Cornelias blogg

Jag tog ett steg igår ifrån sjukdomen. Och det chockande var att jag gjorde det frivilligt. Det var mammas förslag först, och tillslut bestämde jag mig för att testa. Just denna sak kändes inte så farlig eller så ångestframkallande. Men det blev den iallafall efter jag ätit det.
Varannan dag till kvällsmålet äter jag 1 macka. Igår var vi iväg och köpte en smörgåsgrill. För att kunna göra sånna där grillade mackor måste man ha två mackor, annats bränner pålägget fast. Mamma gav förslaget att jag skulle testa att äta två mackor så att jag kunde göra sån där grillmacka. Vanligtvis brukar jag säga ett rakt och bestämt NEJ, men jag gjorde inte det den här gången.
Jag velade fram och tillbaka och till slut så bestämde både jag och mamma att vi skulle äta en sån. Alltså var jag tvungen att äta en till skiva bröd. Det gav mig mycket oro och ångest efteråt, men jag känner att det var ett bra steg f´ör mig.
Den här gången gjorde jag det frivilligt, och det jag aldrig riktigt velat förräns igår. Jag gav anorexin en käftsmäll.

Igår åkte jag långfärdsskridskor på Hjälmaren. 1,4 mil blev det exakt.  Jag är riktigt stolt över mig själv, har aldrig lyckats åka så långt utan att gnälla eller få lite hjälp på traven. Men igår åkte jag sista biten utan gnäll. Det var lidigt de sista 7 kilometerna hem. Motvind och trött i hela kroppen. Jag kommer ha fett mycket träningsvärk till kvällen idag tror jag. Men shit vad kul det var!

Och sen färgade jag håret igår också. Vilket gav mig ångest för det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Ingen vacker syn enligt mig, funderar på att färga om någon dag framöver, helst innan nyår. GAAH ! :/

Nu kan jag inte skriva mer, för idag måste jag vara social. Ska vara med två klasskompisar som jag umgås med i skolan. Dom är väldigt bra vänner att ha.

Idag har jag varit och handlat på mellandagsrean. Gick med F och vi blir bara bättre och bättre vänner.
Jag tycker det är bra, att jag har fått en vän som vill vara med mig på fritiden. Visst har jag andra vänner, men ingen som har frågat om vi kan vara på lov eller helger.
Jag borde skaffa vänner, är ju rätt bra kompis med ett gäng i klassen. Har inte svårt för mig att göra saker för jag har rätt bra självförtroende. Men min självkänsla är därimot raka motsatsen. Är så rädd att bli kränkt eller att kränka någon. Det har jag alltid varit. Jag vågar inte för jag är orolig om någon skulle säga nej, eller om någon säger ja fast den inte vill. Är orolig vad man ska hitta på osv.
Nu har ju mamma lovat mig att jag ska få börja på dans till vårterminen. Kanske jag hittar någon kompis då? Eller jag kanske inte ens vågar på dans, det har hänt förut.

Shoppade rätt mycket idag. En del saker var på rean, en del inte. Men det var behövliga saker och det kan vara bra o ha.
Här är iallafall en fin tröja jag köpte, kanske inte så helt behövlig men den är inte tight och det är bra, för då ser man inte min fula mage.


Ljuset på bilden blev lite för ljust. Den är mycket mörkare än vad den ser ut att vara.

Nu är typ julen över. Det är synd på ett sätt för det är just julafton man har gått och längtat till och sen nu är den över. Vad ska man se fram emot då? Inte sommarlovet iallafall, det här året var ett hemskt sommarlov för mig. Svält och många tankar i stort sett hela tiden. Besvärligt med andra ord.

Jag är nöjd med julen. Inget krångel med maten och jag fick äta en god fruktsallad till mellanmål istället för en gammal macka med en äcklig skinkskiva på.
Julklapparna är jag också tacksam över, men om jag ska vara ärlig så fick jag lite dåligt samvete över de fina presenterna.
Jag fick mest pengar och presentkort, ett mysklädesset, spaset, strumpor, trosor och lite smått och gott. Blev väldigt glad över ett presentkort på Make up store. Då får man en egen sminkkurs plus att man får köpa smink för 500 kr! Hehe, jag tycker det verkar kul fast egentligen så använder jag inte speciellt mycket smink längre.
Firade jul hemma hos pappa också fast på tisdan. Det var också trevligt (som tur var). Trodde att vi skulle käka nån julmat eller festmat där men det blev tydligen inte så. Vi åt rester från restaurangen istället xD Fast jag fick lax och potatis för jag äter inte något där förutom en kycklingsallad.

Imorgon börjar julrean. F ringde och ville prata och då frågade jag henne om hon ville gå med mig. Vi ska hänga på låset runt klockan 10. Jag tror det kommer vara mycket folk på stan. Och jag måste köpa en vinterjacka för det har jag inte gjort! Annars ska jag bara shoppa så mycket spontant som möjligt för det kan behövas, annars blir jag aldrig av med mina presentkort!

Jag brukar ju inte lägga upp bilder varken på mig eller andra saker. Men nu funkar min kamera och då tänkte jag att ni kunde få se en bild på mig och min lådsaspappas barnbarn. Hon var och är här under julen. Visst är hon söt? :)

Jag står verkligen inte ut med mig själv!  Man ser hur fläskiga lår jag har fått, hur mina armar dallrar.  Jag äcklas av mig själv, så fort jag vaknar på morgonen tänker jag på hur jag ska stå ut med min feta äckliga kropp denna dag!
Jag hatar inte min kropp, men jag äcklas. BLÄÄÄÄÄ!
Blek och dallrig och dessutom lite finnig på ryggen. Jag förstår inte varför folk ljuger rakt upp i ansiktet på mig.
Är dom rädda att såra mig eller vågar dom inte säga det helt enkelt?

Helgen har varit sådär. Var hos pappa och halva den helgen var helt okej. Men andra halvan var INTE okej.
Orkar inte berätta för jag känner att jag pallar inte. Är så jävla trött på J. Dom tänker bara på sig själva och bryr sig inte ett skit hur varken andra mår eller tycker.
Tydligen måste det ha varit fel på mig då allting blev sådär iskallt igen. Inte ett ord från J, VAD HAR JAG GJORT?!
Eller jo, hon sa en mening innan vi åkte. " - Det blir ingen julafton på tisdag om N har lite feber".
Min tanke slog mig direkt " Om N har lite feber, ska vi andra lida för det? Vi är ju 5 andra i familjen". 
Nej jag orkar inte bry mig eller ta åt mig, fast det gör jag ändå, för alltid ska det vara nått fel :(


Jag vet inte om jag vill ha någon julafton. Helst skulle jag vilja isolera mig från världen hela mitt liv och aldrig visa varken mig eller min kropp.
Jag känner mig inte ens värd några julklappar. Jag längtar inte ens till jul. Medans alla unnar sig massor med saker sitter jag och lider för att jag måste äta. Jag skull aldrig våga smaka på en godis, det var över ett år sen...
Kommer nog förresten inte skriva någon blogg mer innan jul.  Jag känner mig rätt frustrerad. Har ångest över att jag inte är som alla andra tonåringar. Så jag ska försöka vara inne på msn och bdb lite oftare. Kom inte ihåg sist jag var inne på msn?
Kanske det blir mindre skriv här, men jag måste seriöst ta tag i mitt liv. Kan ju inte sitta här och skriva varje dag. Jag måste ut , ut ur detta hus och försöka vara normal.
Har sånna skuldkänslor :(


Shit vad negg det här inlägget blev. Det är ju ändå jul! Men jag mår skit och orkar inte bry mig om något.
Står inte ut med att inte veta vad jag väger.
Hoppas ni får en God Jul iallafall. Utan några dumma elaka tankar som hackar på en.

Jag svettas. Har precis blivit avslöjad med ett väldigt personligt brev jag har skrivit - till mig själv. Och det var absolut inte den personen jag ville skulle läsa det. J såklart.
Läser en bok just nu, den heter "Sluta SVÄLTA". En uppgift är att skriva ett avskedsbrev till sin anorexi och det var precis det jag hade gjort. Men jag ville skriva ut den på datorn så jag gick för att skriva ut den i familjens dator. Och såklart funkar skrivarn inte, och jag fattar ingenting så jag skiter i det och tänler att jag kan ju skriva ut det när skrivarn funkar igen.
Och sen alldeles nyss kom min lillasyster in på mitt rum med ett papper i handen: - Är den här din?
Tur nog är min lillasyster 8 år och kan inte läsa så bra. Men det var J som hade skrivit ut den förmodligen när hon själv skulle skriva ut något papper på skrivarn. Det gick som en stöt i kroppen för jag vill inte någon ska läsa den. Det är nog en av det personligaste brev jag har skrivit i hela mitt liv. Och nu är jag nästan 100 procent säker på att J har läst den. 
Varför är jag så klantig? :( Och vad ska jag säga om hon frågar? - Näe, det var en uppgift från ätstörningsenheten men det var inte meningen att någon skulle läsa den förutom jag själv. Skulle man kunna säga så?


Var på äs i tisdags. Trodde att det var min sista dag som var kommen i tanke på att jag kanske hade gått upp till 50 kg. Men det blev ingen vägning, ena behandlaren var sjuk. Jag kan säga att på ett sätt är det är skönt att inte veta, men på ett annat sätt är det riktigt jobbigt. Jag kommer gå orolig i cirka 2 veckor tills den vägning som kommer.
Inom mig finns en känsla av att: Jag är nästan helt säker på att jag redan väger över 50 kg.  Men det är inte sant att den känslan stämmer, men det skulle inte förvåna mig om den gjorde.
Det är värsta är nog att stå ut med att inte veta. Och tänk om nästa gång jag vägs så väger jag 51 kg.
Den tanken slog mig just nu och det har jag aldrig tänkt på, inte på 1½ år iallafall. Fyfan vad hemskt :(

Nej nu vill jag inte skriva mer.
Jag vill låsa in mig på mitt rum tillsammans med mitt fläsk och skämmas över att J fick reda på vad som stod på mitt personliga brev :(

Sitter och skriver ner alla tvångstankar jag har utanför maten. Har nästan ett helt papper.
Det är rätt sorligt när jag tänker efter. Jag är rätt udda person med mycket tankar och tvång. Om mina kompisar visste hur jag var kanske de inte ville vara med mig. Ibland önskar jag att jag var som dom och slapp sånna problem.
Imorgon ska jag till äs. Jag har en aning om att det kan bli min värsta dag i mitt liv. Om jag ser den siffran jag inte vill se kommer mitt liv gå under.
Jag kom ihåg i våras när jag vägde 49,5 kg. Om jag passerade 50 kg gränsen skulle jag ta massor med tabletter och försöka försvinna från denna värld. Men jag hann aldrig komma så långt. Mina behandlare och föräldrar hade tappat en del kontroll över mig, jag var inte lite överbevakad som jag är nu. Det var nog det misstaget dom gjorde som gjorde att jag började gå ner i vikt igen. Inte lika drastiskt men tillräckligt lagom för att hela sommaren skulle bli förstörd.

Jag känner mig som en surkärring. Jag är alltid så negativ, mamma till och med klagar.
En del av mig vill ju såklart bli frisk och den sjuka delen vill inte. Jag skriver knappt aldrig om den friska delen, den innersta.
Det kanske vore bra som mina behandlare säger och som min mamma säger, att jag borde börja på någon aktivitet.
Dans vore kul, och gymnastik. Jag har alltid varit vig och av någon konstig anledning kan jag gå ner i splitt även fast jag inte tränar.
Men aktivitet skulle också betyda ångest. Ångest inför träningen och möte med okända (främmande) personer.
Det är något jag alltid har hatat, ta steget själv och träffat okända personer.

Den här veckan är rätt soft trotts allt. Vi har bara två läxor och 1 är jag redan klar med. Den andra blir jag klar med imorgon. SÅ JÄVLA SKÖNT!
Bara dom inte ger oss någon läxa veckan efter jullovet. Då vet jag seriöst inte vad jag ska ta mig till, då är det nästan så jag går och grinar.


I helgen har jag lussat med min klass. Jag älskar min klass bara mer och mer.
Jag tror ingen annan klass i hela Sverige har så bra relation med varandra som våran.
 Ja, det är till och med så att vi kan byta om i samma rum med killarna. Alla är liksom så bra vänner med varandra, ingen hatar någon.
Blir ledsen när jag tänker på att snart så ska vi splittras. Då får jag inte längre gå till mitt trygga klassrum och mina trygga vänner. Jag undrar hur det blir när jag börjar gymnasiumet. Kommer jag få några vänner? Någon bästis?
Tiden går fort.

Hej allihopa. Det var ett tag sen jag skrev kan man säga!
Jag hoppas att jag får mer tid till det nu. Den här veckan har det nämligen varit fullt upp. Nu de senaste dagarna har jag varit och lussat på olika företag med min klass. Det har gått åt all energi och jag har inte ens nuddat en dator!
Sorgligt nog hinner jag inte skriva mycket nu heller. Tänkte läsa bloggar isälltet, men jag kommer skriva en blogg imorgon kanske.

Imorgon är det ny vecka och det blir sista ruschen. Ändå har har vi läxor som måste göras. Det gör mig så jävla arg.
Ska de köra med oss in till sista veckan? Fyfan... :(
Skriver mer imorgon!


Jag är fortfarande tjock.

Fläskig mage, put rumpa, tjockkorv inklusive knubbig kropp, fläskiga armar... listan kan göras lång när jag ser mig själv i spegeln.
Jag vill inte gå upp mer i vikt. Nu räcker det! Eller det gjorde det redan för länge sen.
 På två veckor har jag gått upp 8 hg!!! Jag väger snart 50 kg och jag kommer nog inte ens hinna blinka innan jag gör det.
Det gör mig gråtfärdig :(
Igår var jag nämligen på äs. Orkade inte göra ett skit efter det. Låg i min säng hela dagen ända till jag skulle gå och lägga mig (förutom när jag blev tvingad att äta, vilket jag protesterade mot men ändå blev i tvingad äcklig kalorimässig mat).
Jag vill inte mer, det räcker nu. Jag säger det här med darrig röst för jag vill inte bli fetare. Inte över 50 kg.
Jag är redan fet och jag vill inte väga mer än dom i klassen. Alla är så fina och smala.
 Jag hatade att jämföra mig med klasskamraterna när jag var normalviktig, tyckte att jag vägde så mycket i skillnad från dom. Även om jag då hade ett BMI runt 19-20 och var frisk så hatade jag att väga som jag gjorde (54kg)
Jag vill vara lätt igen, kunna känna när magen är helt platt. Jag borde inte ens klassas som underviktigt längre? Jag är ju så fet som en knövlig korv. Put rumpa här och fläskarmar där.  Fuck off :(

Och inte har det varit lättare någon annan dag heller. I månags tvingade mamma i mig en äcklig pannkaka. Jag har inte ätit det sen  1½ år tillbaka.
 Mår fortfarande dåligt över den och jag äcklas. Fet och kolhydratrik, det är vad den är. Onödigt. Inte ens gott.
Orkade inte heller kliva upp sängen knappt. Jag pallar inte mer, jag förtjänar inte någonting längre. Jag ska inte vara glad längre, det är bara när jag är smal som jag ska få vara det. Nu ska jag plåga mig själv och plugga hårdare. Jag orkar inte bry mig om mitt liv längre, jag pallar inte och jag klarar ingenting. Jag är total misslyckad.


Ta mig härifrån :(


Förlåt för migg negativa inlägg. Men det är så här jag känner just nu.

Ja nu har man åkt hem till pappa igen...
Den här gången var det iallafall bättre. Alla var på bra humör inklusive J.
Det gör en sån jävla skillnad. När hon är sur blir det som om luften fryser till is. Man blir skygg och håller sig ännu mer till sitt rum. I helgen är det myckt på G. Mina tvilling-lillasystrar fyller 8 år och ska ha kalas. Jag har inte ens hunnit köpa någon present än. Ska göra det imorgon fast jag vet inte vad. Vad önskar sig en 8-åring? Hehe, inte är det smink och kläder iallafall. Shit vad svårt det ska vara :P

ÄNTLIGEN! säger jag bara. Knappt några läxor och det är så soooooft. Jag blev faktist skit glad när min klassföreståndare sa att det inte blir så mycket plugg de sista veckorna. Ursäkta om jag svär, men fyfan vad skönt!!!!
Vi hade matteprov idag på två stora kapitel. Det var också riktigt skönt att ha det över.


En sak gör mig orolig. På jullovet kommer jag säkert väga 50kg. Jag tror inte jag pallar det, jag vill inte bli så fet!
Jag kommer bli deprimerad för då går man hemma och ältar. I skolan är det en annan sak, mitt glada humör har börjat komma tillbaka (när jag är i skolan) och det gör att jag kan slappna av lite och fokusera på andra saker än mat och vikt.
Men jag vill verkligen inte. För om jag skulle väga 50kg då skulle jag vara som en tunnhårig fetknopp och det vill ingen umågs med :(

Nu ska jag gå och golla på "du blir vad du äter". inget bra programm för en anorektiker och speciellt inte bra för mig.
allt Anna Skipper säger fastnar i huvudet på mig och jag börjar sluta äta sånt hon inte rekomenderar.

Hej igen!
Ska skriva ett blogginlägg fort. Måste strax gå ner och äta kvällsmål * typsikt*,
Men som sagt, i lördags var det konsert! Och vet ni vad? Jag var riktigt taggad!! Den värsta nervositeten var nog när jag sjöng inför halva skolan öga mot ögon! Efter det så var det bara roligt att sjunga. Och på konserten gick det prima.
Jag har fått massor av komplimanger över hur duktig jag var. Jag hoppas jag inte låter som jag skryter, men det kom fram personer som jag bara känner till och gav mig beröm :O
Ja det har verkligen varit en kul vecka med massor av repetitioner! Därför har jag inte heller kunnat vara inne här, och inte svarat på några kommentarer. Men jag lovar att jag ska göra det så snart jag får tid över. Hoppas ni inte tar illa upp!!

Jag vet faktist inte riktigt vad jag ska skriva mer om konserten. Eller jo en sak, ni kan inte fatta vilken känsla det är att gå upp på en scen med 1300 personer framför en som sitter och stirrar + halva skolan som står bakom och ger back up ibland. Shit pomfritt!
Jag blev faktist lite generad för det var någon/några som visslade på mig precis sekunderna innan jag började sjunga. Haha.
Jag vill bara göra om den där julkonserten om och om igen! :)

Och idag har jag varit ledig pga av konserten. Jag blev så glad när F smsade mig och frågade om vi kunde ses lite oftare. Hon frågade för några dagar sedan om vi kunde göra något. Och sen idag när jag skickade ett sms till henne och frågade om vi fortfarande skulle ses så skrev hon att hon inte kunde...
Åh jag blir så besviken. Gått och väntat på att ta upp vår vänskap igen, och sen så blir det inget. Det är rätt typsikt henne, andra saker kommer före mig. Självklart prioriterar man viktigta saker före, men det är lite för mycket som går före mig.
Jag blir så ledsen och besviken. Vad ska man göra? Skita i henne eller fortsätta som ingenting har hänt? Just nu skulle jag behöva en vän. Men ingen vän som dissar en lite då och då :/

Nej nu kan jag inte skriva mer. Måste äta kvällsmål och jag är verkligen inte hungrig. Jag vill verkligen inte.
Usch!