Dubbelhakan :(
Nej jag skojar inte, visst har jag inte ens sån dubbelhaka som dom extremt överviktiga men när jag tittar neråt kan jag känna under hakan massor med hud som nuddar min hals. Det gjorde det inte förut!! :(
Och jag fortsätter tappa hår, nu ser man verkligen mitt öra för det finns inget hår kvar där nästan! :(
Imorgon börjar skolhelvettet igen, med all press,läxor och prov. Det är PASTA till lunch och jag vill verkligen inte. Pasta med någon sååååås :(
Hoppas det är fullkornspasta, jag vill inte skämma ut mig som jag gör när jag äter pasta det är ju första dagen också :(
Säkerligen kommer nog alla tycka jag är normalviktig och nästan lite fyllig imorgon. Jag skulle så gärna vilja sätta på mig jätte stora pösiga kläder men jag kan inte hitta något som är så jätte pösigt:(
gud vad fyllig och tjock jag kännner mig!!! :(*
* tjock och fylligär inte den samma som överviktig för mig. det är svårt och förklara men jag står verkligen inte ut längre! :(
Imorgon är det äs igen, säker gått upp flera kilon :(
Oj tack, jag har faktiskt haft en till som grattat men jag visste inte ens om det innan. Haha dålig koll. Men varför tappar du hår? Har det med sjukdomen att göra? Jag skrev ett inlägg idag om ÄS, vet ej om du läste det och om det stämmer på dig. Hoppas allt går bra i morgon.
Jag förstår vad du menar med tjock och fyllig, det är du ju inte men du hittar vissa fel och tror det blir bättre om du blir smalare. Tänk om det är tvärtom då? Att kroppen blir snyggare om du är "fylligare"?
Du vet väl att man svullnar upp i ansiktet när man börjar äta sen igen efter svält?
Du är allt annat än FYLLIG.
Inse det, försök att få dig själv att förstå hur jävla smal du är, försök se SANNINGEN.
istället för att säga till dig själv att du är tjock för det är inte sanningen.
Alltså, mitt hår har aldrig slutat växa under tiden min kropp var i svält. Jag har alltid haft väldigt tjockt hår, men det blev tunnare i och med att jag fick anorexia. Nu tappar jag knappt nånting längre, och det har blivit lika tjockt som förut igen. :D
Men det har tagit mig sex månaders bra och regelbundet ätande, bara så du vet..
jag har läst lite i din blogg nu, jag känner igen mig så sjukt mycket. Jag hade anorexia och vägde faktiskt 42 som minst. Nu väger jag 52, det är enormt stor skillnad både för att jag känner mig svullen och stor men också för att alla tar för givet att man är frisk. Jag är allt annat i frisk! Det är i och ju för sig skönt att slippa alla oroliga ögon när man petar i maten, men jag vill verkligen kunna prata ut hos någon. Bara skrika att sjukdomen fortfarande håller mig i sitt dödsgrepp!
Fortsätt kämpa tjejen!
Du är också värd att kunna äta av allt utan ångest!
Och du är absolut inte tjock.
Hoppas det går bra med pastan imorgon och besöket på kliniken.
Varma kramar
