Matdagarna
Jag bakade muffins med mina två tvillingsystrar för jag hade inget att göra. Vi gjorde en helt vanlig smet men för skoj skull gjorde vi olika fyllningar.
En fyllning blev med banan och chokladsås, en annan med Non Stop och kolasås och en blev med bärfyllning.
Det är rätt kul o baka iallafall när det går framåt och det är lagom enkelt eller medel. Dom tyckte också det var skit kul och speciellt när dom fick slicka skålen och alla andra kladdiga verktyg!
Sen på kvällen var det hem till mamma igen. Jag började gråta för middagen. Det har faktist inte hänt på ett tag vad jag kan minnas men nu var det jobbigt.
Vi åt pannbiffar med potatis. Pannbiffarna låg stekta i 15 % matlagninsgrädde och vi brukar annars ha i 4 % som typ innehåller 70 kalorier men nu var det typ 170 kcal. Dessutom är det jobbigt för mamma köper alltid så fet blandfärs, jag vill helst att hon ska köpa nötfärs men det gör hon inte. Så biffarna och såsen som jag försökte undvika sabbade hela kvällen sen :(
Måndag blev inte eller så kul.
Skulle äta kikärtsbiffar till lunch och det skulle ské på det nya sommarjobbet. Mamma hade lagt i linfrön i kikärtsbiffarna (!!!!!!!!!) vilket är väldigt förbjudet. Och jag måste ha missat det när hon hällde i, annars har jag ju stenkoll på varenda måltid vad som läggs i.
Höll på att bryta ihop på jobbet men höll mig tills jag kom hem. Jag var då skit arg och besviken på på mamma men hon visste tydligen inte om att jag inte äter frön. Men jag åt faktist upp dom där nedrans biffarna ändå, fuskade med en potatis och mellanmålet som kompromiss.
Sen sprang jag nästan hem från busshållsplatsen som ligger 1,7 kilometer från mitt hus.
På kvällen åt jag spenatpannkaka och efter det spydde jag. Fick panik och hade otrolig ångest, min mage var proppmätt och det ända jag kunde tänka på var dom där linfröna! Fett & kalorier från fröna var det som snurrade runt i huvudet på mig och det värsta var att dom var krossade också!
Det betyder att dom inte åker igenom kroppen utan näringen tas upp. Näringen och fettet. Tur att det iallafall var nyttigt fett o inte transfett!
Idag har det varit en bättre dag. Det är skitkul att jobba i resturangen.
Jag får bland annat pensla margarin på auburginer och bre över något bakelse smör på brownies.
Tiden går väldigt fort för jag jobbar bara 4 timmar om dagen. 12 -16.
Efter 4 timmar så är benen rätt trötta, man står ju upp hela tiden.
Jovars, det är väldigt kul!!! :)
Nu ska jag försöka åka moppe, den har blivit lagad så nu ska jag testa om den funkar igen.
Haha :) Ja, jag tycker också att det är lite roligt att två av de bloggar jag läser skrivs av varsin Cornelia!
Det känns faktiskt bra att äta så (än så länge iaf). Jag menar, jag tycker ju faktiskt om mat och för en gångs skull känner jag mig värd att äta den också! Önskar att du också kunde det. Ett tips är att försöka sluta räkna kalorier. De kommer inte hjälpa dig att bli frisk. Jag tycker att det låter lite dumt att du mår så dåligt över några linfrön i en biff. Tänk efter hur de skulle kunna vara farliga för dig? Läs mattillåtet och försök att acceptera att det som står där är sant. Jag tycker också att det är svårt, men jag börjar så sakta inse att kalorierna inte spelar så stor roll. Det viktiga är att man blir mätt!
Gud vad mycket jag har skrivit nu. Jag låter väl som värsta tjatiga psykologtanten, men jag tror att du kan klara det här, Cornelia. Kämpa på bara!
hur länge har du varit sjuk i äs?
inte för att vara taskig eller någonting, men du låter vara väääldigt sjuk fortfarande, även fast du äter och fuskar lite så har du ju en enorm ångest?
vill du inte bli frisk, eller försöker du men ångesten tar över?
take care <3
Till namnlös: Jag fick diagnosen anorexia någonstans i september, så ända sen dess har jag varit sjuk. Men inte blev det bättre för det, jag blev bara sjukare och sjukare. Efter några veckor kom jag in på äs-klinik men jag måste erkänna att dom nästan gjorde allt värre.
För några månader sen var jag mycket motiverad till att äta (inte till att bli frisk) men det blev en del fusk och sen blev det bara mer o mer.
Nu har jag liksom börjat falla tillbaka.
Och svaret är nej på din fråga om att bli frisk.
En stor del av mig vill inte det för jag orkar inte kämpa eller "störa" mina mattankar. Självklart finns det ändå en liten del innerst inne som vill bli frisk men tyvär är den för liten för att jag skulle vilja försöka kämpa.
kram<3
