Cornelias blogg

Imorgon fredag åker jag till Karlskrona och bor på hotell sedan fortsätter resan på lördag till Simrishamn.
Där kommer vi bo i en stuga precis vid havet typ i ödemarken.
Jag är väldigt orolig över hotellövernattningen. Jag måste ju äta frukost där och det blir inte kul. Då kan jag ju inte äta den vanliga frukosten. Ångest finns det garanti över att jag kommer att ha. Men nu hinner jag inte skriva mer om det även om jag dör av oro för nu måste jag packa och sen ska jag be min bror att hänga med på en promenad.

Vill inte äta hotellfrukost :(

jag kommer hem ungefär om en vecka.
 ha det bra allesammans!

Idag åt jag chili con carne till middag. Jag fick panik och spydde. Det blev en spontan grej och jag hängde själv inte riktigt med i svängen. Det fick ské i duschen. Just nu är jag orolig för jag har inte motionerat något idag. Min familj har varit på släkt kalas och det blev mycket sittandes. Nu skriker mina tankar att jag borde leta upp några bra träningstips som man kan göra i hemmet bara för att förbränna lite. Så brukar jag ju inte tänka?
Imorgon har jag inte tänkt fuska så mycket. Då tänker jag verkligen ta näringsdrycken för det var längesen. Kanske förtjänar jag den imorgon eftersom jag hade gått ner i vikt? Vi får se...

Jag tänkte på sen sak som Louise som läser min blogg skrev till mig. Att vill jag hålla på såhär om tio år?
Den tanken skrämde mig lite. Såklart jag inte vill!
Men jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till. Jag känner att jag inte har någon jag kan prata med fullt ut. Det finns ingen som förstår. Inte ens behandlarna som är utbildade.

Imorgon åker jag till pappa också. Jag vill inte

"Nu börjar du bli sådär mager igen",
 "Nu får jag ta i hårdhanskarna med maten"
" Kanske jag borde ringa BUP och fråga om dom har någon matgrupp du kan gå och äta i"
"Vi borde börja med ännu en näringsdryck"
"Man ser ryggraden även fast du har tjocktröja på dig"


Alla meningar kommer från min mamma. Jag tror inte någon av kommentarerna om min kropp stämmer men varningarna och hotelserna får mig att tänka om liiiite grann iallafall.
Hela veckan när vi var på semester och nu har hon börja tjatat på mig om att jag går ner i vikt. Jag förstår om hon är orolig men det finns egentligen ingenting att vara orolig för. Jag fattar inte varför alla bryr sig. Kan dom inte låta mig gå ner i vikt och om jag skulle bli för mager så att jag får någon hjärtattack så kan jag ju lära mig av det.
 Då kanske jag blir lite rädd och börja fundera över om att gå upp i vikt och bli frisk? Sen skulle det ju inte vara så dumt och jag dog heller. Då slipper jag världen.
Sen förtjänar jag maten bättre om jag är magrare. Alla borde hålla med om det. En tjock person som äter chips och godis varje dag förtjänar det inte lika bra som en smal person. Och nu menar jag förstås inte att jag skulle äta chips eller godis om jag gick ner i vikt och att en tjock person är mindre värd än en smal person. Nej,nej,nej alla är ju lika mycket värda! Men ändå.
Under den senaste tiden har jag ställt mig frågan: " Var tjänar jag på att gå ner i vikt?"
Jag får ju inget svar och när jag tänker på det så kan jag inte tänka. Det är som de dumma tankarna blockerar mitt tänkade om att bli frisk. Men om jag äter mindre en dag, typ om jag fuskar med näringsdrycken eller något annat kalorimässigt så blir viljan att bli frisk mycket starkare. Men bara för stunden. Det kanske ändå inte är så konstigt för då har jag ju unnat min ästörda sida med att fuska?

Idag vägde jag mig imorse i smyg. Jag får ju egentligen inte göra det men det skiter jag i för jag skulle aldrig klara av att inte få veta. För tänk om jag hade gått upp när jag var i västkusten även om jag fuskade mycket?
Fast det hade jag förstås inte, jag har gått ner nästan ett ½ kilo. Jag väger nu 46,6 kg och har ett BMI på 17.1
Jag skulle bli så glad om jag gick ner till 45 kilo igen. Jag är såklart medveten om att jag inte kommer bli nöjd med den drömvikten men ärligt talat så spelar det ingen roll om jag vill ner till 44 kilo efter 45 kg. Och det spelar ingen roll om jag vill gå ner till 42 kg igen.
Ärligt talat så orkar jag heller inte bry mig om jag skulle bli sjukare. Innerst inne mår jag inte så bra och jag orkar inte ta tag i sjukdomen.
Nästa vecka ska jag till pappa och vara där i två veckor. Jag hurrar och jag protesterar.
Hurrar gör jag för då får jag ännu mer kontroll över maten och det kommer bli mindre mat.
Protesterar gör jag för att för några veckor drack han sig ju full och därför känner jag mig sviken av han. Tänk om han gör det igen? Vad gör jag då?

Nu ska jag gå & duscha och sen ska jag kolla om det går någon bra film vid nio snåret.

Vad fort det gick! Nu är jag hemma igen och jag kan säga er att även om de inte var den bästa semestern så längtar jag tillbaka!
Det gör jag för jag är trött på de vanliga rutinerna här hemma och jag syftar mest på maten.
Vädret var fult och blåsigt alla dagar förutom på torsdagen då det var klarblå himmel. Då passade vi på att sola på en strand, men att bada var man inte så sugen på för det var väldigt kallt i vattnet!  Jag tvingade iallafalli mig en gång.
Japp nu erkänner jag. Jag har visat mig i bikini för första gången offentligt på en strand. Jag vet inte om jag skulle klara det om det var mycket folk på stranden, men där vi låg och solade var det väldigt lite folk så det gick bra. Det enda som var jobbigt var att min mage var lite uppsvälld.
De andra dagarna gick vi runt i olika små turist orter (kallas det så?) som tex Grebbestad osv.
Det blev mycket promenader. Mer promenader än vad vi satt ner, så jag blev inte så orolig med att vi skulle bli soffliggare i husvagnen!

Maten under resans gång gick rätt bra men det fanns några tillfällen då jag föll någon tår offentligt.
Det var när vi var i Strömstad. Det var lunchtid och vi var tvugna att äta på resturang.
Jag ville först ha en kycklingsallad men mamma håller alltid på att tjata om att en kycklingsallad räcker inte till lunch, det är endast i nödfall. Men de andra altenativen var typ entrecote med pommes o bearneisesås (stavning?!) och så är det oftast ute på resturang, det finns inte så mycket nyttigt att välja på!
Men jag hittade en rätt som var kyckling med pommes och typ någon sås. Jag fick byta ut pommfrittarna mot en bakad potatis och mamma sa att jag kunde äta så mycket av den som jag orkade. Såsen tog jag också bort.
Men när de sen serverade måltiden låg det en stor smör klump i potatisen!!! Jag fick panik och gråten var i halsen!
En stor fettig smörklump i potatisen, hjälp vad ska jag göra?!
Jag försökte snabbt skrapa ut potatisen som blev drabbad av smöret. Det blev inte så mycket potatis kvar.
Kyckligen var typ marinerad eller kryddad med okända kryddor och brevid salladen (nästan över den) låg en coleslaw sallad (salladsröra) så jag fick peta bort en del av salladen också.
Usch, vad ångest och vad ledsen jag var efter den lunchen! Ändå blev det inte så mycket kalorier jag fick i mig, endast  ca 270 kcal.
Sådan ångest har jag inte haft på länge förutom fläskfilen förra veckan.
Nästa gång måste jag vara mer försiktigt!

Men jag har också varit lite duktig. Jag har ätit en hel banan två dagar irad! Den gav mig inte så mycket ångest men det var väll för jag kompesserade (min stavning suger?!) med att jag behövde inte äta en macka. Det var för att vi inte hade tillgång till någon macka och därför åt jag en banan istället. Visst har jag ätit banan tidigare, men då har jag bara tillåtit mig en halv banan och det har skett när jag gjort smoothie istället för det vanliga melliset. 
Men banan ätningen gick bra eftersom det blev mindre kalorier!

Nej nu hinner jag inte skriva mer om alla händelse med maten. Det var bara lite småsaker som hände och det skulle ta år om jag fortsatte skriva. Skriver imorgon istället.

Nu är nästan allt packat och klart. Imorgon drar jag till västkusten till en campingplats utanför Strömstad.
Vi ska bo i husvagn och det har jag aldrig gjort förut. Det blir nog trångt och mysigt på samma gång.
Maten kommer det nog gå bra med för vi tar med oss egen mat för det finns ett kök i husvagnen. Det enda problemet blir väll att jag inte kan fuska så mycket.
Jag är väldigt rädd för att vi inte kommer vara så aktiva på semestern utan att vi kommer vara stilla mera. Jag klarar som sagt inte av det. Egentligen borde jag ta det lungt för jag känner att snart orkar jag fan inte men jag kan inte.
Jag får sån ångest :(

Idag vägde jag mig också. Jag har gått ner 3 hg så nu väger jag 47 kg precis ^^
Fast om jag ska vara ärlig är jag inte lika glad längre. Det känns mer som en trygghet att jag är längre ifrån siffran 50 kg eller så kallad "normalvikt".
Idag har jag inte fuskat med näringsdrycken. Men imorgon så måste jag fuska (enligt tankarna) för jag ska sitta i en bil i typ 5 timmar och jag tror jag inte pallar det om jag inte fuskar med den.

Nej nu ska jag inte skriva så mycket mer. Jag kommer vara borta i typ 5 dagar.
Jag har bara en sak kvar som jag ska göra innan jag slutar packa och det är att skriva ner lite livmedle hur mycket kcal det är i dom ifall jag är tvungen att äta någonting nytt.
Jag har redan skrivit vissa kött,bröd och frukt/grönsaker och jag ska fortsätta på pastan och allt möjligt!

Maten jag skulle äta i torsdags ändrades. Det var för pappa ringde och sa att vi skulle till han. Varken jag eller mamma visste om det, men jag kunde pusta ut lite grann.
Lunchen blev iallafall jobbig, det blev spaghetti och köttfärssås. Jag hurrar inte direkt men ångesten var inte lika stor för jag fuskade med näringsdrycken på morgonen.
På kvällen åt jag kyckling med potatis hos pappa och jag var inte på humör. Ångesten satt fortfarande i och det slutade med att jag gick en promenad själv. Men promenade blev mer småspring hela tiden i flipflop samtidigt grät jag.
Jag grät för pappa inte har nått vett i huvudet och för ätstörningen hur den har sabbat mitt liv. Mamma skulle aldrig tillåta mig att jag promenera ensam.

Allting har bara förvärrats sen skolan slutade. Jag har mer kontroll över maten och det är helt enkelt bara jobbigare.
Jag tror det har lite med att man går hemma lite för mycket. Jag får sån fruktansvärd panik om jag äter helt normalt en dag utan att röra på mig eller anstränga mig. Det spelar ingen roll vad jag gör för att röra på mig bara jag inte sitter en längre stund.
Jag är arg på ätstörningsenheten. Jag tycker det är lite deras fel för dom har semester men det har inte jag eller mina ätstörda tankar! :(

Idag,lördag så har det inte hänt något särskilt. Fuskade med näringsdrycken som har blivit en liten vana vid det här laget.
För några veckor sen hade jag ett löfte och det var att inte fuska med näringsdryckerna, det är det sista jag skulle göra. Det löftet har jag haft ända sen i julas. Men nu är det dem som jag fuskar med för mamma kollar inte att jag dricker dom på morgonen. Och nu har tankarna kring näringsdryckerna blivit starkare så jag skippar den ibland bara för tankarnas skull.
Som jag skrev: allting har blivit värre
Men även om jag gått ner något kilo så mår jag bättre än förut. Jag är mer socialare och gladare mot människor i min omgivning. De tror att jag mår bra.
Innerst inne mår jag nog inte så jätte bra. Jag har liksom inga känslor och jag orkar inte bry mig så mycket om någonting.

Och just ja, igår år jag en fläskfilé skiva (ca 23 gram) och det är väldigt förbjudet...
Jag var tvungen, mamma tvingade mig. Jag åt upp den men efter det så grät jag hela dagen. Jag har inte ätit fläskfilé på snart ett år. Nästa gång det blir fläskfilé måste jag äta en hel portion, säger mamma. Den här gången åt jag en quornfilé till.
Men jag vill inte, jag vill inte!!! :(

På måndag ska min familj och jag åka till västkusten och bo där i 5 dagar.
Jag ser fram emot att få komma bort men maten blir åter ett problem. Det är tur att vi har eget kök iaf!

Den här veckan har jag varit med kompisar hela tiden. Jag borde inte klaga men det gör jag.
Jag vill vara ensam för en dag känner jag, men hon frågar om vi ska göra något nästa dag och nästa. Men jag tror det blir skillnad när hennes pojkvän kommer hem, då blir det nog mer sällan vi kommer att träffas.

Just nu känner jag mig otroligt trött på att vara med någon. Jag vill bara ta det lugnt och fokusera och ha mer kontroll över maten. För hur det går med maten just nu så känner jag mig en aning stressad.
Igår fuskade jag också med näringsdrycken och idag med. Men idag så kommer det bli jobbigt med maten igen, eller det kommer bli höga siffror med kalori intaget.
Bulgur till lunch och sen något med protein till sen till middag ska vi äta spaghetti med köttfärssås.
Jag vill inte ha varken spaghetti eller köttfärssås. Jag har alltid vetat att mamma har lagt i den fetaste blandfärsen som finns, typ 19 % fett men nu på senaste tiden jag har börjat tycka det är jobbigt med den. För den innehåller ju dubbelt så mycket kalorier än vad den vanliga magra nötfärsen gör.
Och sen har jag läst att blandfärs med hög fetthalt ökar hjärt-kärlsjukdom för den innehåller mest mättade fetter.
Och det är varken bra för anorektiker eller vanliga personer!

Igår gick jag en promenad med mamma på kvällen. Vi pratade om den eventruella restresan om vi skulle få tag på en.
Vi började disskutera om maten. Vi kom inte överens.
Jag vill inte ha med mig näringsdrycken dit om jag ska äta massor med okända mat rätter som till exempel bröd och nästan allting.
Men mamma vill att om det ska bli någon resa så måste jag ta med dom.
Jag tycker faktist det är orättvist. Om vi skulle åka så offrar jag massor eftersom det kommer säkert bli mycket som blir förbjudet. Då tycker jag ändå att jag kunde skippa den där näringsdrycken för en vecka. Jag menar, jag dör ju inte om jag inte skulle ta med dom. Och sen kommer kalori intaget säkert bli mycket mycket mer än vad jag förväntar mig.
Åhhhh!! Jag vill så otroligt gärna åka, men det hindrar ju mig om överenskommelsen med mamma :(

Nu vill jag bara gå och gömma mig.

Det har regnat hela dagen idag. Jag har inte gjort något speciellt.
Jag mår inte heller så jätte bra. Jag tänker på det som hände i helgen och sen har jag ångest för middagen fast jag inte vet varför.
Imorse passade jag på att väga mig på vågen hemma hos mamma. Hon och min styvpappa var nere och åt frukost så jag sprang o hämtade en stavpinne som försökte peta ut vågen under sängen. Annars skulle det inte gått, den var för långt in.
Jag hade fel när jag sa att jag vägde 47,8 kg. Jag väger 47,3 kg :)
Det är typ det enda braiga med idag och sen att jag köpte en tröja på rean.

Igår var jag med F och vi hade rätt kul. Först åkte jag hem till henne för att vi skulle cykla upp till stan.
Hennes föräldrar var i Göteborg och vi var inne en stund i hennes hus.
Det kan vara rätt läskigt för det spökar i hennes hus. Oftast hör man konstiga ljud från källaren och andra delar av huset och saker som knakar som inte händer av sig självt.
Jag minns förra året när vi var som tajtast. Vi satt och kollade på film nere i källaren och det spökade.
Helt plötsligt började lampan tändas och släckas i ett tempo. Och det är ju omöjligt att den tänds automatiskt utan att en människa skulle göra det och dessutom var vi helt ensamma i huset.
Haha vi höll på att skita på oss men det var inte slut än inte!
Plötsligt hörde vi en bäbis gråta och det kom inte från TV:n, nej det kom från trappan!!! Jag höll på att dö av rädsla, haha fast ändå är jag faschinerad av det. Det är roligt på något sätt, som en fett läskig skräckfilm ^^
Och nej, jag ljuger inte! Det jag nyss nämnde är bara en liten del av det som jag har upplevt!
Jag kanske berättar någon mer gång som har varit sjukt skrämmande med spökeriet, men jag hinner inte mer nu...

Imorgon ska jag vara med F igen. Ibland när jag tänker på att jag ska vara med henne så får jag ångest men jag försöker tänka på att jag gör det här för mitt eget bästa. För att bli lite social och få upp kontakten igen.

Ja som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag glad igår.
Den glädjen varade inte länge och jag fick inte somna med en glad känsla i kroppen.
Jag somnade med tårar och en besvikelse.
Pappa har ju inte druckit något sen jag vet inte hur länge, det var ju det vi kom överens om på ätstörningsenheten.
Men igår då blev han full. Jag blev ledsen och visade besvikelse och då sa han att han måste få dricka några öl ibland för han tyckte han förtjänade dom. Jag sa att han får gärna dricka, men inte inför min bror och mina ögon, inte när vi är där.
Jag gick o la mig och var helt förstörd. Som vanligt när han blir full ska han komma in och hålla på o störa när jag har gått i lagt mig. Jag var ledsen och jag grät och smsade mamma, men som vanligt kunde inte hon göra något.
Så kom pappa in i rummet sa något som sårade mig.
Han sa att om inte han får dricka så funkar det inte. Att vi inte kan bo där om han inte får dricka.
Så han väljer ölen framför mig och min bror?
Är det så viktigt?

Hela lördagen har varit deppig. Det blev en lättnad när jag gick på bio med den där kompisen, det var skönt att komma ut ur huset ett tag. Men hur kunde han?
Är det för att mina behandlare har semester och att vi inte kommer gå på något möte på några veckor?
Jag säger bara fyfan...
Hur kan han svika mig och min bror på det sättet?
Jag som precis kände att jag var lite gladare :(

Nu är sommarjobbet över och den här veckan har varit en bra vecka och den är inte slut än.
Vet ni varför den har varit bra?
Jag känner knappt igen mig när jag skriver det här men jag har varit med 2 kompisar och inte på samma gång, dessutom kom det två och hälsade på och åt lunch där jag sommarjobbade. De sa att de gärna ville träffa mig.
Jag ska dessutom träffa kompisarna i helgen ( inte dom som hälsade på men de andra)
 På lördag ska jag på bio med en av dom och på söndag ska jag gå på stan med den andra.

Det här är typ världsrekord för mig det här året, än så länge. Så många gånger på en och samma vecka var lääänge sen!
Jag känner en glad känsla just nu.
 Idag var jag med F (min gamla bästis) och vi börjar glida ihop igen vilket känns jätte kul eftersom jag inte umgås med folk annars. Vi har till och med snackat om att vi ska åka till Göteborg eller Stockholm över en dag.
 Maten för mig  skulle nog inte bli så stort problem eftersom jag kan ju ta med mat hemifrån.
Det vore kul att göra något sånt.
Vi var hemma hos henne och badade.
Ännu en sak som jag tycker annars är jobbig är att visa mig i bikini.Jag hade inte gjort det för någon kompis iår.
 Men jag kände att jag kunde lita på F och att hon inte brydde sig så mycket. Hon säger alltid att jag har fin kropp och det känns bra att få höra det.
Men efter ett tag fick jag panik....
Vi var ensamma hemma men efter ett tag kom hennes lillebror och hans kompis som är lika gammal som mig hem till F. Jag ville bara springa in i huset för det kändes jobbigt med att de kunde se på min kropp.
Men vet ni vad?
Vi gick inte in. Jag satt kvar och jag fick till och med en kram av den där killen när han kom.
Sen var det inte jobbigt längre. Sen gick det att vara lite lugn. Och det känns en lättnad för trodde jag skulle dö de första minutrarna men sen gick det ju väldigt bra.
Men jag tror jag skulle tycka det var jobbigare om jag åt melliset. För då skulle magen sticka ut och ja då skulle det nog kännas ångestfullt.
När jag var där borta kändes det lite pepp till att bli frisk. De var normala och jag hade kul.
Jag fick en tanke som sa att : " Åh vad skönt det skulle vara om jag var frisk för då kanske vi skulle ha ätit en glass"

Den här dagen har varit speciell. Det var ju så länge sen som något av det här hände.
Men jag ska nog inte säga för mycket. Om det hade varit mat inblandat skulle det nog varit jobbigare.
När jag cyklade hem sen kände jag mig glad.
Nu vill jag på ett sätt bli frisk. Problemet är att jag inte vågar.


Vägde mig också idag. Tog chansen nu när jag är hemma hos pappa.
Fast det är ju ingen bra våg. Den är ju inte digital så det är svårt att se exakt.
Men den såg ut att visa runt 47,8 kg.
Nu kan  jag känna mig en aning lugn igen. Och konstigt nog, har jag mått bättre dom här veckorna (även om mer ångest har varit inblandat) och det är för jag har fuskat med mellanmålen och gått ner lite vikt.
Så visst tjänar jag på viktnedgången och fuskandet!!

Mycket händer nu för tiden som jag inte orkar skriva ner.  Jag orkar inte lägga energi till alla detaljer som egentligen jag vill få ut. Bloggen känns som ett måste vilket inte är bra.
Men ett måste för vadå?
Jag är nog bara van vid att göra samma vanor varje dag, det är nog därför.
Jag gillar hellre att skriva på UM (ungdomar.se) och jag funderar på att börjar skriva kanske lite mer där. Men jag är inte säker än. Helt plöstligt kanske jag tröttnar där och ångrar mig .. fast varför skullejag inte kunna göra det?

Idag var det premiär för banan-näringsdrycken som den snälla apotektanten gav mig. Och javisst var den god!
Är så trött på mina andra smaker så det var bara bra att det blev någon ny smakförändring.
Efter frukost drog jag till jobbet igen. Jag börjar klockan 8:00 varje dag..... snark!!!
Visst är det kul med att jobba för uppgifterna är roliga och varierande MEN nu börjar jag bli lite frustrerad.
Jag längtar bara hem och jag vet inte varför. Jo en anledning är för att det är fysiskt jobbigt.
Och idag så skar jag mig på en kniv. Det är andra gången -.-  Djupt var det enligt mig, det är stelt och svullet. Har inte vågat röra fingret  sen jag skar mig fast jag lovar er, det ser inte så farligt ut för skinnflisan sitter kvar typ klistrad på såret.
Efter jobbet var jag med min barndomvän K. Det var två veckor sen sist (vad tiden går fort?!) och då hade vi planerat den här dagen. Orkar inte gå in på de jobbiga detaljerna men ni kan ju gissa med maten. Det är extremt jobbigt att äta med en endaste kompis. Jag äter ju så långsamt men K är också väldigt långsam så det gick väll ann.
Vi bestämde att vi skulle ses en sista gång innan hon åker till Stockholm en vecka. Vi ska gå på bio på lördag.
Hehe, vi ska se Sex And The City. Det är lättare än att umgås hela tiden. Men det kanske inte är så konstigt för man pratar ju inte så mycket just när man ser på filmen :P

Just nu har jag ångest. Fullkorns spagetti med köttfärsås och jag var ju med K under tiden så jag kunde inte kolla vad mamma hade i köttfärsen :/
Pastan börjar bli jobbig igen. Det är inget jag ser fram emot, men det har jag inte gjort förut heller men nu ser jag ännu mindre fram emot den. Jag försökte spy i duschen men jag var för sent ute. Det kom inte mycket. Nu svider det i halsen istället.
Onödigt.
 Eller kanske inte.
Det känns som en fetto dag på grund av pastan.  Kanske behöver jag det iallafall? Bli ett vanligt fetto?
Jag såg pogrammet på 5:an om Evul Twins. Det handlade om två 35 åringar som hade varit anorektier sen de var i tonåren. Jag vill inte sluta så för jag äcklades av hur de hanterade maten. Iallafall vissa maträtter.
jag fick en liten tankeställare att " så här kan jag ju själv inte hålla på med"  och "vad onormal andra måste tycka jag är" eller " då kan jag ju lika gärna dö".
Men det var inte bara pogrammet som har fått mig en tankeställare. Jag har funderat och grubblat över det i flera veckor.
Och jag har kommit fram till ett svar. Men det är ett besviket svar från mig själv som jag känner igen från vissa perioder.
Kanske svaret försvinner lika snabbt som det kom? Det har det gjort förut.
Såhär lyder det:

Jag vill bli frisk och leva ett glatt liv som förut ( som i vissa stunder).
Jag vill kunna äta vad jag vill och närsomhelst precis som alla andra.
Jag vill kunna vara med kompisar utan oro och ångest.
Men jag vill inte gå upp i vikt.
Jag vill inte kämpa emot tankarna.

Nu går jag och grubblar över hur det ska lösa sig.
Det går ju inte ihop. Och en röst inom mig säger starkt ifrån på vad jag kan lära mig äta och inte.
Jag vet bara en sak som jag vill tillåta mig o äta och det ära fläskfilé. Det är rätt kalorisnålt.
Men det är förbjudet fast samtidigt tillåtet på ett sätt. Visst skulle det aldrig falla mig in att bara äta det men det är en sak jag vill kunna äta. Hajar ni?
Godis,chips, resturangmat och allt annat förbjudet är bara en dröm. En dröm som i verkligheten är ett stort varingstecken för och som absolut inte får intas. Och jag blir förvirrad för det känns ändå som riktiga jag som inte vill käka det andra förbjudna. Det kanske ändå är så?


Nu måste jag gå ner o äta ännu mera fett, kolhydratet och framförallt kalorier :(