Helvettets fredag
Nu sitter jag här och tänker skriva några rader, mina ögon är fortfarande svullna och jag kan inte släppa tankarna från igår. Ärligt talat så saknar jag mamma enormt men jag kan inte prata eller åka till henne för hon är bort rest och kommer hem ikväll.
Igår bestämde jag mig för att ringa mamma, jag berättade att jag hade tjafsat med min styvmamma J. Jag berättade också att jag hade enorm ångest och att det var jobbigt när de andra satt och åt chips m.m
Efter jag hade pratat klart så kändes det genast bättre MEN det är ändrades snabbt. J kom in och var stört arg för hon hade tydligen tjuvlyssnat hela samtalet med min mamma och pappa kom in och skulle försvara mig. Jag blev helt chock ledsen över att hon ställde sig och skällde på mig för att jag inte berättade om att det är jobbigt när de äter chips och så. Pappa och J började bråka och det blev kaos i huset. Jag var helt förstörd och jag kände mig ensam och kränkt, jag menar , man måste väll få kunna prata ifred med sin mamma? Något jävla privatliv får man väll ha?!
Men det slutade inte där, efter att gråtit hur länge som helst så trodde jag att jag kunde sammla mig och att kaoset hade gått över, men det hade det inte gjort. - helvettet hade bara börjat... pappa hade blivit full och J var lika otrevlig som förut. Pappa var på mig hela tiden och började snacka och grubbla över att imorgon sticker vi och bor på hotell och han sa massor med saker som gjorde att jag blev stört ledsen igen. Jag bestämde mig för att gå och lägga mig eftersom han inte kunde lämmna mig en jäkla sekund. Men jag låg bara och grät i smyg här uppe men då efter 5 min kommer han upp igen och ska klappa på mig och säga att jag måste släppa det där med J nu även fast hon fortfarande var stört arg på mig. Men om han hade varit helt nykter så skulle väll han fatta att det var han som gjorde det ännu värre +att jag hade ångest. Jag började faktist skaka av ledsamhet och det blev så illa att jag tänkte gå och ta livet av mig. Men jag är för feg, tabletterna skulle ändå inte ha räckt. Jag kände mig så jävla kränkt igår och jag var rädd och det fanns ingen som kunde stötta mig. Det var nog en av de värsta dagarna i mitt liv.
idag känns det lite bättre men jag kan säga att jag fortfarande är ledsen och gråten sitter i halsen. Men J kom in imorse och hon bad om ursäkt och det tyckte jag att hon gjorde rätt i. Men pappa har jag knappt snackat med och jag undrar hur det kommer att bli resten av dagen ...
Igår bestämde jag mig för att ringa mamma, jag berättade att jag hade tjafsat med min styvmamma J. Jag berättade också att jag hade enorm ångest och att det var jobbigt när de andra satt och åt chips m.m
Efter jag hade pratat klart så kändes det genast bättre MEN det är ändrades snabbt. J kom in och var stört arg för hon hade tydligen tjuvlyssnat hela samtalet med min mamma och pappa kom in och skulle försvara mig. Jag blev helt chock ledsen över att hon ställde sig och skällde på mig för att jag inte berättade om att det är jobbigt när de äter chips och så. Pappa och J började bråka och det blev kaos i huset. Jag var helt förstörd och jag kände mig ensam och kränkt, jag menar , man måste väll få kunna prata ifred med sin mamma? Något jävla privatliv får man väll ha?!
Men det slutade inte där, efter att gråtit hur länge som helst så trodde jag att jag kunde sammla mig och att kaoset hade gått över, men det hade det inte gjort. - helvettet hade bara börjat... pappa hade blivit full och J var lika otrevlig som förut. Pappa var på mig hela tiden och började snacka och grubbla över att imorgon sticker vi och bor på hotell och han sa massor med saker som gjorde att jag blev stört ledsen igen. Jag bestämde mig för att gå och lägga mig eftersom han inte kunde lämmna mig en jäkla sekund. Men jag låg bara och grät i smyg här uppe men då efter 5 min kommer han upp igen och ska klappa på mig och säga att jag måste släppa det där med J nu även fast hon fortfarande var stört arg på mig. Men om han hade varit helt nykter så skulle väll han fatta att det var han som gjorde det ännu värre +att jag hade ångest. Jag började faktist skaka av ledsamhet och det blev så illa att jag tänkte gå och ta livet av mig. Men jag är för feg, tabletterna skulle ändå inte ha räckt. Jag kände mig så jävla kränkt igår och jag var rädd och det fanns ingen som kunde stötta mig. Det var nog en av de värsta dagarna i mitt liv.
idag känns det lite bättre men jag kan säga att jag fortfarande är ledsen och gråten sitter i halsen. Men J kom in imorse och hon bad om ursäkt och det tyckte jag att hon gjorde rätt i. Men pappa har jag knappt snackat med och jag undrar hur det kommer att bli resten av dagen ...
Kommentarer
Trackback
