Cornelias blogg

Mycket händer nu för tiden som jag inte orkar skriva ner.  Jag orkar inte lägga energi till alla detaljer som egentligen jag vill få ut. Bloggen känns som ett måste vilket inte är bra.
Men ett måste för vadå?
Jag är nog bara van vid att göra samma vanor varje dag, det är nog därför.
Jag gillar hellre att skriva på UM (ungdomar.se) och jag funderar på att börjar skriva kanske lite mer där. Men jag är inte säker än. Helt plöstligt kanske jag tröttnar där och ångrar mig .. fast varför skullejag inte kunna göra det?

Idag var det premiär för banan-näringsdrycken som den snälla apotektanten gav mig. Och javisst var den god!
Är så trött på mina andra smaker så det var bara bra att det blev någon ny smakförändring.
Efter frukost drog jag till jobbet igen. Jag börjar klockan 8:00 varje dag..... snark!!!
Visst är det kul med att jobba för uppgifterna är roliga och varierande MEN nu börjar jag bli lite frustrerad.
Jag längtar bara hem och jag vet inte varför. Jo en anledning är för att det är fysiskt jobbigt.
Och idag så skar jag mig på en kniv. Det är andra gången -.-  Djupt var det enligt mig, det är stelt och svullet. Har inte vågat röra fingret  sen jag skar mig fast jag lovar er, det ser inte så farligt ut för skinnflisan sitter kvar typ klistrad på såret.
Efter jobbet var jag med min barndomvän K. Det var två veckor sen sist (vad tiden går fort?!) och då hade vi planerat den här dagen. Orkar inte gå in på de jobbiga detaljerna men ni kan ju gissa med maten. Det är extremt jobbigt att äta med en endaste kompis. Jag äter ju så långsamt men K är också väldigt långsam så det gick väll ann.
Vi bestämde att vi skulle ses en sista gång innan hon åker till Stockholm en vecka. Vi ska gå på bio på lördag.
Hehe, vi ska se Sex And The City. Det är lättare än att umgås hela tiden. Men det kanske inte är så konstigt för man pratar ju inte så mycket just när man ser på filmen :P

Just nu har jag ångest. Fullkorns spagetti med köttfärsås och jag var ju med K under tiden så jag kunde inte kolla vad mamma hade i köttfärsen :/
Pastan börjar bli jobbig igen. Det är inget jag ser fram emot, men det har jag inte gjort förut heller men nu ser jag ännu mindre fram emot den. Jag försökte spy i duschen men jag var för sent ute. Det kom inte mycket. Nu svider det i halsen istället.
Onödigt.
 Eller kanske inte.
Det känns som en fetto dag på grund av pastan.  Kanske behöver jag det iallafall? Bli ett vanligt fetto?
Jag såg pogrammet på 5:an om Evul Twins. Det handlade om två 35 åringar som hade varit anorektier sen de var i tonåren. Jag vill inte sluta så för jag äcklades av hur de hanterade maten. Iallafall vissa maträtter.
jag fick en liten tankeställare att " så här kan jag ju själv inte hålla på med"  och "vad onormal andra måste tycka jag är" eller " då kan jag ju lika gärna dö".
Men det var inte bara pogrammet som har fått mig en tankeställare. Jag har funderat och grubblat över det i flera veckor.
Och jag har kommit fram till ett svar. Men det är ett besviket svar från mig själv som jag känner igen från vissa perioder.
Kanske svaret försvinner lika snabbt som det kom? Det har det gjort förut.
Såhär lyder det:

Jag vill bli frisk och leva ett glatt liv som förut ( som i vissa stunder).
Jag vill kunna äta vad jag vill och närsomhelst precis som alla andra.
Jag vill kunna vara med kompisar utan oro och ångest.
Men jag vill inte gå upp i vikt.
Jag vill inte kämpa emot tankarna.

Nu går jag och grubblar över hur det ska lösa sig.
Det går ju inte ihop. Och en röst inom mig säger starkt ifrån på vad jag kan lära mig äta och inte.
Jag vet bara en sak som jag vill tillåta mig o äta och det ära fläskfilé. Det är rätt kalorisnålt.
Men det är förbjudet fast samtidigt tillåtet på ett sätt. Visst skulle det aldrig falla mig in att bara äta det men det är en sak jag vill kunna äta. Hajar ni?
Godis,chips, resturangmat och allt annat förbjudet är bara en dröm. En dröm som i verkligheten är ett stort varingstecken för och som absolut inte får intas. Och jag blir förvirrad för det känns ändå som riktiga jag som inte vill käka det andra förbjudna. Det kanske ändå är så?


Nu måste jag gå ner o äta ännu mera fett, kolhydratet och framförallt kalorier :(