depp och ångest
Åt pasta idag och det gick lite lättare. Jag kunde inte få ur mig några tårar eller jag orkade inte. Jag är ändå ur gråten av vad vågens siffor visade hos kliniken idag.. 1,4 kg upp!!1!!!(!!!)!!!! JAg hoppas det bara är vätska! Hade ätit lite senare också, det kan vara det. Ena behandlaren trodde inte att jag hade gått upp så mycket och sa att det antagligen var vätska eller något annat.
Men endå, mår dåligt när jag bara tänker på att snart så är jag inte underviktig längre!!! :(
Jag väger ca 46 kg nu och har ett BMI på bara 17! Jag vill ha ett BMI på 15 som förut!!
Jag bara ökar och blir fetare & fetare för varje vecka. Man kan se det på mina ben!! =( =(
BMI på 18,5 är normalvikt. Jag har fan inte alls mycket kvar :(
Och när jag har nått normal vikten, då tror jag fan inte att jag pallar mer.. då kommer jag börja banta igen. För då har säkert ingen koll längre. För alla andra som har varit underviktiga har det tagit så himla mycket längre tid.
Ena behandlaren sa ju till och med att det skulle bli svårt att gå upp i vikt, men blev det det? NEJ!
Jag orkar inte se mig som normalviktig fyllig ful och finnig tjej!
Mitt liv är ändå så himla misslyckat. Jag drömmer mardrömmar på nätterna om att min kropp bara växer. Och nu börjar de byxorna jag köpte i julas sitta lite tight!
JAG STÅR INTE UT!
Praoen gick bara bra, alla var snälla och trevliga. Men det är rätt jobbigt. Det krävs mycket energi.
På kliniken så pratade vi om vad som gör att jag mår så dåligt. Orkar inte rabbla upp allting men det är en del saker. Och alla delarna har något med varandra att göra med.
just nu skulle jag vilja gå till tablettlådan och bara försvinna!! :(
men jag vågar inte, för vad ska dom på praoen säga?
Att du vill gå tillbaka beror på att du inte har accepterat fullt ut att vilja detta. Den del av dig som hoppas på att bli smalare igen är den sjuka delen och just nu är det kanske lite starkare än du själv. Tänk på att det är många tjejer som blivit friska som när de tänker tillbaka tycker att de kastat bort 5-10 år av sitt liv på att jaga en dröm att vara smal som inte finns, därför att sjukdomen aldrig blir "nöjd" (förrän du dör av svält).
En annan tjej som för en månad sedan var i samma läge som du men lyckats vända på det är http://happychews.blogg.se
Jag tror hon är 13-14 år men kanske kan du få inspiration av hennes blogg.
haha, shit, någon som länkar min blogg!
jag är tretton. :)
men du, cornelia. bara för att din vikt snart inte ligger på underviktskurvan betyder det inte att du är frisk. jag har många vänner som, både har och har haft anorexia, och det är väldigt individuellt för alla hur viktuppgången går till.
en vän till mig gick upp fem kilo innan hon kom till behandlingsenheten, på egen hand under sommarlovet. sen flöt det på och hon gick upp ca 0,5 kg/vecka, nu är hon ett par kilon från normalvikt och har knappt några anorektiska tankar kvar!
en annan vän har ca två kilo kvar till normalvikt, men hon är inte alls frisk, psykiskt sätt. hon tänker fortfarande i kalorier, vågar inte äta sötsaker osv.
jag har ett BMI på 16, men jag vågar nog påstå att mina tankar är mer friska än dina. allting har inte med vikt och siffror att göra, det är så mycket mer! anorexia är ju egentligen en psykisk sjukdom, så att bara stå och blint jämföra BMI'n leder egentligen ingen vart. det sitter i huvudet, och för att bli frisk måste du vilja det också.
jag tror på dig, men tror du på dig själv? kämpa på.
Svar från min blogg: Jo det är ju sant!
Din blogg:
Precis så var det för mig också. Min behandlare sa att det skulle ta lång tid att gå upp i vikt.
Så jag var lika förtvivlad (även om jag inte visade det) varje gång. Ibörjan gick jag upp ungefär 1 kg i månaden. Nu har jag gått upp 5kg. Och det gjorde jag på fem månader. Men nu ligger jag ganska stilla trots att jag inte ligger på normalvikt.
Jag känner mig jätte stor. Men till min förvåning så har jag inte växt ur några kläder.
Jag vet att det inte är lätt. Jag har svårt att intala mig det själv.
Men försök att tänka att siffrorna inte betyder någonting.
Dom beskriver inte vem du är.
Du kommer att klara det här.
Tappa aldrig hoppet. Du kan, DU KAN!
KRAMAR
Till Mats: Du har så rätt, om jag skulle acceptera mig som den jag var och ha hur mycket självförtroende som helst så skulle jag nog lätt vilja bli frisk. Men nu är det långa vägar tvärtimot, och det ända jag vill är att kämpa emot :/
Till Carita: Det känns ändå så jobbigt, för jag jämför mig med andra.Det gör att jag mår fruktansvärt dåligt i tanke på hur mycket jag har gått upp än alla andra.Visst sitter det i huvudet, men folk kanske inte ser och tänker på samma sätt som när man vägde som minst och det gör att jag får ännu mer press och tankar om mig själv :(
Till Tessie: Jag tycker inte att 5 kg på 5 månader är mycket. Du bör egentligen känna en lättnad i tanke på att jag har gått upp 4 kg på ungefär 2 månader :/
Men jag är glad över att du vill kämpa för att bli frisk, fortsätt tänk så
Det jag menade var att du kommer säkerligen också stanna till snart. 4kg på två månader är inte mycket det heller. Kram
Till Tessie: Jag hoppas du har rätt, vill verkligen inte gå upp mer i vikt!!
kram
