Avslöjad
Läser en bok just nu, den heter "Sluta SVÄLTA". En uppgift är att skriva ett avskedsbrev till sin anorexi och det var precis det jag hade gjort. Men jag ville skriva ut den på datorn så jag gick för att skriva ut den i familjens dator. Och såklart funkar skrivarn inte, och jag fattar ingenting så jag skiter i det och tänler att jag kan ju skriva ut det när skrivarn funkar igen.
Och sen alldeles nyss kom min lillasyster in på mitt rum med ett papper i handen: - Är den här din?
Tur nog är min lillasyster 8 år och kan inte läsa så bra. Men det var J som hade skrivit ut den förmodligen när hon själv skulle skriva ut något papper på skrivarn. Det gick som en stöt i kroppen för jag vill inte någon ska läsa den. Det är nog en av det personligaste brev jag har skrivit i hela mitt liv. Och nu är jag nästan 100 procent säker på att J har läst den.
Varför är jag så klantig? :( Och vad ska jag säga om hon frågar? - Näe, det var en uppgift från ätstörningsenheten men det var inte meningen att någon skulle läsa den förutom jag själv. Skulle man kunna säga så?
Var på äs i tisdags. Trodde att det var min sista dag som var kommen i tanke på att jag kanske hade gått upp till 50 kg. Men det blev ingen vägning, ena behandlaren var sjuk. Jag kan säga att på ett sätt är det är skönt att inte veta, men på ett annat sätt är det riktigt jobbigt. Jag kommer gå orolig i cirka 2 veckor tills den vägning som kommer.
Inom mig finns en känsla av att: Jag är nästan helt säker på att jag redan väger över 50 kg. Men det är inte sant att den känslan stämmer, men det skulle inte förvåna mig om den gjorde.
Det är värsta är nog att stå ut med att inte veta. Och tänk om nästa gång jag vägs så väger jag 51 kg.
Den tanken slog mig just nu och det har jag aldrig tänkt på, inte på 1½ år iallafall. Fyfan vad hemskt :(
Nej nu vill jag inte skriva mer.
Jag vill låsa in mig på mitt rum tillsammans med mitt fläsk och skämmas över att J fick reda på vad som stod på mitt personliga brev :(
Ta det lugnt. Vad är det värsta som kan hända om hon nu har sett ditt brev? Jag förstår att du såklart inte ville att hon skulle läsa, det skulle inte jag heller vilja. Men du behöver inte skämmas, för det är ju bara ditt liv och dina tankar och det är som det är just nu. Har du tur kanske hon kan förstå dig bättre nu och känna lite mer sympati!
Du är inte tjock!
Ha det bra Cornelia <3
Säger som Louise, du har verkligen inget att skämmas för, dock skulle jag nog ha reagerat likadant om det hände mig. Har man skrivit något för att det ska vara personligt, så ska det ju vara det också, men försök att inte oroa dig för det.
Ta hand om dig, och ditt fläsk är det bara du som ser<3
Haha, ja jag ska säga till min mamma på sparken :) Nej, men seriöst så orkar jag inte. Hon har inte brytt sig under hösten nu när jag har haft det som svårast och därför är jag både arg, besviken och ledsen. Så om hon inte visar att hon vill så struntar jag i det. Så känner jag i alla fall nu...
Tack för att du peppar så mycket. Jag är glad för det :) Men jag tror inte att jag har en sån förbränning egentligen. Jag har gått från väldigt underviktig till nästan normalviktig (totalt, ca 7 kilo) på fem månader!
Puss och kram <3
Tack för ditt stöd <3
Ja, vi får väl hoppas det. För jag vet att det kan vara svårt för de som aldrig har drabbats av ätstörningar att förstå sig på de som har. De kan liksom inte sätta sig in situationen och har en massa fördomar :/
Aaa, tack så mycket. Vet du att det hjälper faktiskt mycket att jag kan prata med dig. Det är verkligen skönt att ha någon som förstår precis hur man känner (även om jag såklart inte vill att du ska vara sjuk).
Ha det bra i jul <3
Kram
Hej tjejen! Kämpar också...ush det sugerverkligen att inte kunna ha en normal matrelation..julen e inte så kul heller, mat mat mat...suck. Har en fråga.. jag har tappat sjuuuukt mkt (typ allt) hår av min anorexi...har du varim med om ngt liknande? har ditt växt ut/slutat ramla när du börjat äta?kram caolina
Hej Carolina!
Du är absolut inte ensam om att tappa nästan allt hår. Ett tag såg det nästan ut som om jag var flintskallig :S
Om du har svultit dig själv under en längre period är det nog på grund av det, då lider du nog av näringsbrist. Du borde försöka få i dig mer kalcium och näringsrik mat för att du ska kunna stoppa tappningen av hår.
För mig tog det flera månader att sluta tappa hår och börja växa istället. Och då hade jag ätit bra under den tiden. Jag åt också hårtabletter som hjälpte till att stärka håret så att det växte bättre.
Hoppas du fick det svar du ville veta :)<3
