Cornelias blogg

1327 kalorier räknade jag nyss ut att jag kommer att ligga på i slutändan av dagen. Jag mår extremt dåligt, varken igår eller i måndags har jag vågat räknat ut kaloriintaget. Men nu gjorde jag det, jag vill bara ge upp och börja äta. Men varför ska det vara så svårt? Jag har suttit och funderat och funderat på det och jag har trotts nog att mina hjärna knappt kan tänka så har jag kommit fram till att det måste vara rädslan för viktökning. Det är det värsta som skulle kunna hända - att gå upp i vikt.
Jag berättade det för mamma idag och hon sa att alla skulle ju inte tycka sämre om mig för att jag går upp i vikt. Dessutom så MÅSTE jag gå upp i vikt - det finns ju ingen annan utväg än viktuppgång eller döden.
Jag fattar att ingen skulle tycka sämre om mig, snarare bättre eftersom jag kommer få mer ork och så, men varför är jag så rädd då?
Det är en fråga som står olöst i min skalle.

Jag gick hem från skolan idag, jag har feber och svin ont i halsen. Egentligen skulle jag ha stannat hemma redan från början men jag kände att jag var tvungen att gå till skolan för jag var rädd för att jag bara skulle ligga i sängen hela dagen och då skulle jag få ännu mer ångest eftersom jag inte skulle röra på mig och att jag är tvungen att äta mer mat.
Men vid tio tiden så orkade jag inte mera, skolsyster och mamma tyckte att jag skulle åka hem och det gjorde jag. Jag trotsade ångesten och tanken, för när jag kom hem skulle jag ju vara tvungen att äta lunch också. Det gör jag ju inte i skolan mer än näringdrycken och lite sallad. Och näringsdrycken har jag ju precis börjat med, men ändå. Jag var tvungen att äta tomatsoppa här hemma, och jag känner mig så dålig att det nästan bedövar ångesten.
men jag VILL INTE bli sjukare, jag MÅSTE vara med på konserten på lördag!
det är ju årets jultradition, fast i år är konserten nästan 1 månad tidigare :/

jag vill så gärna vara normal. men rädslan för att gå upp i vikt är starkare.
jag känner mig förvirrad, jag vill inte äta men jag vill bli frisk. Det går inte ihop. Det är så mycket tankar!

imorgon ska jag klippa mig, jag har ju lugg nu och jag tror jag vill ha snelugg som jag hade förut.
jag funderar på att färga håret också, vill bli blond igen.
Jag vill bli den gamla vanliga Cornelia som brukade kallas för Corre. Och ibland vill jag bli kallad för korven , som de flesta skämtade om men som jag trivdes med.