Ett saftigt äpple
Jag vänjer mig nog snabbare med saker jag redant vant mig vid tidigare. Fast o andra sidan har jag fuskat lite, men bara med ett mjölk glas.
Jag har också cyklat 4 km och gått en promenad med mamma i 40 minuter.
På promenaden sa mamma att om jag har gått ner i vikt igen vilket mamma tror, så vill hon att jag börjar med näringsdrycker igen. Det är en skrämmande tanke.
Så jag har planerat att jag ska dricka mycket vatten imorgon innan vägningen. Så jag väger mera.
Imorgon bitti är ingen hemma så jag tänker fuska med näringsdrycken.
Eller jag tänker iallafall byta ut den mot ett äpple. Jag vill så gärna ha ett äpple.
Jag har inte ätit det på flera veckor och dom här hemma ser så härligt saftiga och goda ut.
Varför jag inte har ätit det är för alt fuskandet. Och nu har jag börjat äta kiwi som innehåller 30 kalorier mindre bara för att hålla igen lite grann. Men jag måste hålla med om att 30 kalorier är ingen stor skillnad men det känns ändå bättre.
Lunchen måste jag också fixa, men min bror ska också äta. Då blir det lättare annars tror jag att mina dumma tankar som börjar dyka upp skulle bestämma. Det blir ändå inte så mycket mat imorgon till lunch. Bara tomatsoppa och smörgås. Skiter nog i mjölken för det är rätt jobbigt.
Det blev ingen bio. Hon kunde inte nu. Vi ska ta det någon annan gång.
Men det gör inte så mycket, men jag skulle gärna vilja se den filmen. Filmen heter: What happend in Las Vegas?
Blir så irriterad. Jag kan inte gå på toaletten. Det kan ingen i min familj just nu.
Vi måste vänta på någon tank som kommer och tömmer toan. Vi får liksom hålla oss :S
Hej hej!
Tänkte bara säga att jag bytt blogg iiigen...
Den andra krånglade så fasligt mycket :S
Men nu tänker jag inte byta mer. I promise!!
Den är iallafall http://tisasdagbok.blogg.se/
Kramar
Hej Cornelia!
Det käns lite konstigt för jag vet inte var jag ska svara dig, men jag tänkte att här på din blogg borde du ju inte missa det iaf.
Till din fråga, jag fyller 16 år i sommar och ska alltså börja gymnasiet till hösten. Kommer ihåg att du skrev att du var lite orolig för om 9:an skulle vara lika jobbig som 8:an. Jag tyckte inte att det var så stor skillnad förutom att man i 9:an ser målet och förhoppningsvis har något att kämpa för (gymnasiet).
Jag hoppas verkligen att du fortsätter leva. Jag vet att när jag har gjort roliga saker, som att resa, träffa kompisar mm, så har jag inte tänkt så mycket på mat och sånt. Jag har liksom känt att det finns något viktigare i livet än att vara smal.
Det verkar som om du har en massa kompisar som bryr sig om dig, så ta vara på dem. De kommer hjälpa dig att vilja bli frisk.
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är bara mamma, pappa (som inte fattar någonting) och möjligtvis mina syskon som vet något om min ätstörning. Jag känner ingen annan som jag vågar prata med. Vill verkligen inte att du ska råka ut för det jag har gjort.
Kram på dig <3
Vafan Cornelia, jag har inte läst din blogg på länge men nu tänkte jag kolla lite, och du har ju knappast gjort framsteg, snarare fått återfall som fan! T_T
"Då blir det lättare, annars tror jag att mina dumma tankar som börjar dyka upp skulle bestämma" Alltså herregud, de bestämmer ju redan. De styr dig hur som helst, och du märker inte ens nånting! När du planerar att strunta i att dricka mjölk till maten, är det inte de dumma tankarna som planerar åt dig? När du bestämmer att du ska fuska med näringsdrycken, är det inte de dumma tankarna som bestämmer det? När du funderar på att dricka upp dig inför vägningen, är det inte de dumma tankarna som funderar? :s
Du vet att du ändå kommer behöva gå upp i vikt tillslut, medvilligt eller motvilligt. Du kommer ändå på något sätt att bli normalviktig, antingen drar du ut på det eller så går du upp i lagom takt så kropp som själ tycker det går i lagom takt. Vad vinner du på att dra ut på det? Ingenting! Just det, ingenting!
Hur kan man välja svält framför mat, sorg framför lycka, tårar framför skratt?
Hur fan kan man välja anorexia framför ett friskt liv?
Förlåt, men jag blir bara så jävla arg på alla er som har anorexia utan att ens vilja bli friska! Visst, ni lever i ett helvete, det har jag också gjort en gång i tiden, men jag har kämpat, kämpar och sliter mig ur det. Trots det så har ni nånstans bestämt er för att vara sjuka, och det är helt jävla patetiskt!
I slutändan är det ändå du som bestämmer, om du väljer svält, sorg, tårar och anorexi så är det ditt eget problem. Jag tänker i alla fall sitta med mina kompisar och äta god mat, glass och vindruvor samtidigt som vi skrattar så vi gråter. Jag tänker åka utomlands, ligga på en luftmadrass i poolen hela dagarna utan att fundera ens en gång på hur mycket mindre kalorier jag förbränner i poolen, än vad i vanliga fall. Jag tänker leva livet. Och om du inte vill det så är det synd för dig, men skyll dig själv. Det enda jag kan säga är att du kommer att ångra dig om du väljer att vara sjuk.
