Ett par nya chinos iallafall ^^
En lång dag idag men den gick ändå rätt fort. Det är konstigt att man kan känna två sätt så på samma gång.
Gymnastiken gick bra och jag sprang typ ½ kilometer utan att stanna.
Jag kunde ha sprungit längre men jag vågade inte ta ut mig så mycket för jag kände hur kroppen reagerade. Fick ont i bröstet och var helt svag :S Jag duschade aldrig heller för det var ingen som blev svettig. Visst kanske det låter ofräscht när jag sprungit en halv kilometer utan att duscha men jag frös snarare än jag svettades.
Vid lunch fanns det ingenting jag kunde äta. Altenativen var blodpudding eller potatisbullar.
Jag gillar faktist blodpudding men det var ju en ganska okänd livsmedel. Det ända jag visste var att det är rätt nyttig med järn och sånt så jag åt det.
Nu i efterhand ångrar jag mig lite för på potatisbullarna skulle nog ha stått mig på längre.
Jag tog endast en liten skiva knappt 60 gram med blodpudding och sen lite keso till och ingenting annat.
Jag vet att det blev en dålig lunch men vad ska man göra? Potatisbullarna var ju lika okända som blodpuddingen och jag fick en känsla av att blodpuddingen ändå var nyttigare.
Förr när jag var frisk älskade jag potatisbullar. Jag kunde äta rätt många typ 5-6 stycken med lingonsylt...
Efter skolan åkte jag upp på stan med F. Det var inget spontant vi planerade utan det bestämde vi igår när hon kom förbi.
Jag hade ju tänkt köpa en tröja till skolfotograferingen på onsdag men jag hittade ingen. Därimot hittade jag ett par chinos och en annan tröja. Det fick duga :)
Det var länge sen jag skrev hur jag verkligen mår. Det sjukaste är att jag känner ingenting mer än massor med besvär typ. Känner inte om saker och ting är roligt,bra,dåligt m.m.
Jag känner mig också förvirrad inombords med ständigt tankar om "hur mycket kalorier kommer dagen sluta på?"
" när är det mat? ".
Jag måste också erkänna att jag gråter väldigt sällan "frivilligt". Bara om det har hänt något med maten som till exempel om det är förjudet. Det känns som ett hårt skal och jag orkar inte bry mig om de jobbiga problemen utan att jag bara försöker göra dom så fort jag kan för att inte tänka på dom så mycket.
Jag kan också erkänna att jag låter piggare och trevligare mot mina kompisar och varför kan jag inte svara på.
Det är ju konstigt för jag mår ju egentligen inte bra innerst inne bakom mitt "jag känner ingenting- humör".
Men jag måste säga att det här humöret är bättre än i våras. Då var jag ju så ångestfylld,orolig,ledsen,nedstämd och allt negativt man kan vara!
Gymnastiken gick bra och jag sprang typ ½ kilometer utan att stanna.
Jag kunde ha sprungit längre men jag vågade inte ta ut mig så mycket för jag kände hur kroppen reagerade. Fick ont i bröstet och var helt svag :S Jag duschade aldrig heller för det var ingen som blev svettig. Visst kanske det låter ofräscht när jag sprungit en halv kilometer utan att duscha men jag frös snarare än jag svettades.
Vid lunch fanns det ingenting jag kunde äta. Altenativen var blodpudding eller potatisbullar.
Jag gillar faktist blodpudding men det var ju en ganska okänd livsmedel. Det ända jag visste var att det är rätt nyttig med järn och sånt så jag åt det.
Nu i efterhand ångrar jag mig lite för på potatisbullarna skulle nog ha stått mig på längre.
Jag tog endast en liten skiva knappt 60 gram med blodpudding och sen lite keso till och ingenting annat.
Jag vet att det blev en dålig lunch men vad ska man göra? Potatisbullarna var ju lika okända som blodpuddingen och jag fick en känsla av att blodpuddingen ändå var nyttigare.
Förr när jag var frisk älskade jag potatisbullar. Jag kunde äta rätt många typ 5-6 stycken med lingonsylt...
Efter skolan åkte jag upp på stan med F. Det var inget spontant vi planerade utan det bestämde vi igår när hon kom förbi.
Jag hade ju tänkt köpa en tröja till skolfotograferingen på onsdag men jag hittade ingen. Därimot hittade jag ett par chinos och en annan tröja. Det fick duga :)
Det var länge sen jag skrev hur jag verkligen mår. Det sjukaste är att jag känner ingenting mer än massor med besvär typ. Känner inte om saker och ting är roligt,bra,dåligt m.m.
Jag känner mig också förvirrad inombords med ständigt tankar om "hur mycket kalorier kommer dagen sluta på?"
" när är det mat? ".
Jag måste också erkänna att jag gråter väldigt sällan "frivilligt". Bara om det har hänt något med maten som till exempel om det är förjudet. Det känns som ett hårt skal och jag orkar inte bry mig om de jobbiga problemen utan att jag bara försöker göra dom så fort jag kan för att inte tänka på dom så mycket.
Jag kan också erkänna att jag låter piggare och trevligare mot mina kompisar och varför kan jag inte svara på.
Det är ju konstigt för jag mår ju egentligen inte bra innerst inne bakom mitt "jag känner ingenting- humör".
Men jag måste säga att det här humöret är bättre än i våras. Då var jag ju så ångestfylld,orolig,ledsen,nedstämd och allt negativt man kan vara!
Kommentarer
Postat av: Joanna
svar: nej det är verkligen inte jag! jag lägger aldrig ut bilder på mig själv.
jag äter som en häst och har helt "glömt bort" schemat. lr blundar iaf för det. egentligen vill jag inte göra det men av nån anledning så gör jag det ändå. varför? jag vill itne äta godis, fett, socker och allt vad det nu är. varför gör jag det?!?! måste sluta! måste gå ner!
Postat av: stars in heaven
Jag skickar det lite senare ikväll<3
Trackback
