jävla dag!
Jag fattar inte, helt plötsligt har jag blivit så jävla känslig. Jag börjar må sämre nu, jag uppskattar inget längre.
Jag ser ingen mening med livet, mindre än förr.
Men känslorna kanske börja släppa nu? Min hjärna och kropp kanske har varit upptagna med svälten och försökt hålla mig i liv så det har inte funnits tid till att vara ledsen? Iallafall inte lika ledsen som nu.
Ingen bra dag i skolan idag, trotts att det var sista dagen. Mycket påverkades för att alla hade med sig godis och snacks till filmen vi såg på förmiddagen.
Jag fattar inte en sak, hur folk kan äta godis kl 8:30 på morgonen?!
Det är ju vidrigt, men det kanske är jag som har fel och tycker att man inte bör äta godis vid den tidpunkten?
Jag hade faktist nästan panik när jag kände godis,chips och kak lukten blandades inne i näsan på mig.
Jag knipte ihop munnen för det känns som om lukten nästan ska åka in ner till magen.
Fick också panik när min grannkompis som satt brevid mig började kasta popcorn och skulle träffa munnen. Var så jävla rädd att popcorna skulle träffa mig, fråga mig inte varför men jag rös av rädlsa.
Hela förmiddagen var jag på gråt humör och det blev inte bättre på eftermiddagen..
Jag satt på en annan bänk än min egen och kollade på film och sen när vi skulle städa våra egna bänkar låg det chips över hela bordet och stolen(!!!) jag fick återligen panik och jag började nästan gråta.
Men samtidigt växte ilskan och jag försökte lugna ner mig och sen gick jag och skällde på de som skräpat ner. Jag sa att jag inte tålde chips och jag knappt kan röra det ( vilket är sant i sin del men allergisk är jag inte men jag får ju panik!)
Det var en dryg tjej i min klass (den bortskämdaste och rikaste) och en annan kille som hade skräpat ner.
Tjejen vägrade plocka undan och torka av, men killen ställde upp.
Jag tycker nu lite synd om han i efterhand, visst var det bara några chips som låg där men jag skällde nog lite för mycket på han. Fast jag var riktigt upprörd!!
Åkte till ätstörnigskliniken senare och det var sista gången det här året. Ska dit igen vecka 2.
Vi vägde mig och när jag såg siffrorna var jag tvungen att hålla igen tårarna.. 43,1 kg. (!!!!!!!!!!) det säger väll allt?
som minst jag har vägit vägde jag 42,5 kg. Jag hoppas att det inte är kroppsfett. Det var nämligen länge sen jag gjorde nummer 2 på toaletten, och jag hade ju ätit innan. Mycket ursäkter, but still.
Jag kunde knappt koncentrera mig på mötet efter jag fått sett siffrorna. Vi bestämde att vi skulle börja med normal portioner och lite "matigare" luncher nu på jullovet + ett glas mjölk till lunch.
Började nästan grina igen, fan vad känslig jag ska vara! :(
Men när vi kom ut ur ätstörningsklinikens hus så brast jag i gråt för att
jag hatar livet just nu, jag vill bara dö ärligt talat.
jag ser ingen mening med det längre. jag orkar inte plågas med ångest, tankar och allt djävulskt!
JAG VILL DÖ! :(
Hellre dö än gå upp i vikt, det säger väl det mesta om hur du mår. Men nu skall jag nog sluta bråka med dig på ett tag - det känns inte som jag kan påverka mycket. Jag menar när det gäller sjukdomen, men jag tror inte heller att jag kan få dig att må bättre - vilket man alltid inbillar sig (inbilsk som man är). Jag vet inte - det är så svårt eftersom jag alltid är nöjd med allt som livet innebär - svårt att förstå att någon inte alls kan uppskatta det.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Du säger att dina föräldrar inte får läsa, det känner jag igen från min egen dotter. Det är rätt korkat egentligen, dom är ju dom som älskar dig mest och som behöver veta - även om du inte vill det - hur du mår. Faktiskt.
Men jag vet hur det är. Det är svårt. Jag kan nog inte låta bli att komma hit ändå. Men jag vill inte läsa att du vill dö. Hoppas du egentligen inte menar det?
Jag läste en gång till och kom på. Fan du ska ju gråta och vara ledsen och gå upp i vikt. Jag tror faktiskt att det är bra. Fortsätt med det. Ut med känslorna och in med maten. Kram.
Svar till mats:
Jag tycker inte alls du bråkar med mig, jag får en insyn från ett annat håll på saker och ting ( kanske jag glömmer bort det efter ett tag men ändå)
Nej jag tror inte jag kommer må så bra just nu, men det är väll bara att knipa igen och skriva ut allt på datorn..
Och faktist så menar jag rätt så mycket just vid tillfällen att jag vill dö.. men sen efter ett tag brukar jag lugna ner mig och kanske ångrar att det lät så överdrivet. Men mina känslor just då kan kännas så.
ha det bra!
