En kort blogg
Maten är jobbig för att tysken måste typ äta med mig hela tiden och jag är så långsam.
Jag skäms över att det tar 45 minuter att äta frukosten.
Men det har varit kul. Vi har varit på grillfest idag och igår kollade vi på film hemma hos en kompis med vissa tyskar.
Min tysk är lite töntig i skillnad från de andra men om jag jämför de andra tyskarna med oss svenskar så är de mycket töntiga. Fast de är verkligen trevliga!!
Nu måste jag gå.
Imorgon ska vi till stockholm en hel dag!
Och jag har ångest, men den är indränkt i mitt fejakde glada humör.
Jag känner att jag vill bli lämnad ifred för några timmar! :/
Tyskan
Jag är inte nervös men orolig. Det blir jag alltid när folk ska komma och bo hos mig.
Jag är för omtänksam så jag blir skämmig!
Måste tagga ner lite iaf.
Men kanske inte kommer skriva här på en vecka det är taskigt mot Pauline om jag skulle sätta mig och skeiva något hon inte förstår. Föreställ er själva liksom.
Det kommer hända mycket aktiviteter.
Grillfest hos någon. Stockholm på onsdag. Disco på fredag. Hemfärd på lördag morgon.
Jag ser fram emot det lite, men det blinkar en varningslampa inom mig. Maten förstör allting. Jag är för orolig.
Önska mig lycka till!
Ingen kompis har sovit hos mig på mer än ett halvår!!
Gympan
Det var fotboll hela passet och det var gympa i cirka 1 timme och 20 minuter.
Jag sprang hela tiden på matcherna UTAN att bli dödstrött eller helt anfådd. Det är det jag är förvånad över.
Vissa "kollapsade" före mig om jag säger så och de sprang inte mer än vad jag gjorde.
Min kondition var iallafall inte kass. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?!
Såklart blev jag ju svettig och röd och det var första gången på mer än ett halvår!
Eller så kan jag säga såhär: Det var första gången det här året jag blev svettig!!
Jag behövde inte byta om efter gympan för vi slutade direkt och det var bra.
När jag skulle byta om till gympan så gick jag bara in på toaletten medans de andra var i omklädningsrummet.
Jag är fortfarande arg pga av det. På mina behandlare alltså. Men samtidigt vill jag tacka dom för att jag får chansen att förbränna typ över 250 kalorier! TJOHO!
Dessutom har jag fuskat rätt mycket och jag ligger runt 1300 kalorier bara. Och sen har jag ju varit med på gympan i måndags och sen har jag cyklat en dag och promenerat lite här och där.
Det känns bra. För då kan jag slappna av lite mer på kvällen utan att ha lite små ångest över att jag har suttit stilla för länge.
Jag hoppas verkligen jag går ner i vikt av motionen!
Men kan min kondition och uthållighet ha något att göra med att jag tränade väldigt mycket förut?
Då sprang jag några gånger i veckan plus att jag spelade innebandy 2 ggr veckan + matcher.
Och sen när jag höll på att träna som mest när jag började få anorexia så var jag ute och tränade flera ggr om dagen. Kan det vara det?
Imorgon ska jag till Eskiltuna. Ska besöka min farmor och kanske min faster.
Det var länge sedan. I höstas var det senast jag såg dom.
Jag kommer ihåg att farmor var väldigt orolig över mig och hon kramade om mig väldigt hårt och sa någon kommentar att jag måste äta upp mig. Efter det gav hon mig en godis påse.
Jag tror hon redan visste att jag inte äter godis.
Men som sagt, jag ska dit imorgon och äta lunch. Vi ska ta med oss mat och bjuda henne. Sen ska jag gå på Tuna Park (ett shoppingcenter) om vi hinner för jag måste köpa en present till morsdag.
Det får man verkligen inte missa!!
Och nästa vecka är det fullpackad vecka.
Stockholm ena dagen och disco någon annan dag. Och sen ska allting pratas på engelska också...
Och frågan är, vad ska man hitta på med tyskan?
Vallmans är nu över
Nu är det värsta över. Eller nej det är det förstås inte.
Men en stor del är det.
Nu är det bara tysken som jag är mest orolig över. Just den här tiden och veckan har gått så himla fort.
Nyss var det måndag. Jag vet redan svaret varför tiden går så fort när det är saker som händer och när man inte ser så mycket fram imot det.
Och det är just att när man inte vill en sak ska hända fast som kommer att hända så går det extra fort just till den dagen.
Och sen när den dagen är kommen så går det långsamt bara för att man ska plågas av nervositet.
Ja så är det. Och igår när det var Vallmans.
Precis sekunderna innan jag skulle ut inför 220 människor kändes det som om jag skulle dö av nervositet. Men jag gick ut och sjöng och gjorde mitt bästa. Det var inte så farligt som jag trodde. Fast man såg nästan ingen som satt i publiken för strålkastaren bländade en.
Efter det var jag väldigt skakis. Man blir det för att man får för mycket andrelain (stavning?) i kroppen och det tar mycket på blodsockret och man ska egentligen äta något sött.
Det var kul att uppträda och jag kände mig glad för jag fick mycket komplimanger över hur söt jag var när jag hade vågit hår och målade ögon. (nu för tiden är jag oftast för depp för att orka måla ögonen)
Många av klasskompisarna och gästerna gav mig komplimanger över att mitt uptträdane var bra.
Så jag kan inte säga att jag inte var nöjd och de kan nog ingen varken gästerna eller klasskompisarna.
En sak som jag har funderat över från igår är att jag hade vågit hår på Vallmans med hjälp av en vågtång.
Det var jättesnyggt tycker jag och jag funderar på att önska mig en sån i födelsedagspresent.
Mitt hår blev mycket mycket tjockare och det var omöjligt att se att jag var flintis.
Man såg inte ens mina öron!! :)
Jag fyller ju år snart så det kanske vore en perfekt önsking.
I måndags var jag på äs. Pappa var med. Men vi pratade inte om något jätte speciellt.
Är fortfarande riktigt irriterad på dom. De ställer så jobbiga frågor och jag vill bara springa ut och skrika och gråta.
Jag hade inte gått upp i vikt som tur var. Står kvar på 49 kg.
En sak som jag inte har skrivit här som jag typ skäms över sa jag till behandlarna och till min pappa i måndags.
Jag känner inte för att berätta det här, men de blev tysta över mitt tal.
De sa att jag kanske hade en djupare depretion. Fast jag är inte säker om de sa riktigt så, men de frågade om jag hade svårigheter med vissa saker än andra. Men det har jag ju inte, snarare är jag kunnigare på vissa saker än andra.
Sen sa de att de inte kommer kunna väga mig förräns i juni typ den 9 juni eller senare.
Därför att ena behandlaren kommer vara borta då.
Jag får panik över det. Jag kommer inte får väga mig över 3 veckor! ´Jag sa det och den andra behandlaren erbjöd sig att väga mig, men jag har inte visat min kropp för henne och det tänker jag inte göra!
Jag får väll väga mig hemma men det blir ett problem. Så fort jag ser vågen ger den mig ångest :(
Var med på mitt första riktiga gympa pass idag.Förra gången var det ju brännboll men då svettades man ju inte.
Det var åååååratal sen jag blev röd i fejan för jag ansträngt mig.
Men jag orkar inte skriva mer om det nu för jag måste fortsätta med läxorna.
Kanske skriver mer om det imorgon.
Vallmans Salonger imorgon!
Jag hinner inte imorgon heller för då är jag i skolan hela dagen.
Önska mig lycka till!
Jag kommer att skämma ut mig!!!! xD
Enkel sallad
En enkel sallad gjord av mig. Tänkte lägga ut lite recept ibland nu när min kamera fungerar.
Salladen passar bra till alla rätter.
Den innehåller: Isbergssallad, tomat, gurka och rödlök OCH det viktigaste av allt citronpeppar.
TRO MIG, jag missbrukar citronpeppar och det blir jätte gott!
Och för alla oroliga anorektiker. Det finns inte en enda kalori i den eftersom det är en krydda ^^
Ingen bra dag :(
Har inte haft sån här ångest på ett tag och jag har inte ätit något förbjudet.
Ångesten bara kom när jag skulle äta mellis. Kanske det var för jag hade börja vant mig med att inte äta mellis?
Men det var inte bara maten. Mamma är allmänt irriterad och så fort jag säger emot eller vägrar blir hon skit förbannad och skäller på mig.
Jag är jätte ledsen över det. Jag känner mig så värdelös. Hon klagar hela tiden på min sjukdom. Och hela tiden menar jag hela dagen.
Annars brukar hon inte göra det.
Men resutlatet är en helt förstörd lördag och ett söndergråtet ansikte. Inte alls kul. (men säg något som är kul?)
Ångesten och oron bara växer i tanke på Vallmans Salonger och tysken.
Nu ångrar jag mig. Jag vill verkligen inte! Imorgon är det bara 1 vecka kvar tills tysken kommer. Hon heter Pauline.
Vi ska bland annat åka till Stockholm och andra aktiviteter. Inte kul för min del. Oroar mig redan för maten.
Hur ska det gå, hur ska det gå?!
Mamma och jag hade världen bråk idag om kycklingen som vi skulle äta till middag.
Det var en ny kyckling som redan var färdig stekt. Självklart blir jag orolig.
Vi bråkade om att när den ska värmas får den inte ha något matfett. Mamma vill ha det men inte jag.
Ja ni fattar, det blev bråk fast i slutändan vann jag.
Har precis ätit den där skumma kycklingen. Varför jag kallar den skum är för att den innhöll bara 125 kcal och var redan färdig stekt. Den såg ut att ha någon marinad (vad vet jag) på sig.
Det är säkert massa smakförstärkare i den. Och självklart stod inte det på förpackningen -.-
Igår slingade jag håret. Blev jätte nöjd.
Nu är jag verkligen blond men det ser ändå naturligt ut. Inte sådär fejk. Men ändå är jag väldigt blond.
Men fejk vill jag inte se ut, tycker inte det ser bra ut på folk. Eller på vissa gör det men inte alla.
Man ska defenitivt inte ha blek hy för då ser det verkligen opassande ut.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu.
Mår så dåligt över maten...
Jag känner mig helt bedövad igen.. :(
Fixade scenkläder
Det är inte förräns nu jag kan slappna av lite. Från klockan 9:10 till klockan 18:00 har jag arbetat i skolan och pluggat.
Mitt huvud värker. Tankar om alla möjliga läxor och frågor snurrar i huvudet.
Oron över konserten på onsdag gör att jag mår dåligt.
Appro på Vallmans Salonger. Jag vet vad jag ska ha nu. Jag och min andra kompis som ska sjunga den låten har planerat. Jag berättade som det var att jag skäms över min kropp och jag vägrar visa mig i bara armar eller leggings som man ser mina ben och i tiiight. Eller iaf fööör tight.
Vi kom överens om att det blir ett svart vanligt linne och leggings men en kjol som vi hitta från utklädningsrummet på vår skola som är glitter eller paljettfärgad i lila. Den kjolen var bra för att den visar inte så mycket av låren.
Sen kommer jag ju ha en grå kofta över svarta linnet.
Det kanske inte är världens finaste kläder, men jag orkar inte köpa en tunika för dyra pengar bara för jag ska uppträda 1 gång. Det känns som om det inte är värt det.
Vad gör jag nu?
Sitter och fryser och snart ska jag gå ner och slinga mitt hår ljusare.
Idag har jag varit duktig. Har klarat mig utan mat i 7 timmar.
Åt inte melliset och det var ganska långt mellanrum från lunchen till middagen.
Åt endast några få halstabletter för att döva hungern lite grann.
Mamma har köpt tabletter som gör att håret,naglarna och huden blir starkare.
Ska äta det i några månader. Hoppas verkligen att det fungerar!
Dagens positiva: Det är nog tabletterna.
Hinner inte
Mamma har kommit hem också.
jag HINNER inte skriva någon blogg.
mitt huvud känns som det ska explodera också, efter allt pluggande.
önskade att det kunde vara Juni :/
Lista
Brukar du komma i tid: För det mesta alltid.
Vad hade du i din mun senast: En laxbit med fullkornsris och sallad.
När mår du bra: När jag får reda på ett högt betyg eller jag gjort något bra.
När blev du fotad senast: På något släktkalas.
Hur känner du dig nu: Deppig, lite hungrig.
Kan du laga mat: Ja, många berömmer mig om att jag är duktig.
Vad pluggar du: Alla ämnen i skolan.
Vad tycker du om fötter: Inget särskilt, tycker absolut inte om fula, äckliga och stinkande fötter!
Är du smart: Ja, i vissa kategorier.
Vad har du på dig: Mjukisbyxor som det är hål i, en pyjamaströja.
Är du aktiv i skolan: Alltid.
Vad saknar du: Vänner.
När och varför grät du senast: Idag (i smyg), när jag fick reda på att vi har över 8 prov i majmånad.
Var det pinsamt att svara på det: Nej.
Hade du en bra kväll igår: Nej.
Din favoritdryck på morgonen: Näringsdrycker är det jag dricker på morgonen, så jag antar det.
Vad ska du göra i sommar: Sommarjobba i två veckor, åka till en stuga nere i skåne men annars ta det lugnt.
Är du nöjd med ditt liv: Nej verkligen inte.
Vad vill du jobba som: Har faktist ingen aning, dietist eller något med mat.
Har du tråkigt just nu: Ja väldigt.
Vad gör livet värt att leva: Ingenting?
Vad i livet ångrar du: Att jag började banta.
Är du musikalisk: Ja, jag går på en musikskola.
Vad lyssnar du på för musik: Lyssnar på radion nästan varje dag.
Kategoriserar du dig själv i någon stil: Klädstil? Mest avslappnande och pösigt.
Är du bortskämd: Jag är mitt emellan.
Är du trött: Nej.
Vad gör du imorgon: Skolan halva dagen och sen blir det plugg resten.
Din första
Operation: Aldrig hänt.
Första piercingen: öronen.
Första bästa vän: Christina.
Första priset: Det första priset jag minns är i innebandy.
Första sporten du började på: Ridning
Första husdjuret: Marsvin. Knuttran och Tusselina hette dom, haha xD
Första semestern: Minns inte, men utomlands var det Mallorca.
Första konserten: I 5:an, jag sjöng i kör.
Första kärleken: En kille som var 2 år äldre. Men det blev inget. Annars har jag aldrig haft en :(
Favoriter:
Filmer: Hum, jag kommer inte på någon nu men Walk The Line och The Island är bra.
Tvprogram: TopModel 8 och Dr. House
Musik: Ingen speciell.
Drink: Té med honung och mjölk
Kroppsdel (på kille): En vältränad överkropp är inte dumt.
Sport: Allt i rörelse (nästan) Dans är också kul.
Plagg: En svart kofta som döljer mina feta armar.
Skola: Jag gillar inte skolan -.-
Bok: Waris är en av favoriterna.
Just nu:
Äter du: Ingenting.
Dricker du: Ingenting.
Ska du: Kolla på TopModel 8 och äta kvällsmål.
Lyssnar du på: Ingenting.
Väntar du på: Att klockan ska bli 20:45
Tittar du på: Ett kvitto med nyköpta saker.
Vad du föredrar (motsatta könet):
Läppar eller ögon: Ögon.
Kramar eller kyssar: Kramar.
Kortare eller längre: Längre.
Snygg mage eller snygga armar: Båda men mest mage.
Busig eller lydig: Lite gott och blandat.
Scenkläder? Tips någon?
Har mycket ångest just nu.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, kan ju inte prata med mamma heller eftersom hon är borta.
Jag är ledsen och jag orkar liksom inte med livet.
Nya saker kommer upp heeeelaaa tiden.
Nya läxor, nya prov, nya saker bara..
När tar det slut?
Jag ser inte fram emot de kommande veckorna. Jag vill bara hoppa över maj månad.
Även fast det är skönt med vår.
Jag vill iallafall hoppa över tysken som kommer hit, och Vallmansuppträdandet.
Det är liksom 1½ vecka kvar tills Tysken kommer och 1 vecka kvar tills jag ska sjunga inför en stor publik i en gympasal!
Okej, det är inte så mycket till gympasal för halva planen är en stor scen.
Och om 8 dagar runt klockan 20:00 kommer jag stå där och sjunga falsk och skämmas.
Vad ska jag ha på mig? ALDRIG tänker jag stå och visa något jag har forbi över.
Som tex att visa mage,armar,lår.
Men något festligt måste jag väll ha på mig. Något schlager aktigt eftersom jag sjunger Tusen & Natt med Charlotte Perelli.
Jag gillar inte ens Perelli. Det är många saker med henne jag stör mig på, och en av de sakerna är att hon har bantat ner sig så hon bara väger 50 kg.
Och ja, kanske hon väger ännu mindre nu?
Den kvinnan borde veta bättre i sin ålder! :/
Men tillbaka till scenkläder. Jag har en tanke på att jag ska ha min nya ljusgråa tunna kofta som jag köpte igår.
Men under den då? Jag antar att det är fint med någon tunika. Men benen då?
Jag vill inte visa mina fula tjocka ben. Never!
´Det löser sig säkert. Jag har bestämt att jag ska åka upp på stan på lördag eller söndag.
Och då mååååste jag bara hitta något annars är det försent och då blir det verkligen panik.
Är det någon som har tips på vad jag kan ha på mig? Något döljande?
Vore enormt tacksam för svar!
Mår riktigt dåligt över skolan just nu. Har panik. PM,läxor och prov är det mycket av.
NÄR SKA ALLT FÖRSVINNA?!
I för sig är det en månad kvar till skolavslutningen, men ändå.
Jag pallar inte längre. Jag orkar inte sitta 2 timmar om dagen nästan varje dag och plugga.
Dessutom pluggar jag som en häst i skolan.
Jag mår skit.
Ett tag gick det lite bättre i skolan, ångesten släppte lite men nu har den kommit tillbaka igen. Fast jag ska inte jämföra med i vintras då jag grät bara för att det var tyska lektion precis på morgonen.
Men jag måste hålla andan en månad till bara. Sen kan jag andas.
Men bara i 1 en vecka.
Sen ska jag sommarjobba på praoplatsen i 2 veckor och tjäna stålar.
Fast just nu är jag inte sugen på att sommarjobba, jag vill bara ta det lungt efter ett slitsamt år.
Men jag kommer väll aldrig bli lämnad av oro,stress och ångest :(
Kanske möjligtvis när jag blir pensionär, OM jag blir det....
Snälla, kan jag inte bara falla i koma tills i Juni?
Eller att jag blir väldigt sjuk så jag inte kan vara med på något?
SNÄLLA?! :(
Jag har ingen att prata med för tillfället :(
Ända sen jag kom hem från äs har jag legat i min säng. Nu mår jag inte bra längre eller OK fast det gjorde jag ju bara under 1½ dag.
Nu mår jag skit.
Och inte behandlar någon mig snällt men inte dumt heller. Pappa röt till och sa: Har du inte ätit mellanmålet?!
- Jo säger jag, det har jag visst. Gå och kolla i vasken så ser du ett mjölkglas och ett tsk mått.
Det blev inte mycket mer disskusion eftersom han gick på det. Det vanliga tricket jag har börjat med.
Brödet slänger jag ut i skogen, till fåglarna.
Äpplet som jag skulle ätit, det har han inte ens kollat.
Inte visar någon medkänsla. Jag saknar mamma väldigt mycket just nu men jag vågar inte skicka massor med ledsna sms till henne, jag vill ju inte förstöra hennes semester.
Vågen på äs visade 2 hg mer. Det kan inte vara möjligt!! Nej, det är nog inte möjligt. Jag åt precis en timme före så det är nog det, och sen är det det vanliga, jag går på toa efter jag kommer hem -.-
Min mage har ingen tajming!
Men tänk om inte mina ursäkter räcker till? Tänk om jag väger 49,2 kg? Hoppas,hoppas,hoppas INTE!!
Det här sabbar denna vecka. Nu kan jag inte gå lugn som förra veckan :(
Och än är det en evighet tills mamma kommer hem :(
Morgonen blev inte heller så bra.
Var ledig från skolan och jag skulle åka och klippa mig. Det var meningen att jag skulle ta bussen och den gick halv 10. Jag gick halv 10 av någon konstig anledning. Jag kunde höra bussen komma och jag började springa MEN jag missar den såklart. Hur blåst får jag bli?
Men pappa räddade situationen, han kom och hämtade mig.
Jag blev väldigt nöjd i håret. Hon klippte inte så kort utanjag fick nästan ha kvar längden till axlarna.
Hon sa att det har börjat växa ut hår igen, vilket gjorde mig glad. Hon tyckte att jag borde köpa vitamintillskott på hälsokostaffären för att håret ska börja växa ut ännu mer. Jag tycker det låter som en bra idé.
Ska nog be mamma köpa det till mig.
Behövde inte betala fullt pris på den rabatten jag får. Det skulle ha kostat 300 kr (ord pris 450kr) men jag behövde bara betala 250 kr! Blev glad över det. Hon sa att eftersom jag inte har så mycket hår så behöver jag inte betala 300 kr.
Hon är så snäll!
Efter klippningen gick jag på stan en timme.
Jag läste i tidningen i helgen att man förbränner 100 kalorier per halvtimmes shoppande!
Jag köpte rätt mycket under den timmen:
Deoderant
Hårborttagningsmedel (istället för rakhyvel)
En tunn kofta till sommaren från BikBok
Bh och trosa ( fast ska kanske lämna tillbaks dom)
Det har varit fint väder idag men kallt.
Fast på eftermiddagen var det fint. Jag hade chans att gå ut och sola men jag pallade inte nu när jag var/är så ledsen.
Jag vet inte hur sorgen känns.
Jag vet bara att det känns bra att vara ledsen.
Ledsamheten har blivit en vana, jag mår varken bra eller dåligt när jag gråter.
Varför är det så? Varför?
Dissad -.-
Det har inte hänt så mycket heller, inte mer än att jag har blivit ännu brunare och fått mer fräknar.
Sen var det lite jobbigt nyss med maten. HAr inte tagit mellanmålet på flera dagar men idag var jag tvungen till det. Ångestframkallande.se kan man säga. Men jag fuskade med mjölken, lådsades dricka och sen hällde jag ut den.
Det var nödvändigt, har bara cyklat någon kilometer men annars har jag inte rört på mig så mycket.
Igår var jag på skolkonsert som var obligatorisk.
Men konserten blev förflyttad en timme senare för det hade hänt något med scenen. Då tvivlade jag starkt på att åka hem, vilket jag gjrode sen. Men jag han se första akten men jag tyckte inte det var så bra.
Den timmen som egentligen konserten skulle vara på var jag ute med mina kompisar på stan.
Men jag och min vän Fr kände oss rätt dissade.
Vår andra vän E gick bara ifrån med sin kompis. Jag och Fr fattade ingenting och vi letade efter E en stund.
Tillslut ringde vi E och hon lät inte alls glad. Men vi "fick" hänga med henne iallfall.
Så vi umgicks med E och hennes vän och sen massor med 9:or som skulle uppträda på konserten.
Men jag och Fr kände oss totalt utanför och jag ville gå därifrån.
Jag är väldigt besviken på hon som dissade.
Ingen har gjort det på ett tag.
De tvar första gången jag kände mig riktigt värdelös av mina vänner :(
Vid den här tiden, 17:00 skulle jag ha varit hos mamma.
Hon är fortfarande i Tunisien och kommer inte hem förräns om flera dagar.
Faktum är att jag saknar inte henne än. Hon har skickat lite sms och det är väll därför.
Och nu när jag är hos pappa brukar jag hålla ledsamheten och ångesten inom mig. Den brukar komma ut sen när jag kommer till mamma och då blir jag så känslosam. Då kan jag börja gråta om någon säger fel eller någonting.
Ni förstår säkert inte, men det är rätt jobbigt att vara här pga av styvmamma och övervakningen.
Imorgon ska jag klippa mig. Har ingen aning om hur för jag har inget hår på huvudet, nästan iallafall.
Antar att det blir kort. Man kan nog inte ha så långt om man är så tunnhårig som jag är.
Min frisör erbjöd sig att jag skulle sätta dit löshår, men det sliter ju så sjukt mycket och många säger att man tappar ännu mer hår. Det vill jag verklgien inte :/
Rörmockare och snygga killar
Annars har det inte hänt något speciellt.
Eller en sak.
Alla 8:or åkte till ett gymnasium som informerade om vilken linje dom har osv.
Det var rätt jobbigt att vara där för vi gick runt i timmar och vissa av eleverna som presenterade linjen verkade inte själva fatta vad de höll på med.
En linjeutbildningar var rörmockare. Om man gick linjen i 3 år så fick man utbildning. Sen måste man ju ut och praoa men efter det så tjänar man rätt bra. Cirka 26-30 000 kr. Det verkar jätte bra jobb och det fanns också mycket mer bra saker med det.
Fast man kan ju inte välja det bara för att man tjänar bra utan man måste ju vara intresserad!!
De sa också att det var 1 enda tjej som hade kommit in på 18 år! Det kryllar alltså bara med killar där!
Det var jätte snygga killar överallt på skolan. Jag fattar inte, på min skola går det knappt några killar. Visst är det pga musikinriktningen, kanske det som gör att ingen kille vill gå där.
Det är synd att det inte finns fler killar, det är så tråkig att nästan bara se tjejer hela tiden..
Idag har det varit fint väder igen.
Jag har solat och blivit brunare. Inte för att skryta men jag tycker jag är jätte brun redan.
Men man ska inte säga så för i sommar så kommer man att tycka att man är en blekfis nu.
Jag mådde
bra.
Bättre än på läääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääänge.
Vad beror det på? Fina vädret? Viktnedgången? Fuskandet? Snälla kompisar?
Det är nog lite av varje.
Fast nu mår jag inte så bra igen. Men det var i skolan jag mådde bra.
Nu har jag lite små ångest över de grillade köttet jag åt idag.
Pappa glömde att jag inte äter grillolja. Det är massa med konserveringsmedel och socker i det.
Men egentligen borde det vara mindre kalorier i grillolja än vanlig olja.
Så på det sättet är det bra. Men problemet är att det står ingen innehållsförteckning vilket inte är så bra.
Fy på grilloljan!
Jäääättte fint väder idag. 30 grader i solen och inte ett moln, kan det bli bättre?
Har solat och fått ännu mer färg.
Jag tvingade till och med ut min databeroende bror ut i solen och han tyckte det var skönt.
Det är bra när det är fint väder för då får jag extra motion. Det blir mycket julningar och gå ner i brygga och upp och stå på händer så länge man kan. Jag är rätt vig sen långt tillbaka. Jag kan nästan gå ner i spagat. Det är bara någon centimeter från marken.
Är rätt stolt över det, fast när jag tänker på att alla andra viga människor är bättre än mig känner jag mig värdelös.
Så jag tar tillbaka det :/
Idag har det blivit ett litet kaloriintag än vanligtvis.
Jag ligger på 1250 kcal i slutet av dagen och annars brukar jag ligga runt 1400-1500 kcal.
Bra!
Nu ska spela The Sims Öde Ö och sen ska jag se på Medium!
Jobbig situation
Jag är glad över det.
Men nu börjar mamma och behandlare hota om att jag måste ta en näringsdryck till om jag börjar gå ner mer.
Det gör inte min situation bättre. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra.
För jag vill inte ha en näringsdryck till men jag vill gå ner i vikt.
Vad ska jag göra? De vet om att jag fuskar för jag råkade avslöja mig själv i måndags.
Åhhh, vad ska jag göra?!!?! Jag är i en knivig situaton! :/
Visa BH:n är för mycket
Hon kommer hem om en vecka och 1 dag. Låång tid.
Udner den tiden kommer jag ha:
-klippt mig
-sjungit solo på genrep
- gått på 9:ornas konsert
- och om det är fint väder så kommer jag ha solat.
Faktist var det jätte fint väder idag. Så när jag kom hem (var ensam hemma) la jag mig i en solstol i bikini och byxor och solade. Jag råkade somna när jag låg på mage, så nu har jag bikinilinje och därbak ser man rosetten.
Även fast jag sola själv så är det jobbigt. Är rädd att någon ska komma och kolla på mitt fläsk!
Idag på skolrasten solade några tjejer i min klass. De hade tagit av sig tröjorna och låg endast i bikini.
Det tycker jag är föör mycket. Killarna satt som klister och försökte snacka med dom. Tjejerna tyckte bara det var kul med uppmärksamheten av upphetsade killar.
Nja, där tycker jag att man går för långt iallafall.
Sjöng solo idag också. Det gick helt okej förutom att min hals fortfarande är hes så jag kom inte upp i så höga toner. Men jag blev glad för många sa att dom tyckte jag var jätte duktig.
Jag är lite oroligt för min andra solopartner. Hon vågar inte sjunga inför alla och det är ett väldigt stort problem.
Jag vet att det är svårt att sjunga inför en folkmassa men det blir inte bättre av att viska.
Alla andra i min klass klarar det fint men hon vill inte. Hon skäms. Men hon har en bra röst men hon vågar liksom inte. Det konstiga är att hon är rätt kaxig mot vissa annars. Hon är med de sminkade fjortisarna, fast hon använder inte så mycket smink.
Imorgon åker jag till pappa. Vill inte :(
Han nämnde att det inte kommer bli något fuskande. Johrå!!! tänker jag.
Men vi får väll se. Nu är jag så van att inte äta mellis så det kommer bli ångestframkallande.
Imorgon ska jag ta kort också. Med klassen. Eller vissa i klassen. Kort ska man ta för att på Vallmans så ska det vara affischer med kändisarna som sjunger de låtar vi ska sjunga. Jag sjunger Tusen Och En Natt med Charlotte Perelli men jag ska inte bli fotograferad som henne. Jag ska vara med i The Village Pepoel och de sjunger YMCA.
Jag ska tydligen vara en byggarebob gubbe med hammare. Men det är OK.
Tunisien
1 vecka är inte mycket men för mig är det. Hur ska jag klara mig? Jag vill inte vara hemma hos pappa där är det bara ännu jobbigare.
Jag mår dåligt också. Har ångest som vanligt. Över mycket saker.
Här kommer en dikt som jag hittade som jag skrev eller kanske hittade för några år sedan:
Jag vet hur tårar smakar
Jag vet hur suddiga ögon ser
När kroppen bara skakar, för man orkar inte mer.
Gympan
Jag svettas nog ut all min sjukdom nu kanske. Hoppas. Fast nu får jag inte svettas mer för nu har jag bytit lakan.
Idag gick jag till skolan, utan feber och med tillbakasatt smaksinne, eller åtminstonde lite.
Det var tråkit i skolan idag trots repvecka. Sångarna var tvugna (jag och typ alla andra tjejer) att ha eget arbete.
Och det är så irriterande för en av våran lärare är så fruktansvärt dålig. Jag brukar inte tycka illa om folk eller jag ger dom åtminstonde en chans men han, han är så seg och vi ligger långt efter i matten än vad de andra gör.
När vi hade en annan lärare som var as bra låg vi före alla andra.
Och sen ger han oss sådant spontan planering.
För 2 veckor sen skulle vi kunna 2 kapitel på en vecka. 2 kapitel om geometri!!
Jag förstår inte hur han tänker, att lära sig matte tar inte en dag utan det tar en vecka och mer att smälta in!
Dessutom har han inte visat hur uträkningarna ska vara, så vi får klara oss själva med hjälp av matteboken som det står en aning krångligare beskrivning. Så ska det inte vara!!!
Fuskade med förmiddagsfrukten idag. Jag ska börja göra det varje måndag, eller varje gång jag ska till äs och väga mig. Och sen ska jag också göra det när vi äter tidigt, och beroende på vad för mat det är.
Ja som sagt, det beror lite på.
Jag och en i min klass satt och kollade på morgonsoffan (tv pogram) under rasten på datorn. Jag skrattade faktist för det var rätt roligt. Det var en tjej som skulle dansa balett och hon hade en vis dräkt på sig. Helt plötsligt började det bli en röd fläck mellan benen på henne. Den blev bara större och större och pogramledarna kollade på varandra med konstiga blickar. Haha det var rätt roligt!
Åkte till tandläkaren med mamma sen. Jag drog ut en tand och sen filade de lite på min tänder så man ska lura ögonen så man tror att inte har så snea tänder. Snéa tänder har jag egentligen inte men de sitter inte precis i mittem där tänderna ska sitta utan dom är flyttade mer år höger hållet.
Sen blev det äs. Vägde mig. Jag har gått ner så nu väger jag prick 49 kg. Det är skönt för mig. Jag trodde ärligt talat att jag vägde 50 kg bara för jag legat stilla i flera dagar.
Vi pratade om att jag inte trivs i mig själv och hur jag hatar min kropp. De sa att jag ska börja på gympan igen.
Jag blev arg för jag tänker aldrig, ALDRIG visa mig för mina klasskompisar naken. ALDRIG!!
Jag skäms för mycket. Men jag ska dusha och byta om i ett enskillt rum. Och jag bryr mig faktist inte om någon undrar för hellre får de undra än att se min feta kropp!!
Jag blir också rätt ledsen och lite besviken på mina behandlare. Jag tycker de borde göra något åt saken med mina forbier. Att jag får gå till någon sjukgymnast eller att jag får träna på att visa min armar till exempel.
De bara sitter där och försöker prata vett och säga att allting kommer gå bra och bla bla bla.
Det är egentligen som att sitta och säga att landningen kommer gå bra och du kommer inte skada dig om man har fobi för höjder och att hoppa ner från dom.
Det är precis samma sak att försöka prata vett med en som har ormfobi. Det går ju inte, man kan ju inte säga så utan man måste göra något åt det. Och det är synd, för jag hade erligen velat lega på stranden och solat och badat i sommar. Men jag undrar inte om jag skiter i det. Jag får ligga hemma hela sommaren vid min pol och sola och bada. Till och med det är jobbigt att se sin fylliga kropp :(
Och på onsdag får jag inte se mamma på en vecka. Hon ska till Tunisien.
Jag ska bo hos pappa nästan hela tiden. Det vill jag egentligen inte :(
Julas
Jag saknar det fortfarande :(
Det är inte meningen att ni ska kommentera :P
Smaklös
Igår var det en hemsk natt. Vaknade mitt i natten av att jag låg och spände mig i hela kroppen. Jag huttrade och jag kände mig som borta. Dessutom drömde jag massor med underliga drömmar.
Och idag drömde jag att det var skoldag. Fick panik när jag såg klockan visda 10:30!!
Det tog ett tag innan jag fattade att det bara är lördag. Men jag är chockad att sov så länge.
Det är egentligen förbjudet. Men vafan ska man göra när man har feber och knappt kan prata?
En till sak som jag stör mig på med min mystiska sjukdom.
Jag har tappat smaken på allting. Jag mår illa om jag tänker på mat.
Men mamma tvingar i mig mat ändå för hon säger att jag måste äta pga av anorexin.
Maten smakar verkligen skit. Näringsdryckerna är typ värst. Det är svårt att förklara hur dom smakar men det är iallafall inte sött.
Det enda som smakar något är äppelmoset jag har på havregrynsgröten och äpplen.
Om jag inte är frisk imorgon ska jag till vårdcentralen.
Eller mamma ska försöka ringa dom, men de är alltid så upptagna hela tiden.
Men det spelar ingen roll om jag är sjuk imorgon eller på måndag. Jag SKA ÄNDÅ TILL SKOLAN!!!
Det har jag bestämt. Har sån ångest över skolarbetet och speciellt matten.
Jag mååste verkligen dit!
Och sen är det vägning också på äs, och jag ska också dra ut en tand och fila ner framtänderna.
Det är mycket på måndag och jag mååååååååste göra allting. Jag måste verkligen det.
Like a zoombie
Men jag tog en alvedon så jag skulle orka sätta mig här. För att bara skriva.
Huum, bara för det har jag inget att skriva om.
Eller jag har rätt mycket, men nu känner jag mig tom. Dessutom börjar jag svettas som en apa nu för att alvedonen börjar ta sig.
Just nu när jag är sjuk känner jag mig så hjälplös på något sätt. Jag kan inte kontrollera maten som jag brukar göra och jag orkar verkligen inte tjafsa mer med mamma. Det gör att jag bara känner mig sjukare.
Och idag har jag inte fuskat med någonting bara för mamma var ledig som typ alla andra är i Svergie.
Jag bad och grät att inte äta mellanmålet men så blev det inte. Jag var ju tvungen iallfall. Men min svaga sida var svagare idag och allt jag har att skylla över är någon febrig sjukdom som aldrig vill gå över!
Igår? Ja vad hände igår?
Gah, jag minns knappt. Eller jo det gör jag.
Vi åkte aldrig till någon majbrasa. Det regnade och jag hade fått högre feber.
Jag och hela min familj satt och kollade på Top model. Hehe, jag kollar alltid på det. Så då fick mina familjemedlemmar också göra det.
Men ångest fanns där. Jag hade inte rört på mig ett skit den dagen. Inte idag heller.
Legat i soffan som en halv död fisk och dreglat.
Mamma var iallfall snäll och köpte en läkerolask. Jag önskar att jag kunde käka upp hela men nej det får jag inte. Det är väääldigt förbjudet och det är ännu mer förbjudet nu eftersom jag har legat hela dan typ.
Skulle egentligen till pappa idag men han ville att varken jag eller min bror skulle dit.
Min andra lillasyster måste ha blivit smittad av streptokocker och ska testa sig med.
Jag skulle också gärna vilja det för jag tvivlar att jag också är smittad. Jag måste till skolan nästa vecka!
Det är inte heller någon vanlig vecka utan det är repetition vecka.
Vi tränar inför Wallmans Salonger som är typ om 3 veckor.
Jag vill egentligen inget av det. Men jag kan inte stå där som ett fån och vägra sjunga.
Det blir en utmaning, och sånna utmaningar gillar jag. Eller brukar gilla.
Åh jag känner mig så frisk på något sätt.
Tankarna är inte på mig så ofta längre. Jag blir ledsen över det.
Jag vill fortfarande vara sjuk. Jag vill fortfarande ha uppmärksamheten.
Den finns inte. Den enda närvaro jag har är mig själv känns det som.
Ångesten kommer inte så ofta längre.
Ibland händer det att jag mår OK eller lite grann till bra så mår jag dåligt över det.
Får ångest över det.
Jag vill fortfarande må dåligt som förut.
Man får 100 % mer uppmärksamhet när man är som sjukast. För då är det synd om en.
Nu är man bara fet och övergiven.
De lovade saker, men vissa av sakerna höll sig inte :(
