ledsen
Kanske inte så mycket men jag är helt slut. Har skavsår också och det svider som fan.
Jag orkar inte mer ärligt talat. Jag känner mig ensam och värdelös.
Jag har verkligen ingen att vara med, det är ingen som frågar om vi ska hitta på något.
Själv har jag redan försökt ta insiativ och frågat flera om de vill hitta på något på jullovet. Det har svarat att de vill, men de har aldrig svarat när.
Jag mår så hemskt dåligt, mina tankar får styra mitt jag. Jag orkar inte kämpa emot. Eller gör jag det?
Nu när jag är hemma hos pappa mår jag bara sämre, även fast han inte har gjort något.
Jag börjar sakna mamma så jävla mycket som om jag inte hade träffat henne på 1 månad! Jag kanske inte känner någon kärlek hos pappa? Ja det är nog så det är. Och här ska jag vara ända tills måndag morgon.
Hur fan ska det här gå?! :(
Tänk på en sak. Du vill gärna vara med andra, men du oroar dig för maten och så, kanske att du ska verka konstig. Troligen är det så här: Många av dina kompisar vet om ditt problem, men dom har nog problem att hantera det. Dom vet inte vad dom ska säga, vad dom ska göra, om de skall prata med dig om det, om de skall våga äta och sätta dig i en situation och så vidare.
Lösningen för dom, den enklaste vägen ut, är att inte träffa dig. Nu säger jag inte att det alltid är så men det kan vara det.
Det är inte att dom inte vill träffa dig men dom känner sig besvärade när dom gör det?
OM det är så. Då ligger du teoretiskt sett illa till och hur löser man det? Kanske genom att du själv tar upp det och rensar luften. T.ex. Vi kan gå och fika, jag tar med en apelsin. Fundera på det. Om problemet är känt, kan du säkert se en lösning - beroende på vilken människa det är.
Det blir lite jobbigt för dig - men hellre det än att sitta ensam.
Jag har ingen aning om jag har rätt, men jag kan ju ha lite rätt?
Kram.
Jag tyckte om det där: "Eller gör jag det?"
JAAAAAAAA!
Alltså allvarligt, tror du att dom kommer ringa dig när dom vill umgås?
Du får väl fan ta problemet i egna händer och inte vänta på att någon annan ringer dig. Bara för att folk inte ringer dig varje dag betyder det inte att dom inte tkr om dig.
Gumman du är inte värdelös!
Och du får inte ge upp.
Vi ska fixa det här, det får ta den tid det tar. Men vi ska fixa det!
Många julkramar
Hoppas du har det bra hos din pappa även om jag vet att du längtar efter din mamma. Tänker på dig ibland och du är inte ensam. God Jul. Hälsa din pappa att han ska kolla vad du äter lite bättre i fortsättningen och engagera sig mer i ditt problem.
Han behövs också.
Till mats:
Du har nog rätt, vissa av dom vet nog inte vad dom ska göra, men man behöver inte alltid äta när man umgås så jag tror ändå att det inte borde vara så "rädda".
Men jag har grubblat över det hela helgen och det är faktist mitt fel. Det är jag som inte har orkat med dom, det är jag som har varit ego.
Nu när min hjärna börjar klarna upp så känner jag en stor saknad.
Till Kallekula:
Jasså det säger du, du har ingen aning om mitt liv och kommer aldrig få reda på det. Du vet inte vad jag går igenom och det ända du gör är att skälla på mig som om det bara vore mitt fel.
En stor del är mitt fel, det vet jag. Men det är inte så jävla enkelt att vara social när man har levt på 600 kalorier på en dag!
Dessutom har de inte ringt mig på hela hösten, och jag har inte ringt dom.
Så varför ens skriva ett sånt kritiskt mejl när du själva verket inte vet ett skit om mig?
Problem och grubbel, jag förstår att du har mycket att tänka på. Ibland snurrar det bara runt och man ser alla negativa saker. Hoppas du orkar fortsätta skriva för jag tror det hjälper. Å andra sidan kan du bli påhoppad av kallekulatyper också, men dom kan man nog närmast strunta i eftersom, som du också påpekar, inte har en susning om vad du går igenom.
Jag har precis slagit mina barn i Alfapet (dom är mellan 15 och 24 så jag behöver inte vara snäll mot dom), hoppas du gör nåt roligt också. Kram.
