Hotellrum?
De bara köper nya saker i mitt rum som jag inte ens bestämt! Visst kanske jag är otacksam men tänk dig själv om din styvmamma helt plötsligt byter ut din gamla matta mot en helt ny utan att ens fråga eller säga något!
Visst kan jag hålla med om att det ser bättre ut men jag kan väll ändå få vara med och bestämma hur det ska se ut i MITT rum?
Har fuskat med näringsdrycken igen, pappa bryr sig inte :(
Nu orkar jag inte skriva mer, jag känner att jag inte har lust. Visst har jag massor att skriva ut om hur tjock och deprimerad jag känner mig men jag orkar inte rabbla upp samma gammla visa. Jag vill bara försvinna ner under mitt täcke och aldrig, aldrig någonsin vakna upp igen!! :(
Ska spela sims också,
jävla sims nörd! :/
Cornelia min vän. Din blogg är den jag läst längst av alla med äs och jag blir så ledsen när du inte orkar kämpa mot din sjukdom. Jag vet ärligt talat inte om jag kan fortsätta att läsa (som om det spelar någon roll) eftersom jag läser väldigt många bloggar och det tar mycket tid.
Har du verkligen inget intresse själv att försöka komma ur den här sjukdomen? Du kan ju inte bara skylla på att andra inte kollar vad du gör.
Kram
Jag förstår att du inte gillar att hon städar och så i ditt rum. Säg det till henne. Om jag var i samma sits så skulle jag bli jätte arg!
Kramar
Till Mats:Jag vet min mamma säger likadant - att jag inte bör skylla på andra. Men jag är för negativ för det, när det gäller pappa alltså. Han har sårat mig många gånger och det blir ju som ett straff för han (enligt mig) men egentligen straffar jag ju bara mig själv.
Ha det bra
Till tessie:
Jag vet jag borde göra det.. men det är det att jag är för feg. Hon kan verkligen bli rasande och skälla på mig som om jag var en vuxen i hennes ålder.
Men jag ska nog försöka nämna något nästa gång jag kommer dit!
kram
Jag hade samma problem som du, och har väl lite fortfarande, att man skyller på någon annan. Jag ville att min mamma skulle se mig, förstå mig, bry sig. När hon inte gjorde det (vad jag kunde se) så försökte jag
använda anorexin som ett sätt att "straffa henne" och att få hennes uppmärksamhet.
Hur som helst så har vi en bra relation nu, och jag känner att hon förstår mig. Så nu kan jag inte skylla på henne längre. Istället får jag samma tankar angående andra i mitt liv, killar och vänner till exempel. När någon sårar mig får jag impulsen att såra mig själv för att liksom visa hur ont det gör.
Vad jag vill säga är att det alltid finns något att skylla på för ätstörningen. Den kan alltid argumentera för sin sak på något sätt, och vårt jobb är att inte lyssna på den. Den vill oss inte väl. Människor runt omkring en kan bete sig dumt, men det är inte en anledning för oss att bete oss dumt.
Lätt att säga, svårare att leva efter, I know. Men jag hoppas att det blir lättare med tiden.
