Cornelias blogg

Det känns som att jag nästan är frisk fast samtidigt vet jag att jag inte är det.
Det känns också som om alla tror jag är frisk, att det är en självklarhet att äta av allting. Men för mig är det ju inte det.. men varför känner jag sånna känslor?
Det gör mig faktist lite förvirrad :(

Har ångest nu, jag kom på att tänka på lunchen. Det var buffé. Och jag tog chili con quorn (vegetariskt) för det andra kött-altenativen var typ bacon och såser m.m
Jag vill inte heller ta det andra vegetariska altenativet som var vegetarisk lasange.
Jag fick ångest för jag tror jag nästan tog för mycket..
jag funderar på att be någon lägga upp för det är för svårt.
 De andra gångerna har det oftast blivit för lite och det var första gången idag jag tog mer än vad min vilja ville.
Visst skapade det ångest men jag valde bort mjölken helt så det blev ändå enklare.
Det är inte heller så lätt att äta för de andra kompisarna tar så jävla lite, iallafall ibland. Och det förstår jag eftersom de får inte välja på det vegetariska och veganska altenativen.
Jag har nog bara tagit vegetariskt under hela tiden i skolan när jag började med lunchen, iallafall så gott jag vet just nu.
Men efter jag hade ätit upp, jag åt upp nästan allt men jag lämnade ungefär några matskedar med chili con quorn och bara lite potatis, så frågade mina kompisar hur det kändes.
Jag sa som det var, att det var jobbigt för jag visste inte om det var för mycket, själv tyckte jag att det var enormt mycket mat. Men de tyckte att jag åt en normal portion och till och med en av tjejerna som äter mindre än oss alla tyckte det.
Jag blir så förvirrad av vad som är en normalportion. Nästa gång jag träffar skolsyster ska jag be henne att hon ska säga till mat tanterna att de lägger upp.

Åkte hem till pappa idag. Det känns inte bra, men det visste jag ju ända sedan det blev sämre hemma hos pappa.
På måndag är det ätstörnignskliniken och då ska bara pappa och jag gå dit :/ Jag tänker säga vad som är dåligt då, och det kommer bland annat vara över hur lite han har koll på mig. Idag märkte han inte ens när jag fuskade med mjölken och tog vatten istället. Han brydde sig inte när jag åt mellanmålet. Han har noll koll.
Det är nog det värsta, att jag måste äta det jävla mellanmålet själv hela tiden.. det tar cirka en timme att äta det för att det är jobbigt.
Fattar han inte att det är jobbigt?!

Nu ska jag spela sims i någon timme, det gör att tiden går fortare...