Cornelias blogg

Nu var det torsdag kväll helt plötsligt. Veckan har gått fort men ändå har det varit jobbigt som vanligt. Jag är så orolig inför nästa fredag. Då ska ju mamma baka hemmagjort pizza. Och jag tänker inte äta den och jag har förvarnat henne om det. För jag känner att jag orkar inte må sämre än vad jag redan gör även fast jag har mått sämre, men jag orkar inte ligga i min säng och gråta helt hysterisk (som jag garanterat vet att jag kommer göra eftersom pizza är en farlig maträtt) och jag orkar inte ha en hel helg förstörd på grund av det.
Ingen ska någonsin tvinga i mig en pizza!
Fast mammas hemma gjorda pizza är iallafall inte lika onyttig som andra pizzor. Den är gjort på dinkelmjöl och jätte fettsnål ost + att den är vegetarisk med grönsaker på. Det blir nästan som att äta en stor macka MEN jag vill ändå inte äta det!
Hellre äter jag pasta!

Idag har det inte hänt något särskilt. Slutade skolan tidigare idag som jag alltid gör varannan torsdag eftersom de andra har idrott.
Jag och pappa åkte till min praoplats och jag pratade med dom om sommarjobb. Jag ska få sommarjobba där!
Det är bara inte bestämt vilken vecka. Blir så glad att de vill att jag sommarjobbar där =)

Eftersom det är torsdag så är jag hemma hos pappa vilket är som vanligt ganska deprimerande. Dålig stämning som vanligt.
Min lillasyster hade namnsdag idag och det var som  om hon fyllde år. Hon fick både tårta och paket +bestämma middagen!
Det är aldrig någon som kommer ihåg min namnsdag och om någon gör det så är det inte mer än det. Det är bara J som förstorar upp det så, att man nästan MÅSTE säga grattis på namnsdagen för att det är så viktigt.
Jo jag vet, jag kanske är en aning avundsjuk men jag förstår inte varför man måste förstora upp det SÅ mycket. :/
Men jag är väl trotts allt avundsjuk ... :/

Jag hoppas inte pappa dricker i helgen men det lär han väll inte göra, inte efter den gången jag åkte hem pga det.. :(

Hej jag heter Cornelia men ni kan kalla mig för äckel Cornelia. Jag gillar Naken Janne jätte mycket, nästan lika mycket som Roger Pontare. En gång kom grannen på mig i duschen med att stjäla pengar framför Gosedjuren.
Men jag sa att jag lekte kurragömma. Nu ska jag be en bön för att ingen dammsugarförsäljare hoppar fram ur garderoben.


Gör din egna historia:
"Hej, jag heter _1_ men ni kan kalla mig för _2_.
Jag gillar _3_ _4_nästan lika mycket som _5_
En gång kom _6_ på mig _7_med att jag _8_ framför _9_
Men jag sa att jag _10_. Nu ska jag be en bön för att _11_

1) - DITT NAMN

2) DIN SKOSTORLEK
under 36 - söt (ditt namn)
36-37 - bajs (ditt namn)
38-39 - äckel (ditt namn)
39-40 - homo (ditt namn)
41-43 - älsklings (ditt namn)
över 43 - emo (ditt namn)

3) DITT MOBIL MÄRKE
Simens - Pappa
Samsung - Naken Janne
Nokia - Lordi
Sony Ericsson - Hitler
Motorola - din mamma
LG - HIV-anders
Apple - Jultomten
Annat - Barnen i bullerbyn

4) DIN ÖGONFÄRG
grön - lite grann
blå - jätte mycket
grå - så-in-i-helvetes-mycket
brun - lagom mycket
olika på båda ögonen - att jag dog
annat - inte det minsta

5) DIN TRÖJAS FÄRG
Blå - Robbie Williams
Vit - Westlife
Orange - Abba
Grön - Pikku G
Blå - Sven-ingvars
Svart - Lill-Babs
Lila - Markoolio
Grå - Vikingarna
Rosa - Roger Pontare
Annan - Kyrkokören

6) TV-PROGRAM
Aktuellt - Pappa
Fråga doktorn - Mamma
Lilla sport spegeln - Brorsan
Lost - Syrran
Bolibompa - Morfar
House - Grannen
2900 Happyness - Rörmockaren
På Spåret - Chefen
Simpson - Rektorn
Efterlyst - Polisen

7) GODIS
Choklad - På bussen
Lösgodis - I duschen
Surt - I skafferiet
Salt - På jobbet
Sött - I provhytten
Rostat - I soptunnan

8) FÖDELSE MÅNAD
Januari - kissade
Februari - härmade Danny
Mars - Runkade av en man
April - Hånglade med en spegel
Maj - Onanerade
Juni - Stjäla pengar
Juli - Misshandlade pensionärer
Augusti - Hade sex med Bosse Bildoktor
September - Provade min nya BH
Oktober - Läste porrtidningar
November - Petade mig i näsan
December - Dödade lillebror

9) ÅRSTID
Vinter - Påven
Vår - klasskompisarna
Sommar - Gosedjuren
Höst - Green Peace

10) FRISYR
Halvlångt - Motionerade
Långt - Kastade lasso
Kort - Förhindrade växthuseffekten
Skallig - Letade efter knark
Page - Lekte kurragömma
Axellångt - Utövade yoga

11) LÄNGD
Under 140cm - Min gris knivmördar mig ikväll
141-155cm - Gubben i månen vill ha sex med mig
156-165cm - Ingen damsugarförsäljare hoppar fram ur garderoben
166-175cm - Jag får stånd i kyrkan
176-185cm - Mina kaktusar dör
över 186cm - Mormor viker ut sig i Play Boy                           

Det är en hemsk måndag som vanligt. Kanske lite bättre för man blir på bättre hurmör när man träffar klasskompisarna men det är bara en kort stund.

Igår så åt jag spenatomelett till lunch. Jag brukar ALLTID ha vatten i omeletten istället för mjölk.
Men jag hann inte reagera och vipps så hade mamma slängt i några matskedar mjölk!!
Jag blev väldigt ledsen och oron & ångesten växte och jag grät och sprang upp på rummet. Efter ett tag hade jag återhämtat mig men jag blev nästan lite förvånad över att jag blev så ledsen över en sådan sak. Jag trodde att sådanna saker inte hade någon betydelse längre, men det måste vara mitt "andra" psyke som tycker det, eller nått sånt. Min andra hjärn halva tyckte det var farligt konstigt nog, det påminde mig om när jag vägde som minst. Om mamma eller någon la i något som inte var vant eller inte planerat så blev jag helt hysterisk.
Samtidigt känns det ändå tryggt att jag reagerade som jag gjorde på det igår. Då känns det som om jag aldrig kommer bli frisk och det är det jag inte vill bli - förutom någonstans längst in.

Som sagt har det varit en hemsk måndag.
Det började vid lunch och det var ju såklart pasta. Trodde att enbart pastan skulle bli jobbig men icke, det var SÅS på vegetariska också med grädde utspädd med vatten!!! :(
Jag fick panik så fort någon frågade vad det var för mat till varandra och de svarade: Pasta med kycklingcurrysås!
Jag tog inte mycket till lunch, hade sån ångest. Tog grönsakerna som var indränkta i fettiga såsen och sen keso OCH pasta (kan det bli värre?)
Försökte skrapa bort så mycket sås som möjligt men det var ändå sås PÅ grönsakerna. Såklart började jag lipa och det är så skämmigt. Jag är glad att mina vänner förstår mig iallafall.

For iväg med mamma sen till äs-enheten. Vägde mig och sen var det samtal. Trodde jag hade gått upp flera kilon efter all fet mat jag har ätit förra veckan. Men jag hade gått upp 3 hg och det är tillräckligt för jag ska må skit. Jag tror att min viktökning minskade när jag fuskade med näringsdryckerna och allt annat. Jag ska nog fuska mera i fortsättningen!
Men nu kommer det nog hemskaste jag ska ÖKA IGEN! Inte mycket enbart en ostskiva och det gör ångest men det hemskaste av allt är nog att på fredag om 2 veckor är det planerat att JAG ska äta en fet äcklig hemmagjord PIZZA. Jag gråter så fort jag tänker på det, det växer oro & ångest igen. Jag tänker inte sätta in en enda liten bit i munnen- ALDRIG!
Nu känner jag mig ännu mer tjock :(

Jag känner mig tjock och fyllig som vanligt. Jag har börjat märka av någonting annat också DUBBELHAKA!
Nej jag skojar inte, visst har jag inte ens sån dubbelhaka som dom extremt överviktiga men när jag tittar neråt kan jag känna under hakan massor med hud som nuddar min hals. Det gjorde det inte förut!! :(
Och jag fortsätter tappa hår, nu ser man verkligen mitt öra för det finns inget hår kvar där nästan! :(

Imorgon börjar skolhelvettet igen, med all press,läxor och prov. Det är PASTA till lunch och jag vill verkligen inte. Pasta  med någon sååååås :(
Hoppas det är fullkornspasta, jag vill inte skämma ut mig som jag gör när jag äter pasta det är ju första dagen också :(
Säkerligen kommer nog alla tycka jag är normalviktig och nästan lite fyllig imorgon. Jag skulle så gärna vilja sätta på mig jätte stora pösiga kläder men jag kan inte hitta något som är så jätte pösigt:(

gud vad fyllig och tjock jag kännner mig!!! :(*

* tjock och fylligär inte den samma som överviktig för mig. det är svårt och förklara men jag står verkligen inte ut längre! :(

Imorgon är det äs igen, säker gått upp flera kilon  :(

Dagarna bara rusar och snart är det måndag idag - vilket betyder skoldag.
Bara jag hör ordet skoldag får jag ångest och press. Jobbigt är det och tankarna kring prov redan om två veckor får mig att må ännu sämre.  Men vad har jag för val? Jag kan inte skita i alla läxor och allt även om jag så gärna skulle vilja, jag skulle må så mycket sämre om jag skippade någon läxa eller inte ansträngde mig lite extra.

Har inte skrivit någon blogg på ett tag, har inte haft tid eller lust. Var ju i stockholm en dag och det var helt OK.
Jag hade med mig matsäck hemmifrån så maten behövde jag inte bekymra mig mer än lunchen som jag var tvungen att äta ute på någon resturang. Som tur var hittade vi ett bra ställe med fisk och potatis. Jag trodde det bara var fisk och potatis men på fisken var det någon slags panering. Ville helst slippa den men den satt som klister :(
Fick ångest men jag försökte inte visa det. Jag lyckades och sen kom jag på andra tankar eftersom vi shoppade.
Jag hittade inget mer än ett par jeans och dom satt verkligen bra. Dom var jätte bekväma och det kändes bra för att jag  hatar för tigtha jeans eftersom det skapar ångest och oro.

Torsdagen och idag har jag varit med F. Det var länge sen och nu känner jag att jag orkar prata mer m.m
Det gjorde mig faktist på bättre humör iallafall under dagen.
Det var inte så farligt som jag trodde..

Idag har jag inte ätit allt som jag ska..
Och de andra dagarna har det blivit lite små fusk som tex en ostskiva eller ett äpple. Ingen har märkt men det är inte så viktigt.
Men idag så har jag både skitit i en macka med smör & ost och en näringsdryck. Känner dåligt samvete men jag tänker inte berätta något för mamma den här gången. Jag känner mig så förskräckligt fyllig så därför tänker jag hålla det inom mig.

Imorgon fyller mamma år, och på kvällen ska vi äta indisk mat. Visst är det gott men jag tycker det är så jobbigt för det innehåller cremé fraiche och allt med feta matlagningssåser är så jobbigt :(
Men jag ska försöka hålla tårarna tillbaka eftersom det ändå är mammas födelsedag

Fruktansvärd dag igår som vanligt på måndagarna. Jag har gått upp i vikt inte ett helt kilo vilket lättnar men det är helt nya siffror -igen!
Jag blir ledsen, jag vill verkligen inte gå upp mer i vikt. Det skulle ju vara svårt att nå normalvikt. Jag vet inte ens om jag är underviktig längre.. ska kolla nu på en  BMI sida.. åh nej snart är jag inte det :(
Jag väger 47 kg nu, det är hemska siffror och jag skäms över att skriva det här. Det är säkert många människor som läser det här nu och tycker: Haha vilket fetto som knappt är smal längre och som sitter och klagar på livet utan en anledning.
Visst har jag en anledning, rätt många faktist men att bli normalviktig vill jag inte och det finns egentligen ingen anledning till att bli frisk.
Jag funderar på att strejka om jag går över 50 kg snåret snart.
Och medans jag ändå klagar över den ångest och allt skit jag har så är jag aldrig hungrig. Mår nästan illa hela tiden och så har det varit i flera månader och det är pgr av de jävla näringsdryckerna!
Man blir aldrig hungrig,man är ständigt mätt. Och det är man nog vare sig man är sjuk eller frisk för dom är så himla mäktiga.
Vi beställde förresten hem fler förra veckan och dom kom igår. Testade en ny smak som var svartvinbär eller skogsbär eller något liknande och den var helt OK. Fast den smakade nästan som hallonsmaken så lite besviken blev jag ändå.

Glömde skriva att jag har sportlov nu. Idag ska jag klippa mig och det ska bli skönt för jag vill inte se mitt risiga extremt tunna hår. Jag måste klippa av det lite eftersom jag är så tunnhårig till någon trendig frisyr. Undrar hur jag ska förklara hur jag har fått så tunnt hår. Får skylla på näringsbrist.

Ska till Stockholm imorgon med Mamma,bror och hans kompis. Det ser jag iallafall fram imot och jag ska försöka shoppa rejält eftersom jag har över 6000 kr :O
Vi åker imorgon bitti vid ungefär 8 snåret. Kommer inte hem förräns sent på kvällen.

Som ni kanske vet så isolerar jag mig så mycket från mina vänner. Varken jag eller någon av dom tar kontakt med mig även fast dom skriver att de saknar mig otroligt mycket. Det kan jag förstå.
Igår skrev jag ett sms till en av dom och genast frågade hon om vi kunde vara på torsdag och fredag. Jag tänker ta den chansen, även om jag tycker det är extremt jobbigt.


Ända sen jag såg vågen siffror igår så har jag ständig ångest.
Jag orkar inte med den :(

Jag är väldigt ledsen, hela helgen har varit skit ända sen pappa tog sin första pilsner. Det slutade så illa att jag åkte hem till mamma och min bror med.

Det började med att pappa sa till mig i köket att han skulle ta några öl.
Det kommer alltid som ett slag och jag vågar inte säga emot, jag står bara där helt still och massor med tankar rusar i huvudet. Vill inte berätta så mycket detaljer men han låg i soffan och sjöng medans jag kollade på let`s dance.
Och det var sårande att se:(
Dagen efter var det en sån dåligt stämning att jag grät och låg i sängen halva dagen tills mamma kom och hämtade mig och min bror. Då fick jag ångest över att pappa och jag är osams även om han faktist bad om ursäkt. Han hade nämligen skällt ut mig eftersom han var bakis.
Jag vet inte vems fel det är. Mycket hände och jag orkar inte rabbla upp allt eftersom jag blir ledsen när jag skriver.
Det känns som mitt fel, men ändå hans. Jag vet att jag måste prata med han snart, han är trotts allt snäll och ställer upp och skutsar och sånt.
Jag har mått så jävla dåligt den här helgen, har legat och skakat och jag har bara velat gå och ta tabletter. Jag undrar fan inte om jag ska göra det nästa gång något sånt här händer igen, då slipper jag med skiten!

Idag känns det lite bättre, men mår fortfarande dåligt över konflikten. Jag känner skuld till att jag har sårat pappa med att jag åkte hem till mamma. Men jag hade ju varnat honom. Men han själv ser inte att han har problem med alkoholen. Han tror det är normal att sitta själv och dricka sig full :(

Jag fuskade också på lördagen men klantigt nog råkade mamma få veta vad jag hade fuskat med- näringsdrycken. Men lyckades komposera och jag åt inte en apelsin som jag skulle ha gjort.
Idag har jag gått en promenad också, egentligen ska den vara i 20 minuter men det blev 45 minuter.
Blev inte så trött, mest yr.

Jag är så jävla depp. Tankar för runt i huvudet på mig, att allting var mycket bättre när jag vägde 42 kg. Jag mådde mycket bättre och allting var så himmla mycket lättare!
Orkar ärligt talat inte äta mer. Jag har inte varit hungrig sen jag började äta fullt ut! Magen svullnar,den gasar. Den har inte varit platt på väääääldigt länge! :(

Jag är hos pappa nu också, jag orkar fan inte vara här. Grät hysteriskt igår och en del av det var för att jag skulle hit idag. Den andra delen är för jag är så förskräckligt stor! Jag skulle bara vilja få väga 42 kg en gång till, det skulle kännas en sån lättnad. Att få åtmistonde känna lite skelett, på ett hål som satt precis under bröstkorgen och såg ut som en grop. Kunna få känna att man är en zoombie som går runt och är hjärndöd. Få se vågen visa - 1kg i veckan!
Livet då var mycket bättre, jag hade nästan inga alls komplex över min kropp när jag vägde som minst. Nu har jag ännu mer än förr och snart orkar jag inte gråta mer så fort jag ser på min kropp! Jag får panik och jag blir rädd :(

Min hals svider och nu kommer jag göra er besvikna. Jag har alltid haft lite problem med maten, inga svåra problem. Dom har kommit då & då och nu när jag har svultit mig själv har jag låtit bli. Problemet handlar om att spy. Det började nog redan i 5:an.
Jag fick sådanna skuldkänslor helt plötsligt och gick och spydde från mat till godis.
Ibland kunde till och med mina vänner vara med när jag gjorde det, dom tyckte säkert jag var lite knäpp. En period var jag så desperat att så fort jag åt en glass gick jag ut i skogen och kräktes. Jag langade med mig lite papper utifall det skulle bli kladdigt.
 Ingen, absolut ingen har fått reda på det förutom de gångerna när mina vänner var med.
 Mina behandlare har frågat mig om det här men jag har förnekat det.
Idag hade jag en sån ångest efter maten. Det var ingen speciell mat, det var pappas klyftpotatis med kanske 1 droppe matfett. Men han la upp så lite, egentligen var jag mätt men jag frågade om det var allt jag skulle äta. Då la han upp mer och då kom skuldkänslorna igen.
Gick och duschade och spydde upp, inte mycket, men lite grann av maten. Då försvann faktist lite av skuldkänslorna. Vågade inte heller spy mer, man hör så bra i pappas hus och J är så snoksam av sig :/
Förut svor jag för mig själv att aldrig spy när jag var så inne i svälten. Dels orkade jag väll inte och så kände jag att så mycket skulle jag inte misshandla min kropp.
Men nu har jag gjort det och nu säger tankarna att jag bör göra det igen. Jag blev så till mig att jag började googla runt efter laxeringsmedel på internet, på apoteket men jag fick ingen träff. Skulle gärna vilja köpa sådant och om det är någon som vet vart man kan köpa det så tipsa. Anledningen är för att jag vill väga 42 igen!

Igår föll det inte lika många tårar som det brukar göra på måndagarna. Var på äs-kliniken och med undantag så vägdes och undersöktes jag inte. Min sjuksköterska eller behandlare med andra ord var sjuk och därför slapp jag se siffrorna på vågen.
Men jag vet vad jag väger, ungefär 46 kg. Fast jag har säkert rusat upp flera kilon sen dess eftersom det känns så när mamma lägger upp stora portioner på tallriken.
På äs så planerade vi att om några veckor ska jag gå dit 2 ggr i veckan istället för bara 1 gång. Och den nya gången ska bara jag gå dit, för att prata med min andra behandlare (psykolog) om mina tankar och allt sånt som står i vägen för ett glatt och trevligt liv.
För just nu och som det har varit de senaste veckorna är det tabletterna i skåpet jag tänker på
Jag tror nog att jag aldrig i hela mitt liv har varit i en sån här situation förut. Jag tror inte heller jag fattar riktigt hur dåligt jag mår.

Jag hoppas inte någon tar illa upp nu men förra veckan försökte jag kväva mig själv..
Men eftersom jag är så misslyckad så gick det inte, min kropp måste ändå ha fått syre på något sätt även fast jag låg minst en halvimme och försökte kväva mig själv. Blev bara yr och hets andades. Mamma var inte hemma så hon märkte mig inte. Men jag låg så tills hon kom hem.. men hon fattade aldrig utan tvingade ner mig i köket för jag hade missat att äta kvällsmålet. Missat och missat hade jag inte gjort, för jag vet mycket väl när det ska tas men jag vill inte. Varje kväll är det så, jag vill verkligen inte äta något kaloririkt kvällsmål. Jag mår bara sämre då :(

Helgen har gått enormt fort. Orkar faktist inte skriva någon blogg igår och det gör jag inte ibland.
Jag vill liksom inte väcka upp massor med känslor när jag skriver bloggar, jag kan bli ännu ledsnare än vad jag redan är och då blir allt bara värre.
Men och andra sidan kan det vara skönt att få skriva av sig!

Igår var jag på stan med mamma. Vi gick runt i några affärer men efter cirka 10 minuter blir jag extremt trött och slö! Det blir jag alltid konstigt nog :S Jag undrar vad det beror på!
Jag ville inte köpa något nytt klädesplagg men en behövande BH köpte jag. Dom jag redan har är så obekväma eller antingen för stora eller för små! Den jag köpte igår sitter perfekt och är jätte skön!
Oj vilket intressant ämne :P  Om jag hade varit frisk skulle jag nog tycka det var mindre märkvärdigt, då skulle jag tycka: Jahapp, en BH -vad bra! Inget mer med det. Men nu tycker jag det är en som en gåva att jag köpte den, som en present. Jag uppskattar den mer med andra ord.

Ledsen var jag igår, det var mjölkens fel. Jag hade tänkt fuska och hällde inte upp någon mjölk i glaset till middagen. Mamma märkte ingenting och det kändes så bra!
Men precis efter måltiden så kommer hon på det, FAN tänkte jag! Så jag var tvungen att dricka ren mjölk och det blev ångest och gråt för den. Men jag hade inget val så jag drack upp den efter en halvtimmes bråk.
Mjölk är okej att dricka till en måltid men inte när jag inte äter. Jag tänker på fett när jag ser ett rent glas mjölk även fast jag vet att mellanmjölken inte alls har mycket mjölk i sig! Det kunde ha varit värre, det kunde ha varit röd mjölk eller gammeldags mjölk!

Idag har det varit en kort dag. Jag har städat och haft yoga. Mamma har lärt mig det för hon tycker det vore bra om jag blev lite lugn i själen.
Själv tycker jag det är urtrist, men det är en skön känsla efteråt. Man är matt och trött i kroppen men samtidigt blir man väldigt pigg.
Mitt under yoga passet kommer jag att tänka på vågen! Vart ligger vågen någonstans? Är den framtagen i mammas rum nu?
Jag avslutade yogan direkt och gick och kollade och jag hittade den! En ångest och skuld känsla kom som ett
slag när jag såg den. Vill inte säga vad jag väger för jag skäms hade också ätit frukos nyss före yogan så den visade nog lite mer pga det. Men jag mådde inte bra efter det, jag ska nog inte försöka väga mig men det kan bli svårt! :/

Var på IKEA också med mamma och B(lådsas pappa)
Vi handlade lite behövande saker och sen var det tänkt att vi skulle åka hem. Men vår bil är så skruttig och dålig så den startade inte och vi blev kvar på IKEA en lång stund, några timmar. Jag blev extremt trött (som vanligt) redan innan vi gick in på IKEA.
Mammas kompis var tvungen att hämta oss. Sen var det allt skönt att få komma hem!
Började på en ny bok idag. Det handlar om en Somalisk flicka som blir slagen,våldtagen och supermodell. Det är bara en liten del av berättelsen och den verkade jätte bra! Hemsk är den också, om man får en tankeställare att vi i Sverige och andra länder har det riktigt jävla bra.
I boken skrev hon att hon rymde hemifrån för hennes pappa ville gifta bort henne med en gammal gubbe. Hon sprang i flera dagar utan att stanna, utan vatten,mat eller vila. Ibland vilade hon, men bara på natten när det var mörkt. Hennes fötter var såriga och blodiga och hon såg ut som ett skelett.
Boken heter En blomma i Afrikas öken.
Kanske inte så intressant skrivet men jag vill inte skriva hur jag mår idag för det för mig som vanligt på sämre humör! Och jag orkar inte vara mer deprimerad än vad jag redan är..

Imorgon är det behandling på äs igen. Undra vad deras våg visar?
Ska också till praoen igen.

Jag mår illa och har ångest.

Nu ska jag gå och basta.

Jag kan inte säga att jag mår bättre än de senaste dagarna men jag känner inte för att gråta lika mycket.
Jag känner mig bara tom. Men ändå deppig och ledsen.
Fast det är jag ju ofta så det är ganska vanligt humör.
Jag undrar hur länge jag kommer stå ut med det här, det känns som att jag knappt gör det längre. Jag är väldigt rädd för att bli frisk konstigt nog, men det har väll med kontroll antar jag.
Ibland känns det som om jag är helt frisk fast jag ändå vet att jag inte är det.
Det är som om jag lurar på själv på något sätt :/
Idag på praoen fick jag TA i brownies och bre på CHOKLADÖVERDRAG med bara händer.
Kladdigt var det också och konstigt nog fick jag ingen panik.
Var det för att det var så stressigt med allt eller var det för att jag börjar bli frisk?
Vad skulle jag ha gjort för några månader sen om det skulle inträffa?
Som ni vet skulle jag ALDRIG aldrig i hela mitt liv sätta in en godis bit eller sötbit i munnen, och det tänker jag aldrig  i hela mitt liv göra heller. Jag får panik så fort jag tänke tanken, en illamående samtidigt en oro och panik känsla väcker till liv inombords. Om jag skulle göra det utan dåligt samvete till döds, då skulle jag fan undra om jag hade blivit riktigt jävla frisk. För det är normalt att äta en kaka då och då.
Så nej, jag tänker inte bli tjock och frisk.
Jag tänker ialdrig nudda några sötsaker med munnen och ingen ska kunna tvinga mig till det heller!

En tanke slog mig igår kväll. Nu när jag är så stor och fyllig då förtjänar jag ju inte näringsdryckerna längre!
Snart måste jag säkert sluta med dom för att inte bli för tjock! Och då är det ännu mer tecken på att jag blir friskare och friskare!
Jag gråter så fort jag bara tänker på det, jag förtjänar inte dom längre.. för jag har blivit fyllig och misslyckad :(


Måste bara skriva att jag äter som en häst!
Mamma lägger på hur stora onormala portioner som helst! Inte undra på att jag går upp i vikt som jag gör :(
Hon säger att det är normal portioner, men det är det inte. För ingen annan mer än min familj tar så stora portioner :(

Det enda positiva bakom all gråt och ångest är att de på min praoplats tycker jag är en jätte duktig prao-elev. En av dem bästa (skryt lagom!)
Pappa sa också att jag lätt kommer få sommar jobb där. Jag hoppas han talar sanning om den saken för det vore ju bra :P

Jag vill först säga innan jag skriver att jag tycker jag är patetisk som skriver så mycket negativa saker om mig själv.
Men ändå så gör jag det, och varför jag gör det är för att jag tycker och känner så i det jag skriver.
Jag är ett sånt stadium där jag mår sämst och det ända man tänker är negativt. Och vart ska det ta vägen om jag inte kan skriva ner det?


Igår efter jag suttit vid datorn ett tag kom tankarna fram. Den susande vågen av oro,ångest och alla de onda tankarna.
Jag tycker det är hemskt när jag jämför mig med andras viktuppgång och hur helvettes jävla fort det har gått.
Jag mår skit helt enkelt. Jag SER bara fylligare och fylligare ut. Och när jag skriver det här så kommer det tårar, jag river upp tankarna igen som har lagt sig en stund.
Jag har inte vågat kolla mig i spegeln idag, eller inte på min kropp på kvällstid. Jag vill och vågar inte, men jag råkade ändå göra det av misstag. Och det skapar sån ångest och depression.
Jag orkar inte mer. Och jag vet inte hur många gånger jag skrivit det och inte hur många gånger jag säger det till mamma. Ingen verkar förstå. Eller är det inte jag som förstår? Att jag knappt själv inte förstår att jag inte orkar mer? Fast det borde jag göra eftersom jag skriver så deppiga bloggar.
Och jag skriver konstigt idag, jag tycker det men fråga min inte varför. För jag har inget svar..
Jag vill bara försvinna ut ur den här äckliga kroppen som börjar få finnar på kroppen som jag aldrig tidigare har fått förut. Varför ska dom komma nu för? Bara för att ge mig ännu mer komplex än förut? Kunde dom inte ha kommit när jag var frisk så jag kunde få känna av det då, för då skulle jag kunna handskas med det?

Det kanske låter som jag skriver som jag tycker synd om mig själv men snälla tro inte det. Ni avgör om ni vill läsa och kommentera. Jag skriver för att jag måste få ut det någonstans.
Jag undrar vad mina föräldrar skulle säga om de fick läsa igenom  min blogg. Det vore nog ingen idé att berätta om den.

Det är helt OK på praoen och alla är jätte gulliga och snälla. Och det är mest unga tjejer i 20-25 års åldern.
Nackdelen med det hela är väll att man bara har 3 raster, och om jag inte skulle ha varit så fet och behöva äta mina 2 mellanmål och lunch så skulle jag nog bara haft lunchrast.

Jag har extrem ångest och jag är väldigt ledsen. Egentligen känner jag inte för att blogga eller sitta vid datorn. Vill helst gråta i sängen men jag orkar inte mer av det. Känner mig tom på något sätt men jag känner mig ändå vädligt depp.
Åt pasta idag och det gick lite lättare. Jag kunde inte få ur mig några tårar eller jag orkade inte. Jag är ändå ur gråten av vad vågens siffor visade hos kliniken idag.. 1,4 kg upp!!1!!!(!!!)!!!! JAg hoppas det bara är vätska! Hade ätit lite senare också, det kan vara det. Ena behandlaren trodde inte att jag hade gått upp så mycket och sa att det antagligen var vätska eller något annat.
Men endå, mår dåligt när jag bara tänker på att snart så är jag inte underviktig längre!!! :(
Jag väger ca 46 kg nu och har ett BMI på bara 17! Jag vill ha ett BMI på 15 som förut!!
Jag bara ökar och blir fetare & fetare för varje vecka. Man  kan se det på mina ben!! =( =(
BMI på 18,5 är normalvikt. Jag har fan inte alls mycket kvar :(
Och när jag har nått normal vikten, då tror jag fan inte att jag pallar mer.. då kommer jag börja banta igen. För då har säkert ingen koll längre. För alla andra som har varit underviktiga har det tagit så himla mycket längre tid.
Ena behandlaren sa ju till och med att det skulle bli svårt att gå upp i vikt, men blev det det? NEJ!
Jag orkar inte se mig som normalviktig fyllig ful och finnig tjej!
Mitt liv är ändå så himla misslyckat. Jag drömmer mardrömmar på nätterna om att min kropp bara växer. Och nu börjar de byxorna jag köpte i julas sitta lite tight!
JAG STÅR INTE UT!

Praoen gick bara bra, alla var snälla och trevliga. Men det är rätt jobbigt. Det krävs mycket energi.


På kliniken så pratade vi om vad som gör att jag mår så dåligt. Orkar inte rabbla upp allting men det är en del saker. Och alla delarna har något med varandra att göra med.

just nu skulle jag vilja gå till tablettlådan och bara försvinna!! :(
men jag vågar inte, för vad ska dom på praoen säga?
 

Nu är helgen över hos pappa. Jag har inte orkat skriva när jag har varit där, sitter hellre och spelar sims.
Jag kan säga att det har gått bättre hemma hos pappa. Det kanske beror på att min styvmor J inte var hemma?
Hon och mina lillasystrar hade åkt till sin mormor och de övernattat där från lördag till söndag. Och min bror var inte hemma för han övernattade hos hans nya flickvän.
Så det var bara pappa och jag. Det var helt okej.
Jag tror jag har kommit på en till sak som gör att jag mår så dåligt förutom när pappa blir full. Det är nog J som skapar den mest otrevliga och obekväma stämmningen.
Hon och hennes elaka kommentarer,blickar,snokningar. Man kan känna irritationen i hennes omgivning och hon söker ständigt bråk efter mig eller min bror och ibland pappa. ALDRIG är det mina lillasystrar som får skit, aldrig någonsin!
Det bubblar av tankar om henne där och jag kniper ihop allting för man ska inte käfta emot i onödan för då blir det kaos hela helgen. Och det är därför man börjar gråta och blir extra känslig när man kommer till mamma sen på söndags kvällen.
Hon har inget normalt beteende. Nej det kan man inte påstå. Visst accepterar jag att man kan få bli irriterad ibland, för det blir jag också ibland. Men hennes beteende är inte normalt!

Pappa och jag gick på bio när vi var ensamma på lördagen. Han bjöd.
Vi kollade på The Legend. Den  var från 15 år och jag är bara 14. Men jag tror jag fick se den bara för jag var i vuxet sällskap.
Filmen var helt okej, jag tyckte om den men den var lite läskig ibland. Slutet var lite anorlunda men annars var den bra.

Mamma sa idag att skolsyster hade ringt och berättat om mina självmordstankar..
Så nu vet hon det, och min behandlare vet nog också om det nu.
Ska dit imorgon, ensam för första gången.
Och imorgon är det min första dag på prao och jag har lite små ångest över den :(