Jag är äcklig.
Jag vill inte gå upp mer i vikt. Nu räcker det! Eller det gjorde det redan för länge sen.
På två veckor har jag gått upp 8 hg!!! Jag väger snart 50 kg och jag kommer nog inte ens hinna blinka innan jag gör det.
Det gör mig gråtfärdig :(
Igår var jag nämligen på äs. Orkade inte göra ett skit efter det. Låg i min säng hela dagen ända till jag skulle gå och lägga mig (förutom när jag blev tvingad att äta, vilket jag protesterade mot men ändå blev i tvingad äcklig kalorimässig mat).
Jag vill inte mer, det räcker nu. Jag säger det här med darrig röst för jag vill inte bli fetare. Inte över 50 kg.
Jag är redan fet och jag vill inte väga mer än dom i klassen. Alla är så fina och smala.
Jag hatade att jämföra mig med klasskamraterna när jag var normalviktig, tyckte att jag vägde så mycket i skillnad från dom. Även om jag då hade ett BMI runt 19-20 och var frisk så hatade jag att väga som jag gjorde (54kg)
Jag vill vara lätt igen, kunna känna när magen är helt platt. Jag borde inte ens klassas som underviktigt längre? Jag är ju så fet som en knövlig korv. Put rumpa här och fläskarmar där. Fuck off :(
Och inte har det varit lättare någon annan dag heller. I månags tvingade mamma i mig en äcklig pannkaka. Jag har inte ätit det sen 1½ år tillbaka.
Mår fortfarande dåligt över den och jag äcklas. Fet och kolhydratrik, det är vad den är. Onödigt. Inte ens gott.
Orkade inte heller kliva upp sängen knappt. Jag pallar inte mer, jag förtjänar inte någonting längre. Jag ska inte vara glad längre, det är bara när jag är smal som jag ska få vara det. Nu ska jag plåga mig själv och plugga hårdare. Jag orkar inte bry mig om mitt liv längre, jag pallar inte och jag klarar ingenting. Jag är total misslyckad.
Ta mig härifrån :(
Förlåt för migg negativa inlägg. Men det är så här jag känner just nu.
Åh, sötaste Cornelia !
Jag önskar verkligen att något jag sa kunde få dig att få bättre och se dig själv på ett annat sätt, men tyvärr så fungerar det ju inte så.
Allt jag kan säga är att du är underbar och absolut inte fet någonstans. Snarare för liten.
Du är bäst !
KÄMPA! Du är stark!!!!!
Jag tycker dom borde ha mer koncenterat (Hur stavas det, blir tokig då jag inte vet hur de stavas) på ditt psyke istället för maten. Om du får bättre självförtroende och får bort tankarna kring mat kommer du ha lättare för att acceptera dig själv. Pratar du inte med någon sådant? Folk inom sådant borde väl veta att det inte är maten som är det stora problemet.
8 hg på en vecka är INTE för mycket. Det är helt naturligt att gå upp ett halv kilo per vecka så ta det lugnt!
Och du har inte fläskiga lår eller armar eller mage. Det är bara din sjukdom som lurar dig. Du är fortfarande underviktig så du KAN INTE vara tjock och så är det bara!
Och tänk på vad pannkakor egentligen innehåller. Det är mjöl, mjölk, ägg och lite smör. Det är inget farligt med det och jag slår vad om att det inte var särskilt många kalorier i en ynka pannkaka.
Och du är inte ett dugg misslyckad. Det är okej att känna så, för man kan inte vara stark hela tiden, men det betyder också att du inte alltid kommer att känna såhär. Det är nu du måste bita ihop och kämpa. För dig själv! För du kommer att klara det här. Du kommer att bli frisk tillslut och då kommer du se att allt slit har lönat sig! Du är värd att vara glad och lycklig, oberoende av hur du ser ut eller vad du väger eller äter :)
Puss och kram
Louise <3
