Ångest igen :(

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra just nu, jag har sån ångest och den kommer i stora vågor vädligt ofta. Det var extremt jobbigt idag, först näringsdrycken och sedan skulle vi äta pastarulle med keso, spenat och chilitomatsås. Ångest,ångest och åter ångest. Hela jävla veckan har det varit ångest. Det var någon som nämnde att den skulle försvinna efter ett tag men jag tror inte det. Den har ju inte försvunnit? Fan vad jag hatar livet, jag orkar verkligen inte mer! :(
En annan sak som har blivit jobbigt i veckan som också har skapat enorm ångest det är läxorna och pluggningen. Om jag inte gör läxorna eller pluggar så får jag lika stark ångest som jag får med maten. Varför är det så för?! :(
Så hela veckan har jag suttit och pluggat i säkert mer än 2½ h men idag så orkar jag inte. Jag är slut i hjärnan, men måste det vara så orättvist att få ångest över det i det hela? :(

Igår skulle jag skriva en blogg men precis när jag hade börjat skriva fick jag en svimmningsattack och blev helt darrig igen. Jag tyckte det var extremt konstigt eftersom jag har ju druckit näringsdrycken som innehåller 300 extra så då borde jag ju inte få sådanna konstiga fysiska ryck eller hur man kan kalla det.
Igår blev jag extremt besviken på min pappa (jag var där igår men nu är jag hos mamma igen, tur det!)
Vi skulle äta någon köttfärsbiff av något slag med potatis och mina föräldrar är ju nu tvungna att lägga på maten på tallriken. Så då skulle pappa lägga upp potatis, då gav han mig en HALV potatis(?!)  Till och med jag har lite vett i huvudet och tycker att det borde ju vara någon måtta, men en halv potatis?
Jag frågade han då - ska jag bara få en halv potatis?
 - vadå, jag vet väll inte!
Jag blir så irriterad, vadå vet inte? Han borde väll vara vuxen nog och veta vad åtminstonde en halv portion är. Han la sedan på ca 1½ potatis.
Usch nej, jag tycker och jag trivs inte att vara där längre! Även om potatisen inte var en sån stor grej så är det annat där som är extremt jobbigt som jag inte orkar rabbla upp! :(

Var och tog EKG idag också, sådant man kollar  hjärtat eftersom de på ätstörningkliniken tyckte min puls var allvarlig. Det gick bra och jag hade inget fel på hjärtat. Min puls hade också ökat till 40 istället för 36. Jag är inte glad över det och fråga mig inte varför men det är tankarna som blir arga.
Men jag behöver inte läggas in som tur var, för det vet jag inte som jag skulle klara av.

kan jag inte bara få försvinna? :(

Kommentarer
Postat av: F

Har du testat att lindra ångesten(annat än med svält och motion)?
Det kan vara väldigt skönt att vila lite efter maten, och då är det ju skönt med mamma där som kan trösta.
Att lyssna på lugn musik tycker jag också är jätteskönt, och när någon masserar händer och fötter med lotion, så brukar allt lugna sig efer ett tag.
Ibland kan man skingra tankarna med pussel, böcker eller tv.

och så det där med skolan. Du är sjuk nu, och du har rätt till att dina lärare anpassar din skolgång efter din förmåga. Det är svårt att läsa 100% i skolan och samtidigt försöka bekämpa anorexin!

2007-11-18 @ 10:01:19
Postat av: Gult Hjärta

Känner igen mig i så mycket av det du skriver, går också på en ätstörningsklinik och blir itvingad näringsdrycker (4/dag för tillfället...). Har gått där några veckor nu, och ångesten har verkligen minskat även fast jag i början trodde att det aldrig skulle bli bättre. Hoppas att det blir bättre för dig också snart :)

2007-11-18 @ 15:18:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0