Hennes fel?

Nu är helgen över hos pappa. Jag har inte orkat skriva när jag har varit där, sitter hellre och spelar sims.
Jag kan säga att det har gått bättre hemma hos pappa. Det kanske beror på att min styvmor J inte var hemma?
Hon och mina lillasystrar hade åkt till sin mormor och de övernattat där från lördag till söndag. Och min bror var inte hemma för han övernattade hos hans nya flickvän.
Så det var bara pappa och jag. Det var helt okej.
Jag tror jag har kommit på en till sak som gör att jag mår så dåligt förutom när pappa blir full. Det är nog J som skapar den mest otrevliga och obekväma stämmningen.
Hon och hennes elaka kommentarer,blickar,snokningar. Man kan känna irritationen i hennes omgivning och hon söker ständigt bråk efter mig eller min bror och ibland pappa. ALDRIG är det mina lillasystrar som får skit, aldrig någonsin!
Det bubblar av tankar om henne där och jag kniper ihop allting för man ska inte käfta emot i onödan för då blir det kaos hela helgen. Och det är därför man börjar gråta och blir extra känslig när man kommer till mamma sen på söndags kvällen.
Hon har inget normalt beteende. Nej det kan man inte påstå. Visst accepterar jag att man kan få bli irriterad ibland, för det blir jag också ibland. Men hennes beteende är inte normalt!

Pappa och jag gick på bio när vi var ensamma på lördagen. Han bjöd.
Vi kollade på The Legend. Den  var från 15 år och jag är bara 14. Men jag tror jag fick se den bara för jag var i vuxet sällskap.
Filmen var helt okej, jag tyckte om den men den var lite läskig ibland. Slutet var lite anorlunda men annars var den bra.

Mamma sa idag att skolsyster hade ringt och berättat om mina självmordstankar..
Så nu vet hon det, och min behandlare vet nog också om det nu.
Ska dit imorgon, ensam för första gången.
Och imorgon är det min första dag på prao och jag har lite små ångest över den :(

Kommentarer
Postat av: Mats

Det känns väl ändå rätt bra att dom vet om dom tankarna, så att dom förstår hur allvarlig den här sjukdomen är.
Det är en svår situation med J och jag förstår att du inte kan prata med varken mamma eller pappa om det. Kanske när du blir starkare att du orkar ta det med henne själv. Jag hoppas det.
Skönt att du är OK idag. Lycka till på prao!
Kramar.

2008-02-03 @ 21:22:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0