Cornelias blogg

Det var jag på idag, det gick riktig bra. Jag hade inga problem alls i skolan och de tyckte jag kämpade på bra. Mamma berättade dock att jag hade anorexia och det kom upp mycket under samtalet men min lärare tyckte jag var stark som kunde hänga med så bra i skolan. Att jag var stark - hur märker man det? Känner man det?
Inte vet jag, jag känner ingenting. Jag har jätte svårt för att döma saker och känna känslor, det måste ha någonting med depritionen eller anorexian.

Nu börjar motivationen släppa en del, har bara en liten gnutta kvar och jag får väll bara vara glad så länge den sitter i. Just nu mår jag skit egentligen, det är sådan press i skolan och det är samma jäkla ämne som förstör - tyskan.
Vi har fått 19 glosor tills på tisdag men varför?! Jag tänker inte plugga i helgen iallafall, men jag har suttit och pluggat nu som attans och det är inte direkt kul och man känner sig stressad m.m

Var hos skolsyster idag och vi pratade om maten och allt, berättade i stort sett allt jag skriver här. Att det har gått bra de senaste dagarna osv. Men den här gången vägde hon inte mig och hon tog inte pulsen och de andra sakerna heller. Det får hon nämligen inte göra längre för det sköts hos ätstörningkliniken nu för tiden.