Cornelias blogg

Jag har fortfarande haft mycket tankar kring maten och viktnedgång. Jag har fått ännu mer motivation till att inte bli frisk. Varför blir det så?  Jag kan ju inte låta bli att inte lyssna på de där dumma tankarna, så jag kan erkänna att jag har ätit mindre idag - medvetet. Jag ligger ungefär vid 770 kalorier med näringsdrycken inräknat. Fy mig!
Men det är ju ingen hemma hos pappa som chekar till vad jag äter. Eller jo, de ser ju till att jag äter förståss. Men nyss åt vi tacos och jag behövde knappt ta någon köttfärs alls. Jag tog mest sallad, och sen det där tacoskalet som var någon sort som var ännu mindre än orginalet.
Min mamma därimot skulle aldrig acceptera det.
Jag vet inte vad jag ska göra, men nu börjar de dumma tankarna ta över.

Jag har haft mycket tankar om att bli frisk, att kunna få äta precis vad jag vill utan ångest och allt som ingår. Jag drömde hela natten om mat. Om hur jag satt och åt en kebabpizza med massor av sås. Jag skulle liksom bara vilja släppa allt och börja äta men jag kan ju inte. Det går inte. Så fort jag tänker en sån tanke när det står framme "farlig" mat så mår jag bara illa. Jag får ångest direkt. Första tanken liksom.
Det blir nästan frustrerat. Vissa personers bloggar som jag har läst och som också lider av anorexi, vissa av dom är sjukare än vad jag är men de har bara börjat äta. De har liksom ätit kanske ca 2000 kalrorier eller kanske lite mindre men de ÄTER! Varför är jag så klen som inte vågar? Det är ju egentligen nu jag har chansen till att äta mycket av allt...


usch jag hatar verkligen min kropp mer och mer, jag vill inte se ut som ett benrangel! Men jag skulle ändå få panik om jag skulle börja gå upp i vikt.
Jag vill dö.