Dåliga måndagar
Igår så åt jag spenatomelett till lunch. Jag brukar ALLTID ha vatten i omeletten istället för mjölk.
Men jag hann inte reagera och vipps så hade mamma slängt i några matskedar mjölk!!
Jag blev väldigt ledsen och oron & ångesten växte och jag grät och sprang upp på rummet. Efter ett tag hade jag återhämtat mig men jag blev nästan lite förvånad över att jag blev så ledsen över en sådan sak. Jag trodde att sådanna saker inte hade någon betydelse längre, men det måste vara mitt "andra" psyke som tycker det, eller nått sånt. Min andra hjärn halva tyckte det var farligt konstigt nog, det påminde mig om när jag vägde som minst. Om mamma eller någon la i något som inte var vant eller inte planerat så blev jag helt hysterisk.
Samtidigt känns det ändå tryggt att jag reagerade som jag gjorde på det igår. Då känns det som om jag aldrig kommer bli frisk och det är det jag inte vill bli - förutom någonstans längst in.
Som sagt har det varit en hemsk måndag.
Det började vid lunch och det var ju såklart pasta. Trodde att enbart pastan skulle bli jobbig men icke, det var SÅS på vegetariska också med grädde utspädd med vatten!!! :(
Jag fick panik så fort någon frågade vad det var för mat till varandra och de svarade: Pasta med kycklingcurrysås!
Jag tog inte mycket till lunch, hade sån ångest. Tog grönsakerna som var indränkta i fettiga såsen och sen keso OCH pasta (kan det bli värre?)
Försökte skrapa bort så mycket sås som möjligt men det var ändå sås PÅ grönsakerna. Såklart började jag lipa och det är så skämmigt. Jag är glad att mina vänner förstår mig iallafall.
For iväg med mamma sen till äs-enheten. Vägde mig och sen var det samtal. Trodde jag hade gått upp flera kilon efter all fet mat jag har ätit förra veckan. Men jag hade gått upp 3 hg och det är tillräckligt för jag ska må skit. Jag tror att min viktökning minskade när jag fuskade med näringsdryckerna och allt annat. Jag ska nog fuska mera i fortsättningen!
Men nu kommer det nog hemskaste jag ska ÖKA IGEN! Inte mycket enbart en ostskiva och det gör ångest men det hemskaste av allt är nog att på fredag om 2 veckor är det planerat att JAG ska äta en fet äcklig hemmagjord PIZZA. Jag gråter så fort jag tänker på det, det växer oro & ångest igen. Jag tänker inte sätta in en enda liten bit i munnen- ALDRIG!
Nu känner jag mig ännu mer tjock :(
"Jag ska nog fuska mera i fortsättningen!"
Cornelia, du borde verkligen tänka dig för innan du verkligen bestämmer dig för det. Du har en målvikt, ett mål, en trivselvikt för din kropp. När du kommit upp till den, vilket du - förr eller senare, kommer att göra, kommer äs-enheten hjälpa dig att hålla vikten medan du får den hjälp du behöver, psykiskt och ja, tills du är helt frisk.
Varför dra ut på det? Vad vinner du på att dra ut på det?
Jag håller helt med Carita...
Hehe.
Jo det blir det nog. Eller ja jag hoppas iallafall att det ordnar sig med maten.
Skönt att du verkar ha så förstående kompisar.
Förstår att det känns jobbigt.
Men Cornelia du får inte ge upp!
INTE
Kramiiisar i massor
Tack för att du läste och kommenterade det jag skrivit. Jag hoppas att du aldrig glömmer att tänka efter och ifrågasätta de dåliga tankar som sjukdomen ger dig. Du får inte bara nöja dig med allt det dåliga som den rösten säger om dig. Tänk efter, jämför med andra, fråga din mamma eller vad som helst utom att bara deppa.
Kolla vad andra äter som är normalstora eller lagom. Varför skulle du inte kunna äta samma?
Kramar
