Jag är besviken på dig pappa
Han tog åt sig orden och slutade dricka. -Iallafall när jag och min bror bodde hos han. Men sedan så börja han igen, och nu blir det bara värre och värre.
Jag blir så ledsen över det, han kan inte ta ansvar för varken mig eller han själv. Han hade ingen koll på maten igår. Jag kunde hoppa över nästan alla mål som helst, för han bryr sig inte! Jag blir så ledsen, han angagerar sig inte ens. Jag klarar det inte själv, JÄVLA LATMASK!
Iallafall så blev han för mycket full igår, och han gick och la sig. Sedan kom han in på mitt rum lite senare och skulle stöka och böka och han kom in minst 3 gånger och sa : Jag går och lägger mig nu.
Jag orkar inte mer när han håller på sådär, jag hade också ångest igår men vem fan ska jag vända mig till? Inte min styvmamma J, nej hon fattar inte. Hon börjar bara babbla om massor med saker som knappt har med ångest att göra. Jag vill heller inte ringa till mamma, det känns som om jag stör henne för mycket. Hon måste ju få 1 dag ledig ifrån mitt klagande och kämpande. Men ärligt talat så har de dumma tankarna dagit över idag.
Men det slutade inte där, idag har pappa varit jätte konstig. Han har legat hela dagen i sin säng och sovit. Han har varit helt borta. Så fort han reste sig upp så svimma han nästan av. Han kunde knappt stå på benen men han kämpade sig ner och gjorde fisksoppa, men jag var tvungen att hjälpa till.
Han spillde ut ingredienserna på golvet och höll på att trilla hela tiden. Han var likblek i ansiktet och han var helt borta.
Jag vet att han hade ragit tabletter också, treo bland annat. Sedan något som har med hans rökning att göra.
Han hade ingen koll på mitt ätande.
Till middag åt jag en sallad med några matskedar keso. Jag åt inget mellanmål förutom näringdrycken. Jag har hoppat över kvällsmackan med smör på. Han har inte märkt ett skit. Och jag vet att jag borde vara stark och kämpa men när pappa håller på sådär, då blir jag ledsen. Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte ringa mamma heller, nej jag kan inte störa henne hon måste ju få ha ro ibland.
Idag ligger jag på prick 700 kalorier med näringsdrycken. Mina tankar hoppas på att jag har gått ner i vikt.
Det är fan så att jag nästan vill bli inlagd. För att slippa allt. För att slippa pappa, för att slippa skolan. Ibland och vädligt ofta så vill jag ta mitt liv.
Det gör ont i bröstet, jag hatar inte min pappa men jag älskar han nog inte heller. Han gör mig besviken och svag. Snälla, jag vill bort. Jag orkar inte, jag vill spola tillbaka livet. Jag missar hela mitt liv, men jag kan inte göra någonting.Det är frustrerande. Maten förstör allt, varför är man tvungen till att äta? Varför får man inte välja om man vill leva eller inte?:(
Oh gumman :(
Förstår att det måste vara jobbigt.
Men du kanske kan säga det till honom igen? "Slutar du inte dricka så kommer jag inte". Så att han förstår att du menar allvar.
Det är bra att du har lyckats få i dig något ätbart iallafall.
Men jag tycker att du ska ringa hem till din mamma.
Om jag var mamma så skulle jag nog hellre velat att min dotter skulle ringa om någonting var fel. Än att få veta det sen i efterhand. Jag tror inte att din mamma skulle tycka att du stör.
Har du pratat med någon om dina tankar att du inte vill leva?
Ta hand om dig nu!
Jag tror och hejar på dig.
Massa kramar
ja det är ett helvette hemma hos pappa. förut uppskattade jag att bo här men nu så är det så hemskt:(
Jo egentligen borde jag kanske ha ringt mamma både i fredag och lördags men sedan så hörs det så bra när man pratar i telefon och sist för 2 veckor sedan så ringde jag ju mamma och berättade hur läget var. Men då blev de ju jätte arga och skällde på mig och då var jag verkligen helt förstörd. Så jag vågar liksom inte, men jag ska prata med mamma nu idag när jag åker hem till henne.
Nej jag har inte berättat tankarna om att jag inte vill leva, jag vet inte om jag borde göra det heller. Det verkar elakt och säga att jag vill ta mitt liv till mamma, jag vill inte såra nån eller någon :(
tack för du bryr dig
