Första riktiga cykelturen - på hela halvåret.
Idag är det en sån dag som jag inte vet vem jag är igen.
Jag vet inte hur jag mår. Ena sekunden mår jag OK och andra sekunden mår jag skit bara för jag mådde OK förra sekunden. Jag tror inte det är så normalt.
Jag berättade det för skolsyster. Henne har jag lättare att öppna mig för, iallfall om hur jag känner.
Mina behandlare, speciellt den ena som jag träffar varannan vecka ensam bara babblar på om hur tankar påverkar känslor. Jag fattar inte vad som är meningen med det. Jag kan erkänna att nu börjar skolan släppa lite på pressen. Men det behöver inte stämma. Nästa vecka kanske jag har jätte press på mig. Det brukar som sagt variera.
Min mamma var tvungen att åka ambulans till sjukhuset idag. Hon hade fått någon stickning i armen men det visade sig bara var pga av stress.
Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan mamma. Eller jo det vet jag. Förmodligen tagit livet av mig.
För hon är den enda jag lever för. Visst har jag mina vänner, men jag står dom inte så pass nära så jag skulle leva för dom.
Jag kom ihåg när jag var frisk. Det typiska tjejsnacket var:- Du och jag föralltid. Jag älskar dig mest på hela tjocka feta jorden. Du och jag föralltid.
Och sen nästa vecka kunde man vara osams och skriva hatbrev till varandra.
Jag kom ihåg för lite mindre än ett halvår sen. När jag vägde som minst. Jag saknade mamma ständigt.
Jag mådde skit dåligt om inte hon var där. Det var väll för att jag hade ångest hela tiden.
Det var nog en del av det som jag inte ville åka till pappa. Men såklart var det ju också pga av hans drickande.
Ska till pappa imorgon. Jag ska försöka fuska allt jag har men nu har han ju koll.
FAN. Jag skulle aldrig ha klagat på att han inte har koll. Om jag inte hade varit så svag för mat skulle jag säkert kunna hoppa över mellanmål här och där.
Idag cyklade jag för första gången till skolan och hem från mamma.
Det är cirka 4 km till skolan, sammanlagt blir det 8 km.
Det känns bra fast jag var helt slut när jag kom till skolan. Cyklingen hem var konstigt nog inte lika jobbig.
Mamma och alla har börjat ställa massor med krav att jag måste börja motionera.
Nu kanske det låter som om jag ligger i sängen hela tiden men det gör jag inte. Jag rör mig rätt bra annars också.
Det är många trappor i skolan som man måste gå i. Upp och ner.
Jag hoppas att det är fint väder imorgon också, så jag kan cykla. Fast då blir det bara 6,5 km för jag ska cykla hem till pappa.
Jag vet inte hur jag mår. Ena sekunden mår jag OK och andra sekunden mår jag skit bara för jag mådde OK förra sekunden. Jag tror inte det är så normalt.
Jag berättade det för skolsyster. Henne har jag lättare att öppna mig för, iallfall om hur jag känner.
Mina behandlare, speciellt den ena som jag träffar varannan vecka ensam bara babblar på om hur tankar påverkar känslor. Jag fattar inte vad som är meningen med det. Jag kan erkänna att nu börjar skolan släppa lite på pressen. Men det behöver inte stämma. Nästa vecka kanske jag har jätte press på mig. Det brukar som sagt variera.
Min mamma var tvungen att åka ambulans till sjukhuset idag. Hon hade fått någon stickning i armen men det visade sig bara var pga av stress.
Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan mamma. Eller jo det vet jag. Förmodligen tagit livet av mig.
För hon är den enda jag lever för. Visst har jag mina vänner, men jag står dom inte så pass nära så jag skulle leva för dom.
Jag kom ihåg när jag var frisk. Det typiska tjejsnacket var:- Du och jag föralltid. Jag älskar dig mest på hela tjocka feta jorden. Du och jag föralltid.
Och sen nästa vecka kunde man vara osams och skriva hatbrev till varandra.
Jag kom ihåg för lite mindre än ett halvår sen. När jag vägde som minst. Jag saknade mamma ständigt.
Jag mådde skit dåligt om inte hon var där. Det var väll för att jag hade ångest hela tiden.
Det var nog en del av det som jag inte ville åka till pappa. Men såklart var det ju också pga av hans drickande.
Ska till pappa imorgon. Jag ska försöka fuska allt jag har men nu har han ju koll.
FAN. Jag skulle aldrig ha klagat på att han inte har koll. Om jag inte hade varit så svag för mat skulle jag säkert kunna hoppa över mellanmål här och där.
Idag cyklade jag för första gången till skolan och hem från mamma.
Det är cirka 4 km till skolan, sammanlagt blir det 8 km.
Det känns bra fast jag var helt slut när jag kom till skolan. Cyklingen hem var konstigt nog inte lika jobbig.
Mamma och alla har börjat ställa massor med krav att jag måste börja motionera.
Nu kanske det låter som om jag ligger i sängen hela tiden men det gör jag inte. Jag rör mig rätt bra annars också.
Det är många trappor i skolan som man måste gå i. Upp och ner.
Jag hoppas att det är fint väder imorgon också, så jag kan cykla. Fast då blir det bara 6,5 km för jag ska cykla hem till pappa.
Kommentarer
Trackback
