Cornelias blogg

Oj, nu var det ett tag sen jag skrev. Jag har inte haft tid om jag ska vara ärlig. Jag har inte orkar heller för jag mår ju skit och sen när jag väl blir på bättre humör och känner att jag orkar så mår jag skit igen.
Men dessutom har det varit mycket i helgen och jag har helt enkelt inte haft så mycket lust heller.

I fredags var det pinsamt. Mat tanten la upp för första gången. Det blev för mycket! 1 vegetarisk hamburgare och en ½ kikärtsbiff och sen potatismos,sallad och mjölk. Jag fattar inte hur jag tillät mig att äta upp ALLT! Okej, jag sumpade lite potatismos men det gör ju ingen skillnad:( Sen fuskade jag med mellanmålet, åt inte frukten som jag skulle ha gjort.
Men jag började gråta i skolan och det var pinsamt för många i klassen märkte det och skulle sitta med mig. Men åh, det är ju så pinsamt!
På kvällen sen skulle vi ha disco för alla klasser på hela skolan. Vi måste tjäna in pengar så det var därför.
Jag kom lite senare och gick hem lite tidigare, jag orkar inte vara kvar där så länge för jag var så trött efter all ångest gråtande. Jag skyllde faktist på att jag måste följa matschemat!
Men under tiden jag var där i några timmar så dansade jag för att förbränna lite. Det var samtidigt lite roligt att dansa med kompisarna och de små 4:orna som var där.
Dessutom körde vi limbo. Och jag har träningsverk i mage och ben. Tänk om jag förbrände bort allt jag lagt på mig under hela veckan på discot? Vad glad jag skulle bli!
För nu sitter jag nästan och gråter varenda sekund i tanke på att jag bara växer och växer. Jag har ALDRIG haft sån komplex och osäkerhet över min kropp. Men det kan man ju förstå om man nästan är flintskallig! Men det är bara ett av komplexen, de största är ju kroppen och hur jag växer!!!:(

Vi hade gäster i helgen också, det är skönt att dom har åkt hem nu. Jag mår inte bra när ofrämmande folk äter frukost samtidigt som mig. Fråga mig inte varför men det är obehagligt på något sätt :/

Just nu känner jag mig uppstoppad. Har ätit mycket idag känns det som, men ändå har det inte blivit mer än någon annan dag. Vi åt pannbiff och potatis till lunch och mamma la upp för mycket. Men jag kunde inte börja gråta eller skälla på henne för vi hade då fortfarande gäster hemma hos oss.
Har många oroliga känslor inom mig om imorgon. Det blir PASTA med KEBABSÅS till skollunch och jag tänker ta det vegetariska altenativet som jag inte vet än. Men ordet pasta får mig att vilja fly från allt. Jag vill inte ha det! :(
Mamma bryr sig inte när jag säger det. Och jag kan knappt fuska för mat tanten lägger ju upp! Fan jag ångrar mig på ett sätt med att jag sa åt henne att göra det. Hoppas hon inte är där!
Ska till äs-kliniken också, jag vill inte gå upp i vikt och jag vill inte VÄXAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!! :(