Jag känner inte mig själv.
Jag känner inte mig själv.
Jag fattar inte vad som händer.
Mitt liv är totalt meningslöst för ingenting är roligt.
Jag har ingen riktig vän, ingen bästis som jag kan prata med.
Jag vet att jag inte borde klaga för det finns ju människor som blir mobbade.
Fast jag vet hur det känns. Att bli kallad tjock och glasögonorm.
Dom orden svider fortfarande. Jag grubblar fortfarande över det.
Då var det inte heller någon som förstod.
Jag kanske inte kan kalla det mobbning för de retade inte mig varje dag.
Bara när de fick syn på mig.
Alla trodde att de retade mig för jag var argsint men det var jag inte.
Jag var svag för dom som retades.
Jag samlar på en sak men jag säger inte vad.
Jag har testat det förut men ingen har märkt vad som hände.
När jag väger 50 kg då jävlar, vilket kan vara när somhelst.
Mitt fuskande misslyckas ibland för mamma har sån koll.
När jag inte fuskade, som förut, då kändes det som ingen hade koll.
Men varför just nu när jag vill som starkast?
Jag känner inte mig själv. Det har jag nog aldrig gjort :(
Tack för din kommentar. Det finns en hel del sidor där man kan få hjälp med bloggdesign, så har jag lärt mig - det som krävs är att man inte ger sig!
Jag tycker det du skriver här berättar ganska bra varför du vill fortsätta att gömma dig i denna sjukdom. Du är rädd för det vanliga livet och ser inget roligt i det. Det enda jag kan säga är att du inte ska se livet som det var innan din äs, det är ju inte det du skall tillbaka till.
Inget bra att samla på det förresten.
vad är det du samlar på? vad händer när du väger 50 kg?
varför ska DU straffas för att idioter gjort dig illa? varför gör du desamma mot dig själv som de gjorde mot dig? vännen nej! du ska fan visa de jävlarna hur dumma i huvet de är. hur hemskt det behandlat en människa. du kan visa både för dem men oxå för dig själv hur mkt vackrare du är! du är vacker inom- och utombords. du hoppar inte på folk sådär och gör illa. du är god - du är VÄRD att leva och må bra!
det gör du verkligen, tro mig!
Tack för ditt stöd vännen, det betyder så mycket!
Bra att du faktiskt tog mod till dig att bada i tunnan. Du hade visserligen ångest, vilket inte är så kul. Men du GJORDE det! Och det är jätte bra :)
Att dom retade dig är hemskt. Jag har varit vittne till mobbing. Och dom mådde verkligen inte bra (dom som blev mobbade). Så jag förstår att du inte kan släppa det. Och det är inget konstigt. Vissa saker sätter spår psykiskt. Det dom gjorde var INTE rätt, det var fel, fel, fel!
Vet någon om att du blivit mobbad? föräldrar, behandlare?
Jag har sett dig på kort vännen. Och du är väldigt söt. Och det är ingenting som jag bara skriver. Jag menar det verkligen. Du är snäll och har en bra personlighet. Du är värdefull!
Det där du samlar på, det är väl inget dumt va, som typ tabletter eller så? :(
Känner du att du behöver prata så vet du att det bara är att skriva till mig på msn, mail eller pm på um.
Du får så klart jätte gärna skriva annars också!
Du har mitt stöd.
Massor av kramisar
Innan jag ökade åt jag väl mellan 800-1000kcal.
Nu efter att jag har ökat 14000-16000 kcal
Japp jag ska skriva en bok.
Vad roligt att du tycker att jag skriver bra!
Kramar
Åh tack så jätte mycket för ditt svar :)
Kramar
Vad du än gör, gör inget dumt!
Du är 14år och har hela livet framför dig.
Så mycket kvar att uppleva.
Visst just nu kanske livet känns mörkt(även för mig). Men vi är fortfarande unga, vi får inte ge oss.
Ätstörningen ska vi ju knäcka, ellerhur?!
KRAMAR
I början när jag började på kliniken så fick jag träningsförbud.
När jag kom upp i vikten 48kg (vilket är alldeles över gränsen för normalvikt) mådde jag så psykiskt dåligt av viktuppgången att jag fick börja träna lite smått med promenader eftersom att jag inte var farligt underviktig. Men om jag skulle börja gå ner igen så skulle jag avbryta.
Men jag har ätit så olika också, innan jag började äta mer den här gången så låg jag ju på 8-900kcal. Men jag har varit uppe i ca 1.7-800 också.
Angående friskis så jobbade man mest bara med armarna under mitt pass. Så det var inte så energikrävande.
Kramis
