Cornelias blogg

Är väldigt trött, för jag har gråtit hela dan. Gråtit över den jävla pastan jag var tvungen att äta hemma hos pappa.
Om jag ska vara ärlig så är det första gången jag gråter öppet vid matbordet inför alla.
Min styvmor J shasade direkt ur mina lillasystrar och de fick sitta i TV rummet och äta. Jag vet inte vad jag ska tycka om den saken, jag tycker både bra och dåligt. De vet ju inget om men de vet att jag inte äter som de andra och de tycker mina näringsdrycker är konstiga. De tror att de är juice eller ibland glass. Så lättlurade. Men jag tycker dom ändå borde få en chans att få veta, men J vill inte det.
Men när jag satt där vi matbordet så var det ingen som brydde sig eller frågade hur jag mådde. Det gjorde mig ännu ledsnare för man brukar väll fråga om någon sitter och bölar?
Har inte vågat gråta förut sådär öppet, det är ytterst sällan. För jag vågar inte, jag försöker hålla allt inom mig och vänta tills jag kommer upp på rummet och inte förräns jag pressat ner huvudet i kudden har jag kunnat gråta ut all ångest och oro.

Har fortfarande ångest och jag mår dåligt. Har mått dåligt i princip hela helgen. Pappas fel också.
Han har börjat röka igen och han hade lovat att sluta. Men det höll bara i någon månad och ändå har han tjuvrökt många gånger.
Vad besviken jag blir.Även om jag vet att det måste vara skit svårt så har han mediciner för det högt och lågt. Det är nästan så jag börjar misstänka att han är tablettberoende. Han ska alltid överdosera hela tiden eller så ska han alltid ta något. Förut när han drack mycket mer så åt han många TREO om dagen. Nu har jag ingen koll men han äter nog någon sån nu med.

Men nu är jag hemma hos mamma igen. Det är så SKÖNT!
Känner mig mycket friare och jag mår mycket bättre här än hos pappa.
Imorgon är det ätstörningskliniken igen. fan! Ska dit och väga mig och jag slår vad om att jag har gått upp några kilon! :(
Vill inte det, hellre dör jag!
Förra gången så visade det bara några hekton mer och det var så nära att jag började gråta. Jag ångrar att jag inte gjorde det för att visa att jag inte vill. Men det hjälper inte, men jag tänker iallafall visa hur jag mår! Nu mår jag ännu sämre än förut.
Har sovit så dåligt de sista dagarna. Har varit så orolig över mötet imorgon och skollunchen. Mardrömmar har jag också haft.
Är så orolig.
Har också mycket tankar, och även fast jag inte är hungrig och nyss ätit så känner jag fortfarande att jag måste fråga vad det blir för mat nästa gång. När försvinner det? Och när försvinner håret på magen och kroppen? Och när slutar jag tappa hår? Och när ska JAG FÅ MÅ BRA?!