En snabb blogg
Idag var det pasta i skolan. Jag börja gråta som vanligt men jag kunde behärska mig och jag höll mig. Jag åt inte heller så mycket, max 30 g pasta och inte så mycket sås. Jag drack inte mjölk heller. Fy på mig! Men de borde förstå att pasta är ur jobbigt och jag vill inte ha det! Som tur var det fullkornspasta och det var väll en aning lättare.
Resten av dagen blev skit. Eller jag mådde skit. Ångest som fan :(
Gick till äs-kliniken och vägde mig och var på samtal med mamma. - 2 hg! :) Jag är så glad men därimot var inte sjuksköterskan inte det. Men det bryr jag mig inte om, för mig kändes det som en lättnad för jag trodde verkligen att jag hade gått upp i vikt igen. Kanske jag trots allt hade förbrännt allt i fredags? Eller en stor del iallafall? Eller det kanske stoppade viktuppgången lite grann? Vem vet men det var en lättnad för mig!
Men det dåliga var att vi ska försöka sluta med att mäta min mat. Eller iallafall jag, men jag vägrar! Jag tänker ALDRIG släppa på kontrollen över det, nej det tänker jag inte göra!
Måste börja äta en ostskiva om dagen också :( Det vill jag inte, det är bara fett!!!!!!! :(
Måste öka på mjölken OCKSÅ, för att jag tar så lite - tycker de-
1 dl är väll inte lite? Det är tillräckligt för mig!
På vägen hem så var mamma och jag och kollade på gardiner till mitt rum.
Jag hittade ett par urläckra rosa nästan lite lila aktiga gardiner och de passade perfekt i mitt rum. Fick också en kudde av mamma och ett bäddset. Blev glad men jag fick lite dåligt samvete när hon köpte det till mig :/
Jag köpte en till kudde och sen köpte jag en gosedjurs hund som var rosa och den var jätte söt! Jag köpte den för att det passade så bra som prydnad. För jag är ingen barnunge som leker med gosedjur annars :P
Fy, nu blir jag besviken.
Vadå glad för att du gått ner? Blir du glad när du kommer längre bort från ditt mål? Förlåt, men ena sekunden verkar du vilja bli frisk, fast andra sekunden är du helt motvillig och kämpar emot de som försöker hjälpa dig. Snälla, det är för ditt eget bästa. Du måste inse det snart.
Jo, 1 dl är lite. Jag dricker 2 dl till både frukost + kvällsmål, sen brukar det ofta bli 2 dl yoghurt eller 2 dl mjölk till något av mellanmålen också.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tänker bli frisk, det är upp till dig om du ska bli det eller inte, men det ska i alla fall jag. Kan inte göra så mycket mer än säga att du inte kommer ångra dig om du väljer frisk-vägen. ^__^
Kämpa på. (:
Förlåt men jag måste säga detta. Du har inte kontroll. Att ha koll på kalorier och mat är inte samma sak som att ha kontroll över sitt liv.
Sjukdomen har kontroll. Inte du.
Du trodde du hade gått upp i vikt. Så fungerar det med anorexia. Ju smalare man blir desto tjockare vill sjukdomen att man ska känna sig. Det är ju så den får dig att känna.
Om du inte vill bli frisk så blir du inte det heller. Men det vet du ju. Samtidigt hoppas jag att du ändå önskar ett annat liv än det du har nu?
Kramar.
Att släppa anorexin helt fullt ut det tar tid,och det är som Mats skrev här att vill du inte bli frisk så blir du det inte heller. Men jag hoppas att du vill ha ett annat liv än det du har nu?
Om det inte funkar med lunchen i skolan då tycker jag att du ska fundera på andra alternativ tills du är tryggare med maten möjlighet att äta lunch hemma tillsammans men din mamma t.ex.?
Hur länge har du gått i behandling?
Kram
Till Carita: Jag vet till en viss del att jag måste gå upp i vikt och att det är bra, men det har gjort mig så himla deprimerad och olycklig och det känns som jag bara växer och växer. Att jag blir enorm!
Då var det skönt att jag inte hade gått upp i vikt, viktnedgång är nog ett svårt ord att bedöma just nu eftersom jag inte vet vad jag väger nästa vecka (kanske 1 kg upp?)
Jag vill också säga att jag bryr mig inte längre om jag kommer bli frisk eller inte. Jag bryr mig inte om hur lång tid det kommer ta. Jag mår ändå så dåligt så jag har ingen ork att bry mig om det.
Jag är jätte glad för din skull att du kämpar! Jag önskar också jag hade den positiva inställningen, men tyvär har jag inte det och har inte haft den sedan jag blev sjuk. Men du ska veta att du är enormt stark som kämpar på!
kram
Till Mats: Jag har hört det många gånger det du skrev, och det konstiga är att jag glömmer bort det nästan lika fort som jag läste det. För att det känns så äkta med kontrollen, att det är jag som styr. Jag minns inte sen sist jag hade min riktiga "kontroll"
Till En mamma: Ditt förslag till att äta mat hemma har min familj funderat lite grann på. Men funkade det ju så bra att äta i skolan (förutom att jag hade ett helvettes helvette de första veckorna) Och både mamma & pappa har svårt att lämna jobbet så det fick det bli lösningen!
Jag har gått på behandling ända sen i början av Oktober. Men det är inte förräns någon månad tillbaka jag började gå upp i vikt och sammanlagt har jag väll gått upp ungefär 2½ kg.
Ha det bra båda två
Tack för ditt svar. Jag har skrivit något i min blogg som du gärna får läsa.
Gumman de är inte bra att du går ner : /
