Cornelias blogg

Nu vet jag varför jag lever, varför jag kämpar med maten.. det är mamma som räddar allt och det är mamma som jag bara har. Jag bryr mig inte ett skit om någon annan, om hon inte skulle finnas så skulle nog jag inte finnas. Det är henne jag kämpar för, alltså maten. Kanske en liten del för min egen skull men det är hon som är huvudsaken. Jag kom på det igår, för då var det riktigt jävla helvette.
Pappa skällde på mig för att jag bara hade druckit té på kvällen, han sa att det var så jäkla onödigt att köpa brödet som jag köpte igår för att inget annat passade in. Han sa också att jag gör så här bara för att han ska få skit på måndag när vi ska till ätstörningkliniken. Jo , han skällde helt enkelt på mig och jag var helt förstörd.
Jag vet att det är mitt fel. Jag är ful dum och egoistisk men om han hade varit smartare så borde han ha fattat att jag gör så här med en A N L E D N I N G ! Han var ju helt snurrig igår, och det där med bilresan gjorde mig helt deprimerad! Men jag vågar inte säga något om det för jag är för feg, jag är helt enkelt en fegis.
Jag låg och grät och skakade men sen så fick jag ett sms från mamma som undrade vad det var. Det gjorde hon för att pappa hade slått nummret till mamma och tryck på grönlur och sedan kastat - kanske inte rätta ordet men han hade lagt telefonen brevid mig för att jag skulle säga hur dålig jag var för jag inte hade ätit mackan.
Men frågan är - Är det verkligen jag som är dålig? Pappa var ju inte ens nere när jag kokade té. Jag satt där nästan en timme och drack mitt té men det var ingen som kom ner och sa att jag skulle äta någon jävla macka! Men det kanske det jag är - en dålig egoistik person..
Fan varför ska det vara så svårt med en liten macka?


Nästa morgon - idag- så vaknade jag av att det smakade almoniak i min mun. En bra och dålig känsla, de braiga är att då har kroppens muskler brytits ner och jag möjligen har gått ner i vikt. Det dåliga är , ja tvärtom fast med mitt friska psykes tänkande. Idag fyller mina lillasystrar år, vi skulle ha sjungit på morgonen men de väntade inte på mig.. pappa kom in i rummet och frågade om jag skulle vara med och sjunga och ja sa ja men jag hann inte ens sätta mig upp förräns de hade börjat sjunga. Så elakt. Men jag hasade mig upp och satt och kollade avundsjukt på alla paketen som de öppnade. De hade hur mycke paket som helst och de skulle ju få fler senare på eftermiddagen. Så många paket får aldrig jag eller min bror när vi fyller år. Är inte vi lika mycket värda?

Det blev också bråk imorse, jag hade tänk fuska med näringsdrycken men pappa kom på det 10 min innan vi skulle åka. Jag bröt såklart ihop eftersom jag hade planerat det så bra. Pappa blev arg och ringde mamma direkt. Han räkte mig telefonen och jag pratade med mamma en stund, då helt plötsligt kändes allt genast lite bättre och jag drack näringsdrycken till skolan med inte så värst mycket ångest.

J min styvmamma har varit sjukt konstig idag. Jag har inte gjort henne ett skit men ändå har hon inte sagt något till mig på hela dagen. Jag vet kanske att jag brode kunna säga något om jag så gärna vill men samtidigt är det skönt, och jag är inte vuxen så jag behöver inte veta bättre än vad hon borde göra.
Jag hatar henne, jag känner en viss avsky till henne. Hon fattar ingenting, det ända hon gör är att lyssna på mina telefonsamtal eller  rotar hemligt i mitt rum. Varför får man inte ha något privat?
Jag har till en stor del alltid tyckt illa om henne, speciellt när jag var liten så var hon den som jag nästan hatade mest. Men nu de senaste året har vi kommit överens, men nu så är hon helt jävla störd och otrevlig och hon beter sig inte som en vuxen! Och nu är jag extremt orolig över mackan ikväll, hur fan kommer det här att gå?

Jag orkar inte mer , men jag lever för mammas skull <3
Förlåt om ni bloggläsare tar illa upp med mina svordomar lite här och där i texten men jag måste verkligen få skriva av mig!