Skolan bidrar ångest :(
Jag pallar verkligen inte med alla läxor och prov. Jag skulle så gärna vilja skita i alla (med tillåtelse) och bara slappna av och bara känna hur ångesten far ur kroppen.
Vi får bara mer & mer & mer läxor, JAG ORKAR INTE! :(
Min hjärna känns seg och trög efter 2 timmars pluggande. Jag önskar att jag orkade mer men det gör jag inte, jag är för klen :(
Det här är alla läxor och prov vi ska ha den här veckan och nästa:
PM i teknik
Tyska redovisning, tysktalande land
Engelska redovisning
SO häfte men immigrationen och revulitionen (stavning?)
Hemkunskap
Bild, måla en 3 divitionell teckning
Det kanske inte är så mycket, men tänk dig att du måste plugga in all skit och skriva flera A4 papper .
Min hjärna är helt slut just nu. Dessutom pluggar jag väldigt mycket i skolan och blir väldigt trött när jag kommer hem :/
Och här sitter jag och klagar, många tycker nog att jag borde tagga ner ett snepp men det går inte. Jag har för höga krav på mig själv. Jag skulle få super ångest om jag inte gör den läxan eller den uppgiften eller om jag inte förbereder mig på redovisnigarna.
Jag hatar det och det har med äs att göra :(
Imorgon ska jag till pappa också och jag vill inte.
Jag är orolig hur det kommer bli med maten, han kommer troligtvis inte kolla mig. Det gjorde han inte förra torsdagen. Har han glömt bort mig?
Han har aldrig visat att han bryr sig om hur mycket jag äter :(
Det positiva: Fick en komplimang idag om att jag har väldigt blåa ögon och långa ögonfransar.
Ibland glömmer man hur skönt det är att vara vuxen och slippa skolan. Men okej, det finns ju lite annat skit man måste göra i stället...
svar: okej vad roligt! synd att du inte kunde följa med till tyskland =( hur länge ska hon bo hos dig? kmr hon va med dig i skolan o så lr vad ska hon göra? läser hon svenska?
de där me ätstörningen e såklart svårt o ja förstår att de känns jobbigt. men kanske lär ni känna varandra bättre under tiden, du o tjejen, å så kan ni prata lite om det? kanske får hon veta lite mer om hur äs verkligen fungerar. de kmr nog gå bra! ja tror hon kmr förstå mer hur de fungerar efter ett tag.
de där med din pappa, han kanske inte riktigt förstår lr kan inse hur din relation till mat verkligen ser ut. han kanske inte kan förstå hur det är, han har väl aldrig sj vart i närheten av den situationen o de tankarna du befinner dig i. de e ju inte bara en liten struntsak utan en hel sjukdom - en helt annan värld. jag tror det är svårt för honom att förstå. lr kanske så mår han sj dåligt och har svårt att bry sig?
hoppas det blir bra iaf. sist du var där hade väl drickandet gått bra iaf?
jag tkr inte heller att du ska lägga sånn stor press på dig sj, över skolan. men det är såklart lätt att säga. jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga om det, det är svårt att veta vad man ska göra åt det =/
hare så bra vännen! ta hand om dig ♥
svar: det är svårt att tro på, trots att så många o tom experterna säger det, när man sj inte känner så alls. för mig känns det helt overkligt att det skulle kunna va så. jag känner ju glädjen, munterheten, piggheten, uppmuntran o "nöjdhet" när ja tex går ner i vikt. o ja känner ju de känslorna STARKT. så de e så otroligt svårt att ta in andras ord och få dem att bli mer övertygande än MINA EGNA känslor! det är bara jätte konstigt =S
kanske har alla andras ord rätt o mina känslor helt fel, men hur ska jag kunna göra något som i min kropp känns helt fel? det får mig inte att må bra. o vad är det för mening att göra nått som känns fel o får mig att må dåligt? e de värt att följa de där orden istället för mina egna känslor? =S =/
låter inte kul alls men försök häng i, elelr det går ju inte alltid vet precis hur det är... jäkla skitskola! skulle va bättre o slippa den :) stay strong!
Nej det handlar inte om omklädningsrummet. Man behöver inte byta om för det passet som jag skulle gå på. Det sitter psykiskt i mig på ett annat sätt. Jag klarar inte av speglarna, känslan att vara värdelös då jag smutskastar mig själv totalt. Usch det är så jobbigt.
Hehe jo ekorren är jätte söt :)
Jag saknar tiden då dom bodde hos oss. Och vi matade dom med nappflaska. Det var så mysigt :)
Det där med skolan.
Det är hemskt vilken press man får på sig själv. Jag var likadan när jag gick i skolan. Kunde sitta och plugga hur länge som helst.
Men kom ihåg att du inte kan göra annat än ditt bästa. Bränn inte ut dig totalt!
Om du skulle misslyckas med något ämne är det bara att läsa upp på komvux sen. Och nu går du ju faktiskt bara på högstadiet i 8:an. Vet du vilken linje du har tänkt att välja?
Massor av kämparkramar
Det är nog en bra ide att förklara ditt beteende. Då känns det nog bäst både för dig och henne:)
Jag dricker kaffe någon gång ibland. Men jag tycker egentligen inte om det. Men jag försöker lära mig ;)
Kram
Bloggsvar: Oj, jag kanske var lite dum och inte skrev ut att min tysk redan vet om att jag är sjuk. Hon accepterade det helt och hållet och hon beklagade över det.
Men egentligen tror jag inte hon vet vad som innebär med anorexia mer än självsvält. Men jag kanske kan förvarna henne om hur mitt "betéende" är..
Hon är lika gammal som mig, 14 eller 15 :)
Hehe självklart jag lär dig hur man kokar kaffe, men först måste jag själv bli lärd. Men jag tror att det kommer att dröja ett tag!
Dricker du kaffe? :)
kram
Går du i skolan på heltid nu eller har du anpassad skolgång?
KÄMPA PÅ!
Hej vännen!
Hur är det med dig?
Kramis
tack alla för kommentarerna
