Längtan att få sitta ner

Jag känner en viss aning att det börjar gå förlångt med mattankarna.
Hela tiden har jag panik och känner mig förrvirrad. Visst har jag inte sån panik och jag springer runt och är allmänt galen men inombords finns det en slags panik.
Paniken har byggt upp stränga regler i huvudet på mig att jag till exempel inte får sitta,ligga eller göra något oaktivt på eftermiddagarna. Just nu kom jag på att paniken inte är panik utan äs-tankarna. Men dom känns absolut som en slags panik.
Jag har en sak som jag kan skylla ifrån mig på varför det är som det är och det är för att jag känner mig otroligt vilsen och förvirrad. Det är inte jag som tänker längre ( det gjorde jag inte förr heller men det gick ju över lite iaf) och om jag skulle försöka att till exmpel att inte fuska så blir det kaos i huvudet. Då kan jag inte tänka någonting alls och jag känner mig väldigt vilsen. 
Inom mig vill jag bli frisk och jag kan känna en liten vilja glimta förbi ibland men mina tankar kommer alltid ivägen och säger åt mig " inte än, låt mig bli smalare först innan jag börjar kämpa åt rätt håll" eller " förr eller senare kommer du ångra dig att du kämpat dig upp i en vikt som kallas tjock och då är det försentatt göra något åt det".
Jag vet inte om jag klarar av mer i mitt huvud. Allt är kaos. Jag är trött på sjukdomen men samtidigt inte.
Jag fattar inte hur folk med ätstörningar och anorexi kan vara så duktiga och verkligen kämpa sig uppåt och äta förbjudna saker med egen vilja. Varför kan inte jag ha sån kraft? Jag är bara så trött och orklös...

Åhhh, eftermiddagarna är jobbiga nu när jag går hemma och inte gör något. Speciellt den här veckan då jag inte kunnat fuska lika mycket med näringsdryckerna.
En tanke inom mig säger starkt NEJ till att sitta eller ligga som jag redan nämnt.
Jag måste ständigt röra på mig, dansa vilt bara för att förbränna. Längtan efter att få sitta ner är otroligt stark och det händer att det värker i benenav trötthet.
Det är nu på kvällen jag äntliga kan "unna" mig att få sitta. Det är då jag sätter mig vid datorn någon timme.
Jag tror det kommer bli bättre när skolan börjar. Då kommer jag kunna sitta lite mera eftersom man brukar vara trött när man kommer hem från skolan.

Riga resan som jag skrivit om är bara om några dagar på måndag. Mamma ringde dit igår och frågade om man kunde byta den där trerätters middagen till buffé och det gick!
 Den är så mycket bättre för mig för då kan jag ju välja frittvad jag vill äta.
Men jag är tvungen att äta kvällsmålet på buffén också för det är omöjligt att göra det i den lilla hytten som vi ska sova i. Jag har ju liksom inga grejer till det och jag tror knappast att man tar med sig smör eller fil eller det jag ska äta till hytten. Det finns inget kylskåp som sagt.
Frukosten kommer förhoppningsvis lösa sig även om det blir en del ångest. Jag ska skriva ner lite livsmedel på en lapp igen hur mycket kalorier det innehåller. Allt får ju inte plats i hjärnan :P
Jag har pratat med mamma och bönat att inte få ta näringsdrycken och hon sa att vi får se. För om jag äter en bra frukost behöver jag inte ta den och när vi är i Riga så kanske vi inte hittar något bra lunchställe och då kan jag äta den då istället. Men mamma sa att vi ska ta med oss näringsdryckerna för säkerhets skull.
På hemvägen blir det också jobbigt med maten. Då blir det brunch och då måste jag äta både frukost och lunch samtidigt. Gaaah, jag kommer explodera säkert! Men förhoppningsvis kanske det blir lite mindre mat.
Jag är så glad över att vi fick buffé på hemvägen också för då finns det säkert någonting som passar mig. Jag tror nog det allt kommer att lösa sig.  Vi får hoppas!

Kommentarer
Postat av: Carita

Och det har jag verkligen :)

Men Cornelia, det är inte omöjligt att bli fri från anorexia. Jag har lyckats. Och du måste ha viljan, för annars går det aldrig. Det finns folk med anorexia som har haft det i åtta, tio år. Vill du bli en av dem?

Du kommer aldrig att bli tjock, en person som har haft anorexia kommer alltid att tänka mer eller mindre innan den unnar sig en glass, kakor, pizza eller liknande. Inse bara att det inte är attraktivt att vara så pass mager som du är nu! För du är inte smal, utan du är mager. Och om du går upp till din målvikt så blir du smal - vackert smal. Inte sjukligt mager.



Jag minns vad mina behandlare sa i början till mig. "Gå upp till din målvikt, och om du anser att ditt liv var bättre förut så kan du ju gå ner igen - du om någon vet ju hur man gör det."



Ge livet en chans, jag menar det verkligen. Innan det är försent.

2008-08-08 @ 21:23:19
URL: http://minicookie.blogg.se/
Postat av: stars in heaven

Vännen jag önskar att du fick må bra! :(

Tyvärr känner jag igen mig i dina tankar.



Hoppas det blir trevligt i Riga föresten.

Kramar<3

2008-08-11 @ 16:22:34
URL: http://tisasdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0