Trött på allt!
Alla i min tyska grupp fick reda på betygen. Jag som har kämpat så jävla mycket har lyckats få ett G iallafall. Jag är nöjd, bara jag är godkänd så är det bra, för tyska är något som jag har svårt med.
Vi fick sluta tidigare idag för vi skulle gå lucia tåg med klassen. Vi skulle promenera dit och det tog cirka 15-20 minuter och det var så lääänge sen jag tränade. Det var skönt att röra på benen. Lucia uppträdandet gick väll OK, det kunde ha varit bättre. Men jag blev så irriterande på vissa i min klass. De bara stod och nästan viskade istället för att sjunga, själv sjöng jag jätte högt det var nästan pinsamt högt för den enda jag hörde var mig själv. Men jag bryr mig ärligt talat inte, jag vill göra bra ifrån mig för de har betalat 1000 kr för oss och då vill man ju inte ha några fjutt sångare. Imorgon är det också ett lucia tåg fast då ställer vi upp gratis på ett sjukhus för gamlingar och på torsdagen är det lucia tåg hela dagen. Det är faktist rätt så kul! :)
Vi fick fika efteråt, lussebullar,kakor och saft. Åt ingenting av det, jag klarar ju inte av det så jag käkade på mitt äpple som jag skulle ha istället för mackan. Det blev special idag för efteråt så gick jag och några kompisar upp på stan och kollade runt. Jag köpte en julklapp till min bror men jag lyckades inte köpa något mer.
Sen kom mamma och skutsade hem mig. Jag var bara på stan 1 timme men jag var helt trött efter det och det värkte i benen :S Är jag verkligen så klen av mig?!
Just nu är det massor med tankar inom mig. Jag känner mig nästan lite stressad. Har sån ångest också, jag orkar ärligt talat inte med den längre. Jag mår illa pgr av det, det är ingen härlig känsla precis.
Det bara maler om fett,fett,fett,fett,fett,fett,fett(!!!) i huvudet på mig. Det blev både sås med ost i och sedan ett glas mjölk. Det känns som jag växer mer och mer för varje dag som går. Jag känner hungern mer och mer för varje dag som går och jag blir riktigt rädd och jag vet inte varöför men förut kände jag mig inte hungrig då var jag bara tom.
Fan vad jag är trött på mitt liv och anorexin! :(
Vadå äpple istället för macka? :o
Jag tänkte på det du skrev, när du var på kliniken och såg en annan tjej som du tyckte var smal (hon som frös), att det väl är så att du kan tycka att andra som ser ut som du är smala men att du samtidigt tycker att du själv är fet=inte smal.
Jag tror på något sätt att du är på rätt väg med det du skriver, du är medveten om problemet. Din ångest är naturligtvis jobbig men antagligen ett led i att få sjukdomen "ur hjärnan".
Du vet naturligtvis innerst inne att du är smal och att du skulle vara smal även om du vägde - hemska tanke - 50 kilo. Alltså för mig och andra. Du måste bara lära dig att det är din egen uppfattning som snedvridits.
Jag läste om din pappa. Det är naturligtvis de vuxna som ska vara till stöd för barnen och inte tvärtom och jag förstår att din mamma nog haft det jobbigt. Men om du på något sätt kan, så tror jag att din pappa behöver veta att han kan hjälpa dig genom att vara nykter när ni träffas. Kanske tror han att det inte spelar roll, eller att det kvittar. Ha det bra, jag är säker på att du kan klara detta så småningom - men du behöver tålamod och hjälp från alla runt omkring.
du har rätt med det du skriver, innerst inne vet jag att jag ser lite mager ut och i vissa tillfällen kan jag tycka det ser förskräckligt ut. Men oftast när magen sväller upp då får jag panik och det rusar massor med tankar om att jag kommer bli fetare - eftersom jag måste gå upp vikt.
jag vet inte vad jag ska säga men du har rätt vad du sa om min pappa, men han är inte alltid full utan oftast någon dag men nu har min mamma sagt åt han så jag hoppas det inte blir fler fyllo kvällar.
Men en sak som jag blir väldigt sårad över det är att han glömmer bort mina matmål som jag måste äta och följa och jag själv är inte tillräckligt stark för att klara det själv :(
tack för du bryr dig!
till E:
jag åt ett äpple istället för en macka till mellanmålet.
