Ångest för vilken anledning?
Och det undrliga är att jag vet inte varför, det kan inte vara maten för det blev tillräckligt mycket fusk för att inte få ångest.
Jag tror nog kanske det var för att idag så köpte jag ett par shorts som satt bra men somjag ändå var osäkra på.
Ångesten är jobbig :( Jag har känt mig mer nedstämd än vanligt.
Det blev heller inget fusk på morgonen med näringsdrycken. Jag fick panik. Det första jag gjorde på morgonen var att duscha. När jag väl skulle borsta håret föll det med massor med hår!
Jag vill verkligen inte uppleva det igen för jag hatar att tappa hår! Varje dag påminns jag hur tunnhårig jag är.
Det var därför jag drack den nedrans näringsdrycken.
Nu när jag drar i håret så lossnar ingenting. Jag är typ lurad! :/
Det blev fusk vid lunchen fast då kunde jag inte heller fuska så mycket för min bror var med.
Det blev 2,25 dl tomatsoppa, ett halvt glas mjölk och ett äpple. Jag hade egentligen bara tänkt ta 2 dl soppa som jag alltid gör (till och med när mamma lägger upp) men sen tog jag konstigt nog liiite mer.
Jag skulle jag också ha tagit en smörgås istället för äpplet men jag ville ha ett av de där saftiga äpplena.
Det visade sig att äpplet var inte så saftigt som jag uppfattade det som.
Det blev ingen äs. Det var tydligen innställt sen länge tillbaks :S
Men nästa torsdag ska jag dit, på morgonen.
Det är inga bra tider tycker jag, jag blir så jävla ledsen varje gång jag lämnar äs. Och jag vill inte prestrera sämre på jobbet bara för ´jag är ledsen.
Men nu fick det bli så, det är den sista gången sen går dom på semester.
Pappa och jag var på apoteket idag. Vi brukar beställa näringsdrycker och vi var där för att hämta dom.
Men det fanns inget o hämta. Dom hade inte fått in något.
Det tar bara 4-6 dagar att få dom levererat till det apoteket man vill och vi har väntat i över en vecka!
Jag jublar för mina näringsdrycker är strax slut. Undra hur vi löser det här problemet.
Imorgon har jag och min kompis träffas.
Jag vill inte, men jag måste. Har inte träffat henne på över ett halvår!
Vi sitter oftast bara och snackar och det är väll det som är det jobbiga.
Förut hittade vi iaf på något men då var vi också mycket yngre. GAAAH!!
Ångest släpp mig.
Det är både och. Jag skulle egentligen behöva gå upp några kilo i vikt för må bra (jag har inte fått min mens ännu), men jag är samtidigt rädd för att bli tjock, ja. När jag var mindre var jag ganska rund, vilket jag skämdes mycket för så därför vill jag absolut inte bli det igen. Det jag skrev var väl att jag ibland inser att vara smal inte är det vikigaste! För när jag gör saker som jag blir lycklig av så tänker jag inte på sådant. Jag struntar i hur jag ser ut (iaf för stunden)!
Visst kan jag prata med min familj ibland, men de är lite svåra. Förkylningar och brutna ben kan de hantera, men när det handlar om känslor och psykiska sjukdomar kan de inte riktigt förstå vad som händer. Jag har nog alltid varit lite känslig, men eftersom det inte har känts tryggt att prata med någon hemma har jag hållit allt inom mig. Vad skönt att du har din mamma att prata med. Du vet, man kan ju inte välja sina föräldrar så man ska nog vara glad ifall åtminstone en av dem förstår litegrann!
Ha det bra tjejen. Jag hoppas och tror att både du och jag ska kunna bli friska och lyckliga någon gång i framtiden. Tills dess är det väl bara att kämpa på! Kram <3
Förresten, jag hoppas att du inte tar åt dig av vad den där Carita skrev. Tyckte hon var riktigt taskig mot dig. Du är verkligen inte patetisk och jag tror inte att du vill vara sjuk egentligen. Alla är ju olika och därför har ju alla olika svårt att bli friska. Jag har lärt mig av en väldigt snäll person att man inte ska fokusera på det negativa för då blir man väldigt frustrerad. Istället ska man tänka på och minnas allt positivt eftersom det då är lättare att vara nöjd. Kanske låter som en klyscha, men jag tror att det stämmer väldigt bra.
Kram <3
Hej vännen!
Tror du inte att det kan vara ångest för att samvetet i dig egentligen vet att man inte ska fuska?
Bra att du drack näringsdrycken.
Du kan Cornelia, du kan!
Ja du, jag tror min nuvarande blogg är här för att stanna ;)
Kramis<3
Lollo: Jag tycker att du ska tänka efter innan du säger nånting, läs vad jag skrev igen. Jag sa inte att HON var patetiskt, jag sa att DET faktum att man inte VILL bli frisk är patetiskt. Och jag har känt Cornelia tillräckligt länge för att kunna säga det. Jag har försökt peppa henne i kanske ett halvår nu, men hon lyssnar inte, vill inte lyssna. Då kanske det är dags att någon vågar ryta ifrån mot hennes anorexia, för innerst inne vill väl HON bli frisk. Men om man bara gullar med det faktum att hon vill fuska med lunchen, dricka upp sig innan en vägning osv, så kommer hon aldrig att ändra på nånting.
Sorry Carita, jag kanske inte skulle ha skrivit något eftersom jag inte vet något om ditt förhållande till Cornelia. Det jag tyckte var att ditt inlägg var lite klumpigt formulerat. Om jag skulle fått höra att jag skulle skylla mig själv att jag var sjuk skulle det inte hjälpa mig ett dugg att bli bättre. Anledningen till att jag skrev som jag gjorde var att jag inte ville att Cornelia skulle ta illa upp och hänga upp sig på din negativa attityd i inlägget. Men som sagt, jag är ledsen om jag missförstod alltihopa.
