Spökar
Jag mår inte heller så jätte bra. Jag tänker på det som hände i helgen och sen har jag ångest för middagen fast jag inte vet varför.
Imorse passade jag på att väga mig på vågen hemma hos mamma. Hon och min styvpappa var nere och åt frukost så jag sprang o hämtade en stavpinne som försökte peta ut vågen under sängen. Annars skulle det inte gått, den var för långt in.
Jag hade fel när jag sa att jag vägde 47,8 kg. Jag väger 47,3 kg :)
Det är typ det enda braiga med idag och sen att jag köpte en tröja på rean.
Igår var jag med F och vi hade rätt kul. Först åkte jag hem till henne för att vi skulle cykla upp till stan.
Hennes föräldrar var i Göteborg och vi var inne en stund i hennes hus.
Det kan vara rätt läskigt för det spökar i hennes hus. Oftast hör man konstiga ljud från källaren och andra delar av huset och saker som knakar som inte händer av sig självt.
Jag minns förra året när vi var som tajtast. Vi satt och kollade på film nere i källaren och det spökade.
Helt plötsligt började lampan tändas och släckas i ett tempo. Och det är ju omöjligt att den tänds automatiskt utan att en människa skulle göra det och dessutom var vi helt ensamma i huset.
Haha vi höll på att skita på oss men det var inte slut än inte!
Plötsligt hörde vi en bäbis gråta och det kom inte från TV:n, nej det kom från trappan!!! Jag höll på att dö av rädsla, haha fast ändå är jag faschinerad av det. Det är roligt på något sätt, som en fett läskig skräckfilm ^^
Och nej, jag ljuger inte! Det jag nyss nämnde är bara en liten del av det som jag har upplevt!
Jag kanske berättar någon mer gång som har varit sjukt skrämmande med spökeriet, men jag hinner inte mer nu...
Imorgon ska jag vara med F igen. Ibland när jag tänker på att jag ska vara med henne så får jag ångest men jag försöker tänka på att jag gör det här för mitt eget bästa. För att bli lite social och få upp kontakten igen.
Tack så mycket Cornelia för dina snälla kommentarer.
Jag försöker också fatta att inget blir bättre av att gå ner i vikt, men det funkar inte alltid. När man inte kan något annat känns det bra om man åtminstine kan lyckas med att gå ned i vikt. Jag vet verkligen hur sjukt det låter, men jag kan inte hjälpa det. Jag tänker sådana tankar ibland. Önskar verkligen att de ville försvinna.
Skönt att höra att du har roligt och träffar din kompis. Fortsätt med det, du är värd att vara lycklig!
P.s. Förresten, egentligen är det väl inte bra att du väger 47,3? Inte för att jag vet hur mycket du borde väga, men så som jag har fattat det är du fortfarande underviktig. Eller?
Oh läskigt när det spökar :P
Jag har varit med om massa konstigheter jag också.
Vännen det är INTE bra att du går ner.
Och det tror jag att du också vet innerst inne, eller?
Vet du vilken vikt dom vill ha upp dig till, eller säger dom ingenting om det?
Kramar<3
