobbigt, jag har ångest och vill bara försvinna. Men det var iallafall inte så farlig maträtt. Falsk sjämanslåda - gjord på potatis och köttfärs och sedan typ en öl som kokas bort i ugnen och det är riktig gott. Men tyvär kan man ju inte njuta så som man skulle kunna om man var frisk ... :(
Nästa vecka är det repetition hela veckan eftersom det är julkonsert på lördag.
Mamma säger att man måste äta mer då eftersom man kanske står i ca 2 timmar och sjunger. Och jag ska stå tärna och det är jag glad över, det kommer att bli en stor julkonsert i år större än vanligt säger dom.
Mer än 2000 pers!
Pappa sa idag att han inte visste om något om julkonserten -.-
jag hade faktist nämnt det för han väldigt tidigt för det är svårt annars att få bra platser. Han sa att han skulle köpa en biljett, men jag tror inte han kommer få någon särskillt bra plats.
jag berättade för mamma idag hur det var i helgen, hur konstig pappa har varit och hur maten gått dåligt. Men det är ju inte mitt fel, pappa är ju så oansvarig och har ju inte kollat mig en enda gång! Sallad till middag - hur tänker han?!
Mamma sa iallafall att jag borde ha ringt. Kanske borde jag men jag vågar inte. De tjuvlyssnar ju så himmla mycket så det går inte!
jag orkar inte mer, jag känner mig stor och pluffsig nu. jag känner mig ensammast i världen, har ju bara familjen egentligen. snälla mina självmords tankar blir bara större och större :(
Jag är besviken på dig pappa
Jag är så jäkla besviken på pappa, igår var han full igen!.. alltså jag orkar inte med det. Visst är det okej att dricka någon öl då och då och bli lite berusad på ett bra sätt men varje gång pappa dricker så spårar det ur. Han har alkohol problem, det vet jag. Jag sa en gång för länge länge sedan att OM du dricker dig full igen så tänker jag inte bo här mera!
Han tog åt sig orden och slutade dricka. -Iallafall när jag och min bror bodde hos han. Men sedan så börja han igen, och nu blir det bara värre och värre.
Jag blir så ledsen över det, han kan inte ta ansvar för varken mig eller han själv. Han hade ingen koll på maten igår. Jag kunde hoppa över nästan alla mål som helst, för han bryr sig inte! Jag blir så ledsen, han angagerar sig inte ens. Jag klarar det inte själv, JÄVLA LATMASK!
Iallafall så blev han för mycket full igår, och han gick och la sig. Sedan kom han in på mitt rum lite senare och skulle stöka och böka och han kom in minst 3 gånger och sa : Jag går och lägger mig nu.
Jag orkar inte mer när han håller på sådär, jag hade också ångest igår men vem fan ska jag vända mig till? Inte min styvmamma J, nej hon fattar inte. Hon börjar bara babbla om massor med saker som knappt har med ångest att göra. Jag vill heller inte ringa till mamma, det känns som om jag stör henne för mycket. Hon måste ju få 1 dag ledig ifrån mitt klagande och kämpande. Men ärligt talat så har de dumma tankarna dagit över idag.
Men det slutade inte där, idag har pappa varit jätte konstig. Han har legat hela dagen i sin säng och sovit. Han har varit helt borta. Så fort han reste sig upp så svimma han nästan av. Han kunde knappt stå på benen men han kämpade sig ner och gjorde fisksoppa, men jag var tvungen att hjälpa till.
Han spillde ut ingredienserna på golvet och höll på att trilla hela tiden. Han var likblek i ansiktet och han var helt borta.
Jag vet att han hade ragit tabletter också, treo bland annat. Sedan något som har med hans rökning att göra.
Han hade ingen koll på mitt ätande.
Till middag åt jag en sallad med några matskedar keso. Jag åt inget mellanmål förutom näringdrycken. Jag har hoppat över kvällsmackan med smör på. Han har inte märkt ett skit. Och jag vet att jag borde vara stark och kämpa men när pappa håller på sådär, då blir jag ledsen. Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte ringa mamma heller, nej jag kan inte störa henne hon måste ju få ha ro ibland.
Idag ligger jag på prick 700 kalorier med näringsdrycken. Mina tankar hoppas på att jag har gått ner i vikt.
Det är fan så att jag nästan vill bli inlagd. För att slippa allt. För att slippa pappa, för att slippa skolan. Ibland och vädligt ofta så vill jag ta mitt liv.
Det gör ont i bröstet, jag hatar inte min pappa men jag älskar han nog inte heller. Han gör mig besviken och svag. Snälla, jag vill bort. Jag orkar inte, jag vill spola tillbaka livet. Jag missar hela mitt liv, men jag kan inte göra någonting.Det är frustrerande. Maten förstör allt, varför är man tvungen till att äta? Varför får man inte välja om man vill leva eller inte?:(
Han tog åt sig orden och slutade dricka. -Iallafall när jag och min bror bodde hos han. Men sedan så börja han igen, och nu blir det bara värre och värre.
Jag blir så ledsen över det, han kan inte ta ansvar för varken mig eller han själv. Han hade ingen koll på maten igår. Jag kunde hoppa över nästan alla mål som helst, för han bryr sig inte! Jag blir så ledsen, han angagerar sig inte ens. Jag klarar det inte själv, JÄVLA LATMASK!
Iallafall så blev han för mycket full igår, och han gick och la sig. Sedan kom han in på mitt rum lite senare och skulle stöka och böka och han kom in minst 3 gånger och sa : Jag går och lägger mig nu.
Jag orkar inte mer när han håller på sådär, jag hade också ångest igår men vem fan ska jag vända mig till? Inte min styvmamma J, nej hon fattar inte. Hon börjar bara babbla om massor med saker som knappt har med ångest att göra. Jag vill heller inte ringa till mamma, det känns som om jag stör henne för mycket. Hon måste ju få 1 dag ledig ifrån mitt klagande och kämpande. Men ärligt talat så har de dumma tankarna dagit över idag.
Men det slutade inte där, idag har pappa varit jätte konstig. Han har legat hela dagen i sin säng och sovit. Han har varit helt borta. Så fort han reste sig upp så svimma han nästan av. Han kunde knappt stå på benen men han kämpade sig ner och gjorde fisksoppa, men jag var tvungen att hjälpa till.
Han spillde ut ingredienserna på golvet och höll på att trilla hela tiden. Han var likblek i ansiktet och han var helt borta.
Jag vet att han hade ragit tabletter också, treo bland annat. Sedan något som har med hans rökning att göra.
Han hade ingen koll på mitt ätande.
Till middag åt jag en sallad med några matskedar keso. Jag åt inget mellanmål förutom näringdrycken. Jag har hoppat över kvällsmackan med smör på. Han har inte märkt ett skit. Och jag vet att jag borde vara stark och kämpa men när pappa håller på sådär, då blir jag ledsen. Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte ringa mamma heller, nej jag kan inte störa henne hon måste ju få ha ro ibland.
Idag ligger jag på prick 700 kalorier med näringsdrycken. Mina tankar hoppas på att jag har gått ner i vikt.
Det är fan så att jag nästan vill bli inlagd. För att slippa allt. För att slippa pappa, för att slippa skolan. Ibland och vädligt ofta så vill jag ta mitt liv.
Det gör ont i bröstet, jag hatar inte min pappa men jag älskar han nog inte heller. Han gör mig besviken och svag. Snälla, jag vill bort. Jag orkar inte, jag vill spola tillbaka livet. Jag missar hela mitt liv, men jag kan inte göra någonting.Det är frustrerande. Maten förstör allt, varför är man tvungen till att äta? Varför får man inte välja om man vill leva eller inte?:(
De dumma tankarna
Jag har fortfarande haft mycket tankar kring maten och viktnedgång. Jag har fått ännu mer motivation till att inte bli frisk. Varför blir det så? Jag kan ju inte låta bli att inte lyssna på de där dumma tankarna, så jag kan erkänna att jag har ätit mindre idag - medvetet. Jag ligger ungefär vid 770 kalorier med näringsdrycken inräknat. Fy mig!
Men det är ju ingen hemma hos pappa som chekar till vad jag äter. Eller jo, de ser ju till att jag äter förståss. Men nyss åt vi tacos och jag behövde knappt ta någon köttfärs alls. Jag tog mest sallad, och sen det där tacoskalet som var någon sort som var ännu mindre än orginalet.
Min mamma därimot skulle aldrig acceptera det.
Jag vet inte vad jag ska göra, men nu börjar de dumma tankarna ta över.
Jag har haft mycket tankar om att bli frisk, att kunna få äta precis vad jag vill utan ångest och allt som ingår. Jag drömde hela natten om mat. Om hur jag satt och åt en kebabpizza med massor av sås. Jag skulle liksom bara vilja släppa allt och börja äta men jag kan ju inte. Det går inte. Så fort jag tänker en sån tanke när det står framme "farlig" mat så mår jag bara illa. Jag får ångest direkt. Första tanken liksom.
Det blir nästan frustrerat. Vissa personers bloggar som jag har läst och som också lider av anorexi, vissa av dom är sjukare än vad jag är men de har bara börjat äta. De har liksom ätit kanske ca 2000 kalrorier eller kanske lite mindre men de ÄTER! Varför är jag så klen som inte vågar? Det är ju egentligen nu jag har chansen till att äta mycket av allt...
usch jag hatar verkligen min kropp mer och mer, jag vill inte se ut som ett benrangel! Men jag skulle ändå få panik om jag skulle börja gå upp i vikt.
Jag vill dö.
Men det är ju ingen hemma hos pappa som chekar till vad jag äter. Eller jo, de ser ju till att jag äter förståss. Men nyss åt vi tacos och jag behövde knappt ta någon köttfärs alls. Jag tog mest sallad, och sen det där tacoskalet som var någon sort som var ännu mindre än orginalet.
Min mamma därimot skulle aldrig acceptera det.
Jag vet inte vad jag ska göra, men nu börjar de dumma tankarna ta över.
Jag har haft mycket tankar om att bli frisk, att kunna få äta precis vad jag vill utan ångest och allt som ingår. Jag drömde hela natten om mat. Om hur jag satt och åt en kebabpizza med massor av sås. Jag skulle liksom bara vilja släppa allt och börja äta men jag kan ju inte. Det går inte. Så fort jag tänker en sån tanke när det står framme "farlig" mat så mår jag bara illa. Jag får ångest direkt. Första tanken liksom.
Det blir nästan frustrerat. Vissa personers bloggar som jag har läst och som också lider av anorexi, vissa av dom är sjukare än vad jag är men de har bara börjat äta. De har liksom ätit kanske ca 2000 kalrorier eller kanske lite mindre men de ÄTER! Varför är jag så klen som inte vågar? Det är ju egentligen nu jag har chansen till att äta mycket av allt...
usch jag hatar verkligen min kropp mer och mer, jag vill inte se ut som ett benrangel! Men jag skulle ändå få panik om jag skulle börja gå upp i vikt.
Jag vill dö.
Tankar
Just nu surrar många tankar i huvudet på mig, jag har nyss ätit middag. Men jag hade tankarna innan också, det handlar inte om maten, eller jo på sätt och vis. Det är starka tankar om att jag måste gå ner i vikt, att jag ska fortsätta att svälta. Jag som trodde de hade försvunnit för de hade de gjort också, i några veckor. Kanske ca 3 veckor. Men nu har de kommit tillbaka och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har motivation till att bli frisk. Men jag har också motivation till att gå ner i vikt, att fortsätta.
Nej jag mår inge vidare just nu, jag har ångest också. Och så är jag hos pappa också, ska vara här hela helgen...
det kommer bli mindre mat. det blir det alltid. Jag vill inte bo här, men jag är tvungen. Jag kan ju inte vara ett problembarn hela tiden hemma hos mamma, hon skulle inte orka. Jag förstår henne, det är inte lätt att ha en dotter med anorexi. Fast jag kan erkänna själv att det har blivit bättre. Förut kunde jag ju inte äta över 750 kalorier inte ens det! Men nu ligger jag ju runt 850-1050 kalorier pågrund av den där jävla näringsdrycken.
Den smakar ärligt talat grädde med olika smaker. Karamell kola är godast, men den lär man ju tröttna på snart...
Dessutom innehåller den ca 11 gram fett och det är nästan lika mycket som i gräddfil. bara 1 gram mindre. Sen jag började med näringsdryckerna har jag börjat kollat hur mycket fett alla matprodukter innehåller, det var ju inte bra nej .
Tyskan gick jättebra idag, imorgon har vi ett NO PM som ska lämnas in. Men det känns skönt för det är jag helt klar med och jag har fixat och donat och piffat upp den lite. Hoppas jag får bra betyg, men det brukar jag inte få när jag har för höga förhoppningar.
Nu ska jag tappa upp ett bad, det kanske får mig att slappna av en aning.
jag känner mig fet och lat! :(
Nej jag mår inge vidare just nu, jag har ångest också. Och så är jag hos pappa också, ska vara här hela helgen...
det kommer bli mindre mat. det blir det alltid. Jag vill inte bo här, men jag är tvungen. Jag kan ju inte vara ett problembarn hela tiden hemma hos mamma, hon skulle inte orka. Jag förstår henne, det är inte lätt att ha en dotter med anorexi. Fast jag kan erkänna själv att det har blivit bättre. Förut kunde jag ju inte äta över 750 kalorier inte ens det! Men nu ligger jag ju runt 850-1050 kalorier pågrund av den där jävla näringsdrycken.
Den smakar ärligt talat grädde med olika smaker. Karamell kola är godast, men den lär man ju tröttna på snart...
Dessutom innehåller den ca 11 gram fett och det är nästan lika mycket som i gräddfil. bara 1 gram mindre. Sen jag började med näringsdryckerna har jag börjat kollat hur mycket fett alla matprodukter innehåller, det var ju inte bra nej .
Tyskan gick jättebra idag, imorgon har vi ett NO PM som ska lämnas in. Men det känns skönt för det är jag helt klar med och jag har fixat och donat och piffat upp den lite. Hoppas jag får bra betyg, men det brukar jag inte få när jag har för höga förhoppningar.
Nu ska jag tappa upp ett bad, det kanske får mig att slappna av en aning.
jag känner mig fet och lat! :(
Studiedag
Jag var ledig idag, det var skönt. Jag fick lite saker överstökat, men jag har mycket som måste göras de kommande veckorna men jag orkar inte rabbla upp allt.
Idag har jag slått in mammas julklapp, hon ska få ett paket där det ingår dushcreme, duschtvål och hudlotion som ska lukta mango eller persika. Jag hoppas det blir en bra julklapp.
Jag har inte fuskat med maten, eller jo. lite. Mamma kom hem till lunch så hon åt med mig. Det blev det vanliga kalorisnåla laxpytten som jag brukar äta på helgerna och lediga dagar. Jag kan knappt äta någoting annat till lunch, det blir för mycket. Och idag hade mamma lagt på mat och då blev det jobbigt, åt inte upp allt. Men jag hade intalat mig själv att lite kan man ju få fuska, man måste ju inte alltid vara så bra och följa allt.
Igår åt jag för andra gången på hela höstterminen en macka med smör på. Konstigt nog så fick jag ingen "må dåligt psykisk" - ångest utan jag fick något slags fysisk attack. Jag blev jätte nervösoch hjärtat slog fortare, det kändes som det var ett lock för luftvägarna så jag fick svårt att andas. Skit skumt, men det var skönt att jag inte mådde dåligt över den psykisk.
Imorgon är det tyskaprov, jag hoppas det verkligen går bra. Har tränat på det som en galning, men ändå känns den ändå inte som om den sitter :/
Jag måste bli godkänn! Orkar inte med tvångstankarna hela tiden :(
Kollade nyss mitt bankonto, jag har enormt mycket pengar cirka 3000 kr totalt! Jag har aldrig haft så mycket pengar, om jag hade varit frisk skulle de säkert varit brända på massor med kläder,smink,godis och andra typiska tonårsgrejor. Men nu är jag ju inte frisk ... usch vad misslyckad jag känner mig ! :(
Idag har jag slått in mammas julklapp, hon ska få ett paket där det ingår dushcreme, duschtvål och hudlotion som ska lukta mango eller persika. Jag hoppas det blir en bra julklapp.
Jag har inte fuskat med maten, eller jo. lite. Mamma kom hem till lunch så hon åt med mig. Det blev det vanliga kalorisnåla laxpytten som jag brukar äta på helgerna och lediga dagar. Jag kan knappt äta någoting annat till lunch, det blir för mycket. Och idag hade mamma lagt på mat och då blev det jobbigt, åt inte upp allt. Men jag hade intalat mig själv att lite kan man ju få fuska, man måste ju inte alltid vara så bra och följa allt.
Igår åt jag för andra gången på hela höstterminen en macka med smör på. Konstigt nog så fick jag ingen "må dåligt psykisk" - ångest utan jag fick något slags fysisk attack. Jag blev jätte nervösoch hjärtat slog fortare, det kändes som det var ett lock för luftvägarna så jag fick svårt att andas. Skit skumt, men det var skönt att jag inte mådde dåligt över den psykisk.
Imorgon är det tyskaprov, jag hoppas det verkligen går bra. Har tränat på det som en galning, men ändå känns den ändå inte som om den sitter :/
Jag måste bli godkänn! Orkar inte med tvångstankarna hela tiden :(
Kollade nyss mitt bankonto, jag har enormt mycket pengar cirka 3000 kr totalt! Jag har aldrig haft så mycket pengar, om jag hade varit frisk skulle de säkert varit brända på massor med kläder,smink,godis och andra typiska tonårsgrejor. Men nu är jag ju inte frisk ... usch vad misslyckad jag känner mig ! :(
SMÖR
Vaknade imorse med ångest, jag vet inte om den satt i från igår men jag tror det. Eller kunde det ha något att göra med den mardrömmen om mat jag hade inatt?
Iallafall igår kväll så skulle jag börja med att äta knäckemacka med skinka och SMÖR som de bestämde på ätstörningskliniken att jag skulle börja med. Först vägra jag och tyckte inte alls det var ett bra förslag men de ville de så då blev det så! :/
Så när jag stod och skulle bre den där mackan så fick jag panik så jag ballade ur. Mamma fick bre på. Det bara yrade i huvudet och jag började hets andas eller hur man kan säga.
Men ner gick den, den äckliga mackan med en skinkskiva på - fast den var inte så äcklig i smaken men det var äckligt med onödigt fett! Men konstigt nog fick jag inte ångest direkt, hade bara lite panik men sedan bröt det ut men ändå inte så värst mycket. konstigt säger jag, och det blev bara konstigare när jag vaknade med ångest sen på morgonen och det första jag tänkte på var smöret på mackan. Usch, och snart ska jag ta den där mackan igen :(
jag var ju på behandlingen igår och ena behandlaren var ju sjuk så det blev inte så mycket mer än att jag pratade om mina tvångstankar och press med läxorna och skolan. Men vi vägde mig också och det kändes inte bra. Vågen stod på 43,4 kg villket är 2 hg upp. Jag frågade om jag verkligen hade gått upp men hon konstaterade att det var vätska! Jag får väll lita på henne!
Imorgon är jag ledig, usch jag vill inte vara ledig på ett sätt för det kommer bli såhär - jag är ensam hemma tillsammans med maten vilket betyder att jag kommer att fuska. Men jag tror nog att jag ända inte ska försöka fuska för jag har fått mer och mer vilja att bli frisk. Och om jag fuskar leder det oftast till ännu starkare ångest senare på kvällen så jag ska FÖRSÖKA att inte fuska!
Iallafall igår kväll så skulle jag börja med att äta knäckemacka med skinka och SMÖR som de bestämde på ätstörningskliniken att jag skulle börja med. Först vägra jag och tyckte inte alls det var ett bra förslag men de ville de så då blev det så! :/
Så när jag stod och skulle bre den där mackan så fick jag panik så jag ballade ur. Mamma fick bre på. Det bara yrade i huvudet och jag började hets andas eller hur man kan säga.
Men ner gick den, den äckliga mackan med en skinkskiva på - fast den var inte så äcklig i smaken men det var äckligt med onödigt fett! Men konstigt nog fick jag inte ångest direkt, hade bara lite panik men sedan bröt det ut men ändå inte så värst mycket. konstigt säger jag, och det blev bara konstigare när jag vaknade med ångest sen på morgonen och det första jag tänkte på var smöret på mackan. Usch, och snart ska jag ta den där mackan igen :(
jag var ju på behandlingen igår och ena behandlaren var ju sjuk så det blev inte så mycket mer än att jag pratade om mina tvångstankar och press med läxorna och skolan. Men vi vägde mig också och det kändes inte bra. Vågen stod på 43,4 kg villket är 2 hg upp. Jag frågade om jag verkligen hade gått upp men hon konstaterade att det var vätska! Jag får väll lita på henne!
Imorgon är jag ledig, usch jag vill inte vara ledig på ett sätt för det kommer bli såhär - jag är ensam hemma tillsammans med maten vilket betyder att jag kommer att fuska. Men jag tror nog att jag ända inte ska försöka fuska för jag har fått mer och mer vilja att bli frisk. Och om jag fuskar leder det oftast till ännu starkare ångest senare på kvällen så jag ska FÖRSÖKA att inte fuska!
Ångest igen :(
Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra just nu, jag har sån ångest och den kommer i stora vågor vädligt ofta. Det var extremt jobbigt idag, först näringsdrycken och sedan skulle vi äta pastarulle med keso, spenat och chilitomatsås. Ångest,ångest och åter ångest. Hela jävla veckan har det varit ångest. Det var någon som nämnde att den skulle försvinna efter ett tag men jag tror inte det. Den har ju inte försvunnit? Fan vad jag hatar livet, jag orkar verkligen inte mer! :(
En annan sak som har blivit jobbigt i veckan som också har skapat enorm ångest det är läxorna och pluggningen. Om jag inte gör läxorna eller pluggar så får jag lika stark ångest som jag får med maten. Varför är det så för?! :(
Så hela veckan har jag suttit och pluggat i säkert mer än 2½ h men idag så orkar jag inte. Jag är slut i hjärnan, men måste det vara så orättvist att få ångest över det i det hela? :(
Igår skulle jag skriva en blogg men precis när jag hade börjat skriva fick jag en svimmningsattack och blev helt darrig igen. Jag tyckte det var extremt konstigt eftersom jag har ju druckit näringsdrycken som innehåller 300 extra så då borde jag ju inte få sådanna konstiga fysiska ryck eller hur man kan kalla det.
Igår blev jag extremt besviken på min pappa (jag var där igår men nu är jag hos mamma igen, tur det!)
Vi skulle äta någon köttfärsbiff av något slag med potatis och mina föräldrar är ju nu tvungna att lägga på maten på tallriken. Så då skulle pappa lägga upp potatis, då gav han mig en HALV potatis(?!) Till och med jag har lite vett i huvudet och tycker att det borde ju vara någon måtta, men en halv potatis?
Jag frågade han då - ska jag bara få en halv potatis?
- vadå, jag vet väll inte!
Jag blir så irriterad, vadå vet inte? Han borde väll vara vuxen nog och veta vad åtminstonde en halv portion är. Han la sedan på ca 1½ potatis.
Usch nej, jag tycker och jag trivs inte att vara där längre! Även om potatisen inte var en sån stor grej så är det annat där som är extremt jobbigt som jag inte orkar rabbla upp! :(
Var och tog EKG idag också, sådant man kollar hjärtat eftersom de på ätstörningkliniken tyckte min puls var allvarlig. Det gick bra och jag hade inget fel på hjärtat. Min puls hade också ökat till 40 istället för 36. Jag är inte glad över det och fråga mig inte varför men det är tankarna som blir arga.
Men jag behöver inte läggas in som tur var, för det vet jag inte som jag skulle klara av.
kan jag inte bara få försvinna? :(
En annan sak som har blivit jobbigt i veckan som också har skapat enorm ångest det är läxorna och pluggningen. Om jag inte gör läxorna eller pluggar så får jag lika stark ångest som jag får med maten. Varför är det så för?! :(
Så hela veckan har jag suttit och pluggat i säkert mer än 2½ h men idag så orkar jag inte. Jag är slut i hjärnan, men måste det vara så orättvist att få ångest över det i det hela? :(
Igår skulle jag skriva en blogg men precis när jag hade börjat skriva fick jag en svimmningsattack och blev helt darrig igen. Jag tyckte det var extremt konstigt eftersom jag har ju druckit näringsdrycken som innehåller 300 extra så då borde jag ju inte få sådanna konstiga fysiska ryck eller hur man kan kalla det.
Igår blev jag extremt besviken på min pappa (jag var där igår men nu är jag hos mamma igen, tur det!)
Vi skulle äta någon köttfärsbiff av något slag med potatis och mina föräldrar är ju nu tvungna att lägga på maten på tallriken. Så då skulle pappa lägga upp potatis, då gav han mig en HALV potatis(?!) Till och med jag har lite vett i huvudet och tycker att det borde ju vara någon måtta, men en halv potatis?
Jag frågade han då - ska jag bara få en halv potatis?
- vadå, jag vet väll inte!
Jag blir så irriterad, vadå vet inte? Han borde väll vara vuxen nog och veta vad åtminstonde en halv portion är. Han la sedan på ca 1½ potatis.
Usch nej, jag tycker och jag trivs inte att vara där längre! Även om potatisen inte var en sån stor grej så är det annat där som är extremt jobbigt som jag inte orkar rabbla upp! :(
Var och tog EKG idag också, sådant man kollar hjärtat eftersom de på ätstörningkliniken tyckte min puls var allvarlig. Det gick bra och jag hade inget fel på hjärtat. Min puls hade också ökat till 40 istället för 36. Jag är inte glad över det och fråga mig inte varför men det är tankarna som blir arga.
Men jag behöver inte läggas in som tur var, för det vet jag inte som jag skulle klara av.
kan jag inte bara få försvinna? :(
Ångest,ångest och åter ångest
Näringsdryck har varit i mina tankar hela dagen idag tillsammans med en stor fet ångest.
300 kalorier och nästan 10 g fett i en sådan näringsdryck. Tankarna bara åker runt i mitt huvud, jag får svårt att koncentrera mig på allt. Jag blir ledsen och fylld av ångest. När fan ska det ta slut? Jag hoppas ypperligen att ångesten imorgon är inte lika stor.
Idag... gick jag upp på morgonen åt min havregrynsgröt med 1 dl mellanmjölk och 15 ml äppelmos. Jag drack upp HELA näringsdrycken som var någon tropisk smak. Den var okej, och det gick rätt så bra. Jag försökte inte tänka mer på den men det gick inte. Jag mådde bara sämre och sämre och mellanmålet och lunchen i skolan gick inge vidare. Ångesten var för stor, så efter halva dagen så åkte jag hem för jag orkade med det längre. Det blev för mycket.
Mina klasskompisar märkte faktist rätt så mycket på mitt beteende idag och de frågade mig hur det var och så.
Jag berättade som det var , om allt med näringsdryckerna till vilken ångest jag hade. De försökte förstå, det är snällt av dem. De är riktiga vänner <3
Min gamla bästis vet jag inte alls vart jag har nu, nyss var det ju så bra att vi hade blivit sams och så men under den här veckan har vi knappt sagt ett ljud till varandra. Vad är det som händer? :/
Imorgon blir det näringsdryck på morgonen igen, jag hoppas som sagt att det ska gå bra!
Nu ska jag gå ner och äta kvällsmålet, usch vad det ska vara jobbigt ! :(
300 kalorier och nästan 10 g fett i en sådan näringsdryck. Tankarna bara åker runt i mitt huvud, jag får svårt att koncentrera mig på allt. Jag blir ledsen och fylld av ångest. När fan ska det ta slut? Jag hoppas ypperligen att ångesten imorgon är inte lika stor.
Idag... gick jag upp på morgonen åt min havregrynsgröt med 1 dl mellanmjölk och 15 ml äppelmos. Jag drack upp HELA näringsdrycken som var någon tropisk smak. Den var okej, och det gick rätt så bra. Jag försökte inte tänka mer på den men det gick inte. Jag mådde bara sämre och sämre och mellanmålet och lunchen i skolan gick inge vidare. Ångesten var för stor, så efter halva dagen så åkte jag hem för jag orkade med det längre. Det blev för mycket.
Mina klasskompisar märkte faktist rätt så mycket på mitt beteende idag och de frågade mig hur det var och så.
Jag berättade som det var , om allt med näringsdryckerna till vilken ångest jag hade. De försökte förstå, det är snällt av dem. De är riktiga vänner <3
Min gamla bästis vet jag inte alls vart jag har nu, nyss var det ju så bra att vi hade blivit sams och så men under den här veckan har vi knappt sagt ett ljud till varandra. Vad är det som händer? :/
Imorgon blir det näringsdryck på morgonen igen, jag hoppas som sagt att det ska gå bra!
Nu ska jag gå ner och äta kvällsmålet, usch vad det ska vara jobbigt ! :(
ÅH :(
Behandlingen var jag på idag. Vi kom fram till en massa nya saker som jag skulle öka.
Först så vägde vi mig och undersökte mig som vanligt. Jag hade tydligen gått ner - 1kg , jag kände faktist en lättnad. Förra gången jag vägde mig där hade vågen konstigt nog stått still. Men jag hade ju skött mig riktigt bra förra veckan, men det räckte tydligen inte för att stanna i vikt.
Nu kommer jag aldrig aldrig mera få äta så igen, för nu är det nya tag som gäller -tydligen :(
De tyckte det var så allvarligt att jag hade gått ner 1 kg så de började först diskutera om att om jag fortsätter gå ner så här mycket i vikt så kommer jag bli inlagd. De orden blåser bara igenom mitt huvud, jag kan inte ta åt mig. Jag bryr mig nästan inte ärligt talat.
Men sedan började de prata om näringsdrycker (!!!!!!!) och kom fram till att jag måste ta 1 näringsdryck/dag!!!!! 300 kalorier extra bara sådär :( Jag var nära på att börja gråta där vid samtalet, jag vill inte! Sen så ville de att föräldrarna ska lägga upp maten på tallriken och det ska vara HELA portioner tydligen :(
reglerna började efter samtalet och nu sitter jag här, helt förstörd. Jag har gråtit , fått panik, en riktig jävla ångest och mycket mer. Tankarna snurrar bara i huvudet på mig och jag är rädd för mat, för jag vill lida. JAG VILL KUNNA SVÄLTA! Jag orkar verkligen inte mer, ångesten är värst ´ena sekunden mår jag skit illa och andra så får jag panik och andas skit konstigt. Jag ångrar verkligen att jag började banta, FAN I HELVETTE!
men vet ni vad, jag tror jag ska kämpa . Jag ska försöka ...
Min bror måste jag bara nämna, han var skit gullig. Han var inne på mitt rum och hade lämnat en lapp där det stod såhär på:
Gråt inte corre :(
Jag vet att du har det jobbigt men du måste försöka
Du kan lyssna på min mp3 så kanske det känns bättre. Du håller in playknappen för att starta den. Det tar lite tid innan den startar.
kramar från din bror :)
Nån som bryr sig fast det kanske inte märks :/
Önskar att jag kunde göra nått :/
Visst var det gulligt? Jag blev helt rörd, jag trodde faktist inte han brydde sig så mycket. Han lämnade också sin mp3 brevid lappen.
<3333333
Först så vägde vi mig och undersökte mig som vanligt. Jag hade tydligen gått ner - 1kg , jag kände faktist en lättnad. Förra gången jag vägde mig där hade vågen konstigt nog stått still. Men jag hade ju skött mig riktigt bra förra veckan, men det räckte tydligen inte för att stanna i vikt.
Nu kommer jag aldrig aldrig mera få äta så igen, för nu är det nya tag som gäller -tydligen :(
De tyckte det var så allvarligt att jag hade gått ner 1 kg så de började först diskutera om att om jag fortsätter gå ner så här mycket i vikt så kommer jag bli inlagd. De orden blåser bara igenom mitt huvud, jag kan inte ta åt mig. Jag bryr mig nästan inte ärligt talat.
Men sedan började de prata om näringsdrycker (!!!!!!!) och kom fram till att jag måste ta 1 näringsdryck/dag!!!!! 300 kalorier extra bara sådär :( Jag var nära på att börja gråta där vid samtalet, jag vill inte! Sen så ville de att föräldrarna ska lägga upp maten på tallriken och det ska vara HELA portioner tydligen :(
reglerna började efter samtalet och nu sitter jag här, helt förstörd. Jag har gråtit , fått panik, en riktig jävla ångest och mycket mer. Tankarna snurrar bara i huvudet på mig och jag är rädd för mat, för jag vill lida. JAG VILL KUNNA SVÄLTA! Jag orkar verkligen inte mer, ångesten är värst ´ena sekunden mår jag skit illa och andra så får jag panik och andas skit konstigt. Jag ångrar verkligen att jag började banta, FAN I HELVETTE!
men vet ni vad, jag tror jag ska kämpa . Jag ska försöka ...
Min bror måste jag bara nämna, han var skit gullig. Han var inne på mitt rum och hade lämnat en lapp där det stod såhär på:
Gråt inte corre :(
Jag vet att du har det jobbigt men du måste försöka
Du kan lyssna på min mp3 så kanske det känns bättre. Du håller in playknappen för att starta den. Det tar lite tid innan den startar.
kramar från din bror :)
Nån som bryr sig fast det kanske inte märks :/
Önskar att jag kunde göra nått :/
Visst var det gulligt? Jag blev helt rörd, jag trodde faktist inte han brydde sig så mycket. Han lämnade också sin mp3 brevid lappen.
<3333333
Irriterad
Jag hade precis skrivit en lång blogg men sedan händer det något fel så allt försvinner. Vad trött jag blir. Allt är skit nu, men jag orkar inte skriva om allt.
Imorgon ska jag till ätstörningkliniken. Jag vill, jag vill inte . Det är allt.
Imorgon ska jag till ätstörningkliniken. Jag vill, jag vill inte . Det är allt.
Helvettets fredag
Nu sitter jag här och tänker skriva några rader, mina ögon är fortfarande svullna och jag kan inte släppa tankarna från igår. Ärligt talat så saknar jag mamma enormt men jag kan inte prata eller åka till henne för hon är bort rest och kommer hem ikväll.
Igår bestämde jag mig för att ringa mamma, jag berättade att jag hade tjafsat med min styvmamma J. Jag berättade också att jag hade enorm ångest och att det var jobbigt när de andra satt och åt chips m.m
Efter jag hade pratat klart så kändes det genast bättre MEN det är ändrades snabbt. J kom in och var stört arg för hon hade tydligen tjuvlyssnat hela samtalet med min mamma och pappa kom in och skulle försvara mig. Jag blev helt chock ledsen över att hon ställde sig och skällde på mig för att jag inte berättade om att det är jobbigt när de äter chips och så. Pappa och J började bråka och det blev kaos i huset. Jag var helt förstörd och jag kände mig ensam och kränkt, jag menar , man måste väll få kunna prata ifred med sin mamma? Något jävla privatliv får man väll ha?!
Men det slutade inte där, efter att gråtit hur länge som helst så trodde jag att jag kunde sammla mig och att kaoset hade gått över, men det hade det inte gjort. - helvettet hade bara börjat... pappa hade blivit full och J var lika otrevlig som förut. Pappa var på mig hela tiden och började snacka och grubbla över att imorgon sticker vi och bor på hotell och han sa massor med saker som gjorde att jag blev stört ledsen igen. Jag bestämde mig för att gå och lägga mig eftersom han inte kunde lämmna mig en jäkla sekund. Men jag låg bara och grät i smyg här uppe men då efter 5 min kommer han upp igen och ska klappa på mig och säga att jag måste släppa det där med J nu även fast hon fortfarande var stört arg på mig. Men om han hade varit helt nykter så skulle väll han fatta att det var han som gjorde det ännu värre +att jag hade ångest. Jag började faktist skaka av ledsamhet och det blev så illa att jag tänkte gå och ta livet av mig. Men jag är för feg, tabletterna skulle ändå inte ha räckt. Jag kände mig så jävla kränkt igår och jag var rädd och det fanns ingen som kunde stötta mig. Det var nog en av de värsta dagarna i mitt liv.
idag känns det lite bättre men jag kan säga att jag fortfarande är ledsen och gråten sitter i halsen. Men J kom in imorse och hon bad om ursäkt och det tyckte jag att hon gjorde rätt i. Men pappa har jag knappt snackat med och jag undrar hur det kommer att bli resten av dagen ...
Igår bestämde jag mig för att ringa mamma, jag berättade att jag hade tjafsat med min styvmamma J. Jag berättade också att jag hade enorm ångest och att det var jobbigt när de andra satt och åt chips m.m
Efter jag hade pratat klart så kändes det genast bättre MEN det är ändrades snabbt. J kom in och var stört arg för hon hade tydligen tjuvlyssnat hela samtalet med min mamma och pappa kom in och skulle försvara mig. Jag blev helt chock ledsen över att hon ställde sig och skällde på mig för att jag inte berättade om att det är jobbigt när de äter chips och så. Pappa och J började bråka och det blev kaos i huset. Jag var helt förstörd och jag kände mig ensam och kränkt, jag menar , man måste väll få kunna prata ifred med sin mamma? Något jävla privatliv får man väll ha?!
Men det slutade inte där, efter att gråtit hur länge som helst så trodde jag att jag kunde sammla mig och att kaoset hade gått över, men det hade det inte gjort. - helvettet hade bara börjat... pappa hade blivit full och J var lika otrevlig som förut. Pappa var på mig hela tiden och började snacka och grubbla över att imorgon sticker vi och bor på hotell och han sa massor med saker som gjorde att jag blev stört ledsen igen. Jag bestämde mig för att gå och lägga mig eftersom han inte kunde lämmna mig en jäkla sekund. Men jag låg bara och grät i smyg här uppe men då efter 5 min kommer han upp igen och ska klappa på mig och säga att jag måste släppa det där med J nu även fast hon fortfarande var stört arg på mig. Men om han hade varit helt nykter så skulle väll han fatta att det var han som gjorde det ännu värre +att jag hade ångest. Jag började faktist skaka av ledsamhet och det blev så illa att jag tänkte gå och ta livet av mig. Men jag är för feg, tabletterna skulle ändå inte ha räckt. Jag kände mig så jävla kränkt igår och jag var rädd och det fanns ingen som kunde stötta mig. Det var nog en av de värsta dagarna i mitt liv.
idag känns det lite bättre men jag kan säga att jag fortfarande är ledsen och gråten sitter i halsen. Men J kom in imorse och hon bad om ursäkt och det tyckte jag att hon gjorde rätt i. Men pappa har jag knappt snackat med och jag undrar hur det kommer att bli resten av dagen ...
Vill inte vara här
Är hemma hos pappa den här helgen, åkte hit i torsdag (igår). Det har funkat hitills till nu, har sådan jävla ångest nu efter maten så jag skulle kunna dö. Vill bara gå och försvinna, jag vill inte prata med någon bara mamma. Funderar på att ringa henne.
För varken pappa eller någon annan förstår, dom tror att det är normalt att äta som jag gör och ibland säger de inget. De fattar inte, och ibland kan de till och med tycka det blir för mycket men isjälva verket skulle min mamma aldrig tillåta det för hon vet som jag vet att det är tok för lite.
Jag blir både ledsen och arg, jag vill hem till mamma igen! Ska inte dit förräns på söndag kväll. Jag pallar inte att vara här . Jag hoppas bara inte att pappa blir full i helgen ...
fan jag verkligen hatar mitt liv :(
uppdatering:
ringde nyss mamma och berättade som det var och att min stymamma var dum för vi bråkade för några timmar sedan osv.
Hon nu hade hon tjuvlyssnat och allting, och nu är hon helt hysterisk och skäller och gapar på mig. Asså jag orkar verkligen inte mer, fan får man inte ha något jävla privatliv?! :(
För varken pappa eller någon annan förstår, dom tror att det är normalt att äta som jag gör och ibland säger de inget. De fattar inte, och ibland kan de till och med tycka det blir för mycket men isjälva verket skulle min mamma aldrig tillåta det för hon vet som jag vet att det är tok för lite.
Jag blir både ledsen och arg, jag vill hem till mamma igen! Ska inte dit förräns på söndag kväll. Jag pallar inte att vara här . Jag hoppas bara inte att pappa blir full i helgen ...
fan jag verkligen hatar mitt liv :(
uppdatering:
ringde nyss mamma och berättade som det var och att min stymamma var dum för vi bråkade för några timmar sedan osv.
Hon nu hade hon tjuvlyssnat och allting, och nu är hon helt hysterisk och skäller och gapar på mig. Asså jag orkar verkligen inte mer, fan får man inte ha något jävla privatliv?! :(
Utvecklingsamtal
Det var jag på idag, det gick riktig bra. Jag hade inga problem alls i skolan och de tyckte jag kämpade på bra. Mamma berättade dock att jag hade anorexia och det kom upp mycket under samtalet men min lärare tyckte jag var stark som kunde hänga med så bra i skolan. Att jag var stark - hur märker man det? Känner man det?
Inte vet jag, jag känner ingenting. Jag har jätte svårt för att döma saker och känna känslor, det måste ha någonting med depritionen eller anorexian.
Nu börjar motivationen släppa en del, har bara en liten gnutta kvar och jag får väll bara vara glad så länge den sitter i. Just nu mår jag skit egentligen, det är sådan press i skolan och det är samma jäkla ämne som förstör - tyskan.
Vi har fått 19 glosor tills på tisdag men varför?! Jag tänker inte plugga i helgen iallafall, men jag har suttit och pluggat nu som attans och det är inte direkt kul och man känner sig stressad m.m
Var hos skolsyster idag och vi pratade om maten och allt, berättade i stort sett allt jag skriver här. Att det har gått bra de senaste dagarna osv. Men den här gången vägde hon inte mig och hon tog inte pulsen och de andra sakerna heller. Det får hon nämligen inte göra längre för det sköts hos ätstörningkliniken nu för tiden.
Inte vet jag, jag känner ingenting. Jag har jätte svårt för att döma saker och känna känslor, det måste ha någonting med depritionen eller anorexian.
Nu börjar motivationen släppa en del, har bara en liten gnutta kvar och jag får väll bara vara glad så länge den sitter i. Just nu mår jag skit egentligen, det är sådan press i skolan och det är samma jäkla ämne som förstör - tyskan.
Vi har fått 19 glosor tills på tisdag men varför?! Jag tänker inte plugga i helgen iallafall, men jag har suttit och pluggat nu som attans och det är inte direkt kul och man känner sig stressad m.m
Var hos skolsyster idag och vi pratade om maten och allt, berättade i stort sett allt jag skriver här. Att det har gått bra de senaste dagarna osv. Men den här gången vägde hon inte mig och hon tog inte pulsen och de andra sakerna heller. Det får hon nämligen inte göra längre för det sköts hos ätstörningkliniken nu för tiden.
Vitt
Det snöade hela förmiddagen idag. Det var härligt vackert att se på tycker jag, men det kommer så många känslor. Julkänslor. Hela dagen har jag gått och drömt om att få kunna äta en lussebulle och dricka té i sådant snöoväder, men jag är rädd för att jag inte kommer kunna göra det iår och det beror ju helt på om jag har blivit friskare tills dess.
Men julkänslorna sitter inte i längre för nu har all snö smält till blask och det är blött ute, men det är också rätt så mysigt, att det har blvit förändring i vädret men inte lika mysigt som snön. Fast det är ändå förtidigt för snö tycker jag, då hinner man nog tröttna om man ska ha vinter i flera månader frammåt.
Igår så kände jag en stark motivation till att bli frisk, jag undrar var den kom ifrån. Men jag blev samtidigt rädd, något inom mig tillåter inte mig att må bra eller att vilja bli frisk och det är det som gör mig rädd när jag känner motivation - att jag ska mista den. Som en vattendroppe på ett löv som hänger så löst att minsta lilla rörelse så kommer den att rinna av. Det är svårt att förklara känslan men jag är rädd iallafall och idag var motivationen mindre och jag tror att den blir svagare och svagare.
Jag kan passa på att nämna att jag har inte fuskat något alls med maten under de 2 senaste dagarna och jag har följt det som jag ska äta och visst har det gett mig en aning ångest men det har jag kunnat stått ut med, det har inte kommit någon riktigt skit jobbig ångest än och jag hoppas inte det kommer på ett tag heller!
Men julkänslorna sitter inte i längre för nu har all snö smält till blask och det är blött ute, men det är också rätt så mysigt, att det har blvit förändring i vädret men inte lika mysigt som snön. Fast det är ändå förtidigt för snö tycker jag, då hinner man nog tröttna om man ska ha vinter i flera månader frammåt.
Igår så kände jag en stark motivation till att bli frisk, jag undrar var den kom ifrån. Men jag blev samtidigt rädd, något inom mig tillåter inte mig att må bra eller att vilja bli frisk och det är det som gör mig rädd när jag känner motivation - att jag ska mista den. Som en vattendroppe på ett löv som hänger så löst att minsta lilla rörelse så kommer den att rinna av. Det är svårt att förklara känslan men jag är rädd iallafall och idag var motivationen mindre och jag tror att den blir svagare och svagare.
Jag kan passa på att nämna att jag har inte fuskat något alls med maten under de 2 senaste dagarna och jag har följt det som jag ska äta och visst har det gett mig en aning ångest men det har jag kunnat stått ut med, det har inte kommit någon riktigt skit jobbig ångest än och jag hoppas inte det kommer på ett tag heller!
Första behandlingsmötet
Idag var jag på första behandlingsmötet och det gick bra. Jag fick lite papper som jag skulle fylla i hemma och sedan så pratade vi mest. De ville inte lägga på någon mer mat villket känns skönt men jag skulle fortsätta att försöka äta den där extra mackan och 1 dl mellanmjölk till gröten varje morgon.
En av behandlaren vägde mig och tog pulsen, och jag hade tydligen INTE gått ner i vikt. Massor av tankar har snurrat på mig efter det, men jag tror visst jag måste ha gått ner för jag hade precis ätit lunch innan de vägde mig och de hade jag inte gjort förra gången de vägde mig. Jag hoppas det var därför jag inte hade gått ner i vikt! Det susar fortfarande massor med tankar omkring det, sådanna äckeltankar kring mig själv och min kropp. En del av mig är besviken ...
Efter behandlingsmötet åkte jag och mamma till sjukhuset och tog blodprov på mig för de ville se hur mina värden är osv. Sedan åkte vi och handlade och mamma bestämde att vi skulle äta pasta med vegetarisk sås.
Pasta har jag inte ätit på flera veckor! Och nu har jag nyss ätit det och det känns inge vidare men jag försöker inte tänka på det, men jag kan hålla med om att det var gott men jag känner mig fet efter måltiden. Ångest har jag också och nu blev den ännu värre bara för jag började tänka på pastan :(
Imorgon börjar skolan igen och jag vet inte vad jag ska tycka men det är bara och bita ihop och gå dit.
En av behandlaren vägde mig och tog pulsen, och jag hade tydligen INTE gått ner i vikt. Massor av tankar har snurrat på mig efter det, men jag tror visst jag måste ha gått ner för jag hade precis ätit lunch innan de vägde mig och de hade jag inte gjort förra gången de vägde mig. Jag hoppas det var därför jag inte hade gått ner i vikt! Det susar fortfarande massor med tankar omkring det, sådanna äckeltankar kring mig själv och min kropp. En del av mig är besviken ...
Efter behandlingsmötet åkte jag och mamma till sjukhuset och tog blodprov på mig för de ville se hur mina värden är osv. Sedan åkte vi och handlade och mamma bestämde att vi skulle äta pasta med vegetarisk sås.
Pasta har jag inte ätit på flera veckor! Och nu har jag nyss ätit det och det känns inge vidare men jag försöker inte tänka på det, men jag kan hålla med om att det var gott men jag känner mig fet efter måltiden. Ångest har jag också och nu blev den ännu värre bara för jag började tänka på pastan :(
Imorgon börjar skolan igen och jag vet inte vad jag ska tycka men det är bara och bita ihop och gå dit.
Höstlovet
Det gick bra igår på kalaset. Det var ingen som kommenterade några pinsamma frågor mer än farmor som tyckte jag var mager. Hon gav mig en godispåse och man kan ju inte tacka nej till det eftersom det var en present men sedan gav jag den till pappa. Han åt säkert upp den igårkväll...
Som sagt så gick det bara bra, jag åt bara sallad på kalaset och sedan drack jag lite té. Var inte där så lång stund eftersom jag skulle på konsert senare och var tvungen att åka hem och äta middag.
Konserten var bra men jag var helt slut efter den. Det var kul att få komma bort lite på kvällen men det väckte känslor inom mig, att varför kan jag inte vara normal som alla andra?
Aja, jag hoppas att jag kommer kunna vara det snart.
Hela höstlovet har faktist varit bra, jag hade världens panik en vecka innan höstlovet för att jag inte skulle ha något att göra och bara gå hemma och dega men jag har gjort as mycket. jag är nöjd och det är bra. Men jag kan inte säga att maten har gått så bra för jag har ju fuskat rejält vissa måltider. Det har nästan blivit värre :/
Imorgon så ska jag på den första behandlingen, jag hoppas det går bra.
Bara de inte ger mig något matschema som det står att jag måste äta mer än 1000 kalorier på en dag för det vet jag inte om jag skulle klara av! :/
Som sagt så gick det bara bra, jag åt bara sallad på kalaset och sedan drack jag lite té. Var inte där så lång stund eftersom jag skulle på konsert senare och var tvungen att åka hem och äta middag.
Konserten var bra men jag var helt slut efter den. Det var kul att få komma bort lite på kvällen men det väckte känslor inom mig, att varför kan jag inte vara normal som alla andra?
Aja, jag hoppas att jag kommer kunna vara det snart.
Hela höstlovet har faktist varit bra, jag hade världens panik en vecka innan höstlovet för att jag inte skulle ha något att göra och bara gå hemma och dega men jag har gjort as mycket. jag är nöjd och det är bra. Men jag kan inte säga att maten har gått så bra för jag har ju fuskat rejält vissa måltider. Det har nästan blivit värre :/
Imorgon så ska jag på den första behandlingen, jag hoppas det går bra.
Bara de inte ger mig något matschema som det står att jag måste äta mer än 1000 kalorier på en dag för det vet jag inte om jag skulle klara av! :/
Känslor
De senaste dagarna har varit extremt jobbiga, ångesten från onsdagen satt i rejält länge och jag mådde illa och hade konstiga fysiska känslor pgr av det. Har aldrig känt så förut, men den där mackan sabbade både torsdagen och fredagen psykiskt och så var jag jätte känslig och på torsdagen vägrade jag äta mackan och frukten.
Jag var hemma hos pappa då och han nästan hotade med att om du inte äter upp åtminstonde frukten så kommer du få åka in på sjukhuset. Han var inte snäll tyckte jag men jag lyckades komma undan från kvällsmålet.
Dagen efter så var det krångel med lunchen och pappa började skälla lite smått, usch vad ledsen jag blev. Men igår så gick det att äta mackan och frukten till kvällmål utan någon ångest eller äckeltanke alls, konstigt :S
Idag så har min styvmamma 40 års fest och många ifrån min släkt kommer dit. De har inte sett mig som jag ser ut nu och jag är orolig hur de kommer reagera och de kommer säkert ställa massor med jobbiga frågor omkring mat eller hur mager jag är. Så jag längtar inte dit, och det kommer bjudas på buffé och det finns knappt något jag kan äta där. Men jag får väll äta sallad antar jag, men det kommer säkert vara folk som påpekar det vill jag verkligen inte! :(
Senare på kvällen ska jag med en kompis på konsert med Sahara Hotnights (eller hur det stavas) Det var väldigt snällt av henne och ringa mig och fråga och hon sa att hon bjuder på biljetten. Extremt snällt men nästan lite pinsamt att inte betala. Hon heter Karin förresten och hon är en väldigt bra vän, henne kan man prata med och jag har känt henne ända sen jag var 5-6 år. Vi har inte umgåtts så mycket de senaste året eftersom jag flyttade och vi bodde så nära varandra då.
Idag mår jag iallafall lite bättre än igår och i förrgår men det oroar mig med festen, jag vill inte träffa dom och chocka ner dom och jag vill verkligen inte äta buffén när de kommer och sitta och stirra. Men jag måste...
Jag var hemma hos pappa då och han nästan hotade med att om du inte äter upp åtminstonde frukten så kommer du få åka in på sjukhuset. Han var inte snäll tyckte jag men jag lyckades komma undan från kvällsmålet.
Dagen efter så var det krångel med lunchen och pappa började skälla lite smått, usch vad ledsen jag blev. Men igår så gick det att äta mackan och frukten till kvällmål utan någon ångest eller äckeltanke alls, konstigt :S
Idag så har min styvmamma 40 års fest och många ifrån min släkt kommer dit. De har inte sett mig som jag ser ut nu och jag är orolig hur de kommer reagera och de kommer säkert ställa massor med jobbiga frågor omkring mat eller hur mager jag är. Så jag längtar inte dit, och det kommer bjudas på buffé och det finns knappt något jag kan äta där. Men jag får väll äta sallad antar jag, men det kommer säkert vara folk som påpekar det vill jag verkligen inte! :(
Senare på kvällen ska jag med en kompis på konsert med Sahara Hotnights (eller hur det stavas) Det var väldigt snällt av henne och ringa mig och fråga och hon sa att hon bjuder på biljetten. Extremt snällt men nästan lite pinsamt att inte betala. Hon heter Karin förresten och hon är en väldigt bra vän, henne kan man prata med och jag har känt henne ända sen jag var 5-6 år. Vi har inte umgåtts så mycket de senaste året eftersom jag flyttade och vi bodde så nära varandra då.
Idag mår jag iallafall lite bättre än igår och i förrgår men det oroar mig med festen, jag vill inte träffa dom och chocka ner dom och jag vill verkligen inte äta buffén när de kommer och sitta och stirra. Men jag måste...
Ångestattacker
Jag har sån ångest just nu så jag vet inte vad jag ska göra, ska testa och skriva av mig här så kanske det känns lättare.
Är ensam hemma, bara brodern och hans kompisar som är här fast de sitter i källaren och kollar på film. Jag har fuskat med maten, åt en apelsin & ett plommon till frukost. Just nu har jag ångest över att jag inte har rört på mig, jag vill ut och gå!! Ska göra det efter maten, då ska jag gå till pappa. Men det blir inte alls långt, ca 20 min. Åh fan vad jobbigt allt ska vara, vad ska jag göra?! Har haft ångest ända sen igårkväll, den har faktist attackerat fysiskt jag mår illa ibland och det känns som en stor klump i bröstet.
Men igår var den värre, då grät jag i floder och jag hade panik. Om mamma lämnade mig en sekund så stört grät jag. Det var den där mackan som förstörde allt, den mackan som de på ätstörningskliniken ville att jag skulle ta varje kväll. Jag vill aldrig äta den mera igen, jag vill inte må så här!
Men jag vet att det kommer den dagen när jag ska äta den igen och det är väll till och med ikväll om inte pappa glömmer.. hoppas.. för jag vill verkligen inte gå igenom det här !
Jag kanske hinner gå en liten runda innan lunch?
Ska jag, ska jag inte?
Jag vet inte ...
Är ensam hemma, bara brodern och hans kompisar som är här fast de sitter i källaren och kollar på film. Jag har fuskat med maten, åt en apelsin & ett plommon till frukost. Just nu har jag ångest över att jag inte har rört på mig, jag vill ut och gå!! Ska göra det efter maten, då ska jag gå till pappa. Men det blir inte alls långt, ca 20 min. Åh fan vad jobbigt allt ska vara, vad ska jag göra?! Har haft ångest ända sen igårkväll, den har faktist attackerat fysiskt jag mår illa ibland och det känns som en stor klump i bröstet.
Men igår var den värre, då grät jag i floder och jag hade panik. Om mamma lämnade mig en sekund så stört grät jag. Det var den där mackan som förstörde allt, den mackan som de på ätstörningskliniken ville att jag skulle ta varje kväll. Jag vill aldrig äta den mera igen, jag vill inte må så här!
Men jag vet att det kommer den dagen när jag ska äta den igen och det är väll till och med ikväll om inte pappa glömmer.. hoppas.. för jag vill verkligen inte gå igenom det här !
Jag kanske hinner gå en liten runda innan lunch?
Ska jag, ska jag inte?
Jag vet inte ...
