Inga sedda siffror
Igår föll det inte lika många tårar som det brukar göra på måndagarna. Var på äs-kliniken och med undantag så vägdes och undersöktes jag inte. Min sjuksköterska eller behandlare med andra ord var sjuk och därför slapp jag se siffrorna på vågen.
Men jag vet vad jag väger, ungefär 46 kg. Fast jag har säkert rusat upp flera kilon sen dess eftersom det känns så när mamma lägger upp stora portioner på tallriken.
På äs så planerade vi att om några veckor ska jag gå dit 2 ggr i veckan istället för bara 1 gång. Och den nya gången ska bara jag gå dit, för att prata med min andra behandlare (psykolog) om mina tankar och allt sånt som står i vägen för ett glatt och trevligt liv.
För just nu och som det har varit de senaste veckorna är det tabletterna i skåpet jag tänker på
Jag tror nog att jag aldrig i hela mitt liv har varit i en sån här situation förut. Jag tror inte heller jag fattar riktigt hur dåligt jag mår.
Jag hoppas inte någon tar illa upp nu men förra veckan försökte jag kväva mig själv..
Men eftersom jag är så misslyckad så gick det inte, min kropp måste ändå ha fått syre på något sätt även fast jag låg minst en halvimme och försökte kväva mig själv. Blev bara yr och hets andades. Mamma var inte hemma så hon märkte mig inte. Men jag låg så tills hon kom hem.. men hon fattade aldrig utan tvingade ner mig i köket för jag hade missat att äta kvällsmålet. Missat och missat hade jag inte gjort, för jag vet mycket väl när det ska tas men jag vill inte. Varje kväll är det så, jag vill verkligen inte äta något kaloririkt kvällsmål. Jag mår bara sämre då :(
Men jag vet vad jag väger, ungefär 46 kg. Fast jag har säkert rusat upp flera kilon sen dess eftersom det känns så när mamma lägger upp stora portioner på tallriken.
På äs så planerade vi att om några veckor ska jag gå dit 2 ggr i veckan istället för bara 1 gång. Och den nya gången ska bara jag gå dit, för att prata med min andra behandlare (psykolog) om mina tankar och allt sånt som står i vägen för ett glatt och trevligt liv.
För just nu och som det har varit de senaste veckorna är det tabletterna i skåpet jag tänker på
Jag tror nog att jag aldrig i hela mitt liv har varit i en sån här situation förut. Jag tror inte heller jag fattar riktigt hur dåligt jag mår.
Jag hoppas inte någon tar illa upp nu men förra veckan försökte jag kväva mig själv..
Men eftersom jag är så misslyckad så gick det inte, min kropp måste ändå ha fått syre på något sätt även fast jag låg minst en halvimme och försökte kväva mig själv. Blev bara yr och hets andades. Mamma var inte hemma så hon märkte mig inte. Men jag låg så tills hon kom hem.. men hon fattade aldrig utan tvingade ner mig i köket för jag hade missat att äta kvällsmålet. Missat och missat hade jag inte gjort, för jag vet mycket väl när det ska tas men jag vill inte. Varje kväll är det så, jag vill verkligen inte äta något kaloririkt kvällsmål. Jag mår bara sämre då :(
Kommentarer
Postat av: Mats
Jag hoppas du får lite mer av viljan av att bli frisk genom samtalen. Du är en viktig person, du har bara inte insett det än. Du får anstränga dig att tänka mer positiva tankar om allt du kommer att göra, resor, roliga saker....
Kram.
Postat av: stars in heaven
Jo kanske, men egentligen så ville jag inte ta det där mjuka brödet. Men jag lurade ju mig själv kan man säga. Jag var ju helt säker på att de andra också skulle ta det. Hur man nu kan vara det? :O
Tack för ditt stöd!
Det betyder mycket.
Jag tar absolut inte illa upp. Men det är hemskt att läsa att du försökt att kväva dig själv. Gumman du är värdefull och bra, du har även om det kanske inte känns så nu hela livet framför dig!
Du kan bli frisk.
Du kan, du kan!
Kramar
Trackback
